Dansbaneeländet

Dansbaneeländet?
Det blir begränsningar i tillträdet på dansbanan för dom som verkligen gillar att dansa. Det har Kyrkomötet beslutat i går. Varför det? De stora avskyr dans. De vill att alla ska sitta stilla.

Ni fattar inte?
Nya debattregler. Det andra anförandet togs bort. Det tar ju bara tid när folk äntrar talarstolen och drar sina resonemang. Kyrkomötet har kortats med en dag och frågorna är ju avgjorda i utskotten, där partierna sagt sitt. Det är bara de frimodiga och andra lösa grupper som POSK (jag säger bara Nils Gårder!) som envisas med att slå vakt om debatten på ett öppet forum. Presidieförslaget ifrågasattes av just FK och POSK - och POSK som vanligt med ett litet kompromissförslag att anförande nr två skulle få vara max en minut. FK föreslog den gamla ordningen, två minuter. Olle Burell, S, klev fram med sitt lismande försäljarleende och uttryckte sin tacksamhet till presidiet som kommit med detta kloka förslag. Han fick lite mothugg. Det var FK:s värderade utsedde talare som underströk skillnaden i syn på demokratiska arbetsmetoder. Den värderade FK-talaren sa inte vad sant hade varit, att han nog inte respekterat något borgarråd i Stockholm efter Zäta Höglund. FK-talaren lyckades dock markera att Hjalmar Branting och han stod samman för en annan demokratisk hållning, den som döms efter BrB 16:16. Centerns man och ÖKA:s klev fram och höll med om nya debattregler. Så har grupperingarna inte lyckats så väl i debatterna heller. Och debatterna avslöjar väldigt mycket av, sägs, kompetens och inkompetens.  Och det är just detta som är styrkan med att det finns möjlighet till ett andra anförande.
Nå, det blir ett anförande med två repliker.
Det motsvarar vad Kyrkomötet hade i den tidigare lilla frågedebatten.
Och jag har varit med i det gamla kyrkomötet med obegränsad talartid. Det var tider det!
Informationen att debatt inte stimuleras ska ni ta till era hjärtan.
De som dansar ska inte ha roligt, det är sammanhangets korta sammanfattning.
Det ska inte heller vara roligt att se dem dansa på sitt frimodiga sätt.

Wanja Lundby-Wedin gillar jag.
Hon och hennes man har skaffat sig en Dansk-svensk gårdshund och bara sympatiska människor har vett att skaffa sig en sådan - eller en kooiker eller foxterrier, förstås. I går var det seminarium om ekumenik utifrån dokumentet Kyrkan - på väg mot en gemensam vision. Frågan ställdes om mångfald och skulle samtalas om i bikupor. Två redovisade. Wanja var för mångfald. Undantag kvinnoprästmotståndare och homofober. Där gick nog en gräns. Hon sa inte "kvinnoprästmotstånd" och hon sa inte "homofobi". Se människan! Kvinnoprästmotståndare och homofober.

Jag definieras nog av den ecklesiastiska makten som bådadera. Men varför skulle jag låta dessa tillfälliga makthavare definiera ut mig ur den kyrka jag döpts in i och kommit till tro i? Fördelen att sitta när den ecklesiastiska makten är att man förmår uppfatta det löjliga - och det allvarliga. För nu genomförs en reformation som betyder förändring och inget annat. För att alls kunna slå vakt om Svenska kyrkan är det uppenbart vilka två frågor som är avgörande och nu gäller det att för Svenska kyrkans skull slå vakt om dem som Wanja definierar som bortom mångfaldsgränsen. S vet vad Svill i det kyrkliga - och det är inte kyrkligt. Fatta!
Men alla trevliga socialdemokrater, som hamnar i S-uppställningen? Fatta ni också!

Med rörelse läste jag ledaren i Torsdagsdepressionen.
Den slog uppenbarligen larm om något viktigt. "Ironi i sociala medier försvagar kyrkomötet". Jag funderade på var jag på sociala medier läst så mycket om kyrkomötet, mitt intryck var nog att också sociala medier liksom gammelmedia, ursäkta franskan, skiter i kyrkomötet. Je m'en fou, liksom. Men det var fel. Kyrkomötet "genererar ... en ansenlig mängd ironiska kommentarer i sociala medier." Varför? "Sarkasmer är den maktlösa bitterhetens uttryckssätt." Det är väl inte alldeles säkert. Det har ju under historiens gång visat sig att dessa de maktlösa och därmed sarkastiska har vält systemen, eller?

Nu skulle kyrkomötet kärleksbombas.
Det skulle tydligen ge en effekt "som aldrig kan uppnås genom facebookande ledamöter eller twittrande biskopar, som framhåller betydelsen av det sammanhang de ingår i." Men vilka är det då som vi alldeles konkret talar om - och vad ont har de gjort? Om en ledamot får till en kommentar på Fejjan behöver väl inte det betyda att kyrkomötet försvagas?

Är faran politikerförkt och vilken skulle den kyrkliga motsvarigheten till politikerförakt vara i en partipolitiserad kyrka? Det är samma mekanismer här som där, maktspel, dribblande, taktiserande, utestängande och prestige. Kom ihåg att SD genom S försorg och direktval fick en politisk plattform just genom Kyrkomötet. Kom också ihåg vilka vi var, som ville ha en annan valordning.

Vad är det, handen på hjärtat, för ett kyrkomöte som skulle försvagas av ironi i sociala medier?
Tål mötet inte mer? Jag som undrar har lagt flest levnadsdagar i kyrkomöte och s k kyrkomöte av alla nu invalda. Veteran, alltså. Erfaren. Rentav aktningsvärd? Njet, nu skojade jag grovt med läsarna. Men det som försvagat, verkligen försvagat, Kyrkomötet och medför att man kan frukta att kyrkomötesbesluten inte kommer att åtnjuta respekt, är den valordning som infördes 1982 och naturligtvis ohågsenheten till öppen debatt. Vad har vi mötet till? Antirökkampanjer, parfymfria miljöer, chemtrailslarm och ILO-konventioners antagande?
Ni hör själva.
Så vem försvagar egentligen Kyrkomötet?