Det är väl rätt basalt för den kristna tron, det där att Jesus har varit död men uppstått och lever. Graven var tom. Det ska min grav också bli, men inte bara i betydelsen att jag är bortmultnad utan så att Gud skapar mig ny. Det är Guds sak men, om man så säger, lite enklare att göra reprisen och inte det där unika som för första och enda gången är jag. Jag ska dö och uppstå - Jesus har ordnat den saken. Döden är en fiende som ska besegras. Jag behöver egentligen inte vara mer undrande över den saken än över detta att jag blev jag och ingen annan.
Jag ska - om liket självt får välja - ha en grav. Jag vill inte ligga i en minneslund och jag vill inte kremeras. Klä mig som präst och lägg mig i kistan, det är det hela. Min alba i garderoben blir bra svepning och så den vita stolan - men lägg den rätt korsad!
Lite oroad blir jag dock. Svenska kyrkan, detta vittne om Evangelium till Sveriges folk - har hand om begravningsväsendet. Från Svenska kyrkan, Kågeröds pastorat, Röstånga församling kom besked inte bara om att gravsättning skett. Det gavs också två poetiska uttryck för tron.
Här är det första:
Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej. Jag gav mig av.
Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret i snön.
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.
När du vaknar i morgonens vila
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.
Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död. Jag gav mig av.
Nu var, sa dottern, den döda faktiskt död så varför Kågeröds pastorat bär fram annan information kan man undra över. Dottern var själv med och dödsfallet är medicinskt konstaterat. Den gamla damen var nog inte heller i skick att rymma. Men Svenska kyrkan vet annorlunda. Man får förmoda att det var väl att dottern dock var på plats. Annars hade hon kanske börjat undra hur det egentligen är.
SMHI kanske kan hjälpa oss förstå det där med vindar, solglitter, solsken och regn.
Det kom en störtskur i går - fanns de döda i den. Kallt, obehagligt regn - vem ska jag klandra? Morsan är död - hon skulle, medicinskt utbildad som hon var, nog inte köpt påståendet att hon skulle cirkla över Helgasjön.
Men jag kan strunta i allt detta bara för att konstatera att detta är den poesi Svenska kyrkan förmedlar för att tolka verkligheten. Det är så uselt att Harald Hallén närmast kommer i mina tankar. Det var han som sa att när en ros lades på graven så var den som låg där inte död utan sover.
Religiöst skitsnack är inte Evangelium.
Det finns mer på informationsbladet från Svenska kyrkan, Kågeröds pastorat, Röstånga församling - och då är En av de Aderton är inkallad, Pär Lagerkvist:
En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna
det multnade lövet
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig
så som havet
Och hur vet man det? Om friden? Om minnet av mig?
Livet går rätt snabbt förbi och de yngsta jag umgås med kommer att minnas mig - hur länge? Sigrid (som fått kraftiga tillsägelser att man inte får svära i förskolan, för då får man gå till Rektor!) är född 2008, dvs 60 år efter mig. Kommer hon att minnas mig ungefär så länge efter min död? Och är det mig hon minns eller en minnesbild, en konstruktion? Hur eller hur - jag blir en av dem som levt för länge sedan och kan konstatera att detta är livets gång.
Men hur ska vi göra för att kristen tro inte ska blandas ihop med fromligt skitprat, sådant som alltså svenska folket sig till tröst förses med av Svenska kyrkan?
Måste vi för Guds och människors skull meddela statsmakten att vi tar hand om våra medlemmar också när de är död men låter andra sköta begravningsväsendet i övrigt. Då kan vi trösta med ord som är sanna och handlar om det hopp som är sakligt och saligt. De andra får ägna sig åt legenderna. Regn, snö (det där bruna som ligger på Stockholms gator i februari/mars) eller vad det nu kan vara. Jo, fåglar som inte skränar eller sjunger. Vad ger ni mig för det? Har författaren aldrig mött en skrattmås - ett upplivande inslag när man minns sina döda, eller?
Ska Svenska kyrkan säga att våra kyrkogårdar och begravningsplatser är våra och fortsättningsvis till för våra medlemmar? Kommunerna får anlägga andra till de andra.
Själv tror jag på de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Efter löfte gäller dessa villkor mig.
Evangelium är inte religiöst skitsnack utan information i sak.
Vad är det som gör att så många människor, som inte tror på Jesu uppståndelse (i varje fall inte på en uppståndelse 'på riktigt'), ändå ofta talar om något slags livets fortsättning bortom döden? Är det för att kunna hantera det annars outhärdliga att livet en gång skall ta slut? Eller är det ett fördolt eko från Eden, att det finns en Gud som kan och vill ge liv?
SvaraRaderaFör det är ju så att vi läser i dödsannonserna att "på andra stranden mötas vi igen". Eller som i min favorit: "Nu Anton från oss gått, nu ro han haver fått, till dess vi träffas åter."
Om man måste välja bland mycket du skrivit så är sista meningen en av de främsta:
SvaraRadera"Evangelium är inte religiöst skitsnack utan information i sak."
Jag får intrycket att vårt sekulära samhälle absolut inte har förstått att evangeliet är information i sak. Värre är att vår kyrka i allt större partier på riktigt allvar också verkar tro det.
Med storsteg kommer nyatidens andan, fast ny är den inte. Men ahh vad ljuvligt just den kliar i örat. Vad ska man göra stå emot detta eller lämna tyst. Sv kyrka är en folkskyrka säger någon mig ahja då har den väll uppdrag att förkunna folkets tro. Eller?
SvaraRaderaNär jag omvände mig trodde jag mig att jag omvända ifrån just denna sätt att tänka o tro. Sorglit att kyrkan som lärde mig evangeliet igen går nu vilse själv
Det är just när man inte längre tror att evangeliet är information i sak som svamlet kommer. Svamlet är förresten oförskämt mot dem som brottas med verkliga sorger och problem.
SvaraRaderaJust så! Man vill ha fast grund att stå på och inte svammel.
RaderaAntingen är evangeliet lögn och då ska vi sluta att prata om det.
Det andra alternativet är att det faktiskt är sant - då finns det ett verkligt hopp som håller bortom döden. Men då är det också viktigt att kyrkan förmedlar vad evangeliet säger om vilken väg som leder till ett hopp efter döden och inte ägnar sig åt falsk marknadsföring!
Ja, detta är en högst substantiell och viktig bloggpost, som välförtjänt beröms. Tråkigt bara - kanske rent av "synd" i ordets rätta mening - och måhända symptomatiskt för bloggosfärens kommentarfält i allmänhet att inläggen inte är lika många som i mera personpolemiska sammanhang.
SvaraRaderaDet är möjligt att humanistiska studier, som i mitt fall i konst- och litteraturhistoria sedan omöjliggör bokstavstolkningar av Bibeln. Man har ju lärt sig att läsa texter på ett helt annat sätt. Men talade inte Jesus i liknelser? Hur gör man med tolkningen av dessa om man är bokstavstroende?
SvaraRaderaKlart att du ska begravas i prästdräkt, Dag! Det skulle väl vara hemskt att stå naken, utan skyddsdräkt, inför Sankte Per! :-) För att inte tala om att bli uppväckt från de döda utan!
Intressant och ny frågeställning, det där med tolkning av liknelser! Väntar med spänning på svaret från de lärde.
RaderaMen Hallå!
RaderaJesus förklarar själv varför han talar i liknelser.
Därtill förklarar Han och uttyder flera av dem för sina lärjungar också.
Matt 13, m.fl.
Flera av liknelserna är därtill så övertydliga att ett söndagskolbarn förstår dem.
Från lille john, som inte ens är lärd.
Båda texterna är visst poetisk, men om jag läser detta stöder det sig på en panteistisk tänkande. Alt är gud och vi är alt. Ett sätt att tänka så som mirakelkursen lär eller budhism.
RaderaJag är en droppe som faller till havet och havet som droppe faller i.
Eller det fins bara en av oss. För vi är alla ett.
Vårt lila upplevelse av att vara skild är just det en upplevelse men så blir vi igen ett med alt och livet är blott ett skenbart lärorik upplevelse.
Denna lära är rakt emot kristen tro.
Paulus förkunnar evangeliet som är Jesus som dog och blev begravt och återuppstodd. För att vi genom dopet begravs med Honom så att Han lever i oss.
Läs romabrevet. Jesus blod renar oss från vår synd och i hans död ör våran syndgrund så att vi inte länger är död i synden men lever i Kristus.
Detta är vårt hopp att vi lever i och med Honom och får uppstå till evigt liv.
I panteism eller nyandlighet eller budhism hoppas jag att bli ett med altet efter ett långt lidande som ska göra mig fullkomligt. Eller så som min ateistiska bror tror jag finns inte mer men mina atomer blir del av livet som fortsätter efter mig.
Detta kan bli sagt i vakra ord men kristet är det inte.
Men som kristen får jag komma med hela mitt ofullkomliga bräckliga liv och ge mig åt Honom och ta emot Hans liv Hans nåd att bli rättfärdiggjord genom Honom som har givit mig alt.
Utan Honom är jag död, är jag dömd, med Honom så lever jag för att Han lever och vill komma och bo hos mig.
Även då jag fortfarande är en syndare. Kärleken blir synlig i nåden och nåden ger mig hoppet på ett evigt liv som jag inte kan dra åt mig inte kan gör mig förtjänat av. Bra tro på.
Mitt hopp är nåd och ett evigt liv inte bara att bli ett minne blott.
Denna nåd är så stor att hela mina föredetta tro blir mig till sopor för det finns ingen hopp i det.
En anonym en,
RaderaMirakelkursen lär att det fysiska inte finns. Du har rätt där, jag har trasslat ihop två olika tänkesystem.
I grunden skulle det vara sant om man ser till atomens struktur.
Hörde det sagt som att verkligheten är en digital, virtuell realitet.
Hur än den är så lever vi i den i samma tillstånd. En tillstånd som blev verklighet i och genom syndafallet.
Vad mirakelkursen gör antikristen, är som mest synen att synden inte finns. Att Jesus dog för mig anser kursen vara ett tankefel.
Den lär Jesus dog för att bevisa att döden och lidande inte finns och alt vi behöver göra är att vakna ur vår dröm. Då slutar världen att finas till, för då behövs den inte mer.
Evangeliet är just det, att jesus dog, blev begravt och återuppstått. Detta är budskapet. Att jag blir rättfärdiggjord i Honom. Genom vår tro att Jesus av Gud blev uppväckt.
Jag blir frälst av nåd genom tron. Sedan bygger jag på Honom. Han är fundamentet men det jag bygger på blir prövad liksom av eld.
När Jesus blir blott ett förebild, bara den förste broder som vaknade och alt vi behöver göra är att vakna så slutar verkligheten att finas till.
Då blir hans död inte det som frälsar mig.
Tanken jag är utan synd jag sover bara och behöver vakna och se att verklighet inte finns, förnekar att jag har synd och lämnar mig utan skydd mot den syndgrund jag hittar i mig.
Den försvinner inte och låter sig inte förtrycka eller ignorera.
Tills jag med paulus utbrister stackars människa jag är det goda jag vill det gör jag inte det onde jag inte vill det gör jag vem skall rädda mig från denna dödens kropp.
Tack Gud, genom vår Herre Jesus Kristus.
Och även för skapelsen finns hopp att den befrias ur sitt slaveri under förgängelse och nå den frihet som Guds barn får när dem förhärligas.
Tänk vad härligt då finns ju alt i fullkomligt tillstånd, en levande verklighet.
Den här värld är i en hemskt tillstånd alt lider. Jag kan inte leva utan att orsaka lidande. Men tack Gud det kommer en tid då Han gör alting nytt.
Vi ska med Guds Ande döda kroppens gärningar då skall vi leva.
Vår gamla människan har korsfest med Honom så att den syndiga kroppen berövas sin makt.
Då hittar jag befrielse. Då kan jag lämna mig åt Gud för vad jag inte förmår det kan Kristus uppnår i mig för att Anden stöder mig i min svaghet.
Visst finns det mycket man kan bli upprörd över, men varför inte någon enda gång tala om sådant som är bra i Svenska kyrkan? Till exempel blir det klockringning i Helsingborg när nazisterna ska ha sin parad - det är bra!
SvaraRaderaAnonym - jag skrev faktiskt ett långt inlägg i morse med mest medhåll men även lite mothåll (+ en dikt) som vid avsändandet på något vis "försvann". Och jag tänkte som Karl XII skrev när han spillde bläck: "Jagh ids intet skrifwa om." (Inte just nu i alla fall).
SvaraRaderaMen jag håller med sign. Anders om att meningen "Evangelium är inte religiöst skitsnack utan information i sak" är utomordentligt träffande.
Jag sitter just som blivande konfirmandledare och läser Bo Giertz´ Grunden från 1942 (Verbums 23:e upplaga 1975!!!), där det i kapitlet om Andra budet står så här:
"Läran blir falsk, så snart något lägges till eller tas ifrån Guds ord. Falsk lära kan vara farligare än grova synder och laster, ty den som lever ett lastbart liv brukar veta att han är en syndare, men den som är förvillad av falsk lära tror att allt är väl beställt, även om han är på vägen till förtappelsen. Exempel på falska läror: Somliga tror att alla de som dör också får ärva evigt liv. Andra menar att de är rätta kristna, därför att de tror att det finns en Gud och för ett rättskaffens liv i yttre måtto. Andra åter menar att de lever rätt blott de följer sitt samvete. Alla dessa människor glömmer bort, att varje människa är en syndare som måste få sina synder förlåtna."
De återgivna dikterna har förstås inget alls med kristen tro att göra. En riktig "andlig lapsus" som måhända borde anmälas till domkapitlet som irrlära, förvanskning av Bibeln ord - till den nytta det hava kan.
SvaraRaderaFast vem av oss har inte varit på begravning där prästen ogenerat utlovar att den döde nu är lycklig hos Gud/i himlen - oberoende om nämnde döde någonsin i livet har uttryckt hopp/tro på detta eller varit motståndare till kristen tro.
Falsk lära, andlig förförelse, vilseledande av de närvarande...!
Jag i Halland
Det som vill förklaras och också tydligt demonstreras och visas inom Kristendom, att Gud finns över oss, under oss, vid sidorna om oss och genomsyrar varje atom i allt som lever, samt Är i Sin Himmelska Boning, och att Där, från att ha besökt dödsriket, sitter Hans Son, Ordet, Kristus, på Sin Faderns Högra Sida, såsom fullkomlig Kristus, ja, hur kan det då vilja påstås att en människa som har – låtit inoperera - Kristus i sitt eget hjärta och sinne, genom att där ha låtit just Guds Ord. Kristus, få ta boning, födas och växa till, och själv då av just allt sitt förstånd och av hela sin själ valt att bära just denne Guds Levande Kristus inom sig, vilja kunna misstro det budskapet att den lever, också efter döden?
SvaraRaderaDet är lite som att bli serverad mat, men vägra äta, fastän kanske hungrig, eller även kanske nästan till och med på svältgränsen...
Människan sägs ju kunna mottaga i sitt hjärta och sinne, och där bli – omskuren - av Guds Ords ledning och näring, undervisning, maning, förmaning, samt även förklaring och vägvisning om att Gud är både Hörande och Seende, samt Närvarande och absolut – inte långt bort från någon enda människa -….
Så detta tillsammans med Ordet från Gud, Kristus, Sonen, som då anses bo i en troende människas hjärta, och som alltså samtidigt som hos Fadern, hos Gud, Själv befinnande Sig Sittande i Himlen, på Faderns Högra Sida Där, faktiskt just Är Ett med Fadern, och som därmed kan ju beskrivas vara då intet något annat än just Liv, och överflödande Liv, som till och med har gjort – döden - om intet, genom att ha just - och övervunnit den - , vilket väl måste betyda att Gud Är alltså också närvarande i – döden - vilket väl måste betyda att det inte egentligen finns någon – död - , eftersom Gud övertrumfar och genomsyrar även s.k. – död - just med Sin Närvaro och Liv.
Så som enskilt – jag - och som enskild mänsklig – person - som då har Guds Ord, eller Kristus, Sonen, inom sig, i sitt hjärta och i sitt sinne, måste då alltså vara, inom sig, genomsyrad av Guds Eviga och Oändliga Liv som då, som just Oändligt och Evigt Liv, över huvud taget inte kan – dö -.
För Gud finns helt enkelt ingen – död - . Gud Är och som Evig Gud kan Gud just aldrig sluta att – Vara - utan Är istället just – Evigt Närvarande - med Sig Själv, även i det som människor kallar för - död - och i det som för människor upplevs och verkar vara s.k. – död - men som inte är någon verkligt eftersom då Gud Är Närvarande också i denna s.k. – död - .
En kropp kan – dö - ; - Av jord är du kommen och jord skall du också varda - .
Men människan som bar kroppen måste ju då återförenas med Gud, Fadern, som då genom sitt Ord, Kristus, har skapat människan till Sin Avbild och där människan som då har – fötts av Ordet, av Kristus väl då måste återvända, i och genom just Kristus, till Fadern, till Gud som då Är Evigt Närvarande Liv.
JB