söndag 9 augusti 2015

Väl bekomme!

Det uppstod ett litet samtal efter David Thurfjells bok Det gudlösa folket, Molin & Sorgenfrei AKADEMISKA, Stockholm 2015 på temat att det är svårt att träda fram som kristen. Man blir betraktad som lite udda och lite mindre vetande. Det är töntigt att vara kristen och några av replikerna i boken beskriver rädslan att placeras in "i det kristna facket". Ivar Arpi fick i ett ledarstick sammanfatta: "Att vara kristen har i Sverige så låg status att till och med präster skäms." (SvD 7 aug)Hatbrotten mot kristna anmäls nu mer och det ska enligt Karin Wiborn bero på att "vi har insett att vi inte behöver ta skit hursomhelst helt enkelt". Jag undrar det. Jag tror det i hög grad beror på att vi får hit konflikten mellan kristna och muslimer. Hur många medlemmar i Svenska kyrkan anmäler hatbrott?

Ska jag låtsas förvånad över att de kristna betraktas som skit? Inte om jag läst vad Frälsaren och hans apostlar försökt få mig att förstå. Det blir inte bättre för det. Men begripligare. Den billiga nåden är dyr och lärjungaskapet kräver något. När det kostar på att vara kristen får de kristna uppfatta den kostnaden som en belöning och vara glada. Vi hör dock till en motståndsrörelse och motståndsrörelser möter motstånd. Det är själva grejen.

Nu finns det ett motstånd mot de kristna som de själva sett till att skapa. Det kan vi just nu strunta i. Dumma finns det överallt. Men det finns något i den kristna tron som utmanar och ställer till det. Så i romarriket i den första martyrtiden, så i det franska 1700-talet, så i Nazityskland, så i Sovjetunionen, så i Kina, så i Afrika och så i den innevarande martyrtiden i IS-områden och där Boko Haram med flera härjar. Islamister vet var de har de kristna och vill just därför inte ha dem. På sitt sätt är det märkligt att vi inte utbildats eller utbildat våra församlingar i konsten att vara motståndsrörelse. Men det förklaras av att motståndet fick bäras av några få i Svenska kyrkan, de bortdefinierade. De medkristna blev motkristna till dem för de var finare. Men så kommer en dag då de bortdefinierade inte längre är intressanta mål. Då kan de vänligt säga till de motkristna i Svenska kyrkan: "Nu får ni pröva på hur det är. Väl bekomme! Ni blir också definierade som något ni i all mänsklig svaghet dock inte är. Men är ni definierade så, är ni sådana! Ni kommer inte undan."

Det är lite underhållande när intervjupersoner i Thurfjells bok menar att den, får jag kalla det "svenskkyrkliga pinsamheten", kommer sig av att detta inte är tillräckligt annorlunda (s 193). Det finns en folkkyrklighet som blir den präktiga varianten av mainstreamkulturen, menar intervjupersonen Hilda. Lovisa, som är präst, måste ibland stänga av andakter i radio. Det blir för pinsamt. (aa s 184)

Margareta lyssnar på P1 men slår över till P2 söndag förmiddag. Hon vill inte lyssna på någon gudstjänst. Det kunde jag ha respekt för. Jag lyssnar inte själv. Men Margareta är en dam med bestämda fördomar. Hon lämnade Svenska kyrkan när synoden kom till. "De utnämner sig själva och sin sort som de enda sanna människorna, det var droppen. Jag blir uppröd, jag blir fortfarande upprörd." (aa s 78).

Må vara att Thurfjell intervjuar folk på Söder i Stockholm och det blir begränsat när det kommer till klass och klassintressen, kan jag tänka. Men hur dumt kan det bli? Går en reflekterande person på vilka utminuterade fördomar som helst? Jag finner henne dum och så inser jag, hon är ett offer för dumheten och orkar själv inte skaffa sig ett bredare sakunderlag. Varför skulle hon? Offer, alltså. Hon var klar över vad vi som bildade synoden ville och det hon var klar över var en helt falsk föreställning som hon fortfarande emotionellt drivs av. Det gällde oss då. Det gäller fler nu för nu är det "de kristna" som kan avfärdas på samma sätt och det finns ingen motståndskraft. Bara i kvardröjande kyrkliga områden kan en präst få en förstasida där han benämns "skandalpräst"men tanken på att fler präster är likadana, fast de inte träder fram, ligger nära till hands. Om en manlig präst är "bra" beror det på att han avviker från vad präster generellt är. Detta är inget nytt. Jan Carlquist berättade om ett samtal han upplevt.
- Vad jobbar du med?
- Jag är präst.
- Det kunde man inte tro.
"Tänk", sa Jan, "om man haft en rörmokare hemma i källaren och sagt att 'det kunde man inte tro att du är rörmokare', då hade man fått rörtången i huvudet. Det som är en oförskämdhet i alla andra sammanhang är en komplimang när det handlar om präster. Ju mindre människor har med präster att göra vardagsvis, desto mer kommer främlingskapet att tillta och med dem fördomarna att blomstra.
Då hade de motkristna behövt oss andra, de väl- och bortdefinierade, sådana som de motkristna kan avgränsa sig från och säga sig alls inte vara sådana. Nu får de ta smällen själva. Eller inte? De kanske kan leva i en anpassad kyrklig verklighet där inget blir pinsamt längre utan allt ligger rätt i tiden? Men då talar vi inte kristendom. Då talar vi civilreligion.

Detta skrivet 10 söndagen efter Trefaldighet, den som hade temat "Förspillda tillfällen" och var en allvarlig söndag men som nu heter "Nådens gåvor". Det är en söndag när Jesus inte längre gråter och inte heller förkastas, som han brukade göra på gamla 10 s e Tref.



38 kommentarer:

  1. BloggarDag,

    -Medkristna, motkristna, motståndsrörelse, bortdefinierade!

    Orden upprepas, placeras väl tillrättalagda så att de skall (försöka) visa att den högkyrkliga synoden -och endast den - var den verkligt brinnande jordiska anden mot förtryck från andra religioner.

    Perfekt anpassade är också i bloggarens text orden "Förspillda tillfällen", där alltså Svenska kyrkan i gemen, eller skall vi säga dess överväldigande majoritet, ställs på den anklagades bänk såsom åtminstone delvis medskyldig till sakernas tillstånd i dag, då många ser ned på kristna och andra religioner upphöjs i vårt land.

    Men synoden blev inte verklighet genom terrororganisationers hot mot kristendomen eller genom att Svenska kyrkans passivitet gentemot ett sådant (som alltså ej fanns) Synoden är rakt igenom en inomkyrklig proteströrelse mot särskilt en fråga, vilken på dessa spalter luftats ofta: öppnandet av prästämbetet för det andra könet. Att "internationalisera" synoden, göra den till ett utrikespolitiskt samvete och därefter koppla samman just den med Svenska kyrkans regelverks innehåll, kallat KO, är alltså direkt felaktigt.
    Låt mig bara i all lågmäld vänlighet denna vackra augustisöndag tillägga att inga präster eller andra i Svenska kyrkan är "bortdefinierade", som den välskrivande bloggaren återigen påstår.
    I den mån som någon hökyrklig företrädare har blivit av med prästkragen, måste orsaken sökas på annat håll, exempelvis hos honom själv, företrädesvis genom att han ej har följt gällande regelverk för Svenska kyrkan, alltså just KO.

    Sedan håller jag med bloggaren om - ty han har väl den uppfattningen? - att Svenska kyrkans internationella naivitet har varit, och är, stor.

    BENGT Olof DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Käre Bengt-Olof, är det inte en stor skillnad på att varna och att anklaga? Profeterna varnar och kallar till omvändelse. Själafienden och "underhuggarna" kan bara anklaga och försöker ibland skjuva något DK (skadat av sekularism) framför sig. Synoden och andra profetiska rörelser anklagar inte, men det kan man exempelvis aldrig vara säker på att de rörelser som vill segla med färglada bekvämlighetsflagg, för att slippa Herrens Ord och bud, kan förmå göra. S:t Augustinus har ju sagt: Älska Gud och gör vad du vill. För att inte "omtolka" och missbruka Augustinii ord måste det belysas av exempelvis det Jesus säger: Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det Joh 15. Den som inte blir kvar i Jesus blir som grenar som kastas bort. Detta är ingen anklagelse utan en varning. Vi skall inte skjuta på de som varnar, men vi må försvara oss mot dem som anklagar oss. Ett boktips till Dig käre Bengt-Olof från en gammal folkkyrkovän. Kevin J Vanhoozer, en amerikansk presbyteriansk teolog, har nyligen skrivit en briljant bok som jag tror Du skulle gilla. Den bär titeln "Faith Speaking Understanding, Performing the Drama of Doctrine". Allt gott!

      Radera
    2. Man kan kräva att en journalist gör en noggrannare research än att påstå att synoden kom till genom en enda fråga, ämbetsfrågan, för det är inte sant!
      Stig Walldin

      Radera
    3. Dike, när ska du kolla upp, istället för att bara påstå? Jag känner faktiskt en hel del bortdefinierade svenskkyrkliga präster: sådana som gjorts osynliga, kuppats bort via budgeter mm. Om detta kan du själv läsa en hel del i denna blogg, men tydligen begriper du inte vad du läser. Det blir ganska patetiskt, som "Baghdad -Bob" som förnekade alla fientliga framgångar, t.o.m. när en amerikansk stridsvagn passerade bakom honom i bildrutan. Din självrespekt borde väl ändå hålla dig bota från den nivån? fm

      Radera
    4. Men det ÄR ju Svenska kyrkan i gemen som är medskyldig. Och högkyrkliga med flera ÄR ju bortprioriterade. Men hr Dike tycks göra som så många andra och bara räkna med präster. Vi andra finns också.

      den Lea,
      lekman eller lekkvinna eller helt enkelt en le kvinna ...

      Radera
    5. Inte är du le, Lea. Skulle istället säga att du är en klok kvinna. Och inte räknar Dike med enbart präster; han räknar bort alla som inte passar in i hans förförståelser. Är man bortprioriterad, vilket vi är många som är, så finns man inte i Dikes värld. Tyvärr.

      Radera
    6. BOB:

      http://images.mmcloud.se/api/v1/images/9c4f378b-352a-4ff9-bc27-82303ed38a28/980.jpg?b49147bfecca3194281764ff970f5788


      P

      Radera
  2. Min egen uppfattning är den motsatta, att respekten för kristna och SvK har ökat den senaste tiden. Och nu kan alla bli upprörda, inkl BOD för det beror till stor del på att kyrkan inte längre är statlig och representerar "makten". Det beror på att vi har en kvinnlig ärkebiskop (svårt då att köra med det gamla argumentet då att kyrkan förtrycker kvinnor som jag fick höra av utomstående i min ungdom), att den har engagerat sig i vapenexportfrågor, skyddat EU-migranter, accepterat samkönade vigslar. Det har spelat in att det hålls "missbrukar-mässor" i Allahelgonakyrkan och den uppsökande verksamheten bland prostituerade av den ex-prostituerade damen i S:ta Clara i Stockholm är omtalad. Osv. Detta har inte alls lett till ett ökat gudstjänstdeltagande men respekten har ökat och inte minskat bland den inte så kristna allmänheten, vill jag bestämt påstå.

    Hatbrotten tror även jag är en importerad konflikt. Dock minns jag att hakkors sprejats en natt på väggarna i den kyrka jag vistades i som ung, men någon muslim fanns garanterat inte i det området. Det handlade inte om hatbrott mot kristna tror jag utan om att det var "kul" att måla hakkors på det allra "mest förbjudna" stället av alla och där folk skulle bli som mest upprörda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna, du gick rätt in i "fällan"! Den "respekt" som Svky möjligen har fått från den sekulariserade världen beror på att Svky är genomsekulariserad.
      Personligen får jag ofta respekt (från agnostiker/ateister) då jag berättar om min katolska tro, många gånger med kommentaren att Katolska Kyrkan vågar vara tydlig medan Svky är "flum"!
      Antony

      Radera
    2. Antony, jag har svårt att se att jag gått i någon fälla. Jag nämnde ett antal faktorer som jag tror bidragit till att "den sekulariserade världen" i dag respekterar SvK mer än den gjorde förut, för det är min uppfattning.
      Jag värderade inte dessa faktorer. Det skulle jag också kunna göra, men det var inte det som var poängen här.

      Radera
  3. Tillägg: Men importerad konflikt osv menar jag inte att muslimer generellt är kristendomsfientliga, inte alls. På sfi-skolan där jag arbetar är dessutom flera lärare uttalat kristna med kors (och i ett fall krucifix) runt halsen och möts med självklar respekt och nyfikenhet.

    SvaraRadera
  4. " Jag tror det i hög grad beror på att vi får hit konflikten mellan kristna och muslimer. Hur många medlemmar i Svenska kyrkan anmäler hatbrott?"

    Ja, hälften av de kristofobiska hatbrotten, enligt Brås rapport, rör klotter/skadegörelse på kyrkor, kyrkogårdar, församlingshem. Där tror jag det är huvudsakligen medlemmar i SvK som anmäler. Det är ung samma andel som förra året, men en kraftig ökning av antalet, tyvärr. Där finns förstås också hot/ofredande mot tex de som konverterat till kristendom.

    Konflikten mellan kristna och muslimer kommer till oss, ja det är sant, men det är bara en delkonflikt. Islamistens fiende kan vara sovjetkommunismen i Afghanistan, yasidier på fel ställe, shia, otrogna amerikaner, judar förstås alltid, och i morgon kan de ha en ny fiende. Ett inbördeskrig pågår i muslimska områden i nordafrika och mellanöstern som spiller över på muslimska kvinnor i Sverige som vill bestämma själva hur de vill klä sig. Till exempel.

    Det är inte töntigt att vara kristen, men att tro att Gud gick på vatten och förvandlade det till vin tycker jag är en töntig tro. Lika töntigt som tron att profeten Muhammed flög till himmelen på en bevingad häst. Det är samma kategori som väldiga jordbävningar, åska, blixtar i syfte att få människor att bevekas. Hur var det man sa, man kan älska den troende, men hata tron, eller man kan ha överseende med tron i alla fall

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olof: Men är de att betrakta som hatbrott mot kristna? Tror du (ingen vet väl vilka motiv som driver klottrare och vandaler.) Jag menar att sådana tar tillfället i akt att klottra var helst de kommer åt men när något klottrar och skär upp säten på tunnelbanan så är det inte ett hatbrott mot SL utan vandalism.

      Radera
    2. Förlåt många kommentarer men en sak till: När det gäller de importerade konflikterna får vi nog räkna med att även kristna är inblandade i hatbrott mot muslimer. Syrianer i Södertälje t e x hämnas nog i en del fall på islamistisk krigföring mot kristna i Syrien.

      Radera
    3. Det räcker förstås inte att någon skriver Kilroy was here, det finns kriterier, men Brå skriver själva uttryckligen att en stor del av de identifierade kristofobiska hatbrotten utgörs av klotter/skadegörelse. Sedan måste man utgå från Brås definitioner eftersom det är deras siffror som diskuteras av Wiborn och här på bloggen. Söker man på brå och hatbrott kan man läsa senaste och tidigare undersökningar.

      Radera
    4. ..och det gäller antal anmälda fall, som Dag skriver.

      Radera
    5. Jomen OO,

      OM nu Gud ändå gick på vatten och förvandlade vatten till vin? Detta som tecken, alltså synlig representation av förkunnelse; Det enkla förvandlas i Guds närvaro till det dyrbara och festliga, kaos till kosmos/ordning. Dessa berättelser blir då begripliga. Rent av rationella. Kanske en fungerande pedagogik?

      Argus

      Radera
    6. Det finns gott om människor som tycker kristendom och kristna är töntiga och det finns gott om människor som är hatiska och blir oerhört aggressiva när kristendom och kristna kommer på tal. Med tanke på allt näthat mot kristna som finns är det inte konstigt om det spiller över på ökad mängd hatbrott i verkligheten.

      För min del kan jag inte se något det minsta töntigt i att tro att Gud kan gå på vatten och förvandla vatten till vin. Däremot tycker jag det är rätt töntigt att tro att han inte kan det. Vad är det för mespropp till Gud man tror på då?

      den Lea

      Radera
    7. "Vad är det för mespropp till Gud man tror på då?"

      Exakt. Gud är ingen mespropp! Det märkliga är att de som brukar tala om att "Gud är större" samtidigt visar sig ha en mycket liten mespropp till gud. Är Gud Gud så är det fullkomligt självklart att Han kan gå på vatten och förvandla vatten till vin. Ingen mes där inte. :-)

      Radera
    8. Det var smart och symboliskt tänkt, Argus. Kanske måste en del inbegripa liknande tankemanövrar för att kunna tro på det?

      den Lea, naturligtvis skulle en personlig gud som skapat världen troligen kunna göra spektakulära under. Det är inte det, utan att han faktiskt gör det inför människor. Det tycker jag är en fånig tro. Jag tror inte heller på en personlig gud.

      Sedan talar vi också om kristofobi här, tillsammans med brottsförebyggande rådet. På tal om fobier hit och dit i frågan om anmälninarna till domkapitlet, skulle det vara intressant höra vad några tycker om Brås användning av kristofobi.

      Radera
    9. Kopplingen mellan BRÅ:s användning av 'kristofobi' och anmälningar hit och dit var smart, Olof.

      Argus

      Radera
    10. Olof: Varför skulle det vara en fånig tro att Gud gör under inför människor? Vad skulle Gud vara om inte personlig?

      den Lea

      Radera
    11. den Lea, för att det är småttigt, lokalt och tidsbundet. Inga mirakel har kunnat beläggas, inget enda, inte någon gång, även om tidningen Dagen regelbundet skriver om rullstolsbundna som reser sig och stapplar några steg, till musikens komp, inför tv-kameror och allmänt gapig predikant. Varför ska en gud gömma sig och vara mystisk över huvud taget? Varför skulle han inte visa sig? Varför skulle Gud ha sådana behov att han behöver visa sin makt selektivt, så att vissa förstår och andra inte? Nej, det kan jag inte tro på.

      Vad skulle Gud vara, om inte personlig? Kunde vara den som konstruerade universum som ett projekt och sedan gick vidare till andra projekt. Kanske lika svårt att förklara? Nej, det kan jag inte tro på.

      Angående min sista fråga föregående (19:40) om hatbrott/kristofobi så hade ju Anna kommenterat det. Missade det, ursäkta. Jag är också lite frågande till hur Brå definierar.

      Radera
    12. Olof Olsson, Det största miraklet har redan hänt! Det kan alla se! - Att det finns något snarare än ingenting.

      Radera
    13. Ja, Anders, att du och jag, och lite andra saker finns till, är en tro som vi delar med profeten Muhammed och många andra. Det är märkligt, visst.

      Radera
  5. - Jag undrar, säger Pelle fundersamt, om inte mera socialt välanpassade kristna använder sina konservativt lagda trossyskon som avledare för att inte råka i egna svårigheter. Syndabockar, alltså. Om de välmående, de som sover gott om natten och förståndigt undviker besvär och svårigheter, bara kan framhålla, att det minsann finns de som är ännu löjligare och skummare än de själva, får man kanske vara ifred ett tag till. Gör man sen skarpa markeringar mot de principfasta, kanske man upplevs som mindre opålitlig och rentav nyttig? En sorts överlevnadsstrategi, alltså?

    Ja vad ska man säga? T o m den genomlöjlige Svanslösingen kan ha nån poäng ibland.


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  6. Det är töntigt att vara kristen (Ivar Arpi):


    http://www.svd.se/det-ar-tontigt-att-vara-kristen/om/ledare


    J

    SvaraRadera
  7. Jag misstänker starkt att den låga kvaliteten på den kristendoms som hörs och syns mest orsakar rätt mycket av detta förakt.De angrepp Sturmark och hans humanister gör på "kristendomen" kräver just en så förkrympt "Mållgan-gud", det vänliga spöket från neologisk och liberalteologins dagar som gör sig bred också i den krympande frikyrkligheten. Med riktig apostolisk kristendom har den inget gemensamt: Paulus ansåg inte att Zevs var den ende sanne Guden. Men "gubben på ett moln" är den parodi som är allmänt känd. Den kletiga frikyrkliga underhållningsmusik som möter i många "religiösa" program gör inte saken bättre: så där vardagligt hejsan! -eller erotiskt upptänd- kan man inte vara inför Gud Allsmäktig. fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske, men vad gäller Sturmark tror jag han sagt att det är svårare att angripa den nya mindre konkreta tron, som svk omfattar.

      Radera
  8. Olof Ohlsson

    Citat:

    Det är inte töntigt att vara kristen, men att tro att Gud gick på vatten och förvandlade det till vin tycker jag är en töntig tro.

    Slut citat.

    Nej, där gör Du tankefel om inte annat eller inbillar Dig att kristen tro är det samma som den ideologi- inte kristendom som den politiskt styrda och kappvändande organisation SVeK står för trots sina högtravande deklarationer om att vara en Helig allmännelig och apostolisk Kyrka , evangelisk och Luthersk. Kristi Kyrka är apostolisk. De arbetade på hans fullmakt inga andra kan åberopa sig den. Detta helt utan att i övrigt här och nu diskutera apostolisk succesion och huruvida någon prästvigd kan hävda denna succesion ur någon som helst aspekt.

    Apostlarnas fullmakt har i vartfall ingen och SVeK går medvetet emot apostlarnas lära livligt påhejade av tidsandans populism och missbruk av begreppet "kristen"

    Kristen tro hävdar att Jesus mottagit all makt i himmelen och på jorden . Att förneka att den treenige Guden skulle kunna skapa allt vad som är i himlarna och på jorden och sedan hävda att han inte skulle kunna gå på vattnet - det om något är töntigt.

    Det liksom att kalla sig kristen och sedan av sk "förnuftsskäl" hävda att eftersom det strider mot all vetenskap att förvandla vatten till vin- det alltså bara är en saga. Det är i sanning också töntigt.

    Jesus gjorde f.ö mycket mer och Paulus, den så föraktade och av så många baktalade på den här bloggen var ytterst noga med att påpeka att frälsningen helt byggde på Jesu uppståndelse från de döda. Ett faktum han refererade till över femhundra personers vittnesmål varav som han ytterligare poängterade många ännu levde.

    Tro att man kan vara kristen och sedan bortförklara undren? Det om något är töntigt fast jag skulle hellre vilja påstå att det är diaboliskt och får mig att tänka på orden- skulle väl Gud ha sagt...

    En sådan "tro" kan kanske skapa en ideologi- en religion men det är ingen kristendom.

    //HH

    SvaraRadera
  9. Thomas Andersson och Anna,

    -Men bäste Thomas, det går naturligtvis inte att koppla ihop synoden med det ökande hotet mot kristna i flera länder i världen. Synoden har aldrig bedrivit någon utrikespolitik eller framstått som väktare mot de onda krafter, vilka i dag fäster lika onda blickar på kristna.
    I varje fall undertecknad, som ändock har många år på nacken, kan inte erinra sig någon synodföreträdare, som stått på barrikaderna och framstått som varningstyfon mot utrikes förtryck och dylikt.
    Vad så gäller Anna, har hon tydligen inte observerat terrorn och förföljelsen mot kristna i exempelvis Mellanöstern, eftersom hon påstår att respekten för kristna och Svenska kyrkan har ökat.

    Om det vore så väl, Anna. Men verklighetens fasor talar ett helt annat språk.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD. "Vad så gäller Anna, har hon tydligen inte observerat terrorn och förföljelsen mot kristna i exempelvis Mellanöstern,"

      Det du själv tycks ha missat, BOD, är att jag vid ett antal tillfällen talat om mitt jobb som sfi-lärare. Nu för tiden möter jag därför till den största delen dagligen kristna som flytt från just Mellanöstern. Inser du att du kanske var spydig mot lite fel person i just det här fallet?

      Sedan tycker jag själv att det framgår som ganska klart att blogginlägget på det stora hela rör situationen i Sverige. Om attityder mot kristna och präster präster som "skäms" och att andra svenskar ser det som positivt om en "präst inte är som en präst". Osv.

      Kanske läsa om inlägget BOD?

      Radera
    2. Käre Bengt-Olof. Vi talar nog förbi varann. Jag ville bara försöka visa på att Synoden och andrs profetiska rörelser i Svenska kyrkan inte kan liknas vid ett enfrågeparti eller intresserörelse. De som exempelvis gav ut J A Eklunds "Människan och Gud" var "Stiftelsen för Sverige och Kristen Tro". Tänk om det skulle bildas en stiftelse med namnet "Stiftelsen för Kristen Tro och Tradition i Svenska Kyrkan? ". Somliga skulle kanske säga att det inte behövs andra och ganska många skulle ställa sig bakom detta. Vi behöver profetiska röster i Svenska Kyrkan inte förakta dem utan pröva allt och behålla det som är gott. För att alludera till S:t Augustinus och hans första skrift efter omvändelsen "Soliloques" kanske vi gör som honom om man försöker tysta. Vi ställer frågor och vi söker uppenbarelsens svar. Och precis som S:t Augustinus har sagt om Katolska Kyrkan säger vi att det finns mycket av "osvenskkyrkligt inom svenska kyrkan och mycket äktsvenskkyrkligt utanför svenska kyrkan. Allt gott!

      Radera
  10. Det är märkligt - men inte förvånande - att kommentatorerna (och många fler) lägger så ringa vikt vid det bloggaren noterar avslutningsvis: att denna söndags förutvarande ämne var: Förspillda tillfällen. Förutvarande i Svk:s böcker men - observera - inte i verkligheten! Tillfällen blir fortfarande förspillda - ofta måhända med hänvisning till nuvarande värdegrundsarbete (som går ut på egenrättfärdighetens stärkande). Symtomatiskt nog är "Förspillda tillfällen" bortplottrat av den stora Svk i denna yttersta tid med hänvisning till den "Regelverkets kyrka" som gläds åt sina egna stadgar och förkastar behovet av omvändelse. Vad ska då sägas om att "allt skall brytas ner"? Då är varje tillfälle förspillt.
    Skrivet den vackra Sellergrensöndagen anno 2015
    Per G., Vislanda

    SvaraRadera
  11. Dagens evangelietext är grundläggande för vår kristna tro. Kristus själv
    säjer: Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om ni förblir i mig och jag i Eder,
    så bär ni mycken frukt. MEN UTAN MEJ KAN NI INTET GÖRA!!!!
    Vad säjer BOD och Anna om detta väsentliga??? /Antianna

    SvaraRadera
    Svar
    1. När någon försöker undkomma de nya reglerna genom att kalla sig anti-Anna i signaturen så skulle jag aldrig komma på tanken att svara på detta.

      Radera
  12. Till Anonym ovan,

    -Jag säger förstås ja - vad annars?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Man bör göra skillnad mellan att vara mot kristna människor och att vara mot idéer i den kristna teologin. De sistnämnda kan diskuteras och gillar man dem inte så bör man också förklara VARFÖR. Jag har försökt göra så när jag skrivit kommentarer. Att attackera en annan människa är aldrig rätt.
    En anonym en

    SvaraRadera