lördag 2 augusti 2014

Politik och partipolitik

Att kyrkoherden i Moheda röstade på högern, visste vi. Gunnar Hallrup hade ju tittat in under skärmen och kunde meddela fakta i målet.
Att en del radikalare präster, som stiftsadjunkten, röstade på centerpartiet, meddelade han.
Sedan gjorde prästsönerna Frostin, Hammar och Lind fadersuppror och blev socialdemokrater. Frostin av SED-typ. Han ville förbjuda parabolantenner för att skydda Folket mot oönskat inflytande.
Hur komplicerade prästsönernas relationer till fäderna blev, berättades ibland.  Då skrattade vi. Särskilt när prosten  Hammar grät över sonens beteende vid prästmötet i Lund och prosten Greek fick bjuda prostkollegan på kondis för att trösta honom! Ramklints vid Mårtenstorget. 

Dessa präster var ack så radikala. I det röda Lund blev de sossar. Andra kristligt sinnade återfanns i mer radikala miljöer och kanske mer intellektuellt utvecklande studiegrupper än så. De återfanns också i det praktiska arbetet att bygga bokcafé och skriva texter/artiklar. Deras diskussioner var vittfamnande. Spartacusupproret visste t ex Jesper Svenbro en hel del om - liksom poesins villkor. Andra kunde marismens politiska ekonomi. Sociologer som Herman Schmid kunde ge infallsvinklar på samtidsfrågor och Klas Hellborg var en kär vän. Jag undrar om någon av dessa för mig viktiga personer någonsin skulle menat att Svenska kyrkan skulle enrolleras i något som kallades "politisk men inte partipolitiskt" eller om de genomskådat hur Svenska kyrkan använts som ideologisk plattform för det egna budskapet. De snällkristna/finkristna fattar inte ens när de utnyttjas. Nyttiga idioter kallade Karl Radek dem, som ni kanske vet (även om ni tror att citatet kommer från Lenin, men det var Karl Radek).

Jag går alltså inte på slagordet att "Kyrkan är politisk men inte partipolitisk". Kyrkan är ett Guds eget folk och där görs olika politiska bedömningar. Det enda kravet som ställs är att en kristen ska kunna argumentera för sitt politiska ställningstagande men passa sig nogsamt för att utnyttjas av Makterna i makternas tid. Själva hållningen är den gamla vanliga: Vi övertygar varandra med goda skäl (Gottfrid Billing). Men vi står också fria från att utnyttjas. Deutsche Christen i 30-talets Tyskland ville så gärna vara samtidsöppna kristna och ändade upp som nazister med kristlighet. Joseph Goebbels konstaterade så riktigt när han såg dem att "kaftanbärarna är små och krypande". Och det är just den  hållningen som en kristen inte får/kan/ska inta.

Därför är de kristnas viktigaste politiska bidrag de frågor som ställs sub specie aeternitatis.
De frågar och därför fattar också kamraterna i ledet att den som har Kristus som Herre aldrig blir riktigt följsam och faktiskt aldrig är riktigt att lita på. partidisciplinen är ständigt ifrågasatt. Och så måste det vara.

Kyrkosystemet som blir politiskt men inte partipolitiskt - nej, det tror jag inte på. Det blir ett intresse i någons favör. Det ligger i sakens natur. Vi behöver inte läsa in oss på medeltidens stridsfrågor om investituren för att fatta att Makten gärna vill ha Kyrkan som en del av sin maktapparat.
Blir den så, kan det lätt konstateras att kaftanbärarna är små och krypande.

Svenska kyrkan ska inrymma kristna som drag olika politiska slutsatser av de evangelium de hör. Sker inte denna olikhet är vi illa ute.

En sak till. När partier eller intressen använder sig av Kyrkan och deras agendor sägs vara sprungna ur evangelier och blir med bibelord försedda, måste man inte gå på det hela.

9 kommentarer:

  1. Partier måste "dei" finnas bland oss för att det skall bli uppenbart vilka vi kan lita på (1 Kor 11:19).

    SvaraRadera
  2. Kyrkan ter sig tämligen förvirrad, även utan bibel...
    http://www.bt.se/ledare/stefan_eklund/samtidskonst-i-hallandska-kyrkor(4378926).gm

    SvaraRadera
  3. Anders Stenström3 augusti 2014 09:04

    Fast redan det att aldrig bli riktigt följsam och att inte släppa ifrån sig investiturmakten gör ju kyrkan politisk. Jag tror att 'politisk men inte partipolitisk' är korrekt att säga om kyrkan. Men när det sägs kan det vara i avsikter man bör vara misstänksam mot.

    SvaraRadera
  4. Bloggardag: "Kyrkosystemet som blir politiskt men inte partipolitiskt - nej, det tror jag inte på. "

    Inte jag heller.

    Bloggardag: "Det blir ett intresse i någons favör. Det ligger i sakens natur."

    Men Saken, alltså kyrkan Sak, är ju att hjälpa människor att komma till Gud. Om kyrkan ägnar sig åt politik, parti~ eller annan, så vad den då gör i praktiken är att fixa så att människor får en bekvämare tillvaro utanför Gud, här på jorden. Då kanske de inte ens är motiverade att någonsin komma till Gud!
    Det är helt i sin ordning att människor har ett helt ok liv medans de är på väg till Gud men det är inte kyrkans bekymmer i första hand. Naturvetare är dessutom mycket mer kompetenta att prata om klimatet än biskopar.
    Kyrkans jobb är alltså att fixa människors själar (inget bra uttryck men låt gå) Då blir dessa människor sådana att de låter sig styras av den Helige Andens visdom i ALLT de gör, inom sina yrken, politiska åtaganden eller vad de nu håller på med. De agerar utifrån kärlek istället för sina egoistiska behov. Och frukten av kyrkans arbete reflekteras så småningom genom dem i hela samhället.



    En anonym en

    SvaraRadera
  5. BloggarDag tror inte på den politiska kyrkan men den partipolitiska, alltså att något parti, som ställt upp i kyrkovalen - de var ju flera en gång, nu delvis omkostymerade - roffar åt sig makten.

    Något ligger det i slutsatsen; S har ju dominerat inflytandet under många år, och Dag har ju under lång tid suttit vid samma bord som exempelvis Levi Bergström och Sören Ekström, de båda dominerande partiföreträdarna: den förstnämnde som invald KM- och KS-ledamot, den andre som skicklig och mäktig generalsekreterare, som tillsatte och avsatta personal i Kyrkans hus i stort som han ville. Oppositionen var svag och ovillig att (re)agera. Den lät Ekström hållas, Faktiskt Dag - som nu klagar över systemet - också. Eller säg oss de reservationer, de gånger som han (Dag) hade annan uppfattning än generalsekreteraren! Därför framstår det som egendomligt att efterhandskritisera det system, som Dag varit - och är - en integrerad del av, alltså en personifierad makthavare i Svenska kyrkans toppskikt. Dag kan ju därtill både tala och skriva för sig, varför han alltså skulle ha haft otal många tillfällen att markera sin opposition med det (parti)politiska system, som nu indirekt ställs vid skampålen.

    Jag vet knappast själv hur många gånger jag under mina många år i KM tog upp märkligheter som den maktutövande och dito -fullkomlige Ekström sysslade med i sin styrning av kyrkan. Men aldrig någonsin hördes eller lästes några instämmande ord från ledamoten Dag, då aktiv POSK-ledamot.

    Desto mer hördes den annars frispråkige Mohedaprästen vid exempelvis POSK-festerna, bland annat i Sigtunastiftelsens övervåning. Men mer om detta kan jag från dokumenterat materalo berätta en annan gång; trivseln för Dag i POSK-gruppen tycktes ju då vara stor och genuin.
    Under alla förhållanden rådde där inte största möjliga tyystnaad, som en icke obekant cirkusdirektör brukar säga.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  6. Att kyrkoherden i Moheda var högerman är alltså hel OK, och opolitiskt. Men att Per Frostin och några av hans kompisar blev socialdemokrater är politiskt, och därmed förkastligt, omöjligt för den som är kristen. Är det så man ska tolka artikeln?

    SvaraRadera
  7. Den maktfullkomlige "Ekström" kanske störde dina cirklar som den moderat Du var /är även om Du ny ömsat flagg och blivit Poskare som Dag var. Det intressanta är dock vad var det Ekström genomförde i maktfullkomlighet och hur är det nu med demokratin? Gäller demokrati bara när de passar Dig för det kan väl inte vara så att Du inser att alla frågor inte kan inte skall avgöras utifrån majoritetsbeslut.

    Till sådana frågor hör t ex de rent teologiska och det är ett hån mot alla kristna som tar den apostoliska läran och bekännelseskrifterna på allvar att påstå att detta har skett.

    Visst har biskoparna en del att säga till om i läronämnden men
    1, Ni har aktivt sett till att enbart nominera och välja kanditater som är garanterat lydiga och PK-anpassade
    2, Dessa ljumma, för att inte säga halvt till helt sekulariserade har ni dessutom genom att beröva dem deras sista "maktpoition" , rösträtten inom KM fått att vara än följsammare. De vet att Ni kan genomföra vilket som helst beslut genom att samla 2/3-dels majoritet vilket inte torde vara svårt i en kyrka enbart styrd av politiker oavsett vad de kallar sig.

    Detta är verkligheten. Biskopar vars enda makt är att sparka nedåt i hierarkin, stoppa utnämningar av kontraktsprostar, förhindra utnämningar till kyrkoherdar , degradera redan utnämnda kyrkoherdar till komministrar samt framförallt tidigare när det gällde att skynda långsamt och ekonomin var mindre ansträngd dyrt köpa ut misshagliga, läs gärna bekännelsetrogna präster samt aktivt verka för avkragningar. Notera sedan att detta inte "bara" gäller präster, de som aktivt(?) ,dvs i praktiken inte tiger när de menar att kyrkorummet och läran vanhelgas avskedas . Några nya med avvikande åsikter kommer överhuvudtaget inte in. I anställningsintervjuerna frågas lite eller inget alls efter vad den sökande "tror" utan enbart hur han / hon ställer sig i de självvalt kontroversiella frågorna. Detta notabene oavsett vilken tjänst du efterfrågar inom SVeK.

    Du har större chans, ja skall sanningen fram så torde det inte vara något hinder om Du förklarar dig vara ateist . OK, idag kanske inte om Du söker en prästtjänst- det anses väl ännu vara för utmanande men för andra tjänster är det knappast något hinder. Hindret kommer och är då orubbligt om Du förklarar att Du tror enligt bekännelsen som SVeK påstår sig lyda under men de facto inte längre gör.
    //HHt

    SvaraRadera
  8. Citat:
    Att kyrkoherden i Moheda var högerman är alltså helt OK och opolitiskt(?)

    Det är knappast däri problemet ligger. Hade densamme ifrån predikstolen predikat "moderat evangelium" hade det varit politiskt och befängt för att uttrycka det milt. En sådan hade säkert också avsatts på den "gamla goda tiden".

    En annan sak är att om kyrkoherden agerat som en god herde och haft kyrkfolkets förtroende så hade det möjligen med exemplets makt medfört att några av dessa att rösta moderat. Troligast är dockatt de flesta resonerat som så att visst är det en utmärkt kyrkoherde vi har men rent politiskt kan vi inte hålla med honom...

    Det gäller naturligtvis vilket part som helst -även om partiet förklarar sig kristet.

    En helt annan fråga är hur man kan vara t ex kommunist och kalla sig kristen, även sossarna är där minst sagt tveksamma. Ser man till vad sossarna uttalat sig om kyrkan högt upp i hierarkin så kan man verkligen ställa sig frågande.

    Tyvärr gäller det sedan nästan alla partier . Man är sannerligen inte kristen därför att man är moderat men man kan vara det. Frågan är mera kan man vara kommunist och kristen?

    Egentligen är det minst tre typer av problem när det gäller politiken och kyrkan. Det handlar då om att ta ställning till partier som antingen vill
    1, rasera kyrkan helt, införa ateism
    2 de som vill omforma kyrkan till att vara PK, dvs nyttig för staten men samtidigt garanterat ofarlig
    3, de som vill lämna kyrkan fri.Låta det vara den enskildes sak.

    För punkt 3 gäller dock att de liksom kyrkan inser att det är ett problem när kristna värderingar ligger i otakt med vad som är PK om detta får inverka på hur de reagerar på dekret från staten. T ex barnmorskor som inte vill delta i aborter, läkare som vägrar att bistå vid "barmhärtighetsmord" eller "assisterat självmord". Staten tål helt enkelt inte att någon eller något ger dem dåligt samvete därför tvingas de motspänstiga att utföra sådant även om det då bara är "en gång" . En symbolhandling(?) ungefär som senapskornen till de romerska gudarna som Nero till en början förklarade sig nöjd med . Det viktiga för staten är här att alla skall vara medskyldiga. I andra sammanhang brukar sådant beteende dock förklaras höra till den undre världens regelverk. Inte den "civiliserade" statens.
    //HH

    SvaraRadera
  9. Det var ett långt svar på en kort fråga - kanske beroende på problem med argumenten. Men jag kan konstatera att frågan besvaras med ja. Högern har tolkningsföreträdet och avgör vad som är vänster och höger. Högern definierar vad som är kommunism och vilka som är kommunister. Högern bestämmer att det OK att vara höger i Svenska kyrkan.

    Det är som jag har konstaterat tidigare: Socialdemokrater är inte välkomna i högerns kyrka! Högern är normen!

    SvaraRadera