Visste ni detta?

Torsdagsdepressionen kom och jag tror depressionen når nya lägsta hos mig: Likgiltighet. En tidning som ter sig likgiltig är snart - död.

Till "insani"-temat sparar jag kyrkoherdar. Det finns mer proleta präster av intresse också. Låt oss på radiovågor återvända till Malmö.

Jag var i kyrkan i söndags. IRL. "Såsom han hade för sed." När jag körde hem var det radiogudstjänst. Jag bestämde mig för att spela en CD från Walsingham i stället, men slogs av tanken att här fanns kanske i dagens radio nya insikter att hämta hem. Det fanns det. Det var en del jag inte visste tidigare, även om jag anat.

Vad fick jag veta?
Pastorn talade poetiskt med de möjligheter att slira på alla begrepp som det poetiska språket ger. "Så söker vi Guds rike", sa han, "så bygger vi Guds rike". Riktigt vad han denna söndag syftade på, gick mig förbi. Jag satt i bilen, som jag skrev.

Våra liv är provisorier, kom det sedan och så excellerade pastorn i människans främlingsskap. Det är en kär bransch som alltid går att göra mycket av på de stackars åhörarnas bekostnad.

På något viss reser de tre orden "i var människa" ett tempel, en kommunitet, menade pastorn.
Det fattade jag inte riktigt heller. Det kan bero på att jag körde bil, som sagt, eller på att jag fått för mig att templet redan är byggt i mig. Anden, ni vet.

Så är människan en relationsvarelse, hette det. Till sig själv, till tillvaron och till något större. "Det vi ibland har modet att med en viss högtidlighet ge namnet Gud"
Vi?
Säger inte Frälsaren något mer handfast?

Ja, så kom förklaringen till gudstalet. Pastorn förklarar: "Gud, vem hen nu är".
Men, hallå! Är det inte detta pastorn har betalt för att förklara för mig att Gud är Fader och Son och Helig Ande?  Det är gudomligt avslöjat. Eftersom detta avslöjande behöver avslöjare, har pastorn en gång prästvigts och lovat att förkunna något som är oss givet i Den Heliga Skrift och som bekännelseskrifterna vittnar om. Nu avslöjas något annat, något som är så märkvärdigt som ett avslöjande beslöjande. Bortom det intellektuellt fattbara - lärjungaskap har med insikter att göra - ägnar sig pastorn åt mystifierande. Kanske tror han att det skulle ha något med mystik att göra. Det har det inte.

När jag funderade vidare och insåg att psalmvalet var t ex Cornelis och Peps Persson, mina gamla favoriter (Peps har jag bara sett, Cornelius hörde jag live första gången 1965 och talade med något år innan han dog...), förstod jag att ärendet inte var kyrkokristendom.

Bekännelsen? Det där med en anförtrodd tro och systematiskt vetande om outsägliga hemligheter som vi ändå försöker utsäga fattbart och utlägga samt forska kring?
Lappri!

Nu ska vi inte hetsa upp oss.
Detta är inte kristendom, låt oss bara konstatera det efter en innehållsanalys. Men det är en fin religion. Contemporary Civilian Religion in Sweden (or Northern Europe, kanske?).
Inte ett ont ord om pastorn.
Problematiken är bara den, att pastorn får lön av Svenska kyrkan.

De fåkunniga fäskallarna kunde då få för sig att det skulle levereras kristen förkunnelse för kyrkoavgiften.
Vi som vet bättre, vet att vi bevittnar ett religionsskifte, som inte har folkflertalet emot sig.
Detta folkflertal betalar nog ytterligare någon tid för att få höra den religiöse pastorn utlägga religion i statsradion. Någon tid? Ja, ökat skatteuttag befordrar utträdesbenägenheten så de där 30 miljarderna som staten ska ha in nu, blir en faktor. Men då är också religionsskiftet genomfört. Nu, alltså. Det talas om Gud, vem hen nu är, och mindre om Jesus, vem han nu är.
I det läget håller jag mig hellre till annat folk än de religiösa.
Minns mina ord: Hellre en hederlig rucklare än en ohederlig hycklare.
Ska vi definiera det kyrkloiga som "hederliga rucklares gemenskap"?

Och ni som inte fattat, minns biskop Nygrens ord, som jag efter decenniers erfarenhet modifierat: Svenska kyrkan växlades in på främmande spår.
Det var mer som hände hösten 1958 än de kunde förstå - oavsett vad de röstade i kyrkomötet.
Det är läge att förstå det nu. Förhållandet är intelligibelt.
Tror jag.

"Radioandakterna är ju bra, det är utmärkta saker det där."
Man blir insiktsfull.