måndag 25 augusti 2014

Demokrati i kyrkan

Från 1950-talet och framöver diskuterades demokratifrågorna i Svenska kyrkan. Ja, de togs upp för några år sedan igen och då nog med en ny vinkel, den om demokratin som successiv uppenbarelse. Den gamla debatten handlade om demokratin som arbetsform - och demokratins gränser. Jag tog en bok från hyllan, en avhandling, Folk och kyrka (Verbum, Stockholm 1986) och läste lite. Där fanns ett avsnitt om hur Karl-Manfred Olsson var emot den demokrati som innebar distriktsråd men för den demokrati som bars upp av de politiska partierna. Distriktsråd var, menade han, bara prästmakt utlagd på fler medan den partipolitiska demokratin gav möjlighet till en kyrkokritik som, menar Olsson, syftar till att "omdana kyrkan själv i demokratisk riktning och befria henne från det auktoritära draget i den yttre organisationen och beslutsprocessen."(aa s 113) Nu röstar man inte om trosbekännelsen. Man röstar om trostolkningen. Och denna socialetikernas modell är väl den som genomförts i Svenska kyrkan? Det är Läronämnden som förbereder frågor men det är Kyrkomötet som röstar. Inte om trosbekännelsen men om trostolkningen. Orden står som de står och blir en slags ram åt innehållet, det man kan rösta om.

I den gamla ordningen gällde att det fanns ett skydd för läran just mot röstpluralitet i kyrkomötet. Det mötet var sammansatt så, att läroämbetet som läroämbete, inte bara som ett antal partipolitiskt inröstade präster, hade en funktion. Två präster inröstade av präster från varje stift (tre från Lund och en från Visby) skulle borga för att läran skyddades. För uppenbarelsen, själva avslöjandet från Gud, är det inte möjligt att rösta om. Där gäller hållningen att övertyga med goda argument. De goda argumenten hämtas från Skriften och från Traditionen, det vi kallar Bekännelsen i vår svenskkyrkliga kontext.

För Karl-Manfred Olsson var alla frågor lösta. Han utgick från att det demokratiska systemet visar respekt för Kyrkans tro. (aa s 114) Basen för denna demokrati är en majoritet där aktivitet eller bekännelse inte spelar någon roll, menade Olsson (aa s 114). Det borde inte vara särskilt svårt att ana en liten komplikation. Det partipolitiska systemet "erbjuder väljarna ... möjligheter att genom egna förespråkare påverka det kyrkliga livet. De politiska partierna har tack och lov ingen utarbetad kyrklig dogmatik i sina partiprogram. Det underlättar för medlemmarna att hysa och ge uttryck för olika uppfattningar i kyrkliga och religiösa frågor." (aa s 114) Nej, ingen utarbetad kyrklig dogmatik men ett eget dogma håller sig politiska partier med, det är väl ändå rätt självklart?

Hur är det då med de förtroendevalda? De som valts med förtroende till ett distriktsråd företräder troendeförsamlingen, menar Olsson, som avvisar tanken på distriktsråd av det skälet. Det är genom de legala organen, kyrkofullmäktige och kyrkoråd, vägen ska gå. Här ligger också styrkan eftersom den politiskt valde företräder "församlingsviljan på det sätt som hans väljare uppfattar den".

Det är när man läser de gamla programmen som man bättre ser vad som faktiskt hänt och kan uppfatta att de som firar gudstjänst, ber och i någon mening "helgas" genom detta, programmatiskt ska misstros. Vi hade ledande tjänstemän i dåvarande Diakonistyrelsen/Svenska kyrkans centralråd som programmatiskt misstrodde sådant folk - och prästerna, förstås. Jag hör till dem som menar att tar man inte kyrkfolket, Gudsfolket, till vara, förlorar man sitt folk. If you don't use them, you'll lose them."

Jag var i kyrkan i går och tittade mig omkring. Få av gudstjänstfirarna var med i kyrkorådet eller anställda, tyckte jag mig förstå. Men jag har ju rätt många års erfarenhet av det svenskkyrkliga systemet. Vi vänjer oss väl vid att somliga fattar beslut och de blir så upptagna av detta att den verksamhetsform som heter gudstjänst och lockar några kan ses som en av många verksamheter som det fattas beslut om men som man inte behöver leva med i för den sakens skull. Församlingsviljan kommer ju till uttryck genom partiets engagemang.

Jag tror inte ett ögonblick att detta system kan eller ska bestå. Det har levt på övertid och dränerar Svenska kyrkan på trosinnehåll. Jag tror att Gud kallar människor och att deras gåvor kommer till nytta i en levande, folklig Kyrka. En sådan Kyrka förvaltar den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga och tänker i människor, ser dem som de tillgångar de är och utmönstrar dem inte högvis i en iver att sauberhalten.

Den där avhandlingen Folk och kyrka innehöll en del av värde, tyckte jag mig förstå. Annars gladde jag mig i går mest åt Antje Jackeléns på twitter meddelade att hon är nominerad till årets skåning. Först ett pris i Malmö som den viktigaste opinionsbildaren, så hetast i Almedalen och nu nominerad till årets skåning. Det har inte hänt sedan f Gunnar fick utmärkelsen, tydligen år 1967. Han var dock verkligen skåning av födsel och ohejdad vana, kan man notera.

Antje Jackelén intervjuades i Kvällsposten, såg jag. Hon ser nomineringen som en ära. Om f Gunnar säger hon: "Jag hann aldrig träffa honom men jag är bekant med hans texter."
Det var ett intressant uttalande. Fader Gunnar som - text! Det kan man väl kalla akademabelt.

35 kommentarer:

  1. Rolf Pettersson25 augusti 2014 08:51

    Tack för en informativ och intressant text!

    SvaraRadera
  2. Kanske har våra politiska eliter och opinionsbildare rätt:

    kyrka och kristendom hör inte hemma i ett modernt, demokratiskt samhälle?

    Onekligen tycks kristendomen sätta gränser för demokratin. Man folkomröstar inte om sanningen, heter det ju. Profeter har i alla tider stått upp mot sin tids sanningar och folkviljor.

    Kyrkan tycks för att framstå som relevant utplåna sig själv i famntaget med demokratismen.

    Kanske är det något fel på vårt sätt att tolka 'demokrati'?

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnar Andersson25 augusti 2014 12:01

      Det fanns en tid då man inom Livets Ord kallade demokrati för DEMONkrati. Iband tror jag att de hade rätt....

      Radera
  3. Undrar vilka av Gunnar Rosendals texter som ärkebiskopen är bekant med. Är det någon som tror att hon faktiskt har läst, eller ens kan räkna upp titeln på någon enda av dem?

    GAF

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta var så elakt, GAF, att inte ens jag hade kunnat komma på det.

      Elaka Katten Måns

      Radera
  4. Församlingsviljan!!
    Vad vet våra kyrkopolitiker i kyrkoråd och kyrkofullmäktige om vad som är församlingsviljan i den meningen om det avses de som firar gudstjänst, för de sitter ju sällan med i någon av dessa gudstjänster och träffar således knappast några gudstjänstdeltagare och vet vad de tycker och tänker.
    "Kyrkans (församlingens) viktigaste uppgift är att fira gudstjänst..." står det inte något sådant i Kyrkoordningen? I så fall har nog kyrkopolitikerna totalt missuppfattat detta. Det är så mycket annat som är viktigt för dem. Makt till exempel...och partiet.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  5. Lars Jensen,
    Jag tycker att du skall sluta med att vädra den påstådda motsättningen mellan kyrkan och demokratin, astt kyrkan utplånar sig själv i "famntaget# med demokrati.

    Jag har betonat det tidigare och gör det igen: demokratin är själva förutsättningen för religionsfriheten i en stat. Har Du inte tagit till Dig det fruktansvärda som utspelats i ëxempelvis Irak och an dra arabstater? Den fasansfulla förföljelsen mot kristna som också är ett faktum i Nordkorea på grund av dess grymma diktatur.
    Människans frihet och värdighet kommer till sin rätt under demokratin.Människan frihet och värdighet betonas av det kristna budskapet.

    Därför är det osannolikt och ofattbart med påståendet att kristendomen sätter gränsen för demokratin!
    Vilket skall bevisas! Vilket Du aldrig kan! Det är nämligen lika omöjligt som påståendet att en dokumenterat vit katt är svart.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD

      Det är knappast det faktum att vi lever i en demokratisk stat som är det egentliga problemet. Vi är nog, alla läsare av denna blogg, tacksamma för att vi lever här i Sverige och inte i t ex Irak.

      MEN, det är den Svenska Kyrkan som glatt och ogenerat har plagierat den världsliga statens demokrati som blir ett problem för många. För se, det fungerar inte likadant i sekulär och andlig ledning, som nog också du har märkt. Det blir illa för många om du med s k vanlig, sekulär demokrati börjar ta itu med t ex teologiska frågeställningar - i synnerhet om du saknar teologisk kompetens.
      Inte är det så konstigt att det ser så illa ut i den arma Svenska Kyrkan idag.

      Jag i Halland

      Radera
    2. Förmodligen behöver demokratibegreppet redas ut, innan en diskussion kan ske.

      Personligen är det min förmodan, att olika former av demokrati är rimliga beslutsformer, UTOM när det gäller religion och vetenskap. Ett demokratiskt system kan inte definiera 'sanning'. En demokrati som inte känner några gränser, bör kallas 'demokratism'. BOD instämmer säkert i påståendet att 'folkdemokrati' är en suspekt företeelse?

      Lars Jensen

      Radera
    3. Man undrar ibland hur mycket frihet den får uppleva i vår kyrka som väljer att följa det som Bibel och Kyrkans bekännelse står för. Men visst är jag glad att slippa leva i Nordkorea, men där finns det väl knappast någon kristen kyrka, väl?

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  6. Det finns en sak till att notera vad gäller gamla kyrkomötet. Det bestod av 100 ledamöter: 13 biskopar, 26 präster, 4 teologiprofessorer, 59 lekmän. (Professorernas platser togs bort på 1960-talet, varefter mötet följaktligen hade 96 ledamöter.)

    För ett beslut i lärofrågor krävdes 2/3-majoritet, 67, senare 64 röster (alltså högst 33 resp. 32 mot). En samlad biskop-prästgrupp, 39 röster (med 4 professorer som reserv, så länge det gällde), kunde alltså blockera ett lärobeslut. Ämbetsfrågan togs med mindre än detta, men eftersom det handlade om ändring av en lag som handlade om behörighet för tjänst, ansågs det inte vara en lärofråga. (Fast utvecklingen har ju visat att den i hög grad är det.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kanske ett taktiskt misstag av de som inte ville förändring att inte hävda att det var en trosfråga hårdare? Vad hade hänt om det voterats om det först?

      Radera
    2. Det var en formell bedömning, som motståndarna inte kunde göra något åt. Flera markerade dock i debatten att det i grunden var en lärofråga.

      Radera
  7. Problemet ligger kanske inte främst i demokratin som idé utan i synen på kyrka och församling. I en troendeförsamling där alla personligen är bundna till bekännelsen är inte demokratiska lärobeslut nödvändigtvis problematiska. I en situation där ett fåtal känner bekännelsens innehåll (hur många ens bland prästerna kan diskutera olika aspekter av t ex semper Virgo) och många inte ens tror i enlighet med den är en helt demokratisk syn utan inskränkningar helt enkelt bara att ge upp tron.

    Den förändrade förbindelsen till staten blev också en besvikelse. De politiska partierna och partitänkandet som vi hade behövt bli av med blev kvar. Ämbetsmannakulturen, som hade vissa fördelar, som förutsägbara och rättssäkra beslut, blev vi av med.

    För några decennier sedan skulle kanske svaret varit ett tre hus system av anglikansk modell, men nu är både prästerskapet och episkopatet så anfrätt vi bara kan hoppas på ett Guds direkta ingripande.

    SvaraRadera
  8. Nazismen och andra totalitära krafter missbrukar demokratiska processer för att skaffa sig makt och inflytande. Demokratin behöver skyddas liksom människovärdet. I den "kyrkliga demokratin" till skillnad från den "sekulära" har de som gått före oss rösträtt och då talar vi om de som inte bara var Ordets hörare och uppenbarelsens besvarare (tolkning efter eget huvud) utan Uppenbarelsens och trons bevarare som ber: må det ske med mig i enlighet med Guds Ord.

    SvaraRadera
  9. Följande ord till Skaraprästen synes vara minst sagt nödvändiga:

    -Varför nedvärderar och ringaktar Du förtroendevalda och deras insatser i kyrkan? De går sällan eller aldrig till kyrkans gudstjänster, de är bara intresserade av sitt respektive parti och makten.

    Sådana svepande omdömen och betygsättningar av den starka blodåder som de folkvalda är i församlingarna, stiften och församlingarna är faktiskt kränkande och ytterst förvånande då de kommer från en präst.

    Vad vet Du om de förtroendevaldas gudstjänstnärvaro i landet? Vad ger Dig rätten att döma ut deras engagemang som oäkta och inte genuint kristet och kyrkligt? Som präst bör Du känna till det stora engagemang som kåren av förtroendevalda visar, deras ansvar och omtanke om kyrkan, deras ekonomiska förstånd med respekt för pengar och utgifter och allt annat positivt, som de bidrar med.

    Jag ber Dig att hädanefter avhålla Dig från att betrakta förtroendevalda som några, vilka katten har släpat in. Svenska kyrkan behöver verkligen de demokratiskt utsedda förtroendeföreträdarna, och vi bör alla skänka dem en ärlig tacksamhetens tanke för det stora ideella arbete som De lägger ned för en levande Guds folkkyrka i vårt underbara land.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men förlåt då BO Dike. Inte meningen att trampa dej på tårna. Det finns ju undantag. Du är ett sådant, Jag tror visst att du är en aktiv gudstjänstbesökare och följer Kyrkoordningens lydelse om vad som är viktigast i vår kyrka..."att fira gudstjänst".
      Men jag har väl ögon att se med. Jag ser väl hur illa ställt det är med detta hos det stora flertalet av våra kyrkopolitiker. De har inte förstått detta. De kommer nog om det är en klämmig musikgudstjänst, eller en tipspromenad med korvgrillning eller andra jippon. Men sådant kallar jag inte för att aktivt fira en gudstjänst. Hur många nattvardsgångar tror du genomsnittet kyrkopolitiker firar per år? En intressant fråga som det finns all rätt att få ställa. Alla gör inte som du Dike. Du skall inte försvara dina politikerkollegor hur långt som helst, även om du utgör ett undantag.
      Jag vore visst glad om katten kunde släpa in verksamma politiker för aktivt deltagande i våra gudstjänster.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Jag är kattvän redan, men det är ett för en kyrka rätt förfärande faktum att om förtroendevalda politiker och anställd skulle börja fira gudstjänst regelbundet så skulle inte gudstjänstsiffrorna se så erbarmeliga ut som de gör!!! Dessutom skulle det visa att dessa båda kategorier lever som de lär och har betalt för!! BOD gör allt för att hålla kyrkopolitikerna om ryggen, men de bidrar till att spela bort kyrkans förtroendekapital genom att inte leva kyrkans liv samtidigt som de kräver att få sitta och fatta besluten och kontrollera pengar och tjänstetillsättningar m m. Det är inte bara myter att kyrkopolitiker inte går i kyrkan på söndagarna, jag har sett det på nära håll. Detta underminerar Sv kyrkans ställning som trossamfund och uppmuntrar synen på densamma som en närmast sekulär organisation där man kan inte behöver vara kristen för att vara engagerad som politiker och styra och ställa. Jesus säger: "OMVÄND ER OCH TRO PÅ BUDSKAPET"! Och i psalmen (228) sjunger vi: "ÄN RÄCKES GUDS FRÄLSNING, ÄN RÄCKES GUDS FRÄLSNING TILL DEN SOM SIG ÅNGRAR OCH TROR"!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  10. BOD:s resonemang verkar ju helt förvirrat! Med hans logik skulle det alltså inte finnas religionsfrihet i t ex Italien eftersom romerk-katolska kyrkan inte har den variant av demokratiskt system som Svenska kyrkan. USA är följdaktligen en diktatur eftersom många kristna samfund där inte heller har detta system. Vi får lära oss att Tyskland är en diktatur för att inte tala om Storbritanien. Jag funderar vidare på Spanien- Där har väl kyrkan inte heller vårt system? BOD! Har Spanien således ingen religionsfrihet eller vad är det du försäker säga?
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  11. Sub versus!

    Det jag försöker säga är att kraftigt dementera påståenden om att kyrkan står i något slags motsatsställning till demokratin som det sämsta styrelseskicket, om man undantar alla andra, som Winston Churchill formulerade det en gång. Jag kan överhuvud inte förstå slikt påstående enligt ovan och ej heller att präster inte är lämpliga som eller kan vara förtroendevalda. Det skulle tvärtom vara en styrka för samhället och dess värderingar, om fler präster och andra troende engagerar sig i det demokratiska beslutsfattandet.

    Och försök inte, Sub versus, att misstänkliggöra och/eller underkänna vår Svenska kyrkas demokratiskt valda beslutsorganisation! Vad ända in i Smålands djupaste skogar, runt Dags Moheda, gör den för skada med dess omkring 700.000 väljares ställningstagande till olika nomineringsgrupper och deras företrädare?

    I den organisationen syns den folkliga bredden, trots att bara cirka tolv procent röstar. Med det är bättre att alla de nämnda röstar, än att inga alls gör det.
    Folkkyrkan förankrad i folket! Vänder Du en sådan kyrka ryggen, kritiske signatur?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD

      12% är ett skämt, i alla val.

      Kyrkopolitiker blir man om man inte har några (övriga) ambitioner.

      Överpolitiska kyrkor är lika kittlande som demokratiska jihadister, kristna ateister eller nyktra rödvinsvänstrande rödstrumpor.

      Att du orkar. Är politiklönen värt mödan? Tror du själv på en framtid för en förlamad bakbunden munkavleförsedd svensk kyrklig tiger?

      Den ömma kyrkomoder du vurmar för, är en chimär. Det enda hon lyckats med (då hon inte dragit fler folk in i det kristna livet) är att kasta ut de som tror något, alt kringskära deras existensberättigande.

      Inte en människa med "that old time religion" får plats i den tröskellösa "öppna" (=ruinens) kyrkan, där ingen fattar om prästen från konfirmationen - som pekar i det blå - visar vägen, eller känner vilket håll vinden blåser åt. (Wiehe+Sandahl)

      Jag vem i hela världen, kan jag lita på; för min själs eviga väl?

      Kappvändare för åsiktsvinden eller åsiktsvändare med vind i kapporna på den klippfasta grund, som en gång för alltid getts till den ena heliga katolska apostoliska kyrkan.

      Tack gode Gud för att vi slipper kyrkopolitruker som mellanhand för sanningen.

      Tack för Kyrkan, under Franciskus o +Anders.

      Låt din ande blåsa korsdrag i Sv kristendom. Då kommer världen tro.

      Radera
    2. En riktig kyrka är väl under Gud, och inte under någon plussare.

      Radera
    3. BOD 17:48! Ja, jag vänder en sdådan kyrka ryggen om det du menar är att den genom demokratiska beslut kan ändra tro om att Jesus Kristus har dött för våra synder på korset till att Han inte har dött för våra synder på korset eller att Jesus från Nasaret inte är född av en jungfru för att ta ett par exempel. Saken är att jag fortfarande inte förstår vilka saker du menar att de folkvalda ska kunna fatta beslut om. Kanske har du sagt det men att jag och flera har missat det.
      /Sub versus/

      Radera
    4. BOD! Btw, om en beslutsorganisation inte får misstänkliggöras därför att den består av demokratiskt valda ledamöter då betyder ju det att vi t ex inte får ifrågasätta rimligheten av att däri befintliga partiföreträdare av extremistiskt märke t ex ska stifta lagar etc. Eller hur menar du nu?
      /Sub versus/

      Radera
  12. Varför så mycket tjafs om demokrati i kyrkan? Det är väl ingen partipolitiskt valt skolmöte, som har fastställt multiplikationstabellen eller bestämt att Karl den tolfte fick på moppe i Poltava.

    SvaraRadera
  13. Till demokratikritikerna ovan!
    Tolv procent som röstar i kyrkovalen är naturligtvis tolv gånger bättre än om ingen gör det - eller hur?
    Men jag ser att kommentarerna dels andas självupphöjelse och tolkningsdito; Svenska kyrkan är botten, har lämnat Gud och Jesus, medan vår kyrka (exempelvis Sub versus) är den enda rätta, den sanna, den som håller fast vid den Högste.
    Men bort det, mitt herrskap, ty slika kommentarer och dito rena osanningens oförskämdheter om folkkyrkan - vilken varje söndag och andra dagar har gudstjänster till Herrens lov - bottnar ej blott i en obegriplig fastlåst fundamentalism utan därtill också i ett hart när förakt för det som ni tycker ej passar galoscherna.

    Jag har frågat det förut och gör det igen: om Svenska kyrkan inte sätter Gud och Jesus främst, vilka är det då som står i centrum för kyrkans gudstjänster och arbete?

    Försök nu inte krypa undan ett direkt och öppet svar på frågan!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. För det första är inte 12 x 0=12, utan fortfarande 0.

      För det andra så tror jag inte att du alls förstår/vill förstå vår oro och kritik kring vart det bär iväg med Svenska Kyrkan och hennes uppdrag. Det kan väl inte vara så att du är demokratiskt och politiskt förblindad?! SER DU INTE VAD SOM SKER FRAMFÖR ÖGONEN PÅ OSS ALLA???

      Jag i Halland

      Radera
    2. BOD

      Elementär mattekunskap är nog där du ska börja.

      Lycka till

      Radera
    3. BOD,

      Jag citerar DIG:

      "Jag har frågat det förut och gör det igen: om Svenska kyrkan inte sätter Gud och Jesus främst, vilka är det då som står i centrum för kyrkans gudstjänster och arbete?

      Försök nu inte krypa undan ett direkt och öppet svar på frågan! "
      Du upprepar samma frågor som Du gång på gång fått svar på. Varför inte begrunda svaren Du fått och om Du menar att de är fel- visa då detta!

      Ett konstaterande är att SVeK har lämnat den apostoliska läran och bekännelsen fast den lögnaktigt påstår motsatsen. Förnekar Du det? (Kan vara dags för Dig att svara på frågor!)

      SVeK har slagit in på heretikens väg.(Förnekar Du det?)

      ÅB själv lär rent heretiskt och i övrigt svävar på målet när hon ombedes redogöra för SVeK´s lära. (Förnekar Du det?)

      Nu till din fråga som Du upprepar och upprepar och som sann politiker (?) låtsas Du inte fått svar på.

      Istället för Kristus har man satt tidsandan, människotankar och demokratiska(?) beslut.

      Och ja, demokratiska beslut kan vara högsta orätt och vidare är det en självklarhet att det finns frågor som inte kan avgöras vare sig demokratiskt eller diktatorisk. Till sådana frågor hör sanningsfrågor.

      //HH

      Radera
  14. Något som ofta hörs och ses, både i doptal och på pastorats hemsidor, är en dopteologi som inte med en stavelse nämner dopet som ett löfte om syndernas förlåtelse för Jesu Kristi skull utan som snarast förkunnar ren gärningsrättfärdighet: att vi som lärjungar ska leva i efterföljelsen och helt utelämnar evangelium.
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  15. Såsom tidigare förtroendevald till distriktsråd så kan jag förtydliga lite. Distriktsrådet skulle slippa all juridik och politik för att kunna fokusera på gudstjänstgemenskapen, lärjungaskapet och evangelisationen.
    Att ta initiativ till gemenskapsfrämjande aktiviteter för alla delar av församlingen stötte i vårt fall på patrull hos de anställda.
    De var mycket restriktiva med hur och under vilka former de ville umgås med den gudstjänstfirande församligen och nåde den som med frivilliginsatser råkade klampa in på anställds ansvarsområde.

    Ett av SvK stora problem är de avgrundsdjup som skiljer förtroendevalda i kyrkoråd, anställda och gudstjänstfirande församling.
    Ja det finns individer som överbryggar, men det är undantag som inte lyckas överbrygga de kulturella skillnaderna.

    Det är en enorm skillnad i den fria kyrka jag nu är engagerad i. Alla ingår i den gudstjänstfirande församlingen.
    Det förvånar säkert somliga att ingen uppfattar beslut eller val som odemokratiska, trots att knappt 12% är närvarande på medlemsmötena.

    SvaraRadera
  16. Nej, bästa kritiker, det går jag inte på: att tidsandan, människotankar och demokratin har ersatt Kristus, eller att tolv procent av väljarkåren är lika med noll.

    Det är som att hälla vatten på en viss fågel: ni förnekar fakta om Svenska kyrkans gudstjänster och vem som där hålles högst och tillbeds. Som om evangelierna inte läses varje söndag eller psalmer sjungs, psalmer som ni naturligtvis känner till men ändock tydligen förnekar innehållet i.
    Och demokratin som en påstådd fiende, när den är det civiliserade samhällets själva förutsättning. Påståenden som HH:s ovan är som slag i ansiktet på alla som med tacksamhet och glädje noterar kyrkans demokratiska organisation. Men HH idisslar den förvrängda motsatsställningen mellan demokratisk kyrkoorganisation och Guds budskap.

    Som jag tidigare noterat: kritikernas skygglappar - som innebär att blott deras uppfattning, ingen annans, är den riktiga - förtränger definitivt såväl ödmjukheten och viljan att lyssna till andra som den stänger ute dokumenterade fakta och kyrkans verklighet. Alltså hjälper mot slikt inget, absolut inget; -vi har rätt, hör sedan, lyder kritikernas eviga mantra.

    Sorgligt men också ömkansvärt! Ofattbart men även belysande för vissa människors från början intagna positioner, där flexibiliteten är lika med den verkliga nollan, inte den som i osanning nämnts om valdeltagandet i de kyrkliga valen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. BOD,

    Det är inget argument att påstå att det "går Du inte på" det är som sagt varken argument eller svar -det är bara din deklaration av din egen oförmmåga att se vad som sker.

    Gör ett nyttt försök . Ett försök där Du för omväxlings skull svarar på frågor. Du älskar att ställa frågor- får svar . Tyvärr struntar Du dock i svaren och fortsätter oberört som vilken dussinpolitiker som helst att propagera istället för att argumentera.

    Du tallar kanske i enkla förståeliga meningar till skillnad mot MO -vilket hedrar men tyvärr saknas stringens och vilja att förstå svaren hos Dig . MO talar dunkelt- tydligen medvetet- jag hoppas att om han är präst inte talar lika dunkelt när han predikar. Däremot verkar han vara en kunnig person som jag gärna skulle lyssna till om han talade ur "skägget".

    Ditt tal är bara förnekelse av det uppenbara. Monolog istället för dialog.

    //HH

    SvaraRadera
  18. BOD

    I 2000 år har den världsliga makten försökt lägga vantarna på Kyrkan. I 2000 år har hon hållit stången.

    I det land där rödskäggen regerat länge (sen Gustaf Erikssons dagar) har den uttalade strategin varit; "if you can't beat them, join them".

    Ett par vänstervridna ekklesiaministrar skulle med avund i blicken titta ner på dagens SveK.

    Världens mest politiserade samfund är bakbundet, munkavleförsett, skygglappsprytt, kyskhetsförsedd o strypkopplad.

    Libertas ecclesiae
    Et unam sanctam catholicam apostolicam ecclesiam

    SvaraRadera
  19. Annorzzz!

    Då får Du leva i denna subjektiva beskrivning av Fädernas kyrka. Om Du blir lyckligare av det dömande tonfallet undandrar sig min bedömning.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera