Jag tänkte blogga om mina kyrkomötesmotioner, men kan väl vidga perspektivet något. Politiseringen i betydelsen partipolitiseringen är tydlig. Det egendomliga har hänt att kyrkostyrelseledamöter skriver motioner. Den gamla ordningen var att angelägna frågor avhandlades gemensamt i styrelsen och så kunde styrelsen agera. Om styrelsen inte ville, kunde det väl skrivas en motion. Jag tror aldrig det hände. Svenska kyrkan styrs av en samlingsregering, som socialdemokrat Carl Erik Lundgren brukade framhålla. Nu läggs motioner fram i ämnen som styrelsen inte tagit upp. Jag behöver inte värdera saken här, bara peka på en förändring.
Förändringar sker med små steg. Som när ledamöter placeras vid sammanträdesbord, nu gruppvis med ersättarna vid borden bakom respektive. Bra eller dåligt? Jag värderar inte, men noterar förändringen som uttrycker grupptänkande. Satt inte ledamöterna förut efter det antal år man suttit med eller hur gammal man var? Som biskopsmötet, alltså.
På samma sätt i stiftsfullmäktige i Växjö, som nu placeras efter en princip hämtad från kommunfullmäktige i Växjö med styrelseledamöter och gruppledare längst fram. Jag vet inte vad det säger, men något säger det. Förut satt ledamöterna ordnade efter valkrets, nu efter grupper. Ska detta kallas något annat än politisering? Kom då på vad det ska kallas!
Tillbaka till kyrkomötet.
Socialdemokraternas motioner undertecknas visst alla av gruppledaren Burell, ledamot av kyrkostyrelsen, och så får några andra också skriva på. Är det en god ordning med partimotioner av detta slag? Det tycker inte de mindre grupperna, de som inte är så inställda på att traska patrull bakom en ledare. Det gamla kyrkomötets signum var att samtal kunde föras på ett annat sätt än i riksdagen, kanske ni minns.
Frimodig kyrka har som vanligt åstadkommit några motioner, som har det gemensamt att de tycks begåvade. "Också en blind kan få korn på en höna", som prosten Edwall så klokt formulerade förhållandet.
Jag skrev till sist en motion i flyktingfrågan. Jag tror att styrelsen vill ha ansvaret lagt i stiften men det blir inte riktigt rättvist. Flyktingmottagandet finns inte överallt utan stift med glesbygd får ta ett särskilt stort ansvar. Då ska Svenska kyrkan som sådan, alltså också stockholmare, vara med och ställa upp. Nu kostar barmhärtigheten och det får den göra samtidigt som debatten vad som är en rimlig flyktingpolitik måste föras - och det överallt inom Festung Europa.
Jag pillade också ihop en motion om solidaritet med samtidens martyrer och ville se Annandag Jul detta år som en stor gudstjänstdag. Det betyder att gudstjänstscheman måste göras om. Det tycker jag bara ska bli roligt för det är nödvändigt att i denna martyrtid ta upp de medkristnas lidande.
Jag skrev en motion att vi behöver underlag för rådslag om Svenska kyrkans vägval. Temat har varit uppe. Växjö pastorat går minus 40.5% när det handlar om gudstjänstbesök 1995-2012. Den som vill och har en sådan böjelse kan räkna ut motsvarande procenttal för Svenska kyrkan. Det var 7 603 841 gudstjänstbesök och blev förra året 4 278 947. Vad är det i procent? Om detta måste vi slå råd på Svenska kyrkans alla nivåer. Fram med material!
Jag tänkte till och - efter att ha talat med en av kumpanerna från Anno Dazumal - skrev jag en kort motion om att vi bör utreda huvudmannaskapet för begravningsväsendet. Vare sig vi vill eller inte, kommer denna fråga upp. Hur vill vi själva ha det då? Utred!
Och så kyrkohandboken. Det är alls inte så bråttom som det sägs men den debatten är förlorad innan den börjat. Låt oss i stället få igång ett studiearbete om gudstjänsten samtidigt som remissarbetet fortgår. Bara kunskap kan rädda oss från att göra om misstaget när 1811 års handbok kom till, dvs en handbok som mer speglar sin tid än Guds evighet. Jag skrev det inte så. Men jag tänker så.
Oss emellan vet jag egentligen inte varför man ska möda sig och skriva kyrkomötesmotioner, som mångordigt kommer att avslås. Inför kyrkohistorien? Men kommer någon att bry sig om Svenska kyrkans sönderfall i framtida forskning för att fråga inte bara hur det blev utan också hur det annars kunde ha blivit. Antagligen inte.
Apropå sönderfallet startade morgonen lyckligt med en hund i knävecket och en vid huvudkudden, nogsamt påpasslig när jag skulle vakna och därmed kunna bli kliad. Så fint kan jag ha det. Och så steg jag upp och gick min lilla vandring till postlådan (rätt!) för att vittja dagens fångst. Kyrkans Tidning var där och därmed blev detta en dag med torsdagsdepression. Caroline Krook anförtror oss att "knappast ens pensionerade biskopar" går i kyrkan varje söndag och att det är en lättnad för församlingarna att slippa kravet på gudstjänst varje söndag. Hon firar gudstjänst i kyrkan för sig själv och är inte beroende av om det är få eller fullsatt. Nähä. Och tidningens chefredaktör - var hittade man henne? Vad hon gillar och hyllar kan läsas för att skaffa inblickar i avdelningen snusförnumstigheter.
Torbjörn Lindahl-ärendet uppmärksammades i KT. Maria Johansson Berg uttalar sig. Då lär man sig mycket om en kyrkopolitikers tankevärld, om nu inte ordet "tanke" är att ta i i detta sammanhang. Men är det inte konstigt att Lindahl inte särskilt kritiseras för sin kalixfobi? Den sårar väl dem som bor i Kalix och talar så långsamt men ingen ställer upp till Kalix-bornas försvar. Anmäl Lindahl igen för detta det riktigt lömska angrepp på en utsatt minoritet. Och Kalix ingår i Luleå stift. Vad säger biskopen?
Om man räknar enbart de ca 22.000 kyrkoanställda, och beräknar deras genomsnittliga, hemmavarande familjestorlek till försiktiga 2,2, ger detta vid handen, att om dessa söndagligen skulle bevista huvudgudstjänst på röda dagar, 61 st, skulle enbart dessa generera ca 3 miljoner gudstjänstbesök per år. (För att nu inte tala om kyrkans förtroendevalda.)
SvaraRaderaKan kyrkans totala kris illustreras tydligare?
Är det som när lärarkåren inte längre läser böcker? (För att fortsatta min jämförelse; Jag är övertygad att IB och en äldre generation lärare var läsande, men nu?)
Anställda och präster i SvK har allt mera sällan erfarenhet av eget fromhets- och gudstjänstliv. Lärare inte av att vara läsare och att ha knäckt bildningskoden. Visst får vi problem!
J
Svkys kollaps är uppenbarligen mycket större än vad jag kunnat föreställa mig, och ändå låtsas dess ledning och de flesta tjänstemannaprelaterna som att man är en "föregångare". Tja, det är kanske det Svky är, en föregångare rakt ut över stupet!
RaderaAntony
Det är nog inte så lätt för tjänstemannaprelaterna att göra annat än vad man gör. Svenska Kyrkan överlever som folkkyrka genom att ligga lågt, bekräfta folks uppfattningar och att inte att vara till anstöt. Om det sen kan kallas att gå före, kan diskuteras.
RaderaP
Fast Svky överlever inte utan den dör.....förvisso en sotdöd men frågan är inte om utan när den postkristna organisationen drar sin sista suck!
RaderaAntony
Förr eller senare är SvK så liten, att dess agerande blir betydelselöst ,och därmed ointressant för media och "rättänkande".
RaderaDå finns kanske en liten överlevnadschans på marginalen.
P
Möjligen har f. Dag inte förstått oppositionspolitikerns Lotta, vilket sannolikt hedrar honom då politik inte hör hemma i kyrkomötet, men de motioner som här presenteras är lika bra som meningslösa. Goda förslag från oppositionen är bortkastad möda. Tyvärr!
SvaraRaderaDen motion av N. Sjögren som nämns i en kommentar till ett tidigare inlägg är mer i linje med effektivt oppositionsarbete eftersom den tvingar majoriteten att bekänna färg vilket man sedan kan använda i opionsarbetet. Det är bedrövligt, men det är så det fungerar.
Lotta = villkor. Förbaskade telefon.
Radera"Svenska kyrkan styrs av en samlingsregering."
SvaraRaderaHur ser den ut?
Fadern, Sonen och Den Helige Ande?
LG
Knappast.
RaderaÅ, Kyrkans Tidning tog in min insändare om nya Handboken.
SvaraRaderaJag hoppas att ironin i näst sista stycket tydliggör hur meningslöst arbetet är om ingen följer handboken ändå.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/behovs-en-ny-handbok-0
Den nya handboken kan nog bli meningslös på mer än ett sätt ;)