Antje Jackelén twittrade om att det i går var 90 år sedan det var avslutningsgudstjänst i Uppsala domkyrka för det ekumeniska mötet i Stockholm. Hon menade att detta möte "blev en nystart för kyrkans relation till samhället".
Jag fick tänka efter. Är detta verkligen sant?
Ligger inte nystarten tidigare eller senare - om det alls var en nystart? Och om det var en nystart - gällde den samhällsrelationen eller något annat?
År 1925 samlades en del tidigare initiativ till mötet i Stockholm. Tidigare var det Edinburgh 1910, förstås. Geneve 1920 ska väl nämnas om vi hoppar över kyrkokonferenser under Första världskriget. Men kanske anglikanernas möte i Birmingham 1921 var det riktigt intressanta. Ärkebiskop William Temple drev de sociala frågorna och Söderblom var där. Bildades inte Copec då? Förmötena i Peterborough 1921 och Helsingborg 1922 var viktiga för att precisera också den s k sociala frågan. Nystart kan väl detta kallas.
Och hur var det i USA, där de reformerta samfunden knappast tappat samhällsfrågorna. Tanken på Guds rike var grundläggande. När det kommer till det ekumeniska mötet i Stockholm kunde Söderblom själv se att det ekumeniska arbetet hör samman med bönen "Tillkomme ditt rike".
"Guds rike blev Ekumeniska Mötets behärskande huvudfråga, fastän orden icke stå att läsa i programmet, och fastän ingen föregående överenskommelse hade ställt upp detta ämne för betraktelse, bön och överläggning." (Söderblom, Kristenhetens möte i Stockholm, SKD, Stockholm 1926, s 236)
Så var inte nystarten en nystart för kristenhetens relation till Guds rike, snarast?
Kunde inte Antje skrivit en tweet att mötet blev just detta, "en nystart för kyrkans relation till Guds rike"?
Men så roligt skulle vi kanske inte ha det.
Nu var dysterheten också en tillgång i det ekumeniska.
År 1925 kunde biskopen av Winchester i sitt föredrag bedriva civilisationskritik med frågan i vad mån civilisationen är värd att räddas. Söderblom ville hellre säga att kristenheten måste rädda det värdefulla i civilisationen från undergång. Det är väl inte så underligt att Einar Billing pläderade för ett internationellt forskningsinstitut för vetenskapligt arbete kring etiskt-sociala frågor. Och när fredsfrågan kom på tal, handlade det för föredragshållarna om en andlig förnyelse och ett stärkande av de sedliga krafterna och detta kräver Guds medverkan. Så gick resonemangen. "Allt kommer an på Anden", sa Söderblom (aa s 698) På många sätt var väl det ekumeniska mötet en fråga om hur Kyrkan relaterar till sig själv. Just detta är väl också vad ekumeniken handlar om?
Hur var det med kyrka och samhälle i Sverige i en tid när biskopen var eforus för läroverken, lektorerna i stiftsstäderna satt i domkapitlen, en präst satt i skolrådet, en präst satt i de sociala organen - fattigvård och barnavård, väl? Folkbokföringen sköttes av prästerna. Det var till pastorsexpeditionen folket kom för allsköns civila frågor. På vilket sätt blev mötet i Stockholm en nystart för denna kyrkans stabila, kanske alltför stabila, relation till samhället? Ingen, såvitt jag kan förstå. Det fortsatte som tidigare.
Jag menar att det skulle dröja till Amsterdam 1948 innan det blev möjligt att nystarta. Då var det efterkrigstid och ett nytt samhälle växte fram. Hur var det då med Oxford och Edinburgh 1937? De var möten i förkrigstid och dess resultat försvann i de politiska markeringarna från tyskarnas sida och sedan i kriget, förstås. Om folk gitte läsa på i det som då sas om de totalitära systemen (demokratin inräknad!) skulle det kunna få följder för den samtida debatten om de politiska systemen. Nystart?
Vad kom ut av det ekumeniska mötet i Stockholm?
Söderblom själv anger som det första resultatet att mötet alls kom till och som det andra att "enheten" uppenbarades. "Stockholmsmötets styrka låg i det rent religiösa." (aa s 865). Söderblom menade också att många genom mötet fått nytt hopp. "Men det mesta återstår för oss alla." (aa s 884) Så hur var det med nystarten egentligen? Är själva den samtida grejen att ständigt ta fram denne Söderblom men göra något eget av honom? Antingen som den store förespråkaren för religionsdialog eller som alibi för andra aktuella angelägenheter?
Jag var alltså förvånad över en tweet och fick konsultera Söderblom själv. Det var förstås en nyttig övning. Vill någon konsultera de ekumeniska handböckerna går man till Ruth Rouse och Stephen Charles Neill, A History of the Ecumenical Movement, 2 band, 1 uppl 1954, 3 uppl 1986 WCC Geneve.
Jag övertygades inte av budskapet om nystarten av kyrkans relation till samhället vid det ekumeniska mötet. Däremot var den gångna veckan märklig på så vis att det är 90 år sedan Gunnar Rosendal gjorde sin upptäckt av eukaristin vid samma kristenhetens möte (utan Rom) i Stockholm. Det hade Antje Jackelén kunnat twittra om. Hade hon hävdat att detta var ett ögonblick som kom att förändra det andliga livet i Svenska kyrkan, hade jag hållit med. God works in mysterious ways.
Givetvis skall inte ÄB lastas för hennes sekreterares arbete och uppfattningar! Doc Sandahl gör det alltför lätt för sig genom en lättviktig kritik av ärkebiskopsämbetets tankesläpp.
SvaraRaderaElaka Katten Måns hyser endast ett starkt begränsat intresse för våra intellektuella och analytiska insatser!
Bill, pressekreterare hos EKM
Bull, teologisk sekretrare hos EKM
Hur nystartas idag?
SvaraRaderaAllt ger vid handen att den svenska kristenheten, redan en närmast identitetslös, historisk artefakt, är stadd i snabbt utdöende. Var finns levande gudstjänstgemenskaper? Var är medianåldern under 65?
Med vad skall då nystartas?
GG
Apropå inte så mycket Söderblom men väl religionerna som vägar till Gud. Bull är disputerad på en avhandling som just vill minska betydelsen av (eller möjligen kringgå) frälsningsfrågan i religionsteologin.
SvaraRaderahttp://www.lu.se/lup/publication/4144813
Man kan ställa frågan hur den så kallade "religionsdiapraxis" fungerar i de svenska "förortskalifaten"? Går det att komma med att "Gud är större"? När man inte förmå föra dialog med Katolska Kyrkan hur skall man klara det med det mångfacettererade fenomenet Islam? Betyder "försonad mångfald" att samma person i ena handen bär den färgglada hbtq-flaggan och i den andra IS svarta flagga?
SvaraRaderaHbtq-flaggan i ena handen och IS-flaggan i den andra är en bra bild på Svky - nomenklaturans "schizofreni"!
RaderaAntony
Glöm inte en Palestinasjal på toppen, rättvisemärket därunder och feministsymbol om halsen!
RaderaP
Det är många dystra och mörka tankar och åsikter om Svenska kyrkan som kommer tals bland kommentarerna på denna blogg, BOD undantagen. Jag delar inte BODs pastoral-teologiska och kyrkopolitiska prefererenser, men jag uppskattar hans optimism. Jag delar i princip uppfattningen att SvKy ä ockuperad av främmande makter som "sekulariseringen, utvecklingstron och jämlikhetsprincipen" (F. Gunnar i boken "Den ockuperadekyrkoprovinsen") Men, som f. Gunnar skriver "att ockupera är inte detsamma som att erövra". Vi är inte besegrade. Vi kämpar vidare för bibel-och bekännelsetrohet i SvKy. Till GG: det finns levande församlingar på flera platser, där Ordet predikas rent och klart så att mskr blir väckta och där Sakramenten förvaltas i enlighet med Kristi instiftelse. Till dessa kyrkor dras Guds folk. En del firas inom Missionsprovinsens ramar där det också finns bibeltrogna biskopar. Det gäller i dag att fortsätta trons kamp, inte ge upp, som en del tycks vilja göra i dag och lämna skutan. Att gå till Rom löser endast personliga problem. Herren ser till de sina. Med Guds hjälp skall SvKy återupprättas, kanske inte i denna tid men i sinom tid. Detta är inte att vara orealistisk, tvärtom, det är den enda möjliga vägen för det kristtrogna folket SvKy i dag. /RK
SvaraRadera"En del firas inom Missionsprovinsens ramar där det också finns bibeltrogna biskopar."
RaderaFörvisso, men nu är det ju bara den lilla haken att Mpr inte är en rörelse inom Svenska kyrkan även om en del personer har dubbelt medlemskap.
Det går väl bra att se Mpr som en rörelse inom SvKy även om den inte är officiellt erkänd. Åtminstone en av biskoparna är också, vad jag vet medlem i Sv Ky liksom emeritusbiskopen Arne O./RK
RaderaAmen och halelulja RK!
Radera@Elisabeth, det är väl en ren definitionsfråga. Jag uppmanar personligen alla kvarstå med medlemsskap i SvK oavsett engagemang i olika mer eller mindre fristående sammanhang. Genom att lämna SvK öppnar man för ifrågasättande från de regimtrogna så snart man framför kritik.
Mpr är inte en rörelse inom Svenska kyrkan, även om några önskar att det vore så. Att stå i den tradition som Svenska kyrkan tidigare gjort innebär inte att man är en rörelse inom Svenska kyrkan. Dessutom är dessa skrivningar i Provinsordningen verkligen inte oomstridda.
RaderaFör egen del kan jag inte vara medlem i Svenska kyrkan. Jag kan helt enkelt inte med gott samvete ge ekonomiskt stöd till de falska profeterna i Svenska kyrkan så att de kan fortsätta att vilseleda människor. Därmed kritiserar jag inte dem som är kvar i Svenska kyrkan. Det är olika för olika människor vilka möjligheter de har att påverka i rätt riktning men som det ser ut för mig saknas sådana möjligheter.
Vad gäller kritik mot Svenska kyrkan, Populisten, så är min erfarenhet att de regimtrogna ändå inte bryr sig om den, oavsett medlemskap i Svenska kyrkan eller inte. Ibland undrar jag om det, för att tala med Giertz ord, inte är så att ljusstaken redan har flyttats. Visst finns det öar kvar av kristna i Svenska kyrkan men hur länge?
Elisabeth: Vådan av att tjäna för mycket pengar kanske? Men har du tänkt på hur mycket Svenska kyrkan tjänar på att du inte är aktiv där? Ditt resonemang draget till sin spets skulle innebära att en låginkomsttagare eller nolltaxerare som flitigt nötte kyrkbänk, gick i själavård och bikt, och i övrigt kostade en massa pengar inte bara lät bli att gynna utan dessutom undergrävde hela ekonomin. De aktiva kostar mer än de smakar generellt, kanske en bidragande orsak till att det inte verkar som man är rädd om dem alltid. Skillnaden mot en fri församling helt beroende av frivilliga gåvor och offer är slående. Där är en engagerad medlem också troligen beredd att betala mer och därför mer "lönsam".
RaderaNu förstår jag inte riktigt hur du menar, Gunvor. Om jag varit aktiv i Svenska kyrkan hade jag självklart varit med och betalat kyrkoavgift. Nu är läget dock det att jag helt saknar möjligheter att påverka Svenska kyrkan i rätt riktning och då vill jag verkligen inte vara med och stödja förfallet. Det är inte en pengafråga utan en samvetsfråga. För övrigt betalar jag mer nu, till bl.a. Mpr och min församling där, än jag gjorde i kyrkoavgift.
RaderaSedan har jag lite svårt för att det hela tiden ifrågasätts att man lämnar Svenska kyrkan. Mitt utträde föregicks av en mer än ett år lång tid med överväganden under bön och bibelläsning. Detta varken kan eller ska någon annan peta i. Samtidigt förstår jag att andra kan komma till andra beslut utifrån sina egna förutsättningar. Det skulle aldrig falla mig in att rekommendera någon att lämna Svenska kyrkan eller att stanna kvar där. Det måste var och en avgöra själv.
Det var en väldigt intressant genomgång av ekuemnisk historia. Jag antar att kyrkomötets ledamöter får en rejäl duvning på vilka ekumeniska beslut Svenska kyrkan har deltagit i -hur ska man annars kunna fatta välgrundade beslut? fm
SvaraRaderaTill bloggaren, hans doakör och övriga kommentatorer:
SvaraRaderaInte många dagars läsning av texterna behövs för att konstatera vad som förenar dem - möjligen med ett eller annat undantag, vilket då bekräftar regeln.
Det första är underkännandet av Svenska kyrkan som kyrka och riksspridd förmedlare av Kristi budskap. Detta trots att samma kyrka är, eller har varit, kritikernas egen kyrka.
Det andra är odugligförklarandet av kyrkans biskopar och förtroendevalda: de förstnämnda är teologiskt klandervärda eller vindflöjlar inför det politiskt korrekta, de andra finns i kyrkan enkom för maktens skull. I grunden är de ointresserade av kyrkan.
Det tredje är avsaknaden av vilja och engagemang för den egna kyrkan: det faller ingen av rösterna in att erbjuda sina tjänster, påverka, glädjas över kyrkogemenskapen och dra sitt strå till stacken för en mer livaktig och synlig kyrka.
Det fjärde är texterna, unisona, över Svenska kyrkan, det destruktiva tonfallet: aldrig ett plustecken eller minsta beröm; bara negativism, felfinnande där domkapitelbeslut mot avkragade präster alltid är juridiska övergrepp. De tilltalade har aldrig gjort något fel.
Och det femte kan sammanfattas i - och är då ett slags oundvikligt facit av ovanstående - en dödsdom över kyrkan. förr eller senare faller den som ett korthus, därför att den inte beter sig som bloggaren, doakören och körens sympatisörer vill.
När kriarättarnas svanesång ljuder i bloggtexterna, finns heller inget vemod, ingen saknad, ingen sorg mellan raderna. Det är som ville de att kyrkan skall gå under, att hela rikets fantastiska kyrkliga kulturarv skall förpassas en gång för alla till underjorden, att klockorna i de vackra kyrktornen skall stanna för alltid, att döden alltså skall drabba hela kyrkan.
Ingen skriver exempelvis att det är dags att sätta ned foten, att Svenska kyrkan måste få en chans, att vi alla har ett ansvar för att hjälpa den kyrka, som har givit oss så mycket, varit ett stöd, en hjälp i livets alla stunder.
Är alltså otack världens lön? Ja, dessvärre tycks det vara så, när BloggarDags texter, körens instämmande dito och övrigas dubbelinstämmanden sätts på pränt. Högkyrkligheten, den som själv aldrig är sen med att framställa sig som Guds folk, visar här dessvärre inte skymten av ödmjukhet, lågmäldhet och tacksamhetskänsla.
"Gläd Dig åt det Du har, och sörj inte vad Du saknar", heter det som bekant. Men i bloggtexterna blir tolkningen denna med omkastade ord: "Gläd Dig inte åt det Du har, och sörj innerligt vad Du saknar" (det vill säga det egna receptet.
Men samma högkyrklighet, som ständigt höjer värjan mot Svenska kyrkan, underkänner och kallar den okristlig, snubblar betänkligt på tröskeln, när den avkrävs besked om vad Svenska kyrkan är, därest den INTE är Kristi kyrka. En av domedagsprofeterna, signaturen HH, tiger nu still om efterlyst svar upprepade gånger.
Han vet ju, liksom de andra, att kyrkan är Kristi kyrka, men kan ej erkänna det, därför att hans slutsatser och omdöme om kyrkan då skulle falla platt till marken. Därav tystnaden.
Svenska kyrkan har problem, erkänns oförbehållsamt. Antalet tillhöriga minskar i oroväckande grad, ekonomin försämras, allt färre besöker gudstjänsterna, osv.
Men den som har problem skall naturligtvis hjälpas, inte förtalas och trampas under fötterna.
Därför är det så otroligt sorgesamt att se attityden hos dem, som om några skulle vara kyrkans vänner och tillskyndare och där en eller annan också har en framskjuten ställning. Bloggens alla texter - var och en för sig och tillsammans - tycks, förutom att sakna varje form av kärlek till Svenska kyrkan, avslöjar faktiskt utan ord sardoniska leenden hos dem som inte vill kyrkans väl. Jag skriver inte att alla vrider munnen i denna riktning, när datortangenterna hörs, men de är tillräckligt många för att man skall skaka på huvudet.
Vår, min, bloggarens och er andras, kyrka är värd mycket mer än hån, misstro och fördömanden.
Och var så säkert mitt herrskap:
-Svenska kyrkan kommer inte att dö, därför att många av er sticker kniven i den!
BENGT OLOF DIKE
Att ställa diagnos är och att ställa frågor är inte att "sticka kniven i". Svenska kyrkan har drabbats av åtskilliga knivattacker under årens lopp. Inte minst sker det i kyrkopolitiska sammanhang när man försökt eliminera det man kallar "prästkyrkan". En kyrka utan präster blir till en faderlös änka. Försök se Svenska kyrkans verkliga fiender som sekulariserar henne inifrån. De klär sig gärna i "huvudmannaskapets" förklädnad men de vill inte stämma in i Kristusbekännelsen. Korset och Eukaristin är Kyrkans bestående stötestenar och de vill de så kallade "huvudmännen" om möjligt tona ner. Kämpa inte mot kött och blod Bengt-Olof. Kämpa mot de andemakter som förföljer Kristi Kyrka.
RaderaHåll ut till i morgon. Då tänkte jag låta det officiella komma till tals. Och därefter kan vi fundera över vem som gör vad för att stärka tilltron, dvs det de har lön och arvoden för att göra. Håll ut, håll ut. Snart randas morgonen!
SvaraRadera( Käre f Dag: Jag försökte skriva något till BOD-och andra. Det försvann innan det blev färdigt , och jag ha inte tid att skriva om. Så om det finns ett inägg här daterat 1.9 20015 kl 9.25 cirka, var snäll och ta bort det. Förlåt att jag vållar besvär! fm. )
SvaraRadera