torsdag 6 augusti 2015

Utblick och inblick

En avhållen vän på Bali har vid något tillfälle försökt lära mig hur en själisk människa tänker. Jag får återge tanken så som jag förstått saken, kanske genom en inblick inte bara i andra människor utan som en samtidsanalys.

En själisk människa är en människa med egot som centrum. Det jag nu skriver innebär i och för sig inget klander. Jag försöker beskriva fenomenet och det finns en rätt kärlek till sig själv som är förutsättningen för att vi ska kunna älska andra. Men det finns alltså själiska - själviska - människor.

Denna själiska människa är fånge i sina egna ord och föreställningar. Världsbilden ligger fast och allt som skulle kunna rucka på den världsbilden är något ont som måste bekämpas. Det onda är människor, inte sällan män och de bär namn. Torbjörn Lindahl t ex. Eller Dag Sandahl. Eftersom de säger något annat, ironiserar och dekonstruerar språkkonstruktioner är de grundläggande ondsinta. Så ter de sig, när de betraktas genom det galler som finns i det egna knutna jaget, inknutet i språk och föreställningar. Skulle den själiska människan drabbas av en aning om att något kan tänkas vara problematiskt, blir det furiösa den hållning som ter sig nödvändig - i det bästa syfte, förstås.

Då når vi fram till insikten att den själiska människan är känslostyrd. Paulus kunde inte riktigt förstå det, Apostlagärningarna 19, utan ville argumentera. Hans kloka medarbetare fattade att den uppgiften inte bara var omöjlig utan livsfarlig. Det fortsatte så för Paulus. Bara när det kom folk utifrån som inte drabbats av den upphetsade känslostyrda stämningen, kunde han räddas. Apg 21:27ff och Apg 23:12ff.
De kyrkokristnas världsliga hopp står nog till att hederligt folk har ett sensorium för de kristligas ohederlighet. Finns inte den hederligheten, kan de utsatta inte förlita sig på de kristliga. Inte ens de som ogillar vad som sker, vågar stå upp. Inte prästerna heller. "Kaftanbärarna är små och krypande", som dr Goebbels sa. Och Gud nåde den som rubbar lugnet för den som är känslostyrd.

När jag tänkt över "ärendet Torbjörn Lindahl" har jag funderat över de heliga värdena som kastas över ända och ersätts av andra. Det har jag lärt av Karl Marx. Må vara att de gamla heliga värdena - Ord och sakrament - omprövas och hur det gått beskriver den europeiska historien från 1700-talets slut och framåt. En del av oss har tenterats på vad som hände. Men har vi inte försummat analysen av det som kom i stället och som hålls lika heligt - eller heligare? Vilka grundvärden, som inte får sättas ifråga, hålls vi med? Och vad händer med den som så mycket som petar på ett sådant värde?

Nog är det lite konstigt att vi inte riktigt tagit på allvar det som hör 1900-talets politiska historia till? Massor med människor har hamnat i situationer om vilka de tänkt att de inte varit möjliga. Lagen tillät inte sådant. Men tåget var punktligt när de, berövade sin egendom, fördes till exterminering. Det sägs att de höll fast vid tanken att "efter detta" blir det bättre. "Och nu ska vi få duscha och sedan hämta vårt bagage, det vi skrivit tydliga adresslappar på." Det finns några grundläggande rättsregler som håller barbariet borta men sätts de ur spel, är barbariet över oss. Det gäller i allt. Det gäller det kyrkliga också.

Var de som i vår europeiska samtidshistoria satte de grundläggande rättsreglerna ur spel onda människor? Alls inte. Det är det som är problemet. Skulle de anklagas för personlig illvilja skulle de bli förnärmade. De drevs av ädla motiv.

I kyrkliga uppgörelser handlar det trots allt till sist inte om en strid mot kött och blod. Idéerna är andemakternas arena. Vi lever i en nihlistisk tid. I denna nihilistiska tid finns somliga som tänker att nazismen ska bekämpas med nihilismen som utgångspunkt. De har inte fattat något. Nihlilisten kan inte bekämpa nazismen för nazismen är nihilistisk. Det var en epok som inte tog slut 1945 och som inte kan avslöjas genom att den bär uniform och armbindel. Nihilismen finns mitt ibland oss. Den vill som alltid strukturera våra tankar, ta oss till fånga med sina ord.  och förse oss med helighet. Sin egen! Stora marscher, medialt genomslag, egna flaggor - you name it.

I NSD 4/8 läste jag: "Maria Johansson Berg säger att han (Torbjörn Lindahl alltså, DS) inte kan förvänta sig att folk ska tolka hans blogginlägg som han vill.
- Det är bara han som har tolkat det på det sättet. Det är 2015 och då håller det inte att säga att man skämtar om sådant heller. Det här är inte någonting som vi diskuterar, vi har redan en formell och gemensam syn på de här grejerna, säger hon."

Läs det hela en gång till.
Så skriver en i grunden totalitär ordförande.
Jag skrev detta omdöme försiktigt.
Jag hade lika väl kunnat skriva att precis så här kunde en nazist i tyskt 30-tal uttrycka sig. Men så skrev jag inte.
Dock: Nihilister i alla länder, förenen eder!

Vad Torbjörn gjort med hennes anmälan i svaret till Luleå domkapitel kan man se på kyrkligdokumentation. nu
Och så får man väl läsa hans egen blogg också, antar jag.

14 kommentarer:

  1. En god och nyttig läsning i dessa tider från den amerikanska kontexten är Robert R Reillys "Making Gay Okay, How Rationalizing Homosexual Behavior Is Changing Everything " Ignatius Press 2014

    SvaraRadera
  2. "Vi har redan en formell och gemensam syn", ja det stämmer.
    Kyrkomötet beslöt 2009 att man som präst fortfarande får tycka att äktenskapet är en förening av två individer av olika kön.

    Vem är det bryter mot det formellt gemensamma i sammanhanget?

    För det finns enligt mig inget formellt beslut på att man självironiskt inte skulle få kalla sig kalixofob eller liknande.
    Jag tror att kyrofullmäktigeordförande blandar ihop beslut i kyrkomötet med beslut på partikongressen.
    Skulle någon bli förvånad om så vore?
    Snart påstår väl hen att KM beslutat om tredelad föräldraförsäkring eĺler att erkänna Palestina som stat.

    SvaraRadera
  3. En kommentar till detta genomreflekterade DS skriver om egot, dess värdegrund och den själiska människans ringa fattningsförmåga i dessa ting: Det är nog precis så att den reflektion vi ovan läser om att "analysen av det som kom i stället" (under 1900-talet) har försummats. Inte minst bland dem som - enligt sina löften och sin yttre bekännelse - skulle hålla sig till Skriften och inte till tidsandan som normgivare. Vi kan se dessa yttringar på "hemmaplan". Laglöshetens människa är först och främst en anda, vilken präglas av den värdegrund som nu alltmer intensivt inpräglas bland statligt, regionalt och kommunalt anställda genom s k värdegrundsarbete. Nu formaliserat i kurser och utbildningar, tidigare genom långvarig påverkan. Bl a genom mediala insatser som kallas "folkbildning". Vi ser det återkommande. Senast formaliserat i gångna veckas s k regnbågstema på SVT. Svk:s biskopar, kyrkoarbetare och ledningsgrupper är i sin inställning detta värdegrundsarbete nära. Var det slutar? Läs Apg. 6-7 och Stefanus avskedstal till Stora Rådet. Sätt in det i dagens rätt. Efter rätt. Sedan kan Amos vara lämplig - dagsaktuell -läsning.
    Per G. Vislanda

    SvaraRadera
  4. Jag lämnade Svenska Kyrkan 2007, efter det kyrkovalet på grund av de beslut man tog då. Och jag kommer ihåg att de sades: "Visst ska alla präster själva få bestämma vad de viger och vad de låter bli att viga." Men nu undrar jag som en outsider - har denna valfrihet försvunnit nu? Min gissning redan 2007 var att detta skulle ske, att när väl proppen var utdragen ur karet ordentligt så skulle allt rinna ut. När Guds ord inte längre bevaras så får människan inte heller hjälp, min övertygelse.
    Guds frid
    Ann-sofie Kassberg

    SvaraRadera
  5. Nazisterna förföljde, pinade och dödade många homosexuella. Det får vi aldrig glömma. En del var förvisso homosexuella själva men de flesta var förstås heterosexuella. Ibland (eller nästan alltid?) tar dock förföljda upp en del av sin fiendes tankegods - Christian Braw har t.ex. påvisat hur motståndsgruppen Vita Rosen föll för frestelsen att beskriva nazisterna som Untermenschen. Och en del judar tillgrep ju när de fick chansen terrormedel som politisk metod och mördade t.ex. den ingalunda felfrie men dock hedersmannen Folke Bernadotte.

    Så det är klart att vi i alla tider måste se upp för totalitära tendenser, även eller i all synnerhet när de kommer från "den goda sidan", t.ex. ortodoxisterna på 1600-talet, frihet-jämlikhet-broderskap-ivrarna på 1700-talet, kolonisatörerna med "den vite mannens börda" på 1800-talet, socialisterna på 1900-talet och queerfanatikerna på 2000-talet.

    Sen får vi förstås se upp med oss själva också, så att "det onda" inte för oss blir människor, inste sällan kvinnor, med namn - som Iréne Gustafsson, Maria Johansson Berg eller Mona Eriksson. Det handlar som du Dag skriver ytterst inte om en strid mot kött och blod, och vi får se upp så att vi inte själva låter oss utnyttjas av destruktiva krafter. Jag är SÅ tacksam att Torbjörn nobbade den ryska televisionen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Gott omdöme av Torbjörn Lindahl att tacka nej till rysk television i detta ärende.

      Radera
    2. Nej det tycker verkligen inte jag var bra, Olof! Putin borde ta lärdom av vad en kyrkofullmäktigeordförande från Luleå kan vara i stånd till. Kan ta till minst lika fula metoder som korrupta makthavare i Ryssland som är satta att övervaka Putins medier. Och från Luleå är det inte långt till ryska gränsen

      Det borde ge honom en tankeställare.

      Radera
    3. Ja, de kan säkert lära av varandra. Måste återgå nu, till Puti-put och sputniknews ;-)

      Radera
  6. För mig var detta mycket intressant och viktig läsning. Minassociation är "je suis Charlie" - jag kan faktiskt inte riktigt förklara varför, men så är det. Vi får försöka vara medmänniskor - även inför åsikter och tankar vi inte delar - motmänniskor behöver väl mänskligheten inte riktigt. En fortsatt solig och vänlig vecka med lugn samtalston om allt viktigt som finns att samtala om, önskar jag oss alla.
    Ingrid Berlin

    SvaraRadera
  7. Instructius av Byråcrateia6 augusti 2015 kl. 12:32

    Det är en väldig skillnad mellan en teologi som styrs av värdegrunden och en värdegrund som styrs av teologin.

    Och de lokala värdepolitiska värdegrunderna, vilket teologiskt byxat domkapitel rår på dem?

    SvaraRadera
  8. Den själiska människan, fången i sin föreställningsvärlds tids- och kulturbundna strukturer, är nog snarast den helt normala människan. Så fungerar hon helt enkelt.

    Har vi sen en samtidskultur som förnekar och föraktar det mesta som hålls för hävdvunnen kunskap och erfarenhet, kan villfarelsen bli stor. Endast anpassning till makt, normalitet och (egen-)nytta återstår.

    Är det därför bråk och rabalder blir så stort, när någon oförvägen dristar sig att se vad andra inte ser och använda begrepp på ovana sätt?

    Argus

    SvaraRadera
  9. Svenska Kyrkan är i sin identitet ett ofrånkomligt reformkatolskt samfund, men har av de små stegens tyranni under efterkrigstiden tvingats beslöja sitt ansikte. Passande nog har det varit Schleiermacher som fått leverera de mer eller mindre teologiskt motiverade stegen till denna process. Det handlar om att på sin höjd vara uppenbarelsens besvarare och med den subjektiva känslan har man närmast totalt anpassat sig till den rådande kontexten. Den hermeneutiska uppgiften går alltså ut på att anpassa Kyrkans tro och tradition så att den inte motsäger den sekulära kontexten. Vigningstjänstens innehavare har till uppgift att vara lydiga tjänstemän som agerar i enlighet med de förtroendevaldas beslut. Till en början tillåts gamla ämbetsbärare med hjälp av samvetsklausuler slippa vara totalt lydiga. Efterhand skall dock dessa fasas ut. När det uppstår lokala konflikter blir det främst vigningstjänsten som blir föremål för tillsynsärenden. Ämbetslinjen har äntligen krossats genom denna klyfta mellan biskop och präst. Därmed kan vi säga att det införts ett Sola Cultura (Vanhoozer ) som i praktiken upphäver reformationens andra allena. Är detta en alltför dyster eller felaktig situationsbeskrivning? När skall vi få se Svenska Kyrkans rätta ansikte bakom denna mörka slöja?

    SvaraRadera
  10. Argus har nog rätt i att vi är fångar. Blev lite besviken över Dags samtidsanalys när den smalnade av mot gruppen hannar och exemplifierades med två specifika hanar.

    SvaraRadera
  11. Jag har sökt på wikisource i Bibeln (1917) och hittat förekomster av ordet "själisk" i Judasbrevet, Första Korintherbrevet och Jakobsbrevet.Stämmer det att ordet (på svenska) endast förekommer i NT?

    SvaraRadera