Det ska inte bli en marxistisk grundkurs, om någon trodde eller fruktade det. Men kyrkofullmäktiges ordförande drar i härnad mot Torbjörn Lindahl därför att han rakt av skulle brista på samtliga punkter som handlar om lämplighet/välförhållande till arbetsgivaren. Ni hittar ordförandens skrivelse till domkapitlet på kyrkligdokumentation.nu, som ni förstår. Ni förstår förstås också att det som uttrycks där är en annan kyrkosyn än den som format Svenska kyrkan. Här gäller kongregationalismen, kanske till och med så att ordföranden tagit ett eget beslut, alls inte förankrat eller ännu inte förankrat i det kyrkofullmäktige vars ordförande (S) hon är. Hur är det med kyrkorådet? Hur med Torbjörn Lindahls chef? Visste Kondomprosten om detta? Vad händer nu bakom kulisserna?
Ordförande är Maria Johansson Berg, S. Hennes ideal är lydig, lojal personal. Jag måste säga att det socialdemokratiska partiet förfäats, om man nu minns hur det partiet förhöll sig till de uppstudsiga på 1920-talet. "Så förfäade att vi är eniga är vi inte", hette det då.
Nu tror inte jag att det lokala kyrkliga, som betalar lön mm, ska uppfattas vara arbetsgivaren. Här möter i stället en instans som köper tjänster, i detta fall komministern Lindahls tjänst. Den åsätts ett värde och detta värde betalas månatligen ut i pengar. Har han betalt för sin lojalitet? Jag vet inte vad facket säger, men rimligare är väl att tänka att han har betalt för arbete, det arbete församlingen köpt av honom. Maria Johansson Berg är representant för en kund, arbetsköparen.
Vem är arbetsgivaren i det kyrkliga? Gud själv, antar jag. Gud gav oss livet, försåg oss med begåvning och kallelser. Somliga fick sina kallelser bekräftade när de vigdes och denna vigning gav dem en nådegåva, charisma, att använda. För den gåvan, gåvan att bli präst, har kandidaten inte betalat något. Den är just en gåva och handen som viger kan ses vara biskopens hand, men är Guds hand. Så tänker Kyrkan.
Hur ska vi nu hantera att den som köpt något av prästen ställer krav på gåvan och dess givare? Genom en sinnrik anordning med biskopens tillsyn och ett domkapitel. Så markeras att prästen är Kyrkans präst. Kyrkans - inte bara Svenska kyrkans, för att bli noga. Löftena är givna i det sammanhanget. Inte som löften till kyrkofullmäktiges ordförande. Det kanske Luleå domkapitel ska göra brutalt klart? Och inget löfte handlar om lojalitet med arbetsköparen. Inget.
Nu är det intressant med Lindahl-ärendet för i anmälan sägs inte ett ord, inte ett enda, om Gud Fadern. Inte något om Sonen Jesus Kristus. Och alls inget om Anden, som vi lovats som Hjälparen. Anklagelsen gäller utskrivet bristande lojalitet och därvidlag brister Lindahl. Det är bra. Vi kan faktiskt inte hållas med lojala präster. Lojal av franskans loi, vän av den bestående ordningen. Ordförandens ideal är faktiskt alls inte kyrkliga. Läs själva vilka punkter Torbjörn Lindahl brister på och i anmälan heter att han brister i "alla". Ordföranden menar att Torbjörn Lindahl inte är lämplig som präst. Det säger i så fall mer om Svenska kyrkan än om Tobbe.
"Att vara anställd innebär att representera arbetsgivaren bland allmänhet, församlingsbor, kollegor och andra medarbetare.
Att vara anställd innebär att stå för, och förmedla, arbetsgivarens attityder och förhållningssätt.
Att vara anställd innebär att försöka vara så professionell, lojal och ansvarsfull som möjligt."
Jag kan återge ordförandens omdöme en gång till och feta texten. Torbjörn Lindahl brister på alla punkter. Det tycks vara en prestation i sig - och anledning för Hans Stiglund att inte huka utan ryta i. Mot ordföranden. Annars får vi ett kyrkosystem där ingen kan vara präst av flera skäl. Ett för att man inte kan vara kristen präst åt en civilreligion och ett annat för att en präst har förpliktelser genom sina vigningslöften. Att anklagelsen rimligtvis inte är sann, den är inte på något sätt bestyrkt, och ärerörig är en sak att ha i åtanke. En arbetsköpare får inte bete sig hur som helst mot tjänstehjonen, det brukade vara klassisk socialdemokratisk hållning.
Att ordföranden inte tycks ha sammanträtt eller följt gällande lagstiftning och tagit med facket i sin aktion kan man notera. Liksom att anmälan, registrerad 23 juli, inte gick att få fram förrän i går. Den fanns inte, hette det. Här är något lurt. Det ledde till att Torbjörn inte kunde kommentera anmälan när media frågade. Han hade inte sett den!
Till det problem som uppstår när domkapitelsledamoten Irene Gustavsson agerar mot Lindahl och uttrycker gillanden på Facebook med Evanne ska jag återkomma, tror jag. Eller kanske inte. Jag har ju långt tidigare påstått att det inte finns någon rättssäkerhet i Svenska kyrkan. Hade jag rätt eller hade jag rätt? Och så måste jag väl undersöka NSD, som inte riktigt varit med på banan. Kanske kan jag lära mig något nytt om socialdemokratisk arbetsköparhållning? Har inte riktiga socialdemokrater fått problem?
Jag kommer till minnes en händelse för några år sedan när en ung kanslist hos LO blev utköpt för att han i sin privata bl8gg avslöjat att han röstat på Moderaterna.
SvaraRaderaVi kan sluta använda begrepp som Arbetsköpare, Arbetsgivare och Arbetstagare.
Åsiktsköpare eller Lydnadsköpare skulle vara bättre nyord för den betalande parten.
För den hunsade parten finns det ett lämpligt gammalt ord som passar; hjon.
Utsorteringsviljan p.g.a. åsikter börjar gå till världshistorien för ett land med grundlagsfäst yttrandefrihet.
McCarthy skulle vara avundsjuk på argumentationen hos vissa av anmälarna.
Kanske dags att spela upp en viss pjäs av Arthur Miller på nästa kyrkomöte?
Precis vad jag anat. Skall en fötroendevald agera som "bulvan" åt gayaktivister? Denna anmälan är ett "eko" från denne (a) evannes blogginlägg från 17/6 mot Torbjörn Lindahl där det står att Lindahl bör "kickas". Men sådan är det apostoliska ämbetets arbetsmiljö. Vi får dras med kyrkopolitiker, men dessa får finna sig i att bli utsatta för omvändelseförkunnelse eftersom Gud vill ge alla tid till omvändelse.
SvaraRaderaBra att du följer cirkusen i Luleå. Jag gör det också och delar din uppfattning. Har inget att tillägga här och nu. Men jag vill påtala en annan sak:
SvaraRaderaNär jag första gången för runt ett år sedan - kopplat till att man på Pride-festivalen i Luleå delade ut kondomer - såg ordvitsen med Domprostens titel skall jag erkänna att jag skrattade till. Andra gången jag såg den i text var jag väl också en lite aning road men nu är den inte rolig längre. Bara fånig. Slit inte på den mer. Av flera skäl:
1: I år fanns såg jag inga gummin i Kyrkans tält på Pride - jag var in för att kolla. Jag tolkar det som att man "nyktrat till" i saken även om man inte gjort offentlig avbön. Anar utifrån personkännedom att Charlott hade ett finger med i det spelet.
2: Charlotte Rehnman, som i den nu uppkomna situationen faktiskt kläms och knådas från alla håll, är alldeles för gedigen och seriös för att utsättas för nedsättande ordlekar. Hon förtjänar det inte!
3: Det skämmer Tobbes sak när hans vänner talar nedsättande om en person han med mig under många år alltid talat om med värme och respekt. Hon har också nu en besvärlig situation då både någon personal och en fullmäktigeordförande gått förbi henne som chef och löper amok i tanken att få bort en person hon delar både tro och kyrk-kärlek med. Inte delar de alla åsikter, Charlott och Tobbe, men vad jag förstått är värmen och respekten ömsesidig.
Bra Stig! Håller helt med dej angående domprost-titulaturen! (Såg inte att du redan skrivit detta, men det kanske är bra att vi är två - åtminstone - som reagerar). Men jag håller också med dej att det är bra att Dag Sandahl fortsätter hålla ett öga på cirkusen i Luleå!
RaderaOch "dompan" kan man kanske få säga - det är i vart fall en vedertagen titulatur alltsedan Nils Anderssons tid (1980-talet!), möjligen redan från Olaus Brännströms ;o). För nya generationer svenskkyrkliga kan man kanske avsluta med den gamla domprosthistorien från Stig Hellstens tid (han efterträdde Sam Perman): "Förut hade vi här i Lule en domprost per MAN. Men nu har vi helst EN!"
Ska man vara noga finns det bara EN "Dompa"! Farbror Olaua.
RaderaOrdförandedamen verkar inte klok så jag förstår fortfarande inte att någon kan oroas över att Lindahl skulle bli fälld. De två enda exempel hon anger tyder på att hon inte förstår ett skämt samt att hon vill avkraga en präst för att hans arbetsgivare inte har gett honom uppdrag som han skulle ogilla. Nu går jag ut och köper mig en hatt så jag kan äta upp den om jag har fel.
SvaraRaderaKul Anna att du och jag (och Dag Sandahl?) är överens för en gångs skull. Jag både tror och hoppas att du har rätt.
RaderaDet enda orosmomentet är faktiskt stiftschefen - han verkar nuförtiden så till den grad stukad (somliga skulle säga ryggradslös) att nog ingen kan känna sej riktigt säker på honom. Han kanske plötsligt vill demonstrera att han minsann inte är vänskapskorrumperad, bara för att han och Lindahl hade så mycket skumt för sej på 70-talet... att fjolårets fastebok om Gränslandet verkligen innebar ett avståndstagande från ALLA dessa förvillelser... även om han själv var öppet heternormativ så sent som på 00-talet...
Men som sagt, jag hoppas och tror att du har rätt, Anna! Har du fel behöver du dock inte äta upp någon hatt för min skull.
Kyrkofullmäktige, ja. Olle Burell, ledare för kyrkomötets S-grupp, har ju redan visat hur han ser på kyrkovalet, jag tror Burells förhoppningar också gäller för Maria Johansson-Bergs kommunala nivå (kyrkofullmäktige) : "– Det är viktigt för Socialdemokraterna att få en valframgång på nationell nivå, inte minst för Stefan Löfven." och "Han kallar kyrkovalet för "ett perfekt tillfälle" att öva inför valet till Europaparlamentet." och "Kyrkovalet är första ronden i matchen som ska göra Stefan Löfven till statsminister 2014, säger Olle Burell.
SvaraRaderahttp://www.dt.se/dalarna/hedemora/s-mobiliserar-infor-kyrkovalet
Inte heller i Dalarnas tidning säger Burell något om Gud, Jesus eller det heliga spöket. Så hur intressant är det att inte heller anmälaren gör det? Allt detta är allmänt känt för att låna MJBs svepande anklagelse. En följd av svenska kyrkans organisation, och dess medlemmar. Anmälningarna är väl bara följdriktiga från det systemet, men jag kan förstå upprördheten. Sedan tror jag Anna har rätt, som så ofta. Lindahl kommer inte prickas.
På vilket sätt har Maria Johansson-Berg inte följt gällande lagstiftning, Dag? Jag tror absolut du har fel i den bedömningen. Men anmälningarna mot Lindahl kommer rinna ut i sängen.
Lagstiftningen allmänt kallad LAS påtalar att förhandling skall inledas med facklig lokalorganisation när den anställde brister i sina arbetsuppgifter. Den gängse ordningen vid Uppsägning av personliga skäl" är att man först tilldelas en muntlig varning, därefter en skriftlig för att få det oönskade beteendet att upphöra.
RaderaDet skulle dock vara första gången i svensk fackförenings historia som någon kommer att anföra "självironi" som anklagelsepunkt, om så skulle ske.
Detta ska särskilt beaktas då anmälaren i sin anmälan skriver att "arbetsgivaren måste agera nu."
Arbetsgivarens lagutrymme för agera är LAS.
Domkapitlet är inte arbetsgivare och kan alltså inte agera inom detta lagrum, utan får hålla sig tillgodo med Kyrkoordningen.
En annan sak som kan vara värd att notera i anmälan är att anmälaren har kännedom om att "Den situation som nu finns kring TL delar upp arbetslag och skapar ett medberoende som kan beskrivas av medarbetare i vår församling, men också av erfarenhet från anställda i andra församlingar som varit i liknande situation."
Vad den sista bisatsen har för relevans i en anmälan mot TL lär bli svår att försvara sig mot. De anställda i andra församlingar kan ju också läsa bloggen som TL skriver.
Användandet av ordet "medbeeroende" tyder på en kännedom om en beroendesjukdom hos TL. Sjukdomstillstånd torde inte utgöra hinder att utöva sitt ämbete om inte arbetsgivaren märker av det.
Följdfrågan blir då vilken beroendesjukdom anmälaren anser att den anmälde lider av?
(Här skulle man kunna skriva ett antal ironiska raljerande exempel, men den intelligenta bloggläsare kan nog fylla i själv. Dock tyder Olof Olssons sista fem meningar på att någon i sammanhanget lider av inkontinens.)
"...rinna ut i sängen."
RaderaTack, Peter T, för att du uppmärksammade mig på felskrivningen. Den hade jag missat. Tack för ett gott skratt både till dig och till Olof som skrev fel! :-)
Ok, anmäl då MJB för lagbrottet och se hur det går. Hur vet du att jag skrev fel, Elisabeth? Det skulle också kunna vara som det var, att jag en gång sa fel, men upptäckte att det var en användbar sats, med betydelse, vilket nu visats ännu en gång. Håll till godo. apropå det:
RaderaDet var en man som gick in i järnaffären och frågade om de hade åskledare. Nej, blev svaret, men vi har dragkedjor.
Det är ju så bedrägligt med anställningsförhållanden för präster att arbetgivaren är lokala församlingen. Det är bara arbetsgivaren som kan ställas till svars och då inte ens chefen personligen ( i detta fall domprosten som inte gjort något fel).
RaderaPraxis är att brott mot LAS går via lokal facklig förhandling via central förhandling till Arbetsdomstolen. Straffskalans bortre parentes är 36 månader avgångsvederlag, vilket regleras i LAS. Den intresserade kan säkerligen finna hur långa avgångsvederlag som betalats ut av SvK de senaste 10 åren.
En vanlig konstruktion för att dölja det är att göra en överenskommelse om "utköp" där båda parter förbinder sig att inte avslöja just den siffran. Finns protokoll från central förhandlig så brukar det stå där då det sällan finns grund för att gå vidare till AD (gissa varför).
En för församlingarna betydligt billigare process är att få prästerna obehörigförklarade i domkapitlet. Om man förlorar sitt ämbete kan man inte längre utföra sina arbetsuppgifter och kan då skiljas från sin anställning med avtalsenlig uppsägningstid.
Jag har med denna sakupplysning inte på något sätt insinuerat att någon församling av ren illvilja skulle prövat det senare alternativet, bara påvisat hur besvårligt det är med parallellprocesserna LAS och Ämbetsbehörighet när den sistnämnda avgörs i slutna rum utan arbetstagarrepresentant närvarande.
Peter T. Arbetsgivaren får förhålla sig till LAS och andra lagar. Anmälaren vill att arbetsgivaren agerar, vilket ju kan ske enligt LAS. Hon vill också ha en utredning om Lindahls lämplighet som präst som ju kan ske efter kyrkoordningen. En anmälan mot präst till domkapitlet, av ordföranden i kyrkofullmäktige, är det LAS eller är det kyrkoordningen eller ingetdera? Men det kunde jag ju själv forska i i stället för att fråga? Jag tackar för svaret.
RaderaDet skulle vara blixtlås i stället för dragkedja. Jag tyckte historien nådde en ny nivå med dragkedjan. Min humor är simpel.
Kyrkofullmäktige/Kyrkoråd har i praktiken arbetsgivaransvar för Domprost/Kyrkoherde som är verksamhetschef.
RaderaResten av de anställda står under den sistnämndes arbetsgivaransvar.
Det läbbiga med att kyrkofullmäktiges uppmaning att arbetsgivaren måste agera - visserligen till fel instans - är att det kan tolkas som en förtäckt förmaning till domprosten att agera.
Lite som om en styrelseordförande i ett bolag skulle anmäla företagsjuristen till advokatsamfundet. Vilken sits skulle VD hamna i då?
Jag avundas inte domprosten den uppkomna situatuonen, hon är nog den det är mest synd om i denna soppa.
(En fullmäktigeordförande som åberopar beroendesjukdom i anmälan och en medarbetare som anmäler i förfärande ordalag utan att innan dess ta upp det inom arbetslaget.)
Jag känner mej nu manad - innan jag återgår till orgelövandet - att utan alla ironier och krusiduller som mångårig lulebo och dito kyrkobesökare (jag kan liksom Lindahl säga att jag bevistat hundratals högmässor före min konfirmation, varav många ledda av just Lindahl) vittna om följande:
SvaraRaderaTorbjörn Lindahl (f. 1953) tillhör det trogna kyrkfolkets, men också, tror jag, mer tillfälliga dop- och familjegudstjänstbesökares, allra mest uppskattade präster. Hans gudstjänster (inkl. BÅDE liturgi OCH predikan) är alltid väl förberedda, pedagogiskt lysande och förankrade i både Skriften och vår kyrkas evangelisk-katolska tolkningstradition. Både undervisande, väckande och uppbyggande alltså. Och inte innehåller de några stötande utfall mot sexuella eller andra minoriteter, bara (i förkommande fall) en mycket moderat om än tydlig heteronormativitet (precis som de flesta präster fortfarande verkar vara "tvåsamhetsnormativa" visavi dem som vill bilda familj utan att anklagas för hatiskhet mot ensamstående mammor eller traditionell afrikansk familjebildning eller mot hela den svenska polyrörelsen).
Det är varken mer eller mindre än en SKANDAL att Torbjörns uppenbara och adekvata drift med missbruket av ordet "fobi" - som nu t.o.m. sägs gälla oss alla som inte tror att karlar kan föda barn; transfobiker heter det väl - nu tas som intäkt för att han skulle ha något slags VERKLIG fobi mot homosexuella eller vara allmänt olämplig som präst. Torbjörn har i hela sin gärning varit så förstående och inkännande man rimligen kan begära i dessa frågor - se bara hur han avsnoppade den ryska televisionens försök att utnyttja honom som Putin-supporter gentemot "den västeuropeiska dekadensen" - men när han ändå blir utmålad som något slags förföljare av homosexuella bara för att man står fast vid att man-kvinna-förbundet är särskilt välsignat och väldesignat, ja, då måste han faktiskt ha rätt att vänligt/humoristiskt men ändå bestämt säga ifrån.
Sen tycker jag inte att det är i Lindahls intresse att Sandahl fortsätter kalla domprosten i Luleå "kondomprosten". Det var roligt som satir när bloggposterna faktiskt handlade om Pride-firandet i Luleå och kyrkans famösa kondomutdelning, men när många i Luleå nu verkar tro att Sandahl fyller sin påse ur Lindahls säck (även ordvalsmässigt?) kan man nog önska sej en mer formellt riktig titulatur. (Jfr när Paulus ödmjukade sej och påminde sej att "Mot en hövding i ditt folk ska du inte tala hårda ord" - ens om den är kvinna - eller var den ödmjukheten också satirisk möjligen?).
Jag tror faktiskt inte att den också enligt Lindahl sympatiska Rehnman är elak eller ens spritt språngande queer - jag tror mer att hon liksom stiftschefen Stiglund (och kristdemokraternas Hägglund och Busch Thor) är en alldeles för svag ledare för att just nu stå emot hbtq(ip)-trycket. Vänder queertrenden kan nog både Stiglund och Rehnman - och kanske t.o.m. Busch Thor - bli riktigt heteronormativa, ska ni få se.
Jag tycker det är osakligt och missvisande att Domprosten och Biskopen tiger i denna tid. Deras roller och uppdrag är att som operativ chef respektive ordförande i Domkapitlet agera i sina formella roller. De skall inte fräsa runt i media - dagspress och sociala - utan i stället med oväld bedöma saken i sin tid. Oväld i sammanhanget är att bortse från personliga kontakter, kännedom, vänskap mm. Jag har ingen anledning att tro att sådant skall verka till Lindahl fördel - eller tvärtom. Det vore ju verkligen att "vränga rätten". Och det är ju, likt falsk vittnesbörd mot sin nästa, en styggelse inför Herren.
SvaraRaderaHar de fräst runt i media? Men om de inte ska det, ska de ändå meddela omvärlden det de "i oväld bedömt"? På vilket sätt?
RaderaJag har svårt att se varför och på vad sätt de ska agera utåt för att en handfull tossiga anmälningar droppat in till ansvarsnämnden. Däremot tycker jag att om det är så att medierna uppmärksammar händelsen och ger den stor plats så är det på sin plats att förklara om kyrkan och prästlöften - men de ska de inte göra enligt dig? Så hur?
Eller jo, ett "öppet brev" till kyrkofullmäktiges ordförande som också hamnade i kyrkans dokumentation, om sådan medtages där, vore inte fel.
RaderaEn verklig "episkopal" uppgift idag som kan sägas vara "analog" med "väkteriet på Sions murar", skulle vara att stävja de "diotrefeskaraktärer" som gärna uppträder bland de folkvalda. De vill vara främst och de anmäler de som de tror vara "utdöende". De som nu blir "biskopar" och "kyrkoherdar" är "certifierade" att bekräfta den önskade ådkådningen. De "återstående" komministrar som till äventyrs skulle vara av en annan uppfattning får inte yttra den offentligt eller argumentera för den eller ens uttrycka den med humor eftersom den uppfattas "kränkande". Är det verkligen så här illa ställt i Svenska Kyrkan? Det borde i alla fall inte vara så. Diotrefes omtalas i 3 Joh 9f. Han vägrar att välkomna kristna missionärer, han hindrar de som ändå gör det och stöter dem ut ur kyrkogemenskapen. Läs gärna om Diotrefes och jämför vad som nu skett under en lång tid i Svenska Kyrkan. Det torde inte vara något mysterium att vi går kräftgång. Vad hjälper en ny urvattnad tidsanpassad handbok mot detta?
RaderaOj!
RaderaMin egen kommentar blev fel!
Första meningen skall vara: "Jag tycker det är osakligt och missvisande att KRITISERA ATT Domprosten och Biskopen tiger i denna tid".
Du menar alltså att det är riktigt att Domprosten och Biskopen tiger i denna tid? Och osakligt och missvisande att kritisera dem för det? (Jag tror att Anna blev lite förvirrad av din första mening).
RaderaJa, just NU kan det absolut försvaras att de tiger i offentligheten. När det ligger anmälningar på domkapitlets bord. (Vad som bör sägas och kanske t.o.m. rytas i domkapitlet är en annan sak).
Men redan när jag var hemma i Lule veckan efter midsommar valsade ju Torbjörn runt i medierna, och om man bortser från att de aktuella potentaterna kanske var på semester - och därmed ursäktade - hade det sannerligen varit läge för ett biskops- eller prosta-ord till försvar för en redan då alldeles orimligt uthängd präst. Att soppan i rötmånads- och Pridetider sedan kokades upp ett varv till och att även diverse anmälningar ramlade in var snarast en frukt av det bristande offentliga stödet, anser jag (med viss reservation för det otvivelaktiga behovet av kontemplativa eller navelskådande semestertider även för domprostar och biskopar).
Sen är det absolut sant att en biskop bör fälla sitt domslut (friande eller fällande) alldeles oberoende av ev. gammal vänskap. Icke desto mindre är det så att Stiglund redan sedan sitt tillträde 2002 (då han fortfarande öppet vågade glunka om något slags försoning i ämbetsfrågan - det handlade ju bl.a. om att hålla "Laestadianien" kvar i Svenska kyrkan) varit starkt "misstänkt" för att spela under täcket med sina gamla meningsfränder - och kanske för att få slut på de "misstänkliggörandena" (från Larsa Rännar m.fl.) gav han till slut upp allt prat om något slags acceptans för den gamla ämbetssynen, Liksom han efter 2009 legat mycket mycket lågt med sin eventuellt kvarvarande heteronormativitet (detsamma kan sägas om Persenius och Hagberg) om än man torde kunna förutsätta att han ser kraven om könsneutralt vigande prästkandidater med stort obehag (han borde dock liksom P och H ryta ifrån mot de kraven nu - efter semestern åtminstone).
Har Torbjörn Lindahl verkligen försyndat sej är det givetvis ett styrkebesked av stiftschefen att pricka honom oavsett gammal bekantskap och t.o.m. vänskap. Men som läget nu är, och givet det faktum att stiftschefen i flera avseenden backat ända in i kaklet (minns även den famösa behandlingen av förre umekyrkoherden Östlund!) kunde jag inte låta bli att påpeka hur extra svekfullt det skulle vara att inte bara - som i fjolårets fastebok - hänga ut sina gamla meningsfränder i ämbetsfrågan, nej, trosfränder, syskon i Herren, som något slags misogyner som inte, likt honom själv, "sett kärleksljuset" och insett hur taskigt det är att låta kvinnliga celebranter stå ensamma med nattvardsbrödet, utan också ta en gammal vän i örat för att han stått fast där stiftschefen vikit ner sej. Skulle inte en verklig Biskop ha reserverat sej tydligt mot domkyrkoförsamlingens Pride-firande? Och mot homofob-stämpeln mot en som egentligen (väl?) inte står för något annat än stiftschefen själv (väl?) egentligen tror och menar?
Nå, Stiglund får nu naturligtvis - liksom Persenius och Hagberg - under återstående tjänsteår liksom general Sandels bevisa att fotfolkets anklagelse ("hos varenda soldat den tanken jag fann / att ni är vår fegaste man") trots allt är oriktig. Och då handlar det inte bara om att frikänna Torbjörn Lindahl utan att betydligt oftare "fräsa runt i media", d.v.s. att tydligt avvisa politiska partiers inblandning i en kyrkas angelägenheter, samt att "komma ut" som moderat men tydligt heteronormativ: att utan verkligt fobiska övertoner tydligt kunna hänvisa till man-kvinna-förbundet som den av Herren särskilt välsignade och väldesignade kombinationen, den som åtminstone i Kyrkan ensam förtjänar begreppet Äktenskap. Klarar man inte ens av det - och till råga på allt börjar tro att karlar kan föda barn - är man faktiskt ingen biskop.
Då förstår jag Stig. Att jag missförstod. P g a bortfallenhet av ord.
RaderaOch jag hade tydligen fel i min uppfattning av tidsintervallerna - de första anmälningarna ramlade enligt Lindahls egna uppgifter på bloggen igår in redan en dryg vecka efter hans satiriska bloggpost om "fobier" 16/6, alltså redan under veckan efter midsommar när jag var hemma i Luleå och hörde hur Torbjörn lugn som en filbunke och helt utan fobiska övertoner förklarade sej på radio, och anmälningarna hade därmed kanske inte hunnit förebyggas genom snabbt offentligt stöd för Torbjörn från domprost och/eller biskop. Men en dryg vecka hade de ändå på sej innan de p.g.a. inkomna anmälningar behövde börja lägga band på sin tunga!
RaderaOch nog är det märkligt att det ska vara så svårt att, trots vissa meningsskiljaktigheter i övrigt, medge att stämplandet av vissa åsikter som fobiska gått alldeles för långt. Varför är Torbjörn en skandalpräst om inte lika heteronormative påven Franciskus är en skandalpåve? Man kan väl helt enkelt anse att Torbjörn (och Franciskus) har fel, kanske också att felet är så allvarligt att de inte borde inneha något läroämbete i kyrkan, utan att utmåla dem som sjukligt skräckslagna?
17Men ni, mina kära, skall komma ihåg vad som förutsades av vår herre Jesu Kristi apostlar. 18De sade till er: ”I den sista tiden skall det uppträda hädare som drivs av sina gudlösa begär.” 19Det är just de som vållar splittring, dessa som är alltigenom jordiska, utan ande. (Jud1:17-19)
SvaraRaderaDen här texten av Jesus bror Judas passar in finfint när det gäller ditt inlägg, tycker jag.
Guds frid
Ann-sofie Kassberg
Bloggarens utredning av det förfärliga ordet lojal är utomordentlig! Detta modeord har blivit det svenska arbetslivets värsta förtrycksredskap och att det används i en kyrka som (borde) förkunna(r) befrielse och vara reformatorisk är förskräckligt. Att det används av en socialdemokrat ur ett arbetsgivarperspektiv visar hur långt från sitt rimliga ideal hon är.
SvaraRaderaDock kan jag inte vara lika hoppfull som många. När politbyråns ordförande (i Svenska kyrkans demokratiska sammanhang) bestämmer brukar det bli så
Dock kan man i detta fall undra om det i så fall finns någon kyrka kvar i Svenska kyrkan? Knappast i det en gång så fromma Luleå. Vart ska de fromma, de kristna, gå? Så allvarligt kan man se på detta ärende. Och dessutom med stor sympati för den förföljde Torbjörn Lindahl. Den talande ska tystas. Och vad skulle det då vara för präster som accepteras?
Jag kanske tar fel på person, men undrar om inte Irene G är uppvuxen i laestadiansk miljö, som hon tar avstånd från på detta sätt. Kanske också något slags fobi. Egentligen avskyr jag sökandet efter psykologiska förklaringar till folks åsikter, som om de inte kan ha andra drivkrafter. Men fenomenet psykologisk etikettering har vi väl alla drabbats av, och det var väl just det som T L ville belysa. Jag har läst en del på hans blogg, och kan infe förstå varför det blivit sådan uppståndelse på grund av just det anmälda inlägget. Det var ju inte ens det mest provocerande.
SvaraRaderaVet ni för resten vad som kännetecknar laestadiansk familjesyn, och hur man bekämpar den? Med kondomer...
Att söka psykologiska orsaker till människors åsikter är tveksamt. Men en viss relevans kan det ha att fundera över om det finns psykologiska orsaker till kraften i en människas engagemang. Om det finns "orsaker" till människors åsikter är dom väl snarare sociala. Chansen är stor att barn följer sina föräldrars politiska åsikter. Typ.
RaderaDet är nog sant att chansen är större att någon "ärver" sina föräldrars (politiska) åsikter, än att man lägger sig till med en helt egen, som inte har något samband alls med föräldrarnas. Men chansen är också stor att man hamnar i den motsatta åsikten mot föräldrarnas och då inte sällan på ett överdrivet sätt.
RaderaVar kyrkans utdelning av kondomer i Luleå bara ett led i det vanliga kärlekstramset, och varför följde i så fall inte andra stift efter? Eller var det en neologisk markering mot laestadianismen - något som är mindre påkallat i övriga stift?
Ex-laestadianerna i Luleå stift har kanske sina "rationella" skäl till att bryta med föräldrarnas hållning (problem att försörja stora barnaskaror i det moderna samhället, etc). Men när man går till våldsamma överdrifter och ska slå ner allting som liknar gammaldags kristendom, när hatet (mot föräldrarna?) tar överhanden, handlar det väl snarare om svårkontrollerade känslomässiga reaktioner (d.v.s. psykologiska orsaker) än förnuftsmässiga resonemang?
Whass the fuss?
SvaraRaderaBåde Bill & Bull är obrottsligt lojala. Inte ens i sina mardrömmar tänker de en självständig tanke. Så bekläder de oxå höga och hedrande sekreterarämbeten.
Annat är det med den där Svanslösingen. Men så är han oxå med rätta marginaliserad. För att snarast elimineras.
Nuff said.
Elaka Katten Måns
Finns det inte någon instans dit man kan anmäla för "att i avsevärd mån skadat det anseende en kyrkofullmäktigeordförande bör ha"?
SvaraRaderaDet börjar bli så ensidigt att de förtoendevalda både kan anmäla och har indirekt arbetsgivaransvar.
Skulle inte domkapitlet kunna obehörigförklara förtroendevalda?
Dessvärre inte. Detta styr partierna enväldigt över. Så var det också vad gäller nämndemän fram till för knappt tio år sedan. Då hade domstolen ingen talan om vem som kunde vara nämndeman. Numera kan domstolen entlediga en nämndeman som begått brott eller på annat sätt visat sig olämplig för uppdraget.
RaderaAtt ge domkapitlet en motsvarande rätt vore nog svårt. Kyrkopolitiker i gemen har ju inte den roll i domkapitlet som nämndemän har i domstolen. Dessutom kommer en sådan regel i konflikt med de demokratiska valen.
Dock: tyder inte denna anmälan på att ordföranden vet med sig om att hon inte har stöd bland de andra politikerna? Om hon haft det hade väl ett utköp legat närmast till hands istället för att ta vägen via domkapitlet med rena tramsanklagelserna? Tror jag.
Anmälan har tydligen föregåtts av en debatt i Norrländska Socialdemokraten mellan s- kyrkopolitiker och aktuell präst, som är medlem i FK. Att man försöker göra sig av med en anställd, som av s uppfattas tillhöra de politiska motståndarna, visar hur absurd partipolitiseringen av Svenska kyrkan är. Än mer absurt att tre socialdemokrater uteslöts ur partiet för att de hade stött FK i kyrkovalet, vilket godkändes av partikontressen Gäller alla val som s ställer upp i. Vem som vinner respektive förlorar på lång sikt? S missade kanske en chans att ta kontroll över FK? Om det var tänkt att kyrkovalet skulle bli en generalrepition för Stefan Löfvén som partiledare inför riksdagsvalet, så blev väl både generalrepitionen och den riktiga föreställningen fiaskon? Nu glunkas det om att en del s-märkta kyrkopolitiker vill göra som de flesta andra partierna och bilda en fristående nomineringsgrupp (SiSk).Det vore åtminstone ett första steg till någonting bättre för både s och Svk..Självfallet är detta inte menat som kritik mot enskilda kyrkopolitier. Jag kritiserar ett system som är förödande för både kyrkan och partiet.
RaderaHar någon missat att vissa kyrkopolitiker, däribland några präster, använder sina kyrkliga uppdrag, som plattform för att öka sitt inflytande i partiet, och försöka driva detta i en riktning som många kallar vänsterextrem? Har Helle lockat fler väljare att rösta s?
Det som alltför få, inte minst inom hög- och gammalkyrkligheten, vill inse, är att endast en majoritet - och hur ska den fås utan s-ledamöterna? - av KM-ledamöterna lam få till stånd en ändring?
Givetvis måste målet vara att även nomineringsgrupperna avskaffas på sikt Men de kanske behövs under ännu en tid?. Följande kan vara ett förslag:
1) I val till Svk får endast nomineringsgrupper ställa upp, vilka är organisatoriskt helt fristående från de politiska partierna. De ska inte ta emot ekonomiskt eller liknande understöd från något politiskt parti. (Däremot ska det givetvis vsra tillåten för en medlem i /förtrondevald för en nominineringsgrupp att ha politiska uppdrag för ett politiskt parti. Men rollerna ska hållas åtskilda.)
2) Endast medlemmar i Svk får vara medlem i en nomineringsgrupp, men i övrigt ska ett öppet medlemskap tillämpas, d.v.s. vem som helst som är Svk-medlem för vara medlem i en nomineringsgrupp, oberoende av ev. partitillhörighet. Inget hindrar dock att medlemmar i ett politiskt parti bildar en nomineringsgrupp. Regeln om öppet medlemskap ska gälla, så fort nomineringsgruppen är formellt bildad.
3) Inget politiskt parti, eller annan utomstående organisation, ska ha rätt att bestämma att en partimedlem ska tillhöra en viss nomineringsgrupp, eller att bestämma hur partimedlemmar ska rösta vid fullföljande av kyrkliga uppdrag-.
Detta vore lika absurt som om de politiska partierna skulle bestämma hur partimedlemmar, som är nämndemän i domstolar, ska döma. Det vore kanske också önsvärt att den som väljs till uppdrag inom kyrkan ska avge en förklaring "Jag NN lovar och försäkrar att jag fullt och fast tror att..." (Här följer trosbekännelsen). "... samt att jag vid utövande av detta uppdrag efter bästa förstånd ska lyda Gud mer än människor."
Intressant tredje stycke Elisabeth! Hoppas du har rätt!
RaderaSedan är ju Torbjörn tyvärr ändå pensionär om några år - till någras lättnad och mångas sorg. Och den riktigt viktiga framtidsfrågan är ju av vilket skrot och korn de som prästvigs och anställs kommer att vara framöver.
Sållningsprocessen riskerar ju bli helt bakvänd, så att vetet slängs bort och agnarna sparas. (Vi har ju redan sett det på biskops- och ärkebiskopsnivå).
LFL,
SvaraRaderaJag ser att Du vill avskaffa de kyrkliga nomineringsgrupperna och införa tvångsåtgärder när det gäller medlemskap i sådana.
Man anar alltså konturerna av den kyrka, som Du - trots flera uppmaningar - inte har vet/vågat presentera som Ditt alternativ den till den demokratiska folkkyrka, som Du trampar under fötterna.
Tvång, styrning uppifrån och utan demokrati.
Åtminstone undertecknad föredrar folkkyrkan.
BENGT OLOF DIKE
Som jämförelse kan nämnas att Moderaterna inte får ställa upp som parti vid val till ledande uppdrag inom LO. Det får inte ens socialdemokroterna göra. De socialdemokrater, som har ledande uppdrag i LO har det inte som partiföreträdare, utan som enskilda personer. Även moderater har ledande uppdrag - som enskilda personer - inom LO-förbunden. Inbillar sig någon verkligen att det skulle godtas, om politiska partier på sina partikongresser etc, beslutar hur partimedlemmar ska agera vid fullgörande av uppdrag inom LO?
RaderaI övrigt tänker jag inte inlåta mig i något nytt käbbel med BOD. Sök andra jaktmarker för dina kättarjakter!