Hör upp, gott folk, och lyssna!

Domprosten Hermansson kommenterade biskoparnas beslut att kyrkklockor ska ringa för och inte mot. Det var, förstå ni, inget problem för domprosten eftersom Visby domkyrkas klockor alltid ringde för, nämligen för medmänsklighet och mångfald. Den känslige kan uppfatta detta mer som politikertal än ett sanningens vittnesbörd men till den känslige riktar vi maningen att inte vara överkänslig.

Hade en min vän inte påmint om John Milbank hade jag nog inte tänkt efter, dock. John Milbank varnade för fyra år sedan och menade att han sett tecken på hur den liberala demokratin utvecklas till ett slags tyranni. "Due to a pervasive indifference to truth, as opposed to majority opinion, the manipulation of opinion and the exploitation of fear more often than not win the day." Manipulation och utnyttjande av folks rädslor hör till vårt dagliga liv när det inte finns något som egentligen är sant. Ni kan läsa själva. http://www.abc.net.au/religion/articles/2010/07/20/2959228.htm

Jag anar en de kristnas kallelse att ta upp frågan om värderingar - och frågan om sanning och lögn. Grundläggande, alltså. Vad är en människa? Vad är samvetet? Kan vi förstå något om Guds avsikter med skapelsen och oss? Ger Gud besked - så som Kyrkan hävdat och därmed byggt kultur? Eller är Gud en illusion och marknadskrafterna det som ska regera?

Allmakt som allmakt - och sorterande av människor.

Då återvänder jag till domprosten Hermansson, som är helt på biskoparnas linje och fortsatt kommer att ding-dånga och bing-bånga om Svenskarnas Parti har valmöte i Visby. "För då kommer folk at samlas igen för en manifestation eftersom man inte vill ha deras typ av utestängande budskap." Detta skulle en del av oss kunna uppfatta besvärande. Budskapet av deras typ vill vi inte ha. Vilka andra budskap vill vi inte ha nästa gång? Några av oss är nämligen fostrade i den frihetliga tradition med yttrande- och tryckfrihet som är (var) särskild i Sverige/Finland. I denna tradition är vi obenägna att förbjuda organisationer, till skillnad från en mängd andra länder. Vi tar upp budskap och bemöter dem. Som bäst försöker vi förstå i vilken slags politisk jordmån de rörelser växer som vi uppfattar leda till svåra skador och ser genom politisk klokskap till att folk inte behöver attraheras av t ex fascistiska eller nazistiska läror. Finns inte jordmånen är sådana rörelser dömda till en utkantstillvaro, 6-700 röster och inte större uppmärksamhet än så. Om detta kan vi diskutera. Men jag finner det vara uselt tänkt när massor med folk går till deras torgmöten för att visa att de inte gillar vad som sägs och att kyrkklockor ger reklam för deras uppställning. Att låta dem stå där ensamma på torgen är både bättre och billigare. Kanske 200 miljoner billigare.

I stället för att dra iväg till deras torgmöten kunde vi läsa Gabriel Byströms bok om Ungern, Tystnadens triumf, Ordfront 2014. Där ser man högern ta makten med ett fascistiskt parti som stöd och med hjälp av litteraturlistan får man tips om vidare läsning. Gabriel Byström beskriver mekanismer i deras historiska kontext. Han gör det effektivt och han gör det för att påpeka att detta händer i Europa. Kyrkofadern Augustinus påpekade att det är en hårfin skillnad mellan ett rövarband och en stat. Det är tänkvärt i sammanhanget. Och rövarband kan bli stat när medborgarna inte bryr sig. Där är det verkliga problemjet i Sverige. Politik blir något i en valrörelse där komikerna sitter i tv-studion för att guida oss och vi översköljs av informationer vi egentligen inte kan ta ställning till. Som barnbarnet Sigrid, snart 6. Hon ska rösta på partiet med rosen för hon gillar blommor väldigt mycket och rosor allra mest. Men hur många av oss kommer under ytan till innehållet, värderingarna - det är min fråga.

Efter denna dystra utfärd, återvänder vi till domprosten Hermansson. Han vill alltså ringa. Det är manifestation "och kyrkan står på de godas sida." Det var bra att få veta. Och skrämmande. Här är uppdelningen klar. De onda - de goda. Vi mot dom. Och Kyrkan på de godas sida. Man ska läsa Helagotland för att fatta vad evangeliet nuförtiden går ut på. Men handen på hjärtat, har vi inte fått problem med domprosten Hermansson? Han står förstås på de godas sida och befinner sig i en position där han kan avgöra vilka vi andra är. Är inte hela upplägget lite skrämmande - och skrämmande okristet? Finns det inte skäl att ringa i kyrkklockorna nu och varna för fara? De goda mot de onda - det brukar nämligen sluta illa.