fredag 14 augusti 2015

Chanslös

I somras var jag i Gdansk och ute på Westerplatte för att på plats diskutera försvarsstrid i kustmiljö med en brigadspanare (infanterist). 12 timmar behövde försvararna hålla ut sedan skulle förstärkning komma. Chefen hängde ut vit flagg men den togs omedelbart ner och försvaret höll en vecka. Utan förstärkning. Motståndet sabbade den tyska krigsplanen och störde en mängd funktioner som syftat till ett enkelt övertagande av Polen. Så gick det inte. Men visst var försvarsstyrkan chanslös. Ändå kämpade den. Kan man lära något av detta?

Kanske kan man lära sig en motståndshållning, dvs en hållning som förstår vad som kan hända och fattar vad som kommer att hända. Jag läste en intressant artikel om att jag tänker som jag talar. Urinvånarna i Queensland talar inte om höger eller vänster utan om väderstreck. Svenskar har en egocentrisk världsbild. Stenen ligger inte i norr utan till höger om mig. Språket begränsar min tanke.

Detta tror jag gärna men värre ändå. Språket införs för att fånga in mig. När jag antagit de nya orden är jag fångad i det tankemönster som skulle bibringas mig.

Ta ordet stolthet - pride. Det betyder stolthet men är i kristet sammanhang ett komplicerat begrepp. Stolthet tar inte sikte på oss, där är stoltheten utestängd. Vi har vår stolthet i Kristus. I stället för prideparad går vi i procession bakom korset fram till altaret. Det är i högsta grad en omvänd prideparad. Men det ska vi inte låtsas om. Vi ska låtsas att de kristna backar upp den andra prideparaden, den med de många deltagarna, glittret, glamouren och de bligande åskådarmassorna. Det verkar nog lite patetiskt om någon betraktar de kristna på avstånd. Men de är chanslösa. Man får inte ens skoja med begreppet "fobi" utan att bli ett ärende för domkapitlet. Och finessen är uppenbar. Sjukdomsbegreppet fobi ska appliceras på andra och så ska vi tänka att det är något fel på dom som inte tänker som alla andra. Det totalitära slår igenom - och det fungerar, som vi såg när Kyrkans Tidnings chefredaktör gillade pride på alla håll och kanter. De som är för en materialistisk historieskrivning kanske ska börja fundera över den så kallade rosa ekonomin. Intresset ljuger inte. I Smålandsposten fick vi veta att det är "många vinster med en bra hbtq-ekonomi" och då handlade det om ekonomisk tillväxt.

Jag kan ta den märkliga fest som ska avhållas i Kalmar som exempel. Nu ska det firas at Kalmar stift las ner eller gick upp i Växjö stift. För hundra år sedan var detta ingenting att fira - men vem bryr sig. Biskopen ska tala om att tillåta särdrag och att hålla ihop. Ska biskopen då tala om hur högkyrkligheten i H län är ett särdrag att ta vara på och utveckla så att de som står i denna stabila kyrkotradition får höra till med bevarad integritet? Det mäktar han nog inte. Så bjuds på buffé (gratis) samt seminarier om tron. Det är kanske inte så dumt. Men nu var dete tt problem. Kalmarsund Pride skulle avhållas samma lördag och då ser det illa ut att Svenska kyrkan ägnar sig åt sitt eget, det där emd tron. Hur lösa detta dilemma? De var chanslösa men klarade av konststycket. "Trons utmaningar - om att vara trogen Gud och sig själv" blev ämnet. Parentesen talar tydligt: "med anledning av Kalmarsund pride". Alltså inte därför att skaen i sig är viktig. Det fattar den teologiskt medvetne för i trons sammanhang hade det knappast stoppats in ett "och", detta sammanbindningsord som så ofta blir särskiljande. Gustaf Wingren m fl har pekat på förhållandet. Kan någon vara trogen sig själv som inte är trogen Gud? Fundera! Men det intressanta kanske inte är detta utan insikten om att Kalmar Stifts Bibelsällskap, Kalmar Stifts Diakonikrets och Kalmar pastorat var chanslösa.

Ska Torbjörn Lindahl räknas in i kategorin chanslösa? Jag undrar för jag såg i Norrbottens-Kuriren 12 aug att det finns hopp om hbtq-arbete i Boden trots att RFSL säger nej. Det hände i våras men, hast Du mir gesehen, Kuriren får ihop det. Det är denna verklighet (som kallas "skandalen") att präster har en rad kränkande åsikter som "i förlängningen stoppat Svenska kyrkans ambitioner i Boden att bli hbtq-certifierad". Torbjörn Lindahl, som är en hederlig person, förstår inte detta samband. Han har rätt. Det finns förstås inte men det finns verkligen "i förlängningen". Tiden är ett ingenting. Kausalitetssamband föreligger inte omedelbart men "i förlängningen". Alltså kan något som skrivs i juni månad 2015 ha bäring på något som hände i våras och i tideningen är det fallet Lindahl som är bakgrunden.

Vem är chanslös? Journalisten som ska fylla en tidning? Läsaren som vilseleds? Torbjörn Lindahl som ska slåss mot spöken, som inte finns men är verkliga ändå? Eller helt enkelt sanningen. Lever vi i ett sammanhang där Sanningen är chanslös? För en kyrkokristen är det inte en helt omöjlig analys. Ska vi ägna oss åt lite demonologi?
Kanske.
För då vet vi att det sanningslösas tid är kort och därför intensiv.

36 kommentarer:

  1. Nog finns trons hjältar även idag, men vi kan börja med Hebr 11 och fortsätta med S:t Polykarpos, S:t Irenaeus, S:t Athanasius... Sandahl, Lindahl... Den "odödlige" bar också epitetet "contra mundum" och blev avsatt som biskop flera gånger. Tänk att RFSL är så "lättskrämda". Vad är det Jakob säger om en from mans bön? Varför skall vi luras att vara "trogna mot oss själva". Nej låt den efterhängsna förnekelsen drabba oss själva, med hjälp av S:t Paulus, S:t Lukas och Luther vilka burit Jesu ord till oss om att förneka oss själva och varje dag ta korset på oss. Först då kan vi bekänna och Tron som är Guds verk uppväcka oss

    SvaraRadera
  2. Absolut finns det som vanligt ett ekonomiskt intresse i p -festivalerna runt om i landet. En ny inkomstkälla. Men inte bara för stadens lokala öl och glassförsäljning. Tänk bara på mode, musik och film som nu har ett nytt ämne att frossa och socialpredika om via media. För så uppfattar i alla fall jag det som; att allt fler program liksom "predikar" om hur bra allting blir om alla sk normer bryts ner och gränsöverskridanden tillåts ske på de flesta områden här i livet , (som programmet modern family till exempel) som ett slags självändamål.
    "Inte plockar man fikon på tistlar eller druvor på törnenå " sade Jesus. Vågar man tolka detta som att det finns en ordning i skapelsen och att denna ordning hör till något som kan kallas det normala? Jo jag tror det.
    Men som någon sa i pridedagarna ; "vem vill vara normal ?"
    Som om själva skapelsen borde flytta på sig för människana vassa armbågar. Och gör den inte det kan vi ju alltid manipulera den i våra labb.
    L / B

    SvaraRadera
    Svar
    1. L/B: Är det djuren som du menar kräver ska sluta vara homosexuella, och att de är det p g a "människans vassa armbågar" som har blivit skapade så?
      Kanske till och med prästens hundar brukar bestiga andra hundar av samma kön? (Och nej, det har inte alls nödvändigtvis något med dominansbeteende att göra.)

      Radera
    2. Opium-Anna har som vanligt inte hört talas om syndafallet!
      Antony

      Radera
    3. Antony - nu tycker jag att Du ska lägga ner den där högmodiga attityden. Den för ingen sakfråga framåt, och drar bara Din Romersk-Katolska kyrka I smutsen. Anna må tycka vad hon vill. Det är varken Din eller min sak att hindra henne från att skriva här och slira runt i de ämnen hon kanske inte vet så mycket om - så länge Dr Sandahl bejakar det. Hon har på sin egen blogg vittnat om att hon inte mår bra och medicinerar för detta, och i den saken finns det absolut inga som helst lustifikationer! Själv måste jag pga en kronisk neurologisk sjukdom som ger en enorm smärta ibland tvingas ta receptbelagda mediciner som innehåller opium, - så inte heller jag är road av Ditt hån. Dagens evangelium borde kanske få Dig att tänka efter ett varv till – om fariséen och publikanen.

      Radera
    4. I den världsvida Sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan läste vi ett helt annat evangelium idag!
      Antony

      Radera
    5. Aah - kränkningar från det gudomliga ordets tjänare fortsätter. Så länge Dr Sandahl bejakar det!

      Får jag föreslå att i stället för att skriva "slira runt i de ämnen hon kanske inte vet så mycket om - så länge Dr Sandahl bejakar det" skriva konkreta saker om vad det är för saker du anser att jag kanske inte vet så mycket om och "slirar" i. Kan det också vara så att problemet är att jag ofta har en helt annan åsikt än många har på denna blogg?

      Men tack för dina omsorger om min hälsa, Christer VDM!

      Radera
  3. Ord som fångar oss … Vi har i den svenska kyrkoprovinsen några kvinnor som stiftschefer. Det kan jag till nöds acceptera, om det gäller ansvaret att administrera ett stift. Men jag tror inte att de är biskopar. För den hållningen har jag stöd av den överväldigande majoriteten i den världsvida kyrkan.

    Därför bör vi som tror så, inte heller kalla dem 'biskopar'. Vi fångas av ordet och kommer i längden att tro att de på något sätt är biskopar, trots allt. Och hur skall de som hör oss kunna förstå vad vi menar, om vi inte avstår från att kalla dem 'biskopar'?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör en omskrivning,, kalla dem stiftschefer. Då handlar det mer om administrativa uppgifter.
      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Och efter Antjes "vigningar" så kommer Svky att helt sakna biskopar, oavsett de är män eller kvinnor!

      Radera
    3. Jag tycker att vi alla ska hämnas på varandra. De kvinnor som vigts till biskopar kallar ni inte biskopar, medan vad ni i Missionsprovinsen kallar er inte är intressant för oss svensk-kyrkliga, då ni är en frikyrka och vi inte heller bryr oss om hur Pingstkyrkan benämner sina pastorer och på vilka grunder.
      Hämnden är ljuv.
      Eller?

      Radera
    4. Jo, för det är ju hämnd det handlar om. Eller inte.

      den Lea

      Radera
  4. När jag läser om den exempelösa intollerans mot oliktänkande som Lindahlärendet visar prov på så blir jag oväntat nog hoppfull. Jag har nämligen sett flera exempel på att aggressionen mot Sanning och Ljus accelererar alldeles innan falskhet och mörker helt oväntat ger vika. Glöm inte att den verkliga striden förs i den andliga verkligheten, och det är när Fienden trycks på defensiven där som han istället tvingas attackera i den fysiska verkligheten. Segern är alltså nära! Att den sedan kan komma att se ut på ett sätt som vi knappast kunnat ana ska vi också minnas.

    Tidigare har antalet färger i olika slags regnbågar avhandlats. Nu nämns ordet "pride" vilket alltså är engelskans namn på den dödssynd vi kallar "högmod" eller på latin "superbia". Den värsta av dödssynderna.

    SvaraRadera
  5. I inlägget ställs Pride-parader mot "den omvända pride-paraden" i kyrkan och då förstår vi alla att de som går i processionen i kyrkan är bättre människor än de som går i Pride-parader, Något svårbegripligt är dock varför det ena skulle utesluta det andra. De andra mot de kristna eller de kristna mot de andra. Varför?

    Varför inte i stället jämföra med något som torde ligga bloggaren varmt om hjärtat - millitära parader, där "stolhet" verkligen utgör en stor del. Bör inte de ställas mot processionen i kyrkan om Pride-paraden ska göra det? Och flyguppvisningarna med JAS 39 Gripen?

    Men nej, jag förstår att jag är fel ute. Det är alltid Pride som ska ifrågasättas, alla dagar och alltid. Och därmed även de som sysslar med "utlevd homosexualitet". Det kallas homofobi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag kan lugna alla oroliga. Jag kommer inte att "leva ut" min heterosexualitet i kväll tror jag, utan kommer nog mest att sova och gosa med mina katter.
      Men i morgon tänker jag gå ut och idka en heterosexuell livsstil, vilket ju för övrigt en massa människor tjänar pengar på att jag gör. En del har ifrågasatt mitt beteende och sagt: "Det är okej med mig att du lever som du gör. Jag har inget emot det. Men måste du kräva sådan uppmärksamhet för det hela tiden?"

      Radera
    2. Att ifrågasätta eller kritisera något är faktiskt inte detsamma som att ha en fobi mot det. Och en av de saker som är extremt störande med 'homonismen' är att ingenting får kritiseras eller ens ifrågasättas, utan att homofob-stämpeln omgående kommer fram.

      den Lea

      Radera
    3. den Lea: Ja så kan det vara, men så har det inte varit i det här fallet, och då menar jag inte TL:s blogg utan denna blogg.

      Radera
  6. +Göran

    Jag är enig i att vi inte bör kalla de de kvinnor som nu sitter på biskopsstol annat än just stiftschef. Frågan är bara om vi i konsekvensens namn kan kalla någon av nuvarande "biskopar" för annat än stiftschef eller något motsvarande.

    De sitter ju alla utan undantag på sina stolar därför att de gjort avkall på den apostoliska läran i framförallt de frågor som vi nu strider om.

    De har alla valts av politiska skäl, ingen undantagen utan alla för sin anpasslighets skull och beredvillighet att förr lyda politikers propåer och vad som för tillfället är PK än skriften och bekännelsen. Ingen Sions väktare tillåts passera spärren som kallas "behörig". Ingen apologet men däremot finns inga hinder för en Spong , snarare tvärtom de välkomnas med öppna armar .

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH, jag följer redan i stort sett ditt råd. Det finns dock ett problem. Sedan den donatistiska striden har kyrkan inte velat döma ut någon ämbetsbärare på grund av hans åsikter.

      När det gäller kvinnliga biskopar handlar det om ett objektivt faktum. Men naturligtvis är det så att man måste ha andligt förtroende för en biskop, om han skall kunna fungera som biskop. Då hamnar också de flesta av Svenska kyrkans biskopar ute i kylan.

      När de som nu kommer blir insatta av en kvinna, föreligger dock ett objektiv skäl för att de inte blir biskopar, och därmed inte bör benämnas så.

      Radera
  7. Med all respekt vill jag nog ändå påstå att +Göran tar miste när han påstår om biskoparna att
    ”alla valts av politiska skäl, ingen undantagen utan alla för sin anpasslighets skull och beredvillighet att förr lyda politikers propåer och vad som för tillfället är PK än skriften och bekännelsen.”

    Att säga så tycker jag mer är att på ett karikerande sätt snurra med slagord än vara en beskrivning av hur de biskopsval jag själv röstat i gått till – valen av Olaus Brännström, Gunnar Weman, Rune Backlund och senast Hans Stiglund i Luleå stift.
    Vad gäller de tre förstnämnda röstade jag i egenskap av präst i församling eller på stiftskansli. När prästerna pratade om vem de tyckte var lämplig hörde jag aldrig argument kring ”politiska skäl, anpasslighet” osv.

    Sådant hörde jag inte heller bland präster den senaste gången. Jag är ju präst och får naturligt inblick i hur man resonerar i kåren. Men då hade jag inte rösträtt som präst då jag inte var anställd i den kyrkliga organisationen utan fanns som skolpräst och lärare vid Älvsby folkhögskola (som har Luleå stift som huvudman). Men jag var förtroendevald i lokalförsamlingen och utsågs där till ”lekmannaelektor”. Kanske var det fel att låta sig utses så men när jag uttalade intresse att få rösta i biskopsvalet nominerades jag av socialdemokratiska gruppen i fullmäktige. Borgarna hade inga invändningar.

    Detta kom att betyda att efter hearingar och annat, innan vi skull gå in i salen för att rösta, satt jag i min prästskjorta med i samtalet som fördes bland stiftets socialdemokratiska elektorer. Ingen sa där ett muck om ”politiska skäl, anpasslighet, beredvillighet att förr lyda politikers propåer” – typ. Hur det var bland borgarna vet jag inte men sossarna resonerade kring annat – personligt förtroende och också vikten av ”skrift och bekännelse”.

    Stiglund var då kyrkoherde och prost i Haparanda och i det närmaste okänd i resten av landet. Han fick inte egen majoritet i första omgången men flest röster. Andra omgången vann han. Ser man till om det finns olika kategorier som röstade si eller så i andra omgången blir det inte kyrkopolitiska faktorer man ser. Snarare ”länsmässiga”. Stiftet är stort! Mitt intryck är att Norrbottens präster och lekmän av olika politiska sorter var allmänt för ”sin” kandidat från Haparanda. I Västerbotten var det mer jämnt hos prästerna men hos lekmännen övervägde Stiglund-rösterna också där.
    Men – vad jag uppfattade – var de poltiska frågorna inte med i sammanhanget.

    Detta skrivet som ett bidrag för en mer nyanserad inblick.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var med när Weman valdes och har inte samma intryck som du. Fjärstedt föll bort på grund av bristande anpassning redan före valet./Gustaf Björck

      Radera
    2. Stig!
      Det var väl sign HH som skrev det du citerade...

      Men ditt försvar för biskopsvalen är väl mer än lovligt naivt. Det handlar ju inte om diskussion inom olika väljargrupper. Anpasslighetens krav har ju utmejslats för årtionden sedan. Det vet du också. Du vet vilka som redan innan valet börja är diskvalificerade.
      Jfr m Luthers kända bild av människans vilja: vi kan förvisso röra oss i båten men inte förhindra att den flyter med floden.

      Radera
  8. Stig Strömbergsson,

    Mja, Du kanske inte skall belasta + Göran för vad jag skrev. Däremot kan det ju vara intressant att titta på t. ex dtt eget exempel. Är det någon som anpassat sig för en biskopsstol så är det väl han? Vem annars? Eller vad kräver Du av anpassning och av att gå emot tidigare uttalade åsikter som medlem av Synoden? Nu ägnar han sig åt att jaga sådana som tidigare hävdade exakt det samma som han nu förnekar utan att på minsta sätt kunna motivera sina åsiktsförändringar(?).

    Nej, där gav Du nog snarast ett exempel på anpasslighet.

    //HH

    SvaraRadera
  9. Här måste jag nog konstatera att både bloggaren och Torbjörn Lindahl måste missat en poäng och en del av sanningen, OM ni inte förstått att det är BRA att ett litet antal konservativa präster och ett lite större antal (är det 7000 enligt GT?!) konservativa som inte böjt knä, har med blotta sin närvaro lyckats stoppa HBT certifieringen av Sv Kyrkan!

    Att det tidsmässigt verkar bli fel i Kuriren ändrar inte detta faktum, för det är en glädjens dag att sanningen faktiskt är att RFSL avstått att certifiera, just för att Torbjörn och likasinnade existerat både före och efter denna s.k skandal.

    Att RFSL inte vill certifiera Sv Kyrkan, pga av de konservativas existens, är faktiskt inte heller så konstig som det kanske låter och borde nog kunna vara dagens sanning.

    Anledningen är att HBT certifieringen enligt RFSL, till skillnad mot vad t ex Irene Gustafsson hävdar, inte alls bara handlar om HBT utbildning av personal, utan handlar faktiskt om att ändra all verksamhet enligt certifierarens krav.

    Jämför det med miljöcertifiering av företag och där certifieraren t ex kräver miljöbilar för hela företaget för att utfärda miljöcertifikat. Då funkar det inte att vissa tillåts köra andra bilar än de utpekade, då blir certifieringen helt meninglös om bara vissa följer den.

    En certifiering betyder också att alla styrande dokument måste justeras (läs Bibeln...iallafall vissa delar) för att certifieringen ska kunna godkännas.

    Så för att RFSL ska kunna certifiera Sv Kyrkan, måste de således få styra över alla styrande dokument och kanske då stryka vissa delar av bibeln, (vilket lär bli knepigt) plus att de måste få löfte att alla följer deras krav. Annars blir certifieringen aldrig godkänd och alltså helt meningslös att försöka utföra.

    Jag tror att RFLS förstått detta och därmed avstått, dvs de har förstått att så länge de konservativa finns kvar är HBT cerifiering meninglös att försöka få till...

    Så se där, äntligen en bra anledning att fortsätta vara med i SV Kyrkan, vi kanske inte är så chanslösa som vi tror om vi bara med vår närvaro lyckats stoppa en HBT cerfitifiering!

    SvaraRadera
  10. Jag måste be att få ifrågasätta Stig Strömbergsson nyanserade inblick, för jag tycker mig sakna en nyans där :-)
    Är inte sanningen snarare den att JUST för att en biskopskandidat är politiskt korrekt, och är anpasslig, så behöver inte det alls nämnas!! Det är väl först när kandidaten kan misstänkas vara konservativ eller annat hemskt, det är väl först då sådana egenskaper måste diskuteras.

    Så att ni i (s) aldrig behövt diskutera t ex Hans lämplighet i det fallet, är kanske mer beskrivande än man först tror.....

    SvaraRadera
  11. Problemet med vad svenska kyrkans biskopar ska kallas beror på att man både vill äta kakan och ha den kvar. Självfallet är de biskopar i Svenska kyrkan. Gillar man inte det kan man lämna SvK. Men det Dag skriver om är väl modernisternas effektivitet. Heder åt honom att han avslöjar deras förslagna metoder.

    SvaraRadera
  12. Frasis,

    Så enkelt är det inte. Det är sannerligen inte självklart att de opolitiskt valda är biskopar i någon mening, Framförallt inte i dag när vi vet att de som överhuvudtaget ges chansen(?) att bli biskopar först har passerat grinden för "lämplighet(?) och denna grind direkt utestänger apologeter och Sions väktare och helt negligerar vad kyrkfolket önskar.

    Betänk också att allt verkar vara en medveten strategi. Man placerar de mot kristendomen mest fientliga norr om dalälven. Detta ihopp om att få bukt med Laestadianerna, dessa tvångsstyriga som har svårt med anpassning och envisas med att tro att bibeln är Guds ord- en gång för allom givet.

    Dessutom -vem bryr sig? Dvs vem bryr sig förutom klassiskt t´ kristna utom just dessa? Man kan visa att även "besvärliga " personer som Stasiagenten och t ex tidigare kritiker , medlemmar av synoden bereds plats men man vet att de ingen "skada" kan göra där uppe i norr bara "nytta" såtillvida att de möjligen knäcker Laestadianerna.

    Man utnyttjar indirekt det som gällde på Jesu tid.Det ironiska .Kan det komma något gott från Galileen? I syd och på västkusten placerar man sedan alla man hoppas kunna sprida-med framgång "Hens" evangelium. Hens evangelium och "död" å ideér som Schartaus- en gång emanerat från syd men idag enbart ett rött skynke och helt missförstått och baktalat vad det gällde .

    I övrigt och för all del mindre intressant erinrar jag mig personligen att jag känner några söderut flyttade nordlänningar. Några som så gärna vill kalla sig kristna- stoltserar med detta,(något iofs positivt och som jag skulle önska flera ville). Tyvärr dock några som samtidigt helt och hållet tagit avsteg från den kristendom de växt upp med. Deras "kristendom" handlar om anpassning till tidens dekret -tidsandan och deras önskan tycks snarast vara att bejaka tidsandan än vad bibeln lär.

    I den saken är de som vissa -obestämt kön-hen(?) lika dem som enbart funderar i banor som just anpassning till tidens (tidsandans?) krav och inte över vad som är rätt och fel. För dem är rätt det som tidsandans hävdar vara det -inte vad t ex apostlarna lär.

    Kyrkan är dock byggd på apostlarnas lära och den auktoritet de mottagit av Jesus. Inget annat. Kyrkomöten aldrig så sakrala har inte den kompetensen och alls ingen rätt att gå emot vad aostlarna undervisade om. Gör man det propagerar man helt enkelt en annan lära t ex som den falske profeten Muhammed propagerar Islam.

    Möjligen har Gud en gång .just med tanke på detta valt dels enbart mån till apostlar och dels poängterat att apostlarnas lära och inget annat skulle vara bindande, " Vad Ni binder.. Vad Ni löser..") är något som enbart riktades till apostlarna -inte till aldrig så "trevliga" kyrkomöten.

    Betänk -oavsett om NI vill se berättelsen om Adam och Eva som en allegori. Själv lutar jag däråt men det är ingen lära N.B så är det Adam som anklagas fof därför att han inte kunde stå emot frestelsen som Eva, först frestad föll för.

    Gud anklagar honom , inte så mycket för att han åt av frukten utan för att han inte använde- inte förstod eller ville använda den auktoritet Gud hade givit honom med följd att de nu båda drevs ut ur paradiset.

    Vi är nu i liknande situation. Ämbetet är givet männen. Kvinnan må tycka det är orättvist men då bör de anklaga Gud inte männen. Inse att anledningen kan vara "obegriplig" för oss. Vad vi kan se är frukten . Den är skrämmande!

    Ämbetet förvanskas-liksom läran och det är inte längre kristendom som predikas utan något sockersött -till intet förpliktande men till allas fördärv.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ämbetet är givet männen, HH. Helt rätt. Varje bibeltrogen kristen bör ta avstånd från kvinnliga präster och biskopar.
      Men. Min släkting var biskop i Liberala katolska kyrkan. Där har de fullständig frihet att tro precis vad de vill. Var han inte biskop? Jovisst, i Liberala katolska kyrkan. De får väl ha vem de vill till biskop? Antje Jackelén är ärkebiskop. Är hon inte ärkebiskop? Jovisst är hon det, i Svenska Kyrkan.
      Det här påfundet att kalla biskoparna "stiftschefer" är på grund av att man inte förstått att en kristen inte bör tillhöra en kyrka vars läroämbete han inte erkänner.

      Kan någon förklara det för mig utifrån Bibeln? D.v.s. varför man ska tillhöra en gnostisk kyrka.

      Jakob Fjellander

      Radera
  13. "Ämbetet är givet männen. Kvinnan må tycka det är orättvist men då bör de anklaga Gud inte männen."

    Rätt men istället för att anklaga bör vi vara tacksamma över att slippa ämbetet. Kvinnors liv är svårt nog ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du inte har någon kallelse så kan du vara "tacksam över att slippa ämbetet" Elisabeth? Den kvinna som kände kallelse till prästyrket men blev diakon, eller "diakonissa" för att tidsandan var så då, är kanske inte lika tacksam.

      För övrigt får vi ju alltid lära oss på denna blogg att prästrollen är den allra enklaste, så varför bör någon vara tacksam för att slippa den?

      Radera
    2. Det finns inga kvinnor, och det har aldrig funnits några kvinnor, som har/haft en kallelse till det prästerliga ämbetet. Ontoligin för detta "kall" saknas och företeelsen av kvinnliga "präster" underminerar Svkys pch andra protestantiska samfunds identitet som en del i kristenheten!
      Antony

      Radera
  14. Anna,

    Du blandar ihop ämbete och "jobb". Kallelse? Många känner sig kallade (?) till de behagliga sysslorna . Hur många politiker-varande och blivande tror Du inte tex känner sig kallade och bättre kallade än de för tillfället styrande för att ta ett profant exempel.

    Att stå framme vid altaret och utföra ett antal ritualer är självklart inget som fodrar någon större utbildning- inte heller att dricka kaffe och äta sju sorters kakor och vara allmänt social. Nidbilden av en prästs syssla.

    Det är dock inte vad ämbetet handlar om. Det handlar om att stå fast i tron - en kamp mot mörkrets andemakter och att mitt i den larmande omvärlden och med risk att betecknas som "dum" och mindre vetande , anklagas för bristande empati , ja allt vad den sekulära omgivningen kan hitta på för att vränga den lära som en gång för alla är oss given. Detta under medvetande om och accepterande av det faktum som bibeln klart och tydligt poängterar att visserligen kommer den den Helige Ande om vi lyssnar till honom att lära och visa oss mer och mer . Det är sant men som många före mig påpekat-. Detta att undervisa och lära oss mer och mer innebär inte nödvändigtvis att lära något annat. Nej Jesus påpekar speciellt och mycket tydligt det den Den Helige Ande kommer att visa och lära / förklara aldrig går emot vad de redan undfått genom skriften och Jesu ord..
    .
    Nej, det var nog avundsjuka och drömmen om att själv sitta i en vacker prästgård och njuta av det behagliga livet som en präst förmodades ha och som väl för all del också var en ganska korrekt bild när allt är frid och fröjd som var lockelsen / frestelsen som nu omskrivs till kallelse även om den sekulära världen då helst talade om "rättvisa" och "jämlikhet".

    Oavsett, nidbilden av "arbetet" som präst har inget med "ämbetet" som präst att göra och det är bara att beklaga att det allt sedan urkyrkans tid alltid funnits de som sökt prästämbetet av fel orsaker.

    Förvisso är det sant att nidbilden av en prästs uppgifter kan skötas av ett barn utan just någon skolgång alls och med högst dimunitiva kunskaper i kristen tro och lära om ens några . ( Idag verkar det snarare vara en merit att inte veta för mycket om vad skriften säger- i alla fall att inte ta någon notis om det. Där har det blivit som inom politiken att minister kan man bli utan minsta förkunskaper om det man förväntas vara ansvarig över och där man kan se det som t ex en merit att inte veta något om jordbruk och utnämnas till jordbruksminister för att bara ta ett exempel eller som inom SVeK låta uttalade ateister ansvara för utnämning av ärkebiskop.)

    I andra sammanhang talar man med road ironi om att sätta bocken som trädgårdsmästare - inom SVeK är detta ingen ironi utan ett normalt förfarande som anses meriterande och främjande . Frågan är bara -vad främjas?

    //HH

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej HH, jag blandar inte ihop kallelse och jobb. Det är att förringa mig när du påstår detta.
      Och du förringar de kvinnor som är eller hade velat bli präster. Inkl bloggarens fru som du påstår nog drivits av avundsjuka och "drömt om att själv sitta i en vacker prästgård."
      Däremot vet väl ingen om "kallelse" verkligen existerar på annat sätt än att folk känner sig "kallade" att vara lärare eller sjuksköterska eller något annat, dvs att de känner att de är på den plats de ska vara och att detta glädjer Gud.

      Radera
    2. Ontologin, Anna, ontologin....kvinnor har aldrig kunnat ha en sann kallelse till prästämbetet!
      Antony

      Radera
    3. Många människor känner sig kallade till att "veta" Antony, men få är utvalda. Begrunda detta i ditt hjärta.

      Radera
    4. Till att "veta" vad?
      Antony

      Radera