Med snopp. Del tio

Det här tycks aldrig ta slut. Jag hade tänkt mig en kort genomgång och så en uppföljning efter vad som skrivits i kommentarfältet men det ramlar material över mig just nu. Och frågan sägs vara uttjatad. Tre böcker kom från USA. Och så har vi ju facebooksidan Öppna Berget för kvinnliga präster. Det händer inte så mycket på den sidan, men när det händer, händer det!

Det var den 22 november 2013 som nyheten nådde världen. Eye of the Tiber avslöjade med bildbevis och allt att kvinnor i fornkyrkan kunde lyfta sina händer. Bilden var en kvinna i orantställning och det kunde betyda att det fanns kvinnliga präster i fornkyrkan. Fader Fabrizio Biscont säger att kvinnan med lyfta händer "is undeniable proof " att det fanns kvinnliga präster. Desiree Gibson, 48, från New Haven, Connecticut ställer frågan: "If women are no different than men with regards to upper limb dexterity, then why can't women become priests now?"

Öppna Berget för kvinnliga präster har uppenbarligen hittat goda argument för sin sak.

Om det inte vore för en liten omständighet, som den som läst och inte bara önskeläst uppfattat. Eye of the Tiber är en lokal katolsk motsvarighet till Grönköpings Veckoblad.

Tala om auktoritetskris. Eller fascineras över att i kampen för den goda saken släpper alla kritiska spärrar. Själva texten var en indikation om att det hela var på skoj. I presentationstexten över Eye of the Tiber får vi veta att nätpublikationen kom till "in the Winter of September 2012" och att den ska rapportera katolska nyheter "as it happens, when it happens and Before it happens." Det borde vara besked nog om själva genren men folket bakom informerar i klartext om att detta är satir och "we are proud to have recently been nominated for Best Cathloic News Satire."

Vi behöver inte diskutera vilken glädje som är bäst, men jag föreslår den katolska/reformkatolska.

Vi får väl citera Öppna Berget för prästvigda kvinnor som med sådan förtjusning rapporterat från Rom:
"Extra spännande är att den kvinna som förefaller utöva prästämbetet på denna bild förefaller ha en tallit, en judisk böneschal, över huvudet. Det skulle kunna betyda att hon är en Cohen, en kvinna från prästernas stam, som celebrerar nattvarden i den tidiga kyrkan, innan judendomen och kristendomen definitivt gått skilda vägar. Tanken svindlar."

Det är väl det minsta man kan säga.
Sommaren har varit varm - men var det plågsamt varmt den 2 juli, när denna kommentar och artikeln las ut? Öppna Berget för fler tankesvindlerier!

Tillbaka till bokvärlden.
I förrgår började jag med Looking Forward, Looking Backward, som hör till böckerna kring 40-årsjubiléet av prästvigningen, den irreguljära i Philadelphia. Boken har redigerats av Fredrica Harris Thompsett. Förlaget är Morehouse och boken kom nu, sommaren 2014.

Jag läste ett bidrag som belyser vad The Rev David R. Stuarts skrev i boken The Ordination of Women: Pro et Con som kom 1975. Själva Stuart hade jag läst tidigare, när boken kom, antar jag. Namnet är en pesudonym och resonemangen lite hisnande. Han drar argumenten om en gravid kvinna i predikstolen och en sexig kvinna vid altaret och argumentet är att de fromma tankarna distraheras.

Det är tacksamt att i seminarielövning lägga fram de argumenten och peka på att sociologi blir teologi - eller är i grund och botten teologi. Det är precis vad Lauren Winner gör i boken s 55-63.

Stuart blir kalfatrad, men Winner ger en del exempel att njuta av. Så med den kvinnliga präst som har lite högre, tydligen sexiga stövlar med dragkedja vid altaret. Församlingen kan företsälla sig eller påminna sig att pastorn är en sexuell varelse. Detta är "precisely not alien to the altar; it is precisely not other than what the altar is about." (s 62). Det kan tyckas lite överraskande, men beskedet klargörs: "women's bodies at the altar are able to show us that sexuality is beloved of God." (s 62 fortfarande).
Då fick vi veta.

Plötsligt slog det mig. I boken från 1975 tycks alla framträda med sina egna namn, Från Sverige bidrar Kerstin Berglund. De som ifrågasatte reformförslagen brukade skriva och tala öppet om saken, sig själva till skada. Hur kommer det sig att The Rev Stuart måste framträda under pseudonym? Fanns han egentligen? Eller är han och hans text en konstruktion som passar syftet, att argumentera så dumt emot att det blir en text för reformen?

Jag tror att vi på 70-talet skakade på huvudet åt en huvudlös argumentation - men det var i USA boken kom och då fattar man ju. Nu ställer jag en helt annan fråga, en om lurendrejeri. För vad var i utgivarnas intresse?

Det bedrivs seminarieövningar över denna gamla text. Är det någon student som då kan ställa frågan - vem är The Rev David R. Stuart? Kan hans identitet efter 39 år röjas? Vad mer har han skrivit i ämnet?

Det tycks mig också från debatten i USA som om intresset att sakgranska teologiska argument varit begränsat.
Så var det helt enkelt ett fromt bedrägeri det där med The Rev Stuart?
Fromt, naturligtvis.
Lika fromt som med fyndet av en kvinnlig präst i fornkyrkan iklädd något som kan ha varit, ja, ni vet ...