Utblick och inblick

En avhållen vän på Bali har vid något tillfälle försökt lära mig hur en själisk människa tänker. Jag får återge tanken så som jag förstått saken, kanske genom en inblick inte bara i andra människor utan som en samtidsanalys.

En själisk människa är en människa med egot som centrum. Det jag nu skriver innebär i och för sig inget klander. Jag försöker beskriva fenomenet och det finns en rätt kärlek till sig själv som är förutsättningen för att vi ska kunna älska andra. Men det finns alltså själiska - själviska - människor.

Denna själiska människa är fånge i sina egna ord och föreställningar. Världsbilden ligger fast och allt som skulle kunna rucka på den världsbilden är något ont som måste bekämpas. Det onda är människor, inte sällan män och de bär namn. Torbjörn Lindahl t ex. Eller Dag Sandahl. Eftersom de säger något annat, ironiserar och dekonstruerar språkkonstruktioner är de grundläggande ondsinta. Så ter de sig, när de betraktas genom det galler som finns i det egna knutna jaget, inknutet i språk och föreställningar. Skulle den själiska människan drabbas av en aning om att något kan tänkas vara problematiskt, blir det furiösa den hållning som ter sig nödvändig - i det bästa syfte, förstås.

Då når vi fram till insikten att den själiska människan är känslostyrd. Paulus kunde inte riktigt förstå det, Apostlagärningarna 19, utan ville argumentera. Hans kloka medarbetare fattade att den uppgiften inte bara var omöjlig utan livsfarlig. Det fortsatte så för Paulus. Bara när det kom folk utifrån som inte drabbats av den upphetsade känslostyrda stämningen, kunde han räddas. Apg 21:27ff och Apg 23:12ff.
De kyrkokristnas världsliga hopp står nog till att hederligt folk har ett sensorium för de kristligas ohederlighet. Finns inte den hederligheten, kan de utsatta inte förlita sig på de kristliga. Inte ens de som ogillar vad som sker, vågar stå upp. Inte prästerna heller. "Kaftanbärarna är små och krypande", som dr Goebbels sa. Och Gud nåde den som rubbar lugnet för den som är känslostyrd.

När jag tänkt över "ärendet Torbjörn Lindahl" har jag funderat över de heliga värdena som kastas över ända och ersätts av andra. Det har jag lärt av Karl Marx. Må vara att de gamla heliga värdena - Ord och sakrament - omprövas och hur det gått beskriver den europeiska historien från 1700-talets slut och framåt. En del av oss har tenterats på vad som hände. Men har vi inte försummat analysen av det som kom i stället och som hålls lika heligt - eller heligare? Vilka grundvärden, som inte får sättas ifråga, hålls vi med? Och vad händer med den som så mycket som petar på ett sådant värde?

Nog är det lite konstigt att vi inte riktigt tagit på allvar det som hör 1900-talets politiska historia till? Massor med människor har hamnat i situationer om vilka de tänkt att de inte varit möjliga. Lagen tillät inte sådant. Men tåget var punktligt när de, berövade sin egendom, fördes till exterminering. Det sägs att de höll fast vid tanken att "efter detta" blir det bättre. "Och nu ska vi få duscha och sedan hämta vårt bagage, det vi skrivit tydliga adresslappar på." Det finns några grundläggande rättsregler som håller barbariet borta men sätts de ur spel, är barbariet över oss. Det gäller i allt. Det gäller det kyrkliga också.

Var de som i vår europeiska samtidshistoria satte de grundläggande rättsreglerna ur spel onda människor? Alls inte. Det är det som är problemet. Skulle de anklagas för personlig illvilja skulle de bli förnärmade. De drevs av ädla motiv.

I kyrkliga uppgörelser handlar det trots allt till sist inte om en strid mot kött och blod. Idéerna är andemakternas arena. Vi lever i en nihlistisk tid. I denna nihilistiska tid finns somliga som tänker att nazismen ska bekämpas med nihilismen som utgångspunkt. De har inte fattat något. Nihlilisten kan inte bekämpa nazismen för nazismen är nihilistisk. Det var en epok som inte tog slut 1945 och som inte kan avslöjas genom att den bär uniform och armbindel. Nihilismen finns mitt ibland oss. Den vill som alltid strukturera våra tankar, ta oss till fånga med sina ord.  och förse oss med helighet. Sin egen! Stora marscher, medialt genomslag, egna flaggor - you name it.

I NSD 4/8 läste jag: "Maria Johansson Berg säger att han (Torbjörn Lindahl alltså, DS) inte kan förvänta sig att folk ska tolka hans blogginlägg som han vill.
- Det är bara han som har tolkat det på det sättet. Det är 2015 och då håller det inte att säga att man skämtar om sådant heller. Det här är inte någonting som vi diskuterar, vi har redan en formell och gemensam syn på de här grejerna, säger hon."

Läs det hela en gång till.
Så skriver en i grunden totalitär ordförande.
Jag skrev detta omdöme försiktigt.
Jag hade lika väl kunnat skriva att precis så här kunde en nazist i tyskt 30-tal uttrycka sig. Men så skrev jag inte.
Dock: Nihilister i alla länder, förenen eder!

Vad Torbjörn gjort med hennes anmälan i svaret till Luleå domkapitel kan man se på kyrkligdokumentation. nu
Och så får man väl läsa hans egen blogg också, antar jag.