Pussel

"Spionen lägger pussel, behåll din bit" är en insikt som trummats i värnpliktiga i nationen liksom den tankeväckande devisen "Jorda du, så slipper prästen". Det som vi så entusiastiskt kallar "kyrkomöte" samlas i dag. I går var det samlingar för några grupper men för min del också kyrkostyrelse med ett väl genomfört ekonomiseminarium. Materialet till det finns också i den utredning om fastigheter som är ute på remiss. Prognosen är att Svenska kyrkan tappar 2 miljoner medlemmar mellan 2030 och 2050 och det kan man fundera över, men det handlar om att vi dör. Om nu världen består. Då begriper alla att alternativen antingen är att anpassa Svenska kyrkan till kundkretsen, göra den till folkkyrka på riktigt, som det heter, eller våga det lilla och förkunna evangelium och vänta på Pingstens under. Den ena av dessa två hållningar förutsätter tro och tillit till den Helige Ande. Den förutsätter också kärlek till Svenska kyrkan och till det svenska folket, människor som är döpta och i många fall konfirmerade just i denna kyrka. Det förutsätter också idogt församlingsbyggande och, antar jag, viss beslutsamhet mot de lättingar som använder Svenska kyrkan för sina personliga projekt i fromhetsbranschen.

Mitt gamla exempel är den kristna studentrörelsen, som skulle bli ekumenisk och fin och heta KRISS. Det blev en rörelse för dom som tänker ungefär lika dant, frasradikalt och inkännande samt teologiskt efter modell tysk nyprotestantism. När det blev så, gick vi andra. Vår tid kunde användas till bättre saker. Lite sorgligt var det, gubbar upprepar sig. Men det de lovade, fungerade inte. KRISS i Lund fick sälja fastigheten på Tomegapsgatan 8 och inventarierna. Märk mina ord: här är en modell i mindre skala för vad som övergår Svenska kyrkan i stort. Och det är samma frasradikasla, inkännande nyprotestanter som är igång, de som var med då och de som kommit därefter. De har vandrat genom eller tagit sig in i institutionerna, i tjänster sine cura, utan församlingsvård. Sällan står sådant folk under val i allmänna val. De selekteras av sina kompisar och skapar enfaldiga miljöer. Min poäng är enkel: Mycket av det som sker är begripligt.

De huvudsakliga motsättningarna i Svenska kyrkan är för stunden teologiska. Vi är i marginalen till motsättningar mellan rika och fattiga församlingar också och vi är i processer där folk blir kyrklösa, som det i praktiken blir, när kyrkorna i grannskapet inte längre regelbundet används. Men det är i tankestrukturerna saken står klar. Vi tror inte detsamma. Några av oss envisas då med att påpeka vad Svenska kyrkan tror efter sin bekännelse. Detta är vad Svenska kyrkan faktiskt  tror. Andra gör friskt om konceptet och tror att omgörningen är Svenska kyrkans tro, i varje fall om den röstats igenom i det s k kyrkomötet. De som på så vis fått med sina egna formuleringar, återvänder gärna till dem för att kunna citera klokskapen. "Jag tror att jag tror" är hållningen och det tror jag gärna, men det är något annat än att sjunga psalmens ord "Jag vet på vem jag tror". Motsättningen är en motsättning i sak.

I går hände något intressant på Frimodig kyrkas gruppmöte.
Vi satt där och utsade klokheter till varandra, såsom vi hava för sed, när vi bladade igenom reciterna. En recit är en genomgång av hur en fråga behandlats vid tidigare tillfällen och dessa aktstycken har sekreterarna förberett. Jag hade bara läst det egna utskottets reciter och kollat reciterna till mina motioner i övrigt. Plötsligt lägger jag märke till en av sekreterarna i Kyrkolivsutskottet. Han heter Sigurdur Hafthorsson.

Det var alltså han som på Facebook om mig att mina poänger kanske slarvas bort på grund av att "han inte respekterar sina meningsmotståndare utan med oerhörd arrogans proklamerar Sanningen som inte kan vara annorlunda ön vad han tolkar den." Ön ska nog vara "än" men jag fick ju citera korrekt. Så här tänker alltså en sekreterare i ett kyrkomötesutskott om en ledamot. Så får han tänka men frågan som nu ställs är frågan efter belägg. Sekreteraren får nog bekväma sig att med några citat styrka sin uppfattning för att visa sin objektivitet och oväld. Annars har kyrkomötet fått problem. Ting som dessa var oerhört viktiga i det gamla kyrkomötet, som hämtat sina hållningar från riksdagen.

En liten skandal i vardande? Problem för ledningen av kyrkomötet? Visst. Men detta hanteras enkelt genom att Sigurdur Hafthorsson visar fram beläggen. Det klarar han säkert.
Han ska säkerställa att jag med oerhörd arrogans proklamerar Sanningen och att jag menar att Sanningen är just vad jag och ingen annan tolkar.

Nu ska det inte tramsas. Mäster skulle fylla 70 eller så och det frågades om han alltid hade rätt. Han förstod nog inte den underliga frågan. Mäster förde ju fram sina meningar inte för att han trodde de var osanna eller oriktiga, svarade han. Det vändes till ungefär samma anklagelse som mot mig. Det återstår för Sigurdur Hafthorsson att belägga min
1. "oerhörda arrogans"
2. kanske påståendet att jag "proklamerar Sanningen" (om problemet är ett problem. Proklamerar jag? Är det Sanningen jag proklamerar så torde väl problemet vara litet, alternativt obefintligt)
3. att jag menar att Sanningen är just vad jag menar och ingen annan
Fram med beläggen. Omfånget av denna Haftorssons arbetsuppgift kan vara stort eller litet beroende på hur mycket han läst av vad jag skrivit. Har han läst lite, blir väl arbetsuppgiften enklare.
Jag tycker vi ska vara måttliga. Tre belägg ur texter kunde jag tänka mig men det kan räcka med två, efter den judiska rättsprincipen "två vittnens utsagor".

Det ska bli mycket intressant att se om ledningen av Kyrkomötet månar om ovälden och sakligheten hos kyrkomötespersonalen. Problemet är deras. Inte mitt. Och kanske Hafthorssons men inte nödvändigtvis. Han kanske kan belägga vad han påstår. Fortsättni