Tjuvläsa brev

Överste Salander hade instruerat några nyanställda kaptener som skulle introduceras i arbetet under sommaren och gett dem några arbetsuppgifter/övningsuppgifter för signalspanandet. Det var det gamla vanliga, men så hade han också berättat om det lite underhållande att bland sökorden lägga in mitt namn. I juni la han in Torbjörn Lindahls namn också och sa till kaptenerna att följa upp vad som kunde komma att skrivas i fallet. På så vis fick kaptenerna lite slumpvis tag på ett mejl från biskopen i Luleå till domprosten. Det är nyttigt att de nyanställda får öva på lite annat material, sådant vi måste kontrollera om det blir kritiska lägen, menar Salander. Oftast stannar det på Lovö men i söndags undrade Salander om jag ville läsa det. Det ville jag förstås. Då visste han inte riktigt vad det innehöll.

I går skickade myndigheten över materialet utan att ge mig några restriktioner för vad jag kunde publicera. Jag tycker brevet ger intressanta inblickar. Och något spännande från de högre sfärerna måste vi väl få oss till livs, när Dagens Seglora FORTFARANDE har sommarlov. De som pröjsat för den nyansats seglorianerna kommer med, kan se sig vara blåsta. Där skrivs ingenting. Så vad får de för pengarna, de som lyft in kyrkliga medel i icke-verksamheten? Här är det annorlunda. Inga kyrkliga medel och spännande informationer.
Nu till brevet!


Kära Charlotte!

     Välkommen tillbaka efter semestern. Nu har vi ärendet Torbjörn Lindahl att hantera. Det gör mig sorgsen och kritisk. Inte bara detta att en domkapitelsledamot uppenbarligen är runt på sociala medier och undergräver sin egen men också Domkapitlets trovärdighet. Hon gör sig jävig. Du kan inte heller delta i beslutet och då är det ett ersättarnas Domkapitel som sammanträder. Hur ska ett utslag uppfattas nu, vilket det än blir? Vilka är bundna av vänskapsband med de jäviga?

     Jag vill vara helt uppriktig. Jag tycker att du  har misskött den här historien. Jag sa inget när du förra året delade ut kondomer men fasar vid tanken på en manlig kyrkoherde som gett sin kvinnliga komminister en kondom och sagt "jag tycker du ska ha en sån här". Det var nog bra att kondomer inte delades ut i år. Men i juni månad stod du inte upp för Torbjörn fast vi alla förstod hur han drev med ett begrepp. Du svarade så undvikande och oklart att du gav utrymme för den kampanj vi nu ser. Och du har uppenbarligen inte alls ett arbetslag som präglas av gemensamma samtal och dialog. Det smärtar mig och får mig att ifrågasätta dig i in chefsroll som domprost. Är ansvaret för stort för dig? Är det din frikyrkliga uppväxt som hindrar dig från att förstå vad som händer i Svenska kyrkan, där nu också ärendet blivit kyrkopolitiskt. Du kunde med enkel klokhet ha stoppat detta för länge sedan genom att upprepa den uppenbara förklaringen: Torbjörn Lindahl granskar begreppet "fobi". Inget annat.  Chefen har ansvar att stå upp för de sina och stå upp mot sladdertackor i fikarummet, som konstruerar sig fiender. Görs inte det i tid, blir det som är trams till ett "ärende".

     Nu har denna soppa blivit en kyrkopolitisk anrättning. Maria Johansson Bergs preciseringar av anklagelser är förfärliga. Hon står upp för en civilreligion, en religiös folkhemsideologi i modern tappning, och med den ska Svenska kyrkan erövras för att behålla sina medlemmar. Jag har aldrig sett det så tydligt tidigare. Jag blir rädd för den framtid som nu lagas för Svenska kyrkan. Här är den verkliga faran, men det tror jag inte stiftets präster fattar. Civilreligionens reformatörer sitter nu innanför murarna och tycker sig tydligen så säkra att de kan deklarera att de finns i alla beslutsfunktioner. Steg för steg ska förändringen genomföras och du, Charlotte, har varit ett verktyg för den förändring de vill se. De kräver lojalitet av de anställda för det nya programmet. Pridedeltagandet är en viktig del i denna förändring. Det präster lovat vid sin vigning är tydligen ett ingenting!

     Jag kan vara självkritisk också. Jag försökte uttala mig försiktigt och i Norrbottenskuriren kunde läsekretsen förstå, att jag menade att de ord Torbjörn använt "skapat väldigt mycket sorg och ilska bland folk, så mycket förstår man ju." Det var inte mycket till ord från en som har vigts till biskop i apostlarnas efterföljd. Varför kunde jag inte rakt av avfärda allt som rötmånadstrams? Jag vet ju att Torbjörn är en rejäl präst och rejäla präster ska kunna använda och ifrågasätta ord. Det hör till uppgiften som Guds Ords tjänare att också göra tjänst åt orden.  Jag är ledsen att Torbjörn inte fått den uppbackning han behövt av sin biskop och under min semester har jag funderat över min uppgift som biskop. Jag vill inte vara en biskop av det slaget som värmer sig vid kolelden och säger vad som måste sägas i det utsatta läget när man blir rädd. Men jag ser att jag blev en sådan. Det är faktiskt också en sorg.

     Vi får talas vid. Ska vi fatta beslutet att vi bör avgå, både du och jag?
     Din biskop
     Hans