tisdag 11 augusti 2015

Symbolkraften?

En Edvard Hollertz skrev ledare i Smålandsposten i dag. "Svenska kyrkan tar landsbygden för given" hette den - och handlade om att prästgårdarna är sålda och med dem den tydliga närvaron. Svenska kyrksn borde se som sin uppgift att vara på landsbygden. "Om inte annat för symbolkraften. I stället har de (obs! DS) undergrävt möjligheten att vara tydligt lokalt närvarande när prästgårdarna sålts. Då kanske det inte är konstigt att kyrkan tappar medlemmar."

Analysen är minst sagt bristfällig. Det är sant att den lokala närvaron är viktig men det gäller också närvaron i det som kallas problemområden. Det är också sant att kyrkan tappar medlemmar på landsbygden - fegvägen. Inte så att folk modigt begär utträde ur Svenska kyrkan. De dör. Några nya flyttar inte in för arbetstillfällena finns någon annanstans. Och det är trots allt inte Svenska kyrkans fel.

Vad med prästgårdar?
Jag har bott i prästgård i sex år. Det var ingen ekonomisk hit. Det var det en gång i tiden men sedan kom fogdarna i Kopparbergs län och skulle taxera upp förmånen att bo i prästgård. Det var en förmån. Prästlönerna var låga men hyran var också låg. Å andra sidan var prästgården i många fall en representationsbostad och det fanns pastorsexpedition i huset, som folk kunde få för sig att besöka på rätt udda tider när Svenska kyrkan hade folkbokföringen om hand. Och präster är snälla och utfärdar intyg också sen kvällstid eller i arla morgonstund... Eller så är de inte snälla, men inser att det är kört om inte "kyrkan" ger god service. Dåförtiden fanns det också en oavlönad prästfru som skötte marktjänst och kanske hade barnverksamhet och söndagsskola. Sedan kom en annan tid med yrkesarbetande kvinnor. Det blev komplicerat för präster att sitta på landet när arbetstillfällena för frun fanns i tätorten. Och så var det det där att somliga präster utan prästgård kunde köpa hus och casha hem medan de i prästgård fortsatte betala utan att ha något annat att satsa på eget boende när pensionen närmade sig.

Närvaro på landsbygden? Den är borta, det är sant. Inte bara och inte främst så att präster inte bir i prästgården utan så att gudstjänstlivet utarmats. Och det är kanske sant att vi ser ett "prästyrke i förändring" men det är en myt att prästgårdarna var traditionella mötesplatser. Så var det före församlingshemmen, kanske. Men det är rätt länge sedan. Med en stor prästgård kunde prästen eller prästfamiljen ordna lite fester för  besökande - men få kunde eller ville ha 48 eller 64 uppsättningar kaffekoppar, fat, assietter och skedar. Glöggparty var enklare och en stor prästgård sväljer lätt 50 minglande.

Tillbaka till pengarna.
Hyran prästerna betalar är för låg för att ägandet ska gå med vinst. Jojo. Man ska väl betala för ett normalboende, 140kvm, tror jag. Skulle jag betalat vad prästgården kostade skulle det gått mer än 8000:-. Kanske 16 000 om det räcker. Skulle pastoratet gått med vinst hade månadshyran fått ligga kring 20 000. Tror jag. Uppvärmningen gick på 80 000 per år. Fastighetsskötsel och reparationer var inte gratis. Verandan höll på att glida bort från huset och skulle kosta 300 000 att renovera. Minst. Taket läckte. Det kostar minst lika mycket att ordna. Bara som en illustration. Det kan vara värt denna kostnad bara man kan ställa den i relation till vilka värden som ska komma ut av investeringen.

Och så detta "de". Svenska kyrkan är "de".
Morsning och good bye!

Det var en uselt tänkt ledartext, insåg jag denna morgon och det inte bara därför att en tvestjärt kröp över sidan och jag var tvungen att öppna fönstret och kasta ut den. Men några poänger hade kunnat lyftas fram. Den om närvaro och frågan om var präster möter sitt folk. Det gör de först och främst i gudstjänsterna och kanske, men inte säkert, i församlingshemmet för det kan vara så att församlingshemmet avyttrats. Möter prästerna folket i affären? Jo, men då är vi inne i tätorterna eller på stormarknaderna i städerna. Så var kan präster möta människor i övrigt? Hembesök. Och skulle jag få önska vore det att vi hottade upp de församlingshem vi ska ha kvar så att de blir mötesplatser. Men det har jag skrivit om i andra sammanhang. Det kunde vara skäl för Svenska kyrkan att fundera lite vidare - om "de" har intresse.

18 kommentarer:

  1. Prästgårdshyran ska motsvara ett boende på orten på 100 kvm - såvida inte bostaden är mindre, då betalas för hela boytan. Till det f Dag skriver om systemets bristfällighet kan läggas att när "alla" prästtjänster (d v s komminister- och kyrkoherdetjänster; lägre tjänster har sällan varit förknippade ens med möjlighet till bostad annat än vindsrum för obefordrat folk på konsistorii skjutskärra) hade tjänstebostad flyttade man från en till en annan, medan systemet krackelerade också av att präster i vissa fall inte kunde påräkna ny bostad vid ny tjänst respektive inte kunde byta tjänst eftersom egenägd bostad låg så den inte kunde säljas.

    SvaraRadera
  2. BloggarDag och övriga synliga på kommentarsfältet,

    -Denna text understryker precis det behov - den nödvändighet -som jag tidigare vid flera tillfällen inskärpt: att prästerna och de förtroendevalda och alltså kyrkan måste synas i medierna, skriva, göra utspel, reagera, debattera, göra det oväntade (Gud finns överallt) och på ett frimodigt sätt använda alla till buds stående (medie)kanaler för att sprida fridens, fredens, nådens, sanningens och rättens budskap.

    En präst måste våga något och inte huka under PK-manteln! En präst måste i debatten och vid samtal klart, tydligt och konsekvent stå upp för det ovannämnda! En präst får inte vara rädd i mötena med folket, läsarna, lyssnarna eller tittarna! Tänk exempelvis om prästerna i Småland varje gång de ser något dumt i Smälandsposten eller Barometern omedelbart sätter sig vid datorn och gendriver dumheten! Och tänk om KR-ordföranden med engagemang och kraft träder fram och slår fast vad som gäller, eller skall gälla där, när någon kommer med obefogad kritik!

    Det gäller nu, mer än någonsin, att möta och mota radikalismens och det sekulariserade Sveriges budbärare i grind, ta debatten med dem och modigt stå upp för Guds ord! Överallt och alltid. En levande kyrka är en aktiv kyrka.
    Och en aktiv kyrka är en levande kyrka!
    Vi måste alla hoppa på vagnen, upphöra med inbördes meningslöst tjafs och luftade funderingar om att lämna Svenska kyrkan.

    Alltså, på det språk som bloggaren också till fullo behärskar,
    -Framåt marsch kamrater!

    BENGT OLOF DIKE

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. VARNING! VARNING! Präster, gör inte vad ni tillråds. Då uppfattas ni som bråkmakare och får se resultatet i lönekuvert, pension och utvecklingsmöjligheter /andra tjänster/. Sitt still i båten. Annars kan det till och med bli en skriftlig erinran från domkapitlet för det ni skriver kan ju komma att uppfattas som lite vad som helst.

      Radera
    2. BengtOlof!
      Glöm inte 2 Krön 7:14! Det krävs mod! Du har glömt en mediekanal i sammanhanget.
      Prästänka

      Radera
    3. Var det inte det exemplet kyrkofullmäktiges ordförande i Luleå tog fasta på?

      Applåderar BOD åt det tilltaget? (OBS! Ironi)

      Radera
  3. Gustav Natt och Dag11 augusti 2015 kl. 09:01

    Församlingshemmet borde med dagens språkbruk bli "Församlingshänget" , den naturliga samlingsplatsen att hänga på. Det kräver kanske smärre förändringar i upplägget.

    SvaraRadera
  4. Jag har varit med och sålt prästgårdarna här i Vännäsförsamling.det är onekligen en stor förändring när prästerna inte längre bor i församlingen. Allt från att kunna gå till prästgårń och låna kyrknyckeln, träffa prästen på köpingen eller att lediga präster går på församligens gudstjänster har ju försvunnit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av de få förmånen som våra, riktiga, präster i Katolska Kyrkan har är en hygglig bostad. Jesuiterna i Stockholm bor t.o.m. på en av Sveriges bästa adresser. I Svky lever (och lär) de flesta av dess tjänstemannaprelater som vilken sekulär akademiker som helst, så varför ska man hålla "präster" med prästgårdar?!
      Antony

      Radera
    2. Så Fredrik, med facit i hand låter det inte som du tycker att den där försäljningen var ett särskilt lyckat beslut?!
      F Pierre

      Radera
  5. En av anledningarna till att jag sökte mig från församlingslivet i SvK i samband med en geografisk omflyttningen var just uppdelningen mellan Vi och De.
    Vi anställda och De gudstjänstfirarna.
    Även om inte just prästerna tänkte så var det en tydlig tanke hos kollektivet av pedagoger, församlingsassistenter, barnskötare i öppna förskolan etc.
    I min nuvarande fria församling är det mycket bättre integration mellan anställda, frivilligarbetande och gudstjänstfirare.

    Lider SvK av alienation mellan grupper för att de bortsorterat de vardagligen frivilligarbetande?

    SvaraRadera
  6. Inför 2017 får vi tillfälle att besinna oss. Svenska Kyrkan kallas till botgöring. När vi nu ändå är så subjektiva finns det stor anledning för oss att umgås med våra "founding fathers". Då får vi gemenskap med kyrkofäderna på köpet. "Läran om boten är den kristna trons huvudartikel" (Magister Filip). Det betyder att vi får vara mer "Re" än "De" dvs. Reformatoriska och inte deformatoriska, Rekonstruktiva och inte dekonstruktiva osv. Gissa vem som Anders Piltz citerar med dessa ord? "Det är bäst att låta kristendomen dö en naturlig död. En långsam död har något trösterikt över sig. Kristendomens dogmer nöts ner i takt med vetenskapens framsteg. Religionen tvingas till fler och fler eftergifter. Myterna tynar bort... Det är mot dessa ord som vi med Kevin J Vanhoozer kan bedriva Remythologizing Theology". Det är svårt att med en mening sammanfatta Vanhoozers tegelsten på drygt 500 sidor men på s 30 skriver han själv följande som vi skulle kunna förstå som en vägledande definition vad Remyth... betyder. Han skriver: It is a proposal for integrating exegesis, biblical theology and systematic theology by attending to God's self-communication in the history and literature of Israel and the church and above all in the person and history of Jesus Christ. It is a way of viewing God, Scripture and hermeneutics in terms of their mutual implications all coordinated by the notion of communicative action: the triune God is the ultimate communicative agent of Scripture; Scripture is an element in the triune God's communicative action; interpretation is the way the church demonstrates her understanding of what God is saying and doing in and through Scripture by right theodramatic participation". Detta sista "right theodramatic participation " vill jag uppfatta i termer av ortodoxi dvs. vi kan frimodigt instämma i den lutherska ortodoxins kanske första dokument och dess begynnelseord: Vi tro, lära oxh bekänna...

    SvaraRadera
  7. BOD,

    Kommer Du nu att försvara den präst som kanske inte drabbas av avkragning men väl trakasserier och blir ställd inför domkapitel för att han "betett sig på ett sätt som inte höves en präst inom organisationen SVeK ?" Vilka frågor är för honom tabubelagda att ens diskutera? Får han citera bibeln och bekännelsen, sina prästlöften även i de stycken som går emot SVeK´s KO eller KM´s propåer/dekret. Får han citera tidigare beslut inom KM t ex vad som sades 1951. Vad slags KM har vi fått där det som sades gälla som oomtvistad sanning -omöjlig att slingra sig undan nu vänts till sin motsats? Är inte Kyrkans uppgift att förkunna Guds ord rent och klart och tror man alltså att Guds ord och vilja skiftar med tiden.

    Går dåligt ihop med påpekandet att Han är den samme, Igår som idag eller påpekandet: "Himlar och jord skola förgås men mina ord skall bestå.

    Tror SVeK kanske att det är med evigheten som med vissa gravplatser. De har upplåtitsför evärderlig tid. En tid där begreppet evärderlig tid tycks vara synnerligen kort = 25 år eller tom kortare.

    //HH

    SvaraRadera
  8. -Nu är han allt ute å reser, Sandahl, morrar Rickard från Rickomberga argt.

    -När prosten pensionerades å prästgården såldes, kunde prostinnan inte ta med alla katter in till lägenheten i Uppsala. Jag fick komma till bonden, så halvt brittisk blå jag nu är. Bättre bjässe till råttkatt än prostinnans granna katt har han aldrig haft, säger han. Men det är ju säkert, att några vardagliga små samtal med prosten (och prostinnan!) var det enda av kontakt med Svenska Kyrkan han hade. Nu är det flyktingförläggning i prästgård och församlingshem. Det gillar han inte, bonden. Han röstar SD t o m i kyrkovalet numera. Han tror att det kan vrida tiden i led.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  9. Men, "prästgården" är platsen där prästen bor. Inser församlingsrådet att prioritera närvaron handlar det om att vara beredd att ta in det i anställningsintervjun och ha något att erbjuda. I en framtid där församlings/kyrkoråd inte kommer att ha råd med heltidstjänster handlar det om att tänka efter på vilket sätt man kan hjälpa till att underlätta för prästen att på annat sätt skaffa/komplettera inkomsten. Den "gamla" prästgården handlade om att församlingen inte fick någon präst förrän man var mogen/tillräckligt ekonomisk stark för att vara med och ta ansvar för detta. Då handlade det om att ställa mark och djur(?) till förfogande, för prästen att förvalta. Idag handlar det om en aktieprotfölj. Bara fantasin sätter gränser!!
    JAN

    SvaraRadera
  10. Jag håller inte med om att ledartexten var usel, även om den hade sina brister eftersom den uppenbarligen var skriven av någon utanför. Jag tror att de sålda prästgårdarna bidrar i lika mån som det nedrivna gudstjänstlivet till nedgången på landsbygden./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  11. Måste tyvärr hålla med Peter T ovan, just attityder från anställda om frivilliga och även attityder inom arbetslag mot de som engagerar sig. Att kyrkan ska leva verkar för somliga vara otroligt jobbigt. En massa spring i församlingshemmet och annat som stör lugnet. Nä, bort med besökarna som ju bara stör och skapar arbete, och måste verkligen diakonissan släpa med sig en massa folk hit? Nä fy, kan inte människan låta bli! Och varför ska en anställd tro? Och hur kan man få för sig att både anställda och "förtroendevalda" borde synas om söndagar i kyrkan? Som sagt, vi och dom....
    //Anders

    SvaraRadera
  12. Till BloggarDag och andra kommentatorer ovan,

    -Ironi eller inte från någon och (möjligen) från bloggaren kvarstår följande, precis som det jag skrev: att präster och kyrkfolket bör, kan och skall vara aktiva, ta initiativ och inte sitta stilla i båten. Ingen stoppar en aktiv präst, som missionerar och som syns i medierna.Ingen av de i dessa spalter fördömda förtroendevalda har heller någonsin under kyrka-statäktenskapet refuserat eller stoppat en präst i hans arbete.

    Prästens och predikstolens frihet är alltså mycket stor och som ger honom eller henne stora möjligheter till det som jag skrev.

    Den som inte håller med mig om föreslagna aktiviteter har att förklara varför.
    Jag väntar med spänning på att någon skall kläcka ur sig att prästen inte bör eller skall ta initiativ i missionerande syfte.

    Och än en gång detta: kyrklig missionerande aktivitet är tusen gånger bättre än ständigt, destruktivt gnäll på Svenska kyrkan.
    Säg emot mig, den som tror sig ha sakargument!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ingen av de i dessa spalter fördömda förtroendevalda har heller någonsin under kyrka-statäktenskapet refuserat eller stoppat en präst i hans arbete"

      Nej kanske inte före 2000, men därefter har vi i denna blogg fått vittnesbörd om dylikt från drabbade.
      Det kommer väl du också ihåg, eller hur?

      När jag missionerar så berättar jag om Jesus, inte om SvK.
      Jesus är kyrkans anledning till mission och missionen är ett av lekfolkets främsta uppdrag.
      Vilka kan evangelisera mest effektivt, tusen präster eller en miljon lekmän? Var ordnar kyrkan evangelisationsträning för lekmän?

      Radera