Med snopp. Del sex

Jag hade trott att jag nu nått den punkt när jag kunde sammanfattagra frågor om ämbetet, men en del nytt händer som bör uppmärksammas. Jag var i Båstad och hörde Eko-inslaget lite ofullständigt men fattade att manliga präster anmälts för diskriminering i Gällivare.

Komminister Anna Fjällborg (TK 78,12,13)  hävdade att dessa präster, kyrkoherden och två komministrar i pastoratet, menade att hennes utbildning inte duger. Så kyrkoherden och två komministrar blev anmälda. Motståndet hon mötte var både öppet och subtilt. Komminister Fjällborg: "Det är också en känsla, för jag känner att jag inte duger i deras ögon för att jag är kvinna. Jag har inte rätt att ha den utbildning jag har, därför att jag råkade födas till kvinna och inte till man. Så jag ska inte vara präst egentligen."

Nu ska saken utredas. Biskop Stiglund kommenterar inte, men konstaterar i ett mejl till P4 Norrbotten att diskriminering inte tolereras och präster ska vara beredda att tjänstgöra med vem som helst, oavsett kön, läser jag. Det där "vem som helst" måste man uppskatta.
Fjällborg berättar om en komminister: "Han sa rätt ut till mig att 'jag kan inte acceptera kvinnor som präster, och därför kan jag inte jobba med dig."

Det verkar upplagt för något bekymmersamt. Fjällborgs anmälan syftar till ett tillsynsärende och det handlar då om de anmäldas lämplighet som präster. Men den präst som anklagas för att ha fällt yttrandet förnekar. Han tjänstgör i en annan församling än komminister Fjällborg och har träffat henne färre än tio gånger och, som sagt, inte sagt vad han sägs ha sagt. Domkapitlets utredning måste ha bärkraft. Kommer den att ha det?

Handlar det om kvinnoprästmotstånd så är det uppenbart att komminister Fjällborg inte riktigt förstår att det inte är hennes utbildning som ifrågasätts. Det borde man kanske göra - för i svensk prästutbildning borde ingå några timmars reflektion om ämbetet och kontroversen, men den behandlas som en "icke-fråga", vilket är att bädda för problem om det blir problem, så att säga. Och många har ju inte övertygats i sakfrågan - hur skulle de eftersom det inte finns någon fråga! Ni förstår.

Kanske skulle prästerna i Gällivare-Malmberget (ny organisation sedan 1 jan) ifrågasätta komminister Fjällborgs antropologi. Det är inte så att hon "råkat" födas som kvinna. Det var Guds goda mening med henne. "Den dag du viskade ditt 'bliv', du ville mening i mitt liv", sv ps 227. Könsbestämningen är Guds och konciliet i Nicea fattade som första beslut att den som kastrerat sig inte fick prästvigas eller vara kvar som präst. Vi erkänner detta ekumeniska koncilium och fattar att kön är viktigt, inte något man råkar ut för och inte heller enbart en social konstruktion, något iråkat.

I detta sammanhang får vi väl invänta utredningen i Luleå. Tänk om den slutar som polisutredningen i Kinna, dvs det går inte att hitta något? Det vore inte första gången när det handlar om ämbetsfrågan. Anmälan mot teologiska fakulteten i Lund i slutet av 1970-talet slogs upp stort, blev en mytisk sanning och i sak ingenting. Kyrkopolitiskt bar den dock, där behöver kraven inte vara så höga.
Den gjorde nytta.

En stackars prästkandidat polisanmäldes dåförtiden för slagsmål på en krog i Växjö. Det var allvarligt. Som väl var, hade den anmälde prästkandidaten vittne på att han vid tiden för misshandeln varit i Lund. Kopplingen till ämbetsfrågan? Prästkandidaten hade hört någon uttala sig för kvinnor som präster och klippt till mannen som var för kvinnliga präster. Detta fick vi veta stort i media. Mindre uppslaget blev att allt tycktes fejk. Polisen kunde inte styrka något.

Jag ville ha en utredning om trakasserier och mobbing och skrev motion till kyrkomötet. Det ville inte kyrkomötet och allra minst ville Christina Odenberg detta. Nej, för tänk om det visat sig att mycket talande i allt detta varit lögn och fabrikation.

Vi ser fram emot utredningen. Och ska utredaren/na vilja ha till tips, kan de få. Ett är att försöka beskriva den miljö i vilken anmälan kommit till. Organisationsförändringar, arbetsmiljö, kyrkopolitik mm samt förstås det där vanliga med stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning och sagesperson när en händelse ska återges. Domkapitlet i Luleå ställs inför en utmaning för här ska det handla om oväld och utredningskompetens. Klarar kapitlet det - eller blir det som med fallet med prosten, som i god ordning konstaterrat att han, sjuk och inte längre förmögen till prästerliga uppgifter, inte skulle ha någon vigselbehörighet och därför (!) straffades av domkapitlet. Han blev så kränkt av behandlingen att han avsade sig prästämbetet, dvs begärde att förklaras obehörig. Det ordnade Luleådomkapitel.