Jag har fått lära mig att religionssociologen Will Herberg visat att sekulariseringen lett till att de väletablerade samfunden i USA "övergav sina övergripande anspråk och anpassade sig själva till ett övergripande profant värdesystem." Jag citerar den nyutkomna Kyrkan och idrotten under 2000 år, red Martin Nykvist och Alexander Maurits, Universus 2015, s 329.
Ni kan få ett liknande resonemang från Karel Dobbelaere från samma sida i boken. Kyrkor anpassar sig till den sekulariserade världen, överger religionens essentiella frågor - nämligen den om en transcedental verklighet - och antar en samverkande roll i det sekulära samhället, bland annat genom att bidra med ett socialt-etiskt ledarskap även utanför samfundets gränser. Bokens redaktörer pekar så på Svenska kyrkans samarbete med idrottsrörelsen, t ex genom konfirmationsläsning tillsammans med en idrottsförening.
Sekularisering är en process inom Svenska kyrkan. Den kännetecknas av små ideologiska förskjutningar. Och allt är helt begripligt och sker i vällovligt syfte. Vi kunde läsa det i anmälan mot Torbjörn Lindahl, den anonyma från den 5 augusti (kyrkligdokumentation.nu om ni inte har saken present för er). Där sammanfattas Svenska kyrkans grundläggande värderingar, så som anmälaren uppfattat dem: alla människors lika värde, religionsdialog och samarbete. Jag uppfattar anmälaren som tidstypisk och på ett sätt ett offer för sådant som Svenska kyrkan velat förmedla. En tolerant och välmenande kyrka som vill alla väl genom att vara öppen för allt och alla. Fan må ta den som ruckar på denna bild, för att nu i teologiska termer beskriva den traktan som de välsinnade har i sådana utsatta lägen som när det handlar om ifrågasättande.
Det intressanta med sekularisering är att den fortgår under ytan. Mycket ser ut som vanligt men det är under det vanliga som förändringen sker. Präster fortsätter viga precis som vanligt fast äktenskapsbegreppet blivit ett helt annat. Tjänsteorganisationen förses med kyrkoherdar och komministrar, precis som vanligt, fast synen på ämbetet egentligen är en annan. Grundläggande kristna begrepp framstår alltmer som obegripliga, förstås. Hur skulle det kunna vara annorlunda och då gäller det att minimalisera för att hitta någon kontantyta. Tänker man. Skulle någon vilja maximalisera med helkristendom, katolicitet, handlar det om en vi måste avgränsa mot, etikettera, marginalisera för att eliminera.
De fina ägnar sig förvisso åt pilgrimsvandringar och annonserar om saken. Stockholms stift annonserar gudstjänstutbudet i DN och SvD. I går fick vi veta att "alla är delar av samma kropp". Så är det nog inte riktigt för kristen tro. Det hela är betydligt mer konkret - det handlar sakramentalt om att få del av samma kropp, Kristus, sedan vi fogats in i den kroppen, som är Kristus/Kyrkan. Vilken är den "kropp" som "alla" är en del av? Om nu alla ska betyda alla som i begreppet "alla människor"? Något exklusivt kristet har plattats ut till något som låter bra men som inte är riktigt sant.
Och så den leende pilgrimen i Svenska kyrkans annons, ett lysande exempel på vad Herberg och Dobbelaere beskriver: "Vandrandet har hjälpt mig att hitta ljuset i mig själv. Jag har anat vem jag är hela livet, men inte vågat se det förut." Jaha. Ljuset i mig själv - se upp, säger Frälsaren så att det ljuset inte egentligen är mörker, om jag fattat saken rätt. Så fattar inte Stockholms stift saken: "Gå en omväg i sommar. Pilgrimsvandra och möt dig själv." Det låter fint men är en annan hållning än till exempel denna, bara för att belysa sammanhanget: "Gå en omväg i sommar. Gå i kyrkan och möt Gud." Det vore att maxa och saken nu gäller att minimalisera.
Så vad händer när Svenska kyrkan profilerar sig i annonserna? Mer än att det kostar betydande belopp, förstås? Det händer väl att Kyrkan blir religiös. På sin tid stod KG Hammar som ung präst upp emot en sådan hållning. Så vad händer och vad har hänt genom de små stegens tyranni?
Jag läser tidningar i dag också och ser att Niloy Chakrabarti i Dhaka höggs ihjäl av några okända, som misstänks vara hängivet religiösa.
Brottet?
Han bloggade och bloggade förargelseväckande. Kanske hade 5-6 personer reagerat, tillsammans eller sporrade av varandra. Jag vet inte. Men mekanismen fascinerar. Bloggaren uttalade förgripligheter och skulle tystas. De religiösa ska man uppenbart passa sig för. Tänk om sådana stämningar skulle komma till Sverige? Axel Oxenstierna sa: "I Norrland hava vi vårt Indien". Bangladesh uppfattade den gode Axel som Indien dåförtiden. Och Norrland nu?
Nja, de religiösa är väl inget hot utan snarare intressanta. Värre är det med dom som tror att Jesus är deras frälsare och Herre och enda vägen till Gud. Prästänka.
SvaraRaderaMåhända är Indien (mordet, förföljelsen) världens Norrland av idag?
SvaraRaderaLG
Vilket DK i Svenska Kyrkan står bakom ett "övergripande profant värdesystem"? Nog kan finnas enskilda ledamöter, men om biskop och DK i sin helhet skulle ställa sig bakom något dylikt innebär detta i sig en dom
SvaraRaderaBloggardag: "Vilken är den "kropp" som "alla" är en del av? Om nu alla ska betyda alla som i begreppet "alla människor"?
SvaraRaderaJag tror inte alls att det är någon sorts siamesisk monstervarelse som man satt ihop genom att stänka lite vatten på vissa människors fysiska kroppar. Sådant är bara uttryck för primitiv religositet.
Snarare är den där kroppen en symbol för vår gemensamma identitet som Gud gett oss i och med att Han skapade oss och som vi blir medvetna om när vi förlåter alla människor och därmed ser bortom allt som skulle skilja oss från varandra och Gud.
Det är därför som Jesus säger: "3Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, 24så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva." Det är bara att genom att förlåta som man kan ge sitt bidrag till helheten. Det behövs inga magiska religiösa hokus-pokus metoder.
"...Ljuset i mig själv..."...
".... annan hållning än till exempel denna, bara för att belysa sammanhanget: "Gå en omväg i sommar. Gå i kyrkan och möt Gud.""
Frälsaren säger faktiskt att " Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon.[Kyrkor kan man lätt se med sina ögon] 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”
En anonym en
Då tar vi fram vårt Novum och läser grekiska: entos står det. Inuti, invärtes och mitt ibland er. Det är den här finessen som grekiskan har som präster brukar utlägga när de predikar. Tror jag. Guds rike har sina synliga ambassader i kyrkhusen och där räcks oss i synliga tecken himmelska och osynliga gåvor.
RaderaGuds rike ha sina synliga ambassadörer överallt där Hans kärlek uttrycks. De befinner sig även i kyrkhusen ibland.
RaderaEn anonym en
Helkristendom verkar mest vara jobbig. För dess företrädare, de i tiden rättänkande och för kyrkoapparaten.
SvaraRaderaOmgivningen håller en för irrelevant och efterbliven.
Kyrkoapparaten behandlar en som en skum relikt man lämnat bakom sig. Någon man skäms för, och helst ser tystna. Biskoparna söker rädda vad räddas kan inför ockupationsmaktens segertåg.
Kanske är de mer kloka än korrupta?
Argus
-Det är allt tur för både San- och Lindahlare, att dagens svenska sekulärreligiösa nöjer sig med anmälningar och yrkesförbud, låter Maja tankfullt slinka ur sig, medan hon putsar sina välformade morrhår.
SvaraRaderaElaka Katten Måns
Men alltså, Dag. Ser du inte Kyrkan, och alla människor som utgör den, som Kristi kropp? Det gör iaf katolikerna. Punkterna 787-796 i den katekes som Joseph Ratzinger var huvudredaktör för har rubriken "Kyrkan är Kristi kropp".
SvaraRaderahttp://www.katekesen.se/index.htm?kkk781-.htm
Med "Kyrkan" menas förstås i första hand den Romersk-katolska kyrkan men andravatikankonciliisterna menar, med konciliets dokument som stöd, att alla döpta kristna har del i och är en del av Kristi kropp, om än i olika grad. "Det är som koncentriska cirklar" enligt jesuitpater Ulf Jonsson.
En fråga om ansvarsnämnden som ska bedöma anmälningarna: Kan en sådan nämnd pricka en präst för något annat än det som anmälningarna anklagar prästen för? Dvs en anmälan anklagar prästen för att "tala väl om katolska kyrkan". Nämnden anser förhoppningsvis (!) inte att det är ett skäl till att pricka en präst. Men om nämnden bland de stycken som anmälningarna exemplifierar med hittar något annat som den anser vara klandervärt men som inte är det som anmälningarna handlat om, kan resultatet ändå bli en prickning då? Eller är vägen en annan då?
SvaraRaderaDet är ingen ansvarsnämnd utan en kyrklig domstol och den kan efter utslaget i Växjö göra ungefär vad som helst. "Kunde komma att" är ju domskäl numera och den som skrivit något är alltså ansvarig för vad det skrivna "kunde komma att" uppfattas som. Kafka, javisst. Men nu talar vi om den rättsosäkerhet som gäller i SvK och som oåtalats till och med i kyrkomötet och där kallats "kyrkopolitisk justis". Börjar ett och annat gå upp nu för hederligt folk, till vilka jag räknar ett antal bloggkommentatorer?
RaderaDet finns tyvärr en gummiparagrafsformulering i " i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha".
RaderaJag hoppas att den togs fram för att täcka in företeelser som inte rimligen kunde detaljeras, men har använts mer regelmässigt för svepande domskäl.
Se t.ex. senaste (?) fällningen av Dag Sandahl.
Att formuleringen används i domskäl för att avkraga en präst efter lagliga inköp av sexuella tjänster har jag full förståelse för.
Men som svar på din fråga skulle i princip hela presshysterin kunnat skada förtroendet oavsett relevansen i anmälan.
Min svarskommentar publicerades ej. Ramlade den av eller blev bloggägaren arg för innehållet?
RaderaMan kan väl inte ha del i Kristi kropp i olika grad. Där har nog Ratzinger fel för en gång skull o Ulf Jonsson. Genom dopet blir en mska en lem i Krist kropp helt o fullt. Roland
SvaraRaderaDet hänger nog en liten smula samman med huruvida man betraktar påven som Petri efterträdare, eller ej.
RaderaWill Herberg verkar leva i en postkristen protestantisk bubbla, i USA, eftersom att hans slutsatser inte alls stämmer in på utvecklingen föt den Katolska Kyrkan i de Förenta Staterna!
SvaraRaderaAntony
Religionssociologin är absolut en del av Svenska kyrkans nya religion, meningen med föreningen, verksamhetens mål och mening. Samma utveckling synes hos den Katolska kyrkan i USA och inte minst i Sverige, med pseudoreligiösa sekter som We are the Church respektive Katolsk vision. För nedbrytandet av den klassiska teologin har förre ärkebiskopen KG Hammar svarat. Han har varit ordförande för IKT (Institutrt för kontextuell teologi), som är en "ekumenisk" organisation med Gert Gelotte och andra medlemmar i Katolsk vision som medlemmar. Efterträdaren Anders Wejryd har förutom att rensa ut, i hög grad introducerat religionssociologin som Svk:s mål och mening.
SvaraRaderaSociologin är en samhällsvetenskap som undersöker informella strukturer och dolda (ofta för de agerande själva) omedvetna syften bakom de formella syftena. Således är polisens informella syfte inte att bekämpa brott, utan att skapa behov av fler poliser. Och fler poliser behövs ju inte om brottsbekämpningen är alltför framgångsrik...
Med religionssociologin kan man bevisa att de flesta religioner har positiva effekter på samhället, nota bene: de samhällen som en viss religion har verkat i, exempelvis att inskärpa laglydnad och hederlighet samt lojalitet mot överordnade.
Och då inte minst att legitimera överhetens åtgärder, exempelvis den energipolitiskt vansinniga överutbyggnaden av vindkraften. Klimatguden kräver det! Detta är verkligen en ny region, för förr sa man alltid att "Klimatet kan vi inte göra något åt." "Över klimatet bestämmer bara Gud".
Jag har tidigare flera gånger anfört doktor Jungs psykoterapi /artefaktlära som den nya religionen. Det stämmer också. Religionssociologin anger religionens mål och mening, "Jung-kulten" dess teologi. Jung-kulten är nygnosticism med stark betoning på sexualitet och dyrkan av gamla fruktbarhetsgudar ("artefakterna").
Kyrkoherdesonen KG Jung började sin bana som psykiater vid det berömda mentalsjukhuset Burghölzi i Schweiz, där han hoppades finna bot för den psykiska sjukdom som han trodde att han själv led av, hade sex med en judisk patient, vilket gav rasisten Jung svår syndaånger, trodde sig ha upptäckt ärtliga minnen (artefakter) från världens skapelse och framåt, och hoppades få nobelrpiset, vilket grusades av nyupptäckten av Mendels ärftlighetslära.
Under en svår depression p.g.a. detta omvandlade han sin teori om artefakterna från vetenskap (d.v.s en lära som gjorde anspråk på att vara vetenskaplig) till en ny religion. Härigenom undgick han att läran utsattes för vetenskaplig granskning. Jung hade emellertid stora framgångar som psykoterapeut under en tid då den konventionella psykiatrin var detsamma som grovt patientförtryck. Detta öppnade dörren till de kristna, framför allt protestantiska kyrkorna.
Hela denna utveckling, från "vetenskap" till en ny religion, har beskrivits i detalj av psykologn Richard Noll i dennes bok "Jung-kulten", som jag hittade av en slump på en bok-rea. Jung skriver att det är ganska vanligt att präster, speciellt inom lutherska kyrkor i USA, citerar långa stycken ur Jungs böcker i sina predikningar. Fallos-dyrkan (något som f.ö. bedrevs i Gamla Uppsala hednatempel) är ett viktigt motiv i Jungkulten.
Pride handlar som bekant inte bara om rättigheter för homosexuella, utan också om spridandet av något slags sexualitetens evangelium. Kyrkans uppgift i Pride-sammanhang är religionssociologisk: att legitimera hart när alla sexuella uttrycksformer med pseudo-teologiska argument, såsom "Gud är kärlek" (= sex).
Anders Wejryd var de förste att ta emot alkholfri "nattvard" i Uppsala dokmyrka. Nattvarden har förvandlats till ett nykterhetspoltiskt jippo, en käftsmäll för krognäringen.
Måste rätta ett skrivfel. Det är naturligtvis Richard Nol l, och inte Jung, som avled 1960, som har skrivit att nutida präster framför allt i lutherska kyrkor i USA rabblar upp långa citat ur Jungs böcker i sina predikningar.
RaderaEn känd kvinnlig präst, skrev på sin blogg inför beslutet om samkönade vigslar i kyrkan, att det skulle "signalera" att riksdagen tagit rätt beslut i homoäktenskapsfrågan. Jag frågade då, om det som sker vid altaret bara är signalpolitik, för att påskina något slags gudomlig sanktion för överhetens åtgärder, och inte är något som sker på riktigt.
SvaraRaderaDet är lätt att vara för något, som inte är på riktigt. De kvinnliga prästerna får inte del av någon apostolisk succession. Jesus är inte närvarande i nattvarden. Homoparen blir inte gifta på riktigt. Allting är bara symboliskt. Detta är religionssociologi, när religionen används för att övertyga de tveksamma om att de jordiska myndigheterna gör rätt.
En person, som säger sig inte vilja bli ett inventarium hos Bloggardag, kan ändå inte hålla sig borta från Bd, och har lagt ut hela min kommentara om signalpolitik på sin blogg. Dessutom förmodar hon att alla som skriver på Bd gör de för att söka "sammanhang". Gjorde hon så själv, innan hon uppmärksammade risken att bli ett inventarium.
SvaraRaderaNaturligtvis har hon missförsått vad jag skrev. För mig handlar det inte om att "sova med fienden" om jag gör det med en kvinna. Men om det hade varit aktuellt för mig att gifta mig med en annan ´man, hade jag förstås föredragit en präst, som själv tror på vad han /hon gör och säger, att det inte bara är en symbolhandling för att säga att lagstiftaren har tagit rätt beslut. När prästen säger "Ni är nu gifta" (alt "Ni är nu man och hustru") ska väl prästen själv tro att Gud verkligen har sammanfogat något, att det ingångna äktenskapet är något mer än samboskap och det inte bara i juridiskt avseende.
Jag tror att denna min åsikt delas av de flesta homopar som gifter sig i kyrkan. De vill ha äkta vara, och inte bara något politiskt spektakel. Men det har blivit alltmer vanligt med präster, som inte tror att Gud gör något alls, eftersom de inte tror att Gud finns. Anledningen till att de ändå "jobbar" som präster (man kan ju inte påstå att de "är" präster) är att de tagit som sin politiska uppgift att uppfylla de sidoeffekter av kyrksamheten, som religionssocilogin pratar om.
Det är väl bara en tidsfråga innan vi får "symboliska" arborter framme vid altaret för att visa att kyrkan stödjer de aborter som förekommer i den profana sjukvården?. .
Symboliska aborter kommer aldrig.
RaderaMan vill inte bli påmind. Helst inget veta. Ett icke-ämne. Tredje Rikets dödsindustri kunde endast existera i bekväm skymning.
Är det därför väjningsrätt blir så illa tåld i sjukvården? Sådan visar att abort inte är något oomstritt och okomplicerat.
P
"Är det därför väjningsrätt blir så illa tåld i sjukvården? Sådan visar att abort inte är något oomstritt och okomplicerat."
RaderaKlart att det är, P. Man är livrädd för att det inte bara ska vara ett litet fåtal som har betänkligheter mot abort för då har man ett stort problem att ta itu med. Som det nu är kan man låtsas som om ingenting.
Jag har inte uppfattat inlägget så, att det handlar om abortfrågan, och det gör inte mina egna kommentarer heller. De handlar om det som Dag har skrivit om i början av sitt inlägg, nämligen religionssociologin och dess betydelse som religionssurrogat.
SvaraRaderaNär biverkningarna blir det viktiga och inte the real thing. När personer, som är uppvuxna i pingstmijön, men slutat tro på Gud, fortsätter att gå i pingstkyrkan och deltar i tungomålstalandet som ett sätt att umgås. När nämndemän går till domstolen för att delta i den gemensamma lunchen efter rättegången och dömer mot sin övertygelse (som de andra) för att inte förstöra den goda stämningen.
Rättssociologin är också en gren av socilogin, som varnar för fallgroparna, för risken att döma fel på grund av vanligen omedvetna sidomotivl. Men ingen skulle väl komma på idén att göra dessa fallgropar till en ny lag som domstolarna ska döma efter i fortsättningen?
Men Institutet för kontextuell teologi (IKT), vars ordförande KG Hammar har varit, vill ersätta gudstron med de teologins snedsprång, som borde undersökas och varnas för av religionssociologin. Detta framgår klart av institutets hemsida /programförklaring.
Man konstaterar där grötmyndigt att kyrkan i alla tider har anpassat sig till den samtida kontexten, och bör göra så nu också. Men varför skulle vår tids kontextuella teologi vara tt föredra framför gångna tiders?
Jo, man drar till med ett moraliskt imperativ, att nu ska vi stå på den fattiges sida (som om den urkristna förkunnelsen, i den mån den har lyckats hävda sig. inte har gjort det i alla tider. I denna godhetsambition slår man följe med den katolska befrielseteologin.
Men vad man presterar är ett godhetshyckleri utan like, som de gamla välgörenhetsbasarerna till förmån för de fattiga, med den skillnaden att inga pengar samlas in tll de fattiga. IKT är en lekstuga för en teologisk överklass, som vill framstå som måttligt vänsterradikal.
Den forna gnosticismen lockade samm slags folk, en intellektuella överklassen, som var noga med att inte ha "skit under naglarna". Den apostoliska kristendomen lockade däremot slavarna och någon enstaka slavägare, som vill verklig förändring.