Pastoratsadjunkten

Valter Bratt (1868-1961) var chefredaktör för liberala Nerikes Allehanda. Om han var släkt med den Bratt som gav oss motboken, vet jag inte. Denne förekommer i en populär visa, som man kan sjunga när det behövs sång till dryck:
"Bratt den token
införde boken.
Ingen skål för Bratt"

Den 29 april år 1948 publicerade tidningen NA ett inlägg av den åldrade redaktören. Han hade kommit på att striden om kvinnliga präster blossat upp på nytt, när ett antal unga studentteologer i Uppsala "samt en del smålänningar - som bekant världens mest konservativa folk - har tagit sig till" att skriva brev till biskopen i Odense. Biskopen manades skjuta upp prästvigningen av en kvinna i väntan på ett ekumeniskt avgörande.

Bratt upprörs.
Det är ett "oförsynt tilltag" att lägga sig i ett annat lands göranden på detta område. Saken gäller, som ärkebiskopinnan Söderblom påpekat, att kvinnorna i Danmark haft fulla prästerliga rättigheter "utom att dela ut nattvarden samt att förrätta vigsel eller jordfästning, och det är således blott dessa ceremonier som nu tillkommit."

Bratt redogör så för vad han uppfattat som argument i sakfrågan.
Kvinnan skulle se löjlig ut i prästskrud, prästhemmet skulle inte ha någon prästfru, hennes röst är inte så mäktig som mannens. Bratt vet besked. Allt kan lösas. Också de svårigheter som "t. ex är orsakade av kvinnans könsförhållanden". När Bratt gått igenom dessa omständigheter får han fram två mer principiella religiösa skäl.

Det första är traditionen. Men en reform, "om denna uppbäres av nyare tiders åskådningar och önskemål", kan inte få hindra. "Då skulle inga framsteg kunna göras."
Det andra är ordet i 1 Kor 14 av Paulus. "Något verkligt religiöst skäl för tigandet anföres inte. F. ö. var väl inte ens Paulus ofelbar, ingen gud och man kan ha rättighet att nu använda andra metoder." Bratt citerar så Friedrich Heiler, som menar att ordet i 1 Kor är ett senare tillägg.

Valter Bratt drar ihop sin framställning: "Det tycks f. ö. att kvinnorna i vissa avseenden genom sin i regel mildare, vekare och för medmänniskor ömmande natur, skulle vara t. o. m. mera lämpliga som själasörjare än männen." Dessutom är motargumenten "som synes små, snävt begränsade och nästan som ett uttryck blott för Krångelsverige" ingenting att komma med för de svenska statsmakterna har erkänt kvinnas lika värde. Bratt undrar "hur kan man då vilja undantaga halva mänskligheten, kvinnorna, från detta människovärde."

Det är roligt att se argumenten, Inte för att de är varken begåvade eller bärkraftiga, men de är kära på sitt sätt ändå. Och 67 år gamla. Pensionsmässiga på något sätt. Att Nerikes Allehanda kallas Närkes Elände, noteras nu mest i förbigående.

Pastoratsadjunkten Thomas Ehde (1920-2015) svarade i NA den 8 maj, fortfarande i nådens år 1948.
Han fick till det. Inte bara med bibelord, som han anför. "Redaktör Bratt låter inte en döv recensera musik och en blind konstutställningar." Jag anar att under exemplifieringen finns en känga mot Bratt. Han har inte fattat vad frågan gäller. "Men det är ju också typiskt för vår sekulariserade och religiöst urvattnade tid, att osakligheten aldrig firar sådana triumfer, som just när det gäller kyrka och kristendom. Där kan vem som helst uttala sig i vad som helst.."

Paulus uttalade sig om saker han begrep och hade ämbete till.  "Det kan man tyvärr inte säga om våra nutida utvecklingsprofeter, allraminst när de talar om nattvarden, vigsel och jordfästning som 'blott dessa ceremonier'."
Pastoratsadjunkten polemiserar mot den, som har en så hög uppfattning om sig själv och tror sig begripa kyrka och kristendom bättre än Paulus och nitton seklers kyrkomän.

Valter Bratt kommenterade i anslutning till insändaren.
Den biskop som invigt i Odense samt pastor Niemöller "kan vara minst lika goda auktoriteter på detta område som pastoratsadjunkt Ehde."

Men Bratt gav upp:
"Jag lämnar f. ö. dessa teologiska, ofruktsamma och för en lekman ganska meningslösa spetsfundigheter åt sitt öde och vidhåller blott ur allmänmänsklig och medborgerlig synpunkt att kvinnan principiellt är likvärdig och likställd med mannen, vilket erkänts även av de svenska statsmakterna, och att hon därför även bör få tillträde till prästämbetet, liksom redan i praktiken skett på alla andra områden."

Vad ska man säga?
Att vi enkelt kan fatta hur en fråga blir många. Säg legio.
Om Bratt?
Vi sjunger: "Ingen skål för Bratt". Men för Thomas Ehde! Han sa i alla fall något.

Den som under idogt sjungande vill fundera över red Bratts etatistiska begrundan av ämbetsreformen (Kyrkans ämbete!) är fri att göra det. Så här tänktes det för 67 år sedan. Och för 57 år sedan bar tankarna frukt. Borde vi inte tala mer om den oheliga alliansen på det som sägs vara majoritetssidan? Bratt och dr Sahlin står ju i sakfrågan inte samman - men i praktiken.
Det hade Bratt inte sett som något problem.
Margit Sahlin kunde nog se problemet men kunde inte erkänna det som ett problem. Det ska man inte begära heller.

Ingen skål för Bratt i alla fall!