m/s Fobbe

Det köptes båt i går och drogs hem. Nå, det var jag som gjorde det efter att ha saknat en vardagsbåt i rederiets flotta, en sådan som motsvarar vad vi hade när jag var barn och inte bara större båtar.  Lite barnslig glädje, alltså. Och barnbarnen gladde sig. Ska det inte köpas en badring och dra efter båten?

Men vad ska båten heta, det var frågan. När jag drog hem den till lantegendomen, för det är Helgasjöns vatten båten ska befara, funderade jag över namn. Thor är upptaget. Helga hette den uråldriga träekan när jag var barn. Den höggs upp och nästa roddbåt införskaffades. Den hette Helge II och de romerska siffrorna fanns målade på stäven. "Varför heter båten Helga Fyrkant?", frågade barnen från Ör då.  Morbror Helge köpte en mindre båt med 6-hästars motor, som han kallade "Heka" i ett försök att innovativt  knyta an till namnskicket. Den stora motorbåten heter fortfarande Gloria Mundi. Men denna? Jag funderade när jag satt i bilen. Mitt förslag var inte så dumt. Fob som i homofob borde ingå i namnet. Fob = fri, obunden. Det träffar väl rätt båtlivet? m/s Foben? Men Torbjörn Lindahl borde hedras. m/s Tobbe? Det är nog att ta i. Hur vore m/s Fobbe?

Nu återstår väl den så kallade receptionsprocessen. Det gäller att få ett beslut förankrat. Om receptionsprocessen, dvs folkets eller familjens "ja" till ett beslut, misslyckas, måste vi börja från början. Det här sättet at fatta beslut är Kyrkans sätt. "Vi övertygar varandra med goda argument" - och fungerar inte övertygandet, så kör vi fast. Ingen stor sak i det. Vi litar på att löftet om Anden som Hjälparen är på riktigt.

Hur ska jag göra nu?
Det rimliga är förstås att deklarera namnbeslutet och förklara ordet fritt. Då blir det plats för invändningar, argumenterande och kanske känslor. Sådant tar tid och det är inte säkert att processen kan kontrolleras.

Det politiskt framgångsrika sättet är ett annat.
Jag kallar båten Fobbe i alla sammanhang, allra mest när budskapet är positivt: "Barn, ska vi ut på sjön med Fobbe?" eller "Vill ni åka med Fobbe på upptäcksfärd till några obebodda öar?" eller "Vill någon åka i badringen bakom Fobbe?" Namnet nöts in närmast försåtligt och så är de unga och jag överens, dvs jag har fått det som jag ville trots ett kanske massivt motstånd bland språkkänsliga eller båtlivsvårdande (båtar har kvinnliga namn).

Men nu slår eftertankens kranka blekhet mig. Kan jag bli anmäld till domkapitlet för att båten heter "Fobbe" med en tydlig hänvisning till homofobi och händelserna i Luleå? Namnet skulle kunna komma att tolkas homofobt med tanke på att Tobbe har skrivit homofoba uttalanden och anmälts för detta. Hur vet jag detta? Det vet jag genom den norrländska pressen. I Norrland tror journalisterna att det är homofobt att säga sig mena att äktenskapet är till för man och kvinna. Och det tror ju jag också. Så enkelt är det att bli homofob, så vad med en båt som heter m/s Fobbe?

Att en välvillig lutheran, en sådan som tyder allt till det bästa, skulle försöka säga att ordstammen fob betyder fri, obunden är förstås tänkbart. Skulle i så fall en homofob vara en sådan som är fri och obunden till det nya och ideologiskt styrda språkbruket? Tanken svindlar.

Tänk vad ett båtköp kan ställa till det.
Nästa lika mycket som Torbjörns redovisade fobier. Men är det inte lite underligt att de långsamttalande Kalix-borna inte fått till en anmälan mot Tobbe för hans Kalixfobi? Nåt lurt är det.