Jakten på Torbjörn Lindahl kan få det goda med sig att några fler fattar. Det fanns en tid när jag nog kunde förstå att Svenska kyrkan var på väg mot sönderfall men inte fattade hur det skulle se ut. Det begriper jag nu. Kyrkogångssiffror, ekonomi, hetskampanjer, konstiga läror, usel arbetsledning - you name it! - allt ger förlorad arbetslust och en stark känsla av förakt. Det är då jag börjar fundera över om kärleken till Kristus kallnar som mest nu när insikterna om uschlighet slår. Det vill nog till att öva sin fromhet i tider som dessa. Någonstans bland skuggorna står Jesus. Och i vinden vannas säden.
Jag läste domkapitelsledamoten Iréne Gustafsson, S, som i en bloggkommentar noterar att nu är gubbklubben ute efter hennes skalp.
"Dag Sandahl skriver att jag påverkar Domkapitlet och Stig Strömbergsson bloggar om att det inte är trovärdigt att jag är med i Domkapitlet som går ut med mina åsikter om TL i sociala medier. Det rör på sig med andra ord. Intressant är det. Har aldrig varit populär i deras kretsar (småskrattar) och vill inte vara det heller. Det var du som startade det hela. Kan man annat än le?"
Jo, det kan man. För det handlar om rättssäkerhet eller bristande rättssäkerhet när en domkapitelsledamot tar ställning i ett ärende som ska utredas och avgöras just av domkapitlet.
Klart att Iréne Gustafsson försatt sig i en jävssituation.
Men står hennes ersättare höjd över all misstanke nu? Det är knappast självklart. Gustafssons agerande drar tvivelsmål över hela domkapitlet för domprosten kan inte vara med när ärendet avgörs och, oss emellan, biskop Stiglund är gammal vän med Torbjörn Lindahl. Det blir delikat.
Iréne Gustafsson tycks inte fatta situationens allvar när domkapitlets oväld en månad innan sammanträdet måste sättas ifråga - och det är hon som åstadkommit detta, inte någon gubbklubb bestående av två begåvade präster.
Gubbklubb var ordet, sa Bill.
Iréne Gustafsson själv är född år 1940. Stig Strömbergsson 1953 och jag 1948. En så åldrad före detta som Gustafsson kanske borde hålla sig lite när det kommer till åldersfascism? För hur ska hon själv klassificeras om man är gubbe innan 70? Man behöver inte vara emot socialdemokratin. Det är socialdemokraterna som blir problemet. Även om det finns lysande undantag, rejält folk drivna av en politisk vision. Men varför kan de inte skaka lössen ur arbetarrörelsens fana, det undrar jag.
Var kunde jag läsa Gustafssons rader? Jag läste Karl Olav Mathias Engmans blogg. Numera går han under namnet Mió Mathias Evanne. Han är en svensk författare, skådespelare och tonsättare född i Tallberg som ligger så långt borta från allt, så det fattar ni inte. Han bor ömsom i Luleå och ömsom i Nice, men i en lägenhet inne i stan och inte så nära beachen. Det var alltså han som enligt Gustafsson startade kampanjen mot Torbjörn Lindahl. Det kan man förstå. Frisörens sexuella preferenser behöver ingen tveka om. Egenintresse, alltså.
Nu säger jag inget om bögar som är frisörer. Calmarfrisören är inte sådan, Ulli är mamma till Estelle, men min frisör i Aix en Provence har den läggningen/livsstilen. I Provence är det dock inte det finstämda som hos Evanne. Min franske frisör är mer för läder och motorcyklar, kan man se i salongen.
Evanne är av det känslosamma slaget:
"Det känns konstigt och ledsamt att samma kyrka som bad mig och komma och jobba gratis åt dem på Regnbågsgudstjänsten, samtidigt har en präst som listar mig som nr 1 av hans fobier."
Det är något frisören inte riktigt fattat, anar jag, men att han jobbade gratis "åt dem" står klart. Arma Kondomprost, men nej, det får jag inte skriva för då kan de straffa Torbjörn. Jag kallar henne Domprostprofilen i fortsättningen. För det kan väl inte vara nedsättande att ses som Profil? Här försöker hon vara inklusiv och så förstår alla att hon egentligen utnyttjar gratis arbetskraft! Otack är världens lön. "Jag är inte sugen att komma och göra nåt mer i er kyrka förrän ni sett om er boning och kokat mr Fobi." Men hur kunde frisören få för sig att han listats som nr 1 av Torbjörns fobier? Så står det alls inte i texten. Detta är en utomordentligt privat vanföreställning. Det krävs en kvalificerad psykolog för att förklara hur denna kunnat komma till.
Kanske kan man emellertid nu förstå kyrkofullmäktiges ordförande. Mr Fobi måste kickas annars kommer inte den fine Karl Olav Mathias Engman och förgyller den kyrkliga tillställningen.
Den som vill, kan gå igenom bloggen Mon ami Mió. Där berättas "kort om lilla jag" - men lilla jags ego tycks vara av modell större - och i blogginläggen är det enkelt att få en bild av lilla jags värld. I den framstår fixstjärnorna i tydlig elegans.
Jag funderar nu på en hederlig präst i Luleå, rolig, kunnig, vänlig, omtänksam och ibland bekymrad. Han skiljer sig från frisören inte bara genom sin prissättning av tjänster. Han är inte riktigt lika självupptagen på sin blogg även om han berättar om ishockey och motorcykel. I hans hand kan jag utan vidare lägga min själ med dess bekymmer. Hårklippningen anförtror jag Calmarfrisören, dock. Och tro mig, allt detta gör jag rätt i.
I lördagens Norrbottenskuriren (1/8) läste jag rubriken på första sidan. "Skandalpräst utreds för homofobisk text." Det var inte många rätt där.
Med vilken rätt ska tidningen stämpla komminister Torbjörn Lindahl som "skandalpräst"?
Dömd är han inte. Han är anklagad av tre anonyma (av Svenska kyrkan anställda, tycks det) och av två andra (en från arbetsledaren Mona Eriksson, alltså anställd i Svenska kyrkan och den andra av kyrkofullmäktiges ordförande (anges som sådan!) med anklagelser som är oprecisa och svepande och bottnar dels i missförstånd och dels i kyrkopolitiska egenintressen. Hans egentliga brott är - satir! Begåvad satir dessutom, vilket förvärrar saken. Men texten var alls inte homofobisk! Vad Tobbe skrev var några ord om vad äktenskapet egentligen är. Hur kunde detta bli homofobi?
Strunta i Karl Olav Mathias Engman. Det är folk inifrån som anmält. Detta sakförhållande är inte utan intresse. Tänk nu om ni varit chefer för den sortens folk. Roligt hade ni inte haft det. Det är Luleå domkyrkoförsamling som har väsentligen större problem än problemet med den som kallas "skandalpräst". Och sådant hör alltid till chefsansvar att ansvarsfullt hantera.
Min hjärtnupenhet när det kommer till högre kyrkliga chefer är inte så - profilerad. De har bra betalt. Alltför bra. Gör skäl för pengarna nu! Kunde parollen lyda: "Med Torbjörn mot illviljans kolportörer!" - ?
Så blir det "Med Torbjörn mot illviljans kolportörer". Att med tillfälliga modeideologier sätta sig upp mot Gud är inget nytt utan "gammalt som ursynden". "Deuteronomisten" (om vi får tala med historisk kritisk exegetisk vokabulär ) och profeten Hesekiel hjälper oss se detta. "Vi vil ha en kung som alla andra folk och som för våra krig" (1 Sam 8:20). Märk här det antropocentriska och "kontextuella". "Ni säger Herrens vägar är inte alltid rätta..." (Hes 18:25) och " Vi vill va som hedningarna.. (Hes 20:32). Hur "modernt" och postmodernt agerande man inte även inom det gamla förbundet. Visst behövs det en "kung" för att var och en inte skall agera efter eget gottfinnande som Domarboken avslutas med, men "synden" i vår tid känns igen när krafter vill "avsalta" kyrkan och göra henne till en spegelbild av nutida kultur. Då är bara "prideflaggor", "pridekondomer" och "pridemattor" för att inte tala om "ikonmålnin" med "prideattribut" bara en liten del av detta "Vi vill va som alla andra... vi vill va som hedningarna.
SvaraRaderaOch då är man redan goj/hedning och utanför Förbundet/Kyrkan.
RaderaArgus
I Tredje Riket var det folk INIFRÅN som var de farligaste förföljarna av den icke-kontextuella, traditionella kristendomen.
RaderaLars Jensen
Iréne Gustafssons inställning till sitt uppdrag i domkapitlet är förbluffande. I en domstol hade det aldrig kommit ifråga att en nämndeman som uttalat sig på förhand om ett mål fått sitta med och döma. Förhoppningsvis inser någon att Gustafsson jävat ut sig och ser till att kalla in ersättaren. Frågan är bara om det hjälper med tanke på att domkapitlet består av så få personer. Om en nämndeman jävat ut sig finns många andra att tillgå och där tittar man aldrig på vilket parti någon av dem tillhör, vilket jag antar att man gör när ersättarposter fördelas i domkapitlet.
SvaraRaderaNåja, skulle det stolla till sig så kommer Överklagandenämnden att rätta till det.
Var det så begåvat? Jag tycker det var lite klantigt att inte förstå att mindre begåvade kunde tolka den som ett kvitto på att det är “coolt” eller okej att både vara och kalla sig homofob och islamofob. Som amper lärare tycker jag att “det inte var så roligt”. Och satirens budskap, att -fobi kanske överanvänds i en del fall, verkar inte riktigt ha gått fram. Däremot som sagt, avkragar man inte någon för ett stycke mindre lämplig satir såvida den inte går otroligt långt över gränsen. Och TL definierade ju att han med ordet homofob menade att bara olikkönade kunde gifta sig, vilket är en tillåten hållning för en präst i SvK.
SvaraRaderaOm han däremot är homofob framkommer inte. Men -fob är naturligtvis ett skällsord som ingen normal kallar sig själv, förutom i detta fall. Jag utpekar till exempel utan att tveka den här bloggen som homofob, fast jag vet att samtliga av er skulle värja sig mot det. Men sättet att ideligen återkomma till ämnet i negativa ordalag och förringande ord som “homosexuell livsstil” och som i kommentaren ovan “modeideologier” framstår för mig som homofobiska. Vi har kommit längre än många andra länder i Sverige men sant är att människor dödas och sitter i fängelse runt om i världen just för inställningen att Gud “hatar det de gör”.
Jag minns ett TV-program under apartheid-tiden där vita sydafrikaner intervjuades. De var givetvis inte rasister sa de. De bara trodde inte att Gud ville att svarta och vita skulle åka buss tillsammans. Men rasist - nä, vad orättvist!
Inom "homosexuell livsstil" möter vi en mångfald av subkulturer vilka givetvis känner sig bekräftade och accepterade av vår räddhågade permissivitet som minst av allt vill bli stämplad som "homofob". Men Kärleken kan driva ut denna räddhåga även bland makthavare och politiker som jagas av "gayaktivister". Om nu "gaykulturen" skall vara normerande i Svenska Kyrkan måste vi känna till vilka dessa "subkulturer" är. Hur skall vi exempelvis ställa oss till fenomenet "bugchasing"? Med uppfattningen att "Herrens väg inte alltid är rätt" och om den får råda sitter vi snart fast i tröstlöhetens träsk.
Radera"Om detta är förräderi, då är jag skyldig." (citat A. Boesak från apartheidtiden). Anna, om det är homofobi att inte vilja viga två karlar till ett kristet äktenskap, då är både Torbjörn och jag homofober. Om det är islamofobi att säga att Muhammed ger en mindre rättvisande bild av Gud än Jesus ger, då är både Torbjörn och jag islamofober. Om det är kalixofobi att irritera sej på att kalixbor talar långsamt, då är både Torbjörn och jag kalixofober.
RaderaDet hade visserligen varit "klantigt" att inte förstå att mindre begåvade kan fatta vad som helst hur som helst - men det tror jag att Torbjörn förstod. Det får vi normalbegåvade, eller i Torbjörns fall högt begåvade, ALLTID räkna med. Men ibland vill man kanske bara nå de normalbegåvade och vinna deras sympatier - och det tror jag faktiskt att Torbjörn gjort här. De som anmält honom har däremot ohjälpligt stämplat ut sej som "mindre begåvade."
Sedan har du förstås rätt i att Torbjörn Lindahl skulle kunna vara "homofob på riktigt". Var så god och ge en vettig definition! Jag anser själv att det finns risk för att hans inlägg missuppfattas som att INGEN är "homofob på riktigt", att det bara är ett elakt tillmäle mot moderat heteronormativa. Och jag håller med dej om att både Torbjörn Lindahl och Dag Sandahl starkare borde betyga sin sympati för de i Östeuropa och många afrikanska länder alldeles orimligt förföljda och trakasserade hbtq)ip)-personerna. Men att människor sorgligt nog dödas och sätts i fängelse för sin homosexualitets skull gör inte kritiken av Rfsl-och Pride-agendan och queerdogmatiken mindre tillåtlig och relevant, lika lite som dödandet och fängslandet av kristna gör att Christer Sturmark borde hålla käften med sin kristendomskritik eller förtjäna namnet "kristofob" (som väl närmast är att jämföra med Torbjörns "kalixofob", ett uttryck skapat bara för att slå tillbaka och visa vart fobianklagelserna fört språket och debatten).
Thomas: Lite glad över att få se ett uttryck jag inte kände till, fick googla. Ja, mycket får man läsa...
RaderaI en kommentar nedan skrev jag om en massa kända herrars "heterosexuella livsstil". Min poäng var att vi är så vana vid ett helt okristligt beteende där, så att vi ofta inte bryr oss så mycket. Clintons (Bill) affärer hindrade inte en av våra banker från att betala ut flera miljoner i ersättning för ett föredrag, och Lewinsky-cigarren är snarast ett kul skämt. Han förefaller ha gått ganska helskinnad ur skandalen. "He just did what any man would do if they could" som en amerikansk man uttryckte det med ett flin. Och Kennedy är väl fortfarande en hjälte i mångas ögon? Vi är relativt blinda. Det är inte okej men ändå okej på något sätt. Svenska män åker till Thailand för "sol och bad" och blir "överfallna" av vackra villiga thailändskor som vet att uppskatta en man - "hur skulle de kunna motstå det"? Jag fick just läsa en seriös beskrivning om hur man som man får en positiv semester i Thailand - bland annat fick männen lära sig att vara hyggliga mot bartjejerna och behandla dem som människor! Då kunde han få "komma" flera gånger om dagen med olika kvinnor! (Nu blir jag beskylld för sex-fixering igen.)
När vi dömer "gayvärlden" ska vi vara medvetna om det. Hur relativt blinda vi är för osedligt beteende inom "den heterosexuella livsstilen". Having said that så är det utan tvekan så att det inom den manliga gay-världen förekommer en promiskuitet och ett sexuellt beteende som även jag tycker är anstötligt i en del fall. Inom den manliga gay-världen som sagt. Inte inom den kvinnliga. Så noga betänkt, är det homosexualiteten som är "problemet" eller är det den manliga sexualiteten? (Här finns kanske skäl för att beskylla mig för att vara androfob.) Men män har en större benägenhet än kvinnor att uppskatta anonymt sex och tillfälliga förbindelser med många olika partner (vilket naturligtvis inte betyder att kvinnor inte är otrogna och kan uppskatta tillfälliga förbindelser). I den manliga gay-världen är det inte bara en man utan två inblandade! (Eller fler som sagt). Ingen av dem kan bli gravid och utanför samhället har de varit oavsett. Inga "regler" fanns eftersom inte homosexualiteten i sig fick finnas. En ganska god grogrund för beteenden som man kan uppröras över, men min retoriska fråga är alltså om det är homosexualiteten som är problemet här.
Andreas: Jag förstår inte riktigt ditt första stycke. Eller, ja, det var ju det jag skrev snarare? Och jag skrev samtidigt att jag inte kan utesluta att TL (eller du) är homofober. Eftersom jag inte känner er. Min hållning i den här frågan handlar inte om att bevisa att TL inte är homofob, utan om att anmälningarna är klandervärda på många sätt och inte bevisar någonting utan bara är svepande och virriga beskyllningar om en mängd olika saker utan att kunna ge godtagbara exempel. Och det är allvarligt med tanke på vilka positioner som de som skrivit dem har.
Radera"Sedan har du förstås rätt i att Torbjörn Lindahl skulle kunna vara "homofob på riktigt" (obs jag skrev ej på rikitgt). Var så god och ge en vettig definition!"
Tja du inte helt lätt. Vad är en vettig definition av en kvinnohatare eller en manshatare? Men som jag skrev på Lindahls blogg anser jag att man måste acceptera att ordet -fobi numera har fått en utökad betydelse. Det är inte längre bara beteckningen på en psykisk åtkomma, utan uttrycker också överdrivet negativ och fördomsfull inställning mot någon eller något. En homofob har inte bara som ambition att lyda bibelordet utan tar också alla tillfällen i akt att misskreditera de homosexuella, att utpeka dem som särskilt syndiga i jämförelse med resten av befolkningen, att fästa sig särskilt vid de bibelord som stöder fördömande av homosexuella men att ta lättvindigare på de som fördömer sex utanför äktenskapet. Till exempel.
Tack för Ditt svar kära Anna. Jag skall försöka förtydliga mig. Det är inte de homosexuella som jag uppfattar vara problemet utan vår (givetvis inte Din eller min) "homofobfobi". En av mina "husgudar" är den nuvarande gayikonen Pontus Wikner. Han föreslog på sin tid "äktenskap" mellan människor av samma kön, men han insåg snart att det är och förblir en återvändsgränd. Lika lite som det finns ett spår av "Hitlers antimateria" (H Arendt) i Heideggers tänkande lika lite finns det "gaykultur" i Wikners tänkande. Allt gott Anna
RaderaP.S Andreas: Ang uttrycket "kristofob" verkar det dock vara ett vedertaget begrepp i dag. Hittar inte länken nu, men i någon av tidningar i dag står att läsa om hatbrott som minskar resp ökar. De kristofobiska hatbrotten har ökat, men de homofoba uppvisar samma siffra tror jag det stod.
Radera"Överdrivet negativ och fördomsfull inställning mot någon eller något." Tjaha. Och den definitionen ska vi alltså acceptera - trots att ordet ju samtidigt har kvar sina konnotationer till ett allvarligt funktionshinder/handikapp. (Att det på något minsta sätt skulle vara en funktionsnedsättning i fertilitetshänseende att inte kunna tända på någon person av det motsatta könet får man däremot inte så mycket som knysta om!!!).
RaderaJfr: Eftersom ordet "fascist" för snart 50 år sedan började användas om kreti och pleti, t.o.m. om Olof Palme, måste vi alla acceptera att bli kallade fascister av extremvänstern?
Uppenbarligen lider ju några personer i Luleå av Torbjörn Lindahl-fobi, eftersom de har en överdrivet negativ och fördomsfull inställning till Tobbe.
Nej, jag kan inte stämpla Dag Sandahl som homofobisk, ej heller som kvinnohatare, även om vissa uttalanden och vissa bloggposter kan vara värda kritik och t.ex. "syndkritiken" förvisso kan vara obalanserad ibland. (Men var alltså frikyrkovärlden under en stor del av 1900-talet full av dansofobiker och biofobiker och kortspelsfobiker? Och lider nykterhetsrörelsen av alkoholfobi?).
"Överdrivet kritisk och negativ hållning", kanske det, men knappast sjuklig rädsla gentemot homosexuella. Inte mer än gentemot syskon som är ihop eller polyamorösa i så fall. Dag Sandahl kan säkert liksom jag både låta sej klippas och kramas av homosexuella utan äckelkänslor, och den som vill hota och hata någon har inget reellt stöd för det att hämta hos honom. Inte heller har han framställt homosexuella som mer syndiga än resten av befolkningen, bara för att han med all rätt påpekat att Pride-festivalernas normlöshetsideal är synnerligen riskabelt.
Däremot finns det som sagt absolut en risk att, när nu snart sagt allt och alla pekas ut som fobiska, många som pekas ut, och kanske själva börjar hotas och hatas så smått, slår bakut genom att ifrågasätta och relativisera ALLA anklagelser och berättelser ö.h.t., vilket förstås är fel eftersom det faktiskt förekommer hot och hat mot hbtq-personer, tyvärr även på kristet håll. Nu ska jag gå och ta kaffe.
Obs Andreas, Dag Sandahl är väl inte "extremvänster"? Men han använde just ordet "åldersfascism" i inlägget ovan.
RaderaTouché Anna! Det var verkligen bra exempel på hur även ordet "fascism" trivialiserats. Säg "gubbar" eller "kärringar" om dina meningsmotståndare och du är genast en slags fascist! Och kristofobi må väl seriöst kunna användas om samma slags fenomen som får Rfsl att - tyvärr på goda grunder - kräva särskilda asylboenden för hbtq-personer, men inte (som ju ofta gjorts) om kraven på att skolavslutningar et c ska vara fria från kristet konfessionella inslag. Där menar jag att ordet kristofobi (som är mer motiverat beträffande folk som skär halsen av kristna) bara är en sorts replik på det slarviga bruket av "homofobi" o liknande.
RaderaMen jag förnekar verkligen inte att attityder mot dem som har sex med någon av samma kön kan nå sådana nivåer av socialt handikappande motvilja och äckel att det faktiskt är befogat att tala om fobi (att Fred Phelps och hans lilla s.k. baptistkyrka hade nått den nivån tror jag alla utom de själva skulle vara överens om). Att som Lars Bohman i sin bok "Man och man emellan" (Natur o Kultur 1995), där han driver tesen att nästan alla är mer eller mindre bisexuella, kalla total "oförmåga" att tända på någon av samma kön för "homofobi" är väl det mest trivialiserande bruk av fobi jag stött på. I så fall är ju alla genuint homosexuella rimligen (eller orimligen!) också fobiker - för att det inte kan tända på någon av det MOTSATTA könet.
Nej, jag menar inte att vi måste acceptera att ord som fobi eller fascism kletas på kreti och pleti. Men visst bör vi försöka vara konsekventa i vårt "ordmärkeri" - tack för hjälpen Anna!
Inte att förglömma är kanske att också extremismfeminism med sin propaganda, faktiskt kanske kan framkalla större eller mindre – mansfobi - hos en hel del kvinnor.
RaderaFrågan är då vad sådan – mansfobi - kan få för konsekvenser? Kanske konsekvenser i form av mer eller mindre – paranoida – känslor, eller känslor av konstant mindrevärde, eller konstanta offerkänslor, inför alla män i allmänhet, men kanske särskilt då inför alla – vita, heterosexuella män - , i synnerhet…?..
Propaganda av olika slag, både i fredstid men kanske särskilt i krigstid, kan nog verkligen framkalla – fobier - i varierande omfattningar, som i sin tur kan medföra drastiska konsekvenser i just allvarliga, och även mindre allvarliga, obehagliga handlingar och verbala utfall mot – utpekade farliga fiender - ..
I extremismfeminismens propagandafall, så är det ju då alla män – i allmänhet - som är de utpekade – farliga - , - onda - , och – dåliga -, och som kanske därför med alla medel skall försöka – attackeras - i tid och otid i största allmänhet, samt misstolkas, missförstås, anklagas och hånas osv., vare sig det verkligen har skett någon verbal oförrätt eller inte.
Märkligt med olika ismer som har inom sig tendenser eller förmågor att kunna framkalla – fanatism - , och olika former av – hysteri - .
Fanatism är aldrig bra.
JB
Irene Gustavsson tror att det är en gubbklubb eftersom hon som så många andra inte lyssnar på oss unga kvinnor. Jag har också bloggat positivt om Torbjörn men eftersom det inte passar in i verklighetsuppfattningen förbigås detta med tystnad. Mycket frustrerande, särskilt som detta att kvinnor inte blir lyssnade på eller tas på allvar om de står för klassisk kristen tro är det i min uppfattning starkaste argumentet mot kvinnor i prästämbetet. Om nu Irene m fl sparkar på Torbjörn p g a bl a kvinnoprästmotstånd, vore det väl på sin plats att visa att kvinnor visst tas på allvar nu, 2015.
SvaraRaderaGunvor:Vilka unga kvinnor som framträder med namn och som står för "klassisk kristen tro" (och där förutsätter jag att motstånd mot ordningen med kvinnliga präster är inbegripet) är det som inte blir lyssnade på? Jag har hittills inte sett en enda utom du.
RaderaDet starkaste argumentet enligt dig mot kvinnor prästämbetet är "detta att kvinnor inte blir lyssnade på och tas på allvar om de står för klassisk kristen tro." Hur kan detta vara ett argument? Handlade det inte om hur man menat att Gud vill att ordningen ska vara i kyrkan eller Paulus ord? Det du skriver uppfattar jag det som att kvinnor med prästkallelse inte får prästvigas för att omgivningen inte lyssnar på dem om de har en "klassisk kristen tro".
Anna: Jag börjar förstå somligas frustration här. Du övertolkar det jag skriver. Har det föresvävat dig att man kan finna både goda argument för respektive mot en företeelse och väga dessa argument mot varandra, gradera deras styrka både inbördes och i diskussion mellan sidorna, och att den som gör det inte nödvändigtvis genast måste placeras i ett fack? Anledningen till att argumentet ovan är starkt mot "i min mening" är inte att det skulle vara starkast inbördes (båda sidor åberopar ju Guds vilja som det starkaste argumentet) utan att det att unga kvinnor inte blir lyssnade på undergräver ett feministiskt grundantagande för reformen, nämligen att män och kvinnor kan utföra i princip alla yrken lika bra oavsett kön. Men om människor inte lyssnar och tar till sig budskapet för att avsändaren är ung kvinna visar det sig i praktiken att könet visst har betydelse i ett yrke där en av huvuduppgifterna är att övertyga folk om evangeliets sanning. Därför är det dubbelmoral att klandra Torbjörn Lindahl för ett principiellt ställningstagande som egentligen inte fått praktiska konsekvenser, samtidigt som man i praktisk handling (genom att inte lyssna på unga kvinnor som tar bibeln på allvar) verkar för att ge Torbjörn rätt. Vem gör mest skada: Den som tycker något efter noggrann reflektion utan att låta detta påverka handlandet eller den som agerar huvudlöst i strid med sin egen övertygelse?
RaderaGunvor: Vad var detta för känga? Vilkas frustration talar du om och över vad?
RaderaSedan "har det föresvävat mig att det kan finnas..." Varför skulle detta inte ha föresvävat mig? Jag undrade bara vilka unga kvinnor som du avser som inte blir lyssnade på, jag har inte lagt märke till några sådana som inte blir det för att det har en klassisk kristen tro.
Jag tycker din aggressiva ton är lite svårförståelig, men okej, du få ha vilken ton du vill för mig. Men fortfarande är det konstigt för mig att ha som argument att kvinnor inte ska bli präster för att man kanske inte lyssnar på dem. Varför skulle i så fall kvinnor få bli lärare, flygkaptener, chefsläkare eller ministrar? Att folk lyssnar på dem kan nog vara nästan lika avgörande i en del fall som att ta till sig evangeliet.
Sedan ställer du en fråga till mig om TL som jag inte riktigt förstår varför jag ska besvara. Men det är självklart att det är dubbelmoral om man anklagar honom för ett principiellt vara emot kvinnliga präster om man inte själv "lyssnar på unga kvinnor". Men vilka som inte lyssnar på unga kvinnor som tar bibeln på allvar är som sagt höljt i dunkel i alla fall för mig. Och vad menas i så fall med att "lyssna på"? För det menas sällan ordets egentliga betydelse.
Gunvor: Vad var detta för känga? Vilkas frustration talar du om och över vad?
RaderaSedan "har det föresvävat mig att det kan finnas..." Varför skulle detta inte ha föresvävat mig? Jag undrade bara vilka unga kvinnor som du avser som inte blir lyssnade på, jag har inte lagt märke till några sådana som inte blir det för att det har en klassisk kristen tro.
Jag tycker din aggressiva ton är lite svårförståelig, men okej, du få ha vilken ton du vill för mig. Men fortfarande är det konstigt för mig att ha som argument att kvinnor inte ska bli präster för att man kanske inte lyssnar på dem. Varför skulle i så fall kvinnor få bli lärare, flygkaptener, chefsläkare eller ministrar? Att folk lyssnar på dem kan nog vara nästan lika avgörande i en del fall som att ta till sig evangeliet.
Sedan ställer du en fråga till mig om TL som jag inte riktigt förstår varför jag ska besvara. Men det är självklart att det är dubbelmoral om man anklagar honom för ett principiellt vara emot kvinnliga präster om man inte själv "lyssnar på unga kvinnor". Men vilka som inte lyssnar på unga kvinnor som tar bibeln på allvar är som sagt höljt i dunkel i alla fall för mig. Och vad menas i så fall med att "lyssna på"? För det menas sällan ordets egentliga betydelse.
Anna: Jag menade inte att vara aggressiv men då jag sade mig ha upplevt att kvinnor med klassisk kristen tro inte blir lyssnade på och att detta var det i min mening starkaste argumentet mot kvinnliga präster, antog du mig vara kvinnoprästmotståndare varefter du avfärdade mig eftersom jag använde "fel" argument, inte dem som du vant dig vid. Att det kanske var din förutfattade bild av mig som det var fel på tänkte du inte på. Därav kängan. Jag förstår om andra blir frustrerade av att målas upp som något som kanske bara existerar i din fantasi för att sedan bli avfärdade. Du är skarpsynt, men en människa är omöjlig att ringa in utifrån några rader text. Jag visste faktiskt inte att högkyrkligheten hade patent på begreppet klassisk kristen tro, då hade jag inte använt det, eftersom jag menade kvinnor som överhuvudtaget vill leva i Jesu efterföljd och bekänner sig som kristna med apostoliska trosbekännelsen och anser det vara objektivt sanna fakta, och detta oavsett samfund och ämbetssyn. Min avsikt var bara att fästa uppmärksamheten på att ett argument för reformen var att kvinnor kunde vara präster lika bra (eller bättre)än män. Men om det är så att kvinnor, just för att de är kvinnor, har svårare att bli tagna på allvar än män, då undergrävs detta argument, i allafall om man anser det vara en viktig uppgift för prästen att genom sin förkunnelse stärka människors tro, argumentera för tron och vinna gehör och respekt. Bibeltexternas uppmaningar beträffande kvinnans tigande i församlingen etc anses av huvudfåran i Sv k vara avsedda för en annan tid och bundna av kontexten, men om människan är sig lik när det gäller att nonchalera unga kvinnor medan äldre män både väcker upprördhet och respekt (gubbklubben) då kan det inte sägas vara oväsentligt vilket kön prästen har. Det feministiska projektet går bl a ut på att upphäva dessa skillnader. När jag då inte räknas med i Irene Gustavssons "gubbklubb" bidrar hon omedvetet till att försvaga trovärdigheten i de argument som används för kvinnliga präster och därmed ökar hon indirekt Torbjörn Lindahls trovärdighet. Jag frågade inte efter din åsikt om Irene Gustavssons agerande, jag bara konstaterade att hon till skillnad från Torbjörn aktivt har motarbetat reformen, om än oavsiktligt. Min avsikt med kommentaren var emellertid inte att diskutera vad jag menade med dig Anna, så jag hoppas att du inte igen går i svaromål utan låter dig nöja med detta svar och min vädjan om förlåtelse för min ton som jag borde ha förstått "skulle kunna komma att uppfattas som" aggressiv, trots att jag inte var det när jag skrev.
RaderaJadå, jag förlåter så gärna men kan inte låta bli att rätta till några saker. Jag har ingen bild av dig överhuvudtaget, och därmed ingen förutfattad sådan. Jag tyckte bara som sagt att argumentet var märkligt. "Det tänkte du inte på" som du skrev sist var därför också en konstig beskyllning. Jag såg vad jag läste och ville förstå hur du menade.
RaderaKanske kan man i stället säga att det var du som hade en förutfattad bild av mig? Du verkade ju känna till mig här förut. Du som dessutom skriver "jag förstår om många blir frustrerade"..Jag har aldrig läst av någon annan här att "de blir frustrerade av att målas upp som något som kanske bara finns i min fantasi". (Annan kritik har däremot funnits rätt rikligt av.) Däremot har jag själv riktat den kritiken otaliga gånger på det här forumet.
Så som sagt, tänk en gång till på vem det är som haft förutfattade meningar här! Och hoppas inte du heller går i svaromål på detta. :)
Nä, ni får ursäkta om ni blir ledsna men resten av dagen tänker jag dra mig tillbaka för att fördjupa mig i "den heterosexuella livsstilen". Då kommer jag att fördjupa mig i Bill Clintons, Palmes, Thorbjörn Fälldins, Berlusconis, Strauss-Kahns, franska presidenters med fleras "livsstil" och se och lära.
SvaraRaderaFörlåt, låt oss inte glömma "family guy Mr Bill Cosby"! Som fick fortsätta obehindrat ända tills rullatorn satte stopp.
RaderaFälldinhistorien var ett ytterst obehagligt falsifikat.
RaderaJ
Det som hänt i Luleå är väl kronan på den partipolitiska galenskapen. I politiska partier utesluts oliktänkande, främst i SD och olika marxistiska partier. I S-gruppen i SvK tycks tanken finnas att åsiktsuteslutning är en legitim åtgärd även i kyrkan. Vi har ju haft inkvision och landsförvisning, men det skall vi väl inte ha tillbaka.
SvaraRaderaNej, men vi måste absolut få tillbaka någon form av lärotukt, fast med omvända förtecken mot nu. Eller vad säger en gammal biskop som jag alltså gärna ser som något förmer än en gammal stiftschef? Målet kan väl inte - för oss heller - vara att Svenska kyrkans präster ska få tro och lära ungefär vad som helst! Åtskilliga som själva gärna viger två karlar till ett kristet äktenskap - och därmed tror, lär och bekänner att det inte finns någon specifik vits för ett litet barn med att ha en mamma - kommer antagligen nu att rycka ut till de moderat heteronormativa prästkandidaternas försvar. (Tillsammans med Persenius, som ingen längre vet vad han riktigt tror, lär och bekänner om äktenskapet). Men vi kan tyvärr inte återgälda vänligheten - då blir vi aldrig av med äktenskapsdeformen! Inkvisition och landsförvisning - som av prästen Anders Carl Rutström på 1760-talet - ska vi inte ha tillbaka, men queertroende präster och biskopar (i lära och praktik) kan vi å andra sidan inte heller ha i framtiden, om det ska bli en framtid för Svenska kyrkan som kyrka (och inte bara kommunalt livsåskådningsinstitut).
RaderaEn moderat heteronormativitet hos alla kyrkans präster och ungdomsledare bör drivas som ovillkorligt krav inför prästvigningar och nyanställningar! Den skulle möjligen kunna inrymma vissa pastorala medgivanden - inkl. förbön och välsignelse av det som också enligt Guds ord låter sej välsignas - gentemot vissa genuint homosexuella, av prästen noga kända par, men på inga villkor de VIGSLAR till ÄKTENSKAP mellan två karlar eller två kvinnor som så drastiskt bryter gemenskapen med den världsvida kyrkan och signalerar att det - tvärtemot Jesus´ undervisning i Matteus 19! - inte är något speciellt med man-kvinna-förbundet eller med att ha en pappa, och att den ungdom som vill bilda familj precis lika gärna kan göra det med någon av samma kön som med någon av motsatt.
Det är ju samma typ av orimlig queerförvirring som fick förre ärkechefen att tro att somliga barn var födda av karlar och att vi som förnekar det vill tvinga sådana "karlar" att skära av sej äggstockarna. Sådana ledare kan vi helt enkelt inte ha - här har ju dessutom det allmänna omdömet uppenbart sviktat utan att det vad jag vet kunnat ursäktas med några åldersförändringar. Wejryd är välkommen (inte) till mina barns skola för att förklara hur en som ligger på BB och föder sitt barn kan vara barnets FAR.
Gomorron Sverige! Reclaim the church! Reformation 2017!
Den här texten, Dag, är helt enkelt lysande och väl värd att trycka i en ny bok. Det här är faktiskt journalistik på hög nivå. En verklig dagblogg, en journal, helt a jour. Kyrkans Tidnings omdöme häromåret står sej alltså.
SvaraRaderaDäremot, Thomas Andersson (om man nu får apostrofera en kommentator) bör vi erkänna att attityden till homosexuella för, säg, 100 eller så sent som för 50 år sedan inte alltid varit så kristlig och medkännande ens bland de kristliga. Vi behöver inte dissa all förändring under 1900-talet utan kan tvärtom bejaka mycket. Men nu har Sverige till synes ohjälpligt dunsat ner i andra diket - 2000-talets queerreformer är, precis som namnet anger, både knäppa och knasiga. (Betydelsen av de nya könsbegreppen från 1 juli 2013 tycks visserligen knappt ha gått upp för folk än).
Och apropå "Mios" obetalda medverkan vid en "regnbågsgudstjänst": Regnbågsmattorna från Horred tycker jag att fler församlingar, om inte rent av alla, borde köpa in. Det är dags att återta regnbågen som förbundstecken även i kyrkan, tycker jag. Rfsl-mannen på Oas-högmässan i Ulrika Eleonora hade ju alldeles rätt i att det var för dåligt med regnbågsflaggor i kyrkan - när GT-texten just den söndagen handlade just om regnbågen kring Herren ("som bågen i skyn en molnvädersdag"). Regnbågs-Jesus på 1400-talsmässhaken i Hudiksvalls museum (utställningen "Himlen är här") visar också att kyrkan var före Rfsl (och Hermansson) också med att använda regnbågssymbolen. Om någon har för sej att regnbågen betyder att det inte är något speciellt med man-kvinna-förbundet eller att även män kan föda barn, så får det faktiskt stå för dem. Tror dom att den står för allas lika värde så kan vi ju instämma i att även foster med Downs syndrom - liksom foster med ev. anlag för homosexualitet - bör slippa uppspårning och avlivning i landstingens regi.
Låt varje gudstjänst bli en regnbågsgudstjänst inför regnbågs-Jesus! Reclaim the rainbow! And reclaim the church! Reformation 2017!
Käre Anders. Jag antar att du åsyftar kriminaliseringen av homosexualitet vilken med hjälp av sjukdomsförklaringen kunde upphävas. Sedan när det gäller pridemattorna är jag inte säker på att indigo finns med. Prideflaggorna har av "praktiska" skäl bara "sex" färger.
RaderaOch? Jag har sett i en naturvetenskapsbok för barn (ej så vitt jag vet sponsrad av Rfsl) att man numera inom vetenskapen räknar med sex huvudfärger i regnbågen. (Ungefär som vi numera räknar åtta planeter i solsystemet). Måste det av teologiska skäl vara sju?
RaderaSju är sedan gammalt (förkristet t.o.m.) ett gudomligt, heligt, tal.
RaderaRegnbågen fördelar ljuset enligt ett kontinuerligt spektrum och visar alltså ett oändligt antal minokrima färger.
RaderaSedan sker det en Analog/Digital-omvandling (A/D) i hjärnan som av medvetandet uppfattas som ett ändligt antal färger.
För somliga människor uppfattas sju färger, för andra sex färger.
Andra djur som hundar eller papegojor uppfattar troligen ett annat antal färger i regnbågen.
Så antalet färger är helt subjektivt och borde alltid beskrivas i termer av "jag ser x färger i regnbågen".
Om Gud skapat mitt syncentrum med en sexbitars eller sjubitars A/D-omvandlare har nog föga med talmystik eller homosexualitet att göra.
Sex är en människas tal och vilddjuret framstår i en "ond treenighet" (draken och dess två vilddjur) alltså 666. Vi minns ju Jesu ord till Petrus: dina tankar är inte Guds utan människors. Sju är fullkomlighet och åtta salighet.
RaderaThomas Andersson, din utrusning av odjurets tal är förvisso elegant men bygger på användandet av arabiska siffror. Uppenbarelsebokens författare torde knappast känt till dessa utan istället använt grekiska eller hebreiska siffror (eller möjligen romerska) vilka går det gemensamt att detta tal skrivs på annat sätt en med tre likadana tecken.
RaderaNu är vi dock en bit från ämnet.
Bra tråd med bra kommentarer. Gud ställer löftet att när bågen syns i skyn, så ska Gud tänka på sitt löfte. aldrig mer ska en flodvåg ödelägga jorden, jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu gjort. Det står ingenting om antalet färger. Den runt kvartsmiljonen människor som dödades av tsunamivågen 2004 omfattades inte av detta löfte. Men nog kan vi vara tacksamma att en sådan flodvåg aldrig kommer drabba hela mänskligheten. En liknande garanti mot större himlakroppar på kollisionskurs med jorden vore inte fel.
RaderaTack populisten för Din noggrannhet angående talmystik. Det är dock ofrånkomligt att det andra vilddjuret med sitt tal (en människas tal) kan sägas vara en andemakt som bär skenet av fromhet men det talar som en drake. Det representerar den "kultur" som söker sin rätt framför allt annat och totalitärt kräver allas underkastelse. Vi måste bli vaksamma på de totalitära tendenser som nu visar sig.
RaderaOm nu en präst av psykomogisk expertis får diagnosen Homofob, skulle det vara ett rimligt skäl att avkraga denne?
SvaraRaderaEn sjuklig rädsla för homosexualitet, på vilket sätt skulle det avvika från prästlöften eller påverka anseendet hos prästen?
Det är väl inte ett sjukdomstillstånd som påverkar anseendet, det är väl handlingarna?
I detta fall består handlingen av en självironisk bloggpost om användningen av ordet fobi.
Jag misstänker att intressanta perspektiv på det som händer i Luleå skulle öppna sig för den som analyserade deltagarstatistiken för gudstjänsterna på orten.
SvaraRaderaAnna jag skriver en gång till eftersom jag inte är säker på att jag lyckades få iväg ett svar. Jag menar inte att det är de homosexuella som är problemet utan "gaykulturen" som många har fobi att kritisera. Det är "gaykulturen" som kan liknas vid den fariseism som stänger vägen för många homosexuella. Allt gott.
SvaraRaderaDetsamma Thomas. Intressant att diskutera, och du skickar uppenbarligen inte alls bara "flaskpost".
Radera-Nu börjar dom bli så artiga och rara mot varandra, så att t o m jag skulle våga bjuda hem dom till min snälle juristprofessor, säger den alltid välputsade Maja muntert.
RaderaElaka Katten Måns
Jag hoppas att du skickar in din bloggspost ovan till Kuriren/ Sven-Åke Nilsson
SvaraRadera9Ärkeängeln Mikael tillät sig inte att fördöma djävulen med smädelser, när han tvistade med honom om Moses kropp, utan sade: ”Måtte Herren tillrättavisa dig.” (Jud1:9)
SvaraRaderaJag tror det gäller att akta sig för att dras med i ondskan genom verbal pajkastning. Jag skrattar och ryser av obehag om vart annat åt det du skriver Dag och förfäras lite över mig själv. Jag hoppas prästen Torbjörn får upprättelse och att andra präster som också bevarar Guds ord ska kunna jobba bättre och effektivare inom SvK. Men det kanske ändå gäller att hålla sig på Guds smala väg på alla sätt och vis så att Gud kan skipa sin rättvisa betydligt enklare och smidigare - så barmhärtigt som möjligt.
Guds frid!
Ann-sofie Kassberg
Förstår inte riktigt vitsen med att envisas med att hålla fast vid kondomprost-associationen. I övrigt ett piggt, käckt och klarsynt inlägg. Muntert då? Nja, inte med tanke på alla dumheter som kommer till ytan i denna historia.
SvaraRadera/Per H
Fast Domprostprofil är ju en markant skillnad mot Profildomprost.
RaderaDet senare är ju en alludering på ett kondommärke när det förra inte är det.
Kankse valde Dag det snällare alternativet för en gångs skull?
Dock verkade det vara viktigt att skriva Profil med versalt P, om nu inte bloggaren bara slant på skift-tangenten. Utöver snällare alternativ finns ju också det snällaste.
Radera/Per H