lördag 8 mars 2014

Kände dom henne?

Den teologiskt välutbildade men pensionerade diakonissan, läste, talade och sade: "Men kände dom henne?" Jag svarade på mitt timida sätt: "Nä, det gjorde dom inte." Och detta var väl en dialog som visar mänskligt skarpsinne? Till skillnad från kommentarerna efter Tom Alandhs film om Inger Svensson, den som fick en titel efter en replik av biskop Johansson.

"Jag kände henne inte heller men jag hade i alla fall sett henne på några kurser vi gick och vet att bilden av henne som väldigt duktig i studierna inte riktigt stämmer". Diakonissan släppte inte ämnet helt utan vädrade sin förvåning över en som biskop på Gotland. Jag såg krönikan i Kyrkfack som komminister Karin Långström Vinge fått ihop. Hon har inget att anmärka på Inger Svenssons fysiska (arbets-)miljö. De öländska prästgårdarna och kyrkorna var vackra. Men det är väl ett märkligt sätt att beskriva miljö - fanns det möss i den enda prästgård som komminister Svensson bodde i? Fanns det en social miljö på östra Öland, ett Öland utan broförbindelse? Fanns det rätt utrustning på pastorsexpeditionen. Karin Långström Vinge vet över huvud taget ingenting om det hon skriver om. Och hur var det med motståndet mot kvinnliga präster på Öland år 1969, året då Inger Svensson missiverades till Norra Möckleby?

Det kom unga präster om vilka det gäller att de kommit att gilla läget men inte övertygats av reformen. Varför ska det vara så svårt att röja undan de teologiska frågorna kring 1958 års politiska riksdagsbeslut? Vills det inte - eller kans det inte?

"Förstod kvinnoprästmotståndarna vilka konsekvenser deras styvnackade uttalanden kunde få?" Frågan Karin Långström Vinge ställer, bär långt. Men vilka styvnackade uttalanden vändes mot Inger personligen? Och var några uttalanden mer styvnackade än Skriften och Bekännelsens ord? Finns det ett fastslaget samband mellan Ingers alkoholism och det som kallas "kvinnoprästmotstånd" var detta samband inte påtalat i filmen. Att Inger Svensson långt tidigare kunde fått stöd, t ex genom en vettig missivering, är vi många som sagt sedan 1969 och framåt.

Karin Långström Vinges drapa leder till konstaterandet att det fortfarande går Inger Svenssons omkring i Svenska kyrkan. Om detta vill vi kanske veta mer. Sättet att hantera saken är systematiskt arbetsmiljöarbete och - "lika viktigt: en kopp kaffe" med frågan "hur har du det?" Det finns kanske en hel del mer att göra. T ex allvarligt tala om vad Gud kallar oss till och omge prästerna med förböner, för att ta till en metod innan det systematiska arbetsmiljöarbetets tid. Och så skulle jag vilja veta vad som avses med meningen: "Jämställdhetslagen och barnkonsekvensanalys banar väg: i första hand förälder, i andra hand anställd." Den luttrade diakonissan sa: "Så är det förstås men på arbetet går arbetet i första hand, i Svenska kyrkan som på alla andra arbetsplatser."

Jag citerade flitigt den ärrade diakonissan, som ni märkte. Vi firar ju den bolsjevikiska internationella kvinnodagen!

8 kommentarer:

  1. Jag kände henne inte men jag är säker på att det var kvinnoprästmotståndarna som fick henne att dricka vilket gäller alla kvinnor som dricker utom Tuuiliki som är så duktig trots samma behandling. Jag har denna åsikt för att det är den allmänna sanningen i vårt land, men kom nu inte och kalla mig PK för jag är stolt över att vara det, det har domprosten på Gotland lärt mig. Allt som är i tiden är av Gud och dit hör inte Bibeln!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror vi kan vara "tidsexistensens apologeter" utan att förfalla till att vara "tidsandans apologeter". Jag tror vi kan vara "Uppenbarelsens bevarare" utan att förfalla till att bara vara "Uppenbarelsens besvarare". I en kyrkogemenskap där jämställdhetslagen blir upphöjd till dogm kan man ändå inte komma ifrån, så länge man vill vara en kristen gemenskap, att Jesus Kristus är den egentlige prästen. Han råkar inte bara vara sann man. Han är också sann Gud. På denna punkt tar därmed kampen mot det så kallade kvinnoprästmotståndet slut.

      Radera
  2. Till dagens bolsjevikiska rötter, se gärna propagandaaffischen från 1921 på www.jorgenubengtsson.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite mer sådant, Jörgen U B; det sätter sprätt på livsandarna!

      Låt oss inte glömma propagandamaterial från den i Sverige då det begav sig så populära Stora Kulturrevolutionen:

      http://www.shanghaipropagandaart.com/for.asp?class=Original_Posters

      (Kinesiska servrar för allmänhetens bruk är långsamma, men materialet är väl värt att vänta på. Ev beställningar effektueras pålitligt och snabbt.)

      M Gunnesson

      Radera
  3. Relevant att veta seden slutade i kravet på ge sina närmaste kvinnliga kollega blommor denna dag!? Även om jag kan fråga mig om inte rysk media bättre än svensk idag släpper fram något lite av (rysk) feminism. Den är inte så konverserande eller blomsterfascinerad.

    SvaraRadera
  4. När segraren skriver historien

    då kan det bli så som Karin Långström-Vinge uttrycker det i senaste numret av kyrkfack. Hon ser de som inte har övertygats om ämbetsreformens förträfflighet som styvnackade stofiler som uttalade "styvnackade uttalanden". Det var alltså negativt att ha en övertygelse och våga stå för den. De skulle helst, enligt Långström-Vinge, ha böjt knä för Baal och fogat in sig i ledet och hållit tyst. Då hade bråket upphört i kyrkan. Ja, det är ju ett önsketänkande man kan ha när man tillhör segrarmakten i ämbetsfrågan och vill försöka rättfärdiga sitt eget val till prästbanan. Men är det så en kristen skall handla? Falla undan, tillämpa minsta motståndets lag, kuva sitt samvete? Står det inte i Skriften: "Träd upp i tid och otid, förmana och tillrättavisa..." ?
    Långström-Vinge gör i krönikan också en slags åsiktskontroll av manliga präster i tjänst med anledning av den präst som förekom i filmen som fortfarande inte övertygats av ämbetsreformen. Kan det möjligen finnas fler motståndare? Upp med en hand! Ja, det finns fler, också de lika styvnackade, men kanske inte lika högljudda som då, för då kan man bli utköpt, avkragad. Det går ju an för Skövdekomministern att raljera över detta som själv sitter vid de "behagliga köttgrytorna", men med den synen är hon själv inget annat än en total katastrof för vår kyrka.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karon Långström-Vinge är ett symptom på förfallet i Svenska kyrkan. Ge henne ingen "cred" för eget tänkande, då hon är en megafon för den postkristna nygnosticismen!

      Radera
  5. Det har alltid förvånat mej att i den svenska ankdammen, de flesta
    är övertygade om att Svenska Kyrkan alltid har rätt och övriga,
    milliarder kristna är,"outvecklade",efterblivna och förstockade,som
    inte "tolkar" bibeln som vi. Det synes mig också typiskt att det är
    väckelserörlsernas folk - både inom Sv.Kyrkan och frikyrkorna -
    som har en annan "bibeltolkning" då det gäller t.ex. äktenskapet,
    abortfrågan och ämbetsfrågan. Detsamma kommer säkert att
    gälla den kommande dödshjälpsfrågan. Slutsats: väckelsens folk,
    Laestadianer, EFS-are, gammal- och högkyrkliga, Bibeltrogna
    vänner, Rosendalare, Schartauaner och andra fromma håller liv
    i vår kyrka, som dock styrs av partifolk och allmänna åsikter,
    som inte alltid rimmar väl med Kristi Kyrka. VAD GÖRA?

    SvaraRadera