Debattkonst om folkkyrkan

Högkyrklighetens faktiska ovilja att göra en insats för kyrkan, pekade Bengt Olof Dike på.
Jag genmälde då, att detta är en personlig förolämpning mot många men exemplifierade sedan med några insatser jag gjort i kyrkolivet.
Jag har inte varit ovillig.
Jag påpekade också att vi ser en kyrka i förfall, men vi fördömer inte Svenska kyrkan. Vi för fram en insikt om en kyrka i förfall eller omvandling, välj själv perspektiv.
Jag noterade inte att folk i "mina" församlingar visat glädje över sina församlingar och församlingslivet och skrev inte särskilt om de som kommit in i kyrkolivet på ansvarsposter den vägen. "Störst, bäst och vackrast" är ett citat från Två Systrars, som jag inte vågade använda. Man ska inte riskera att utsätta sina medmänniskor för blodstörtning.

Bengt Olof Dike svarar.
Han avgör att rakt på sak handlar det på denna blogg om fördömanden. Då vet vi. Så läser han texterna. Han har varit ledarskribent och för sådana är det säkert en fördel att inte kunna se nyanser. Hade han varit själasörjare, hade han upptäckt något annat.

Mitt enfaldiga argument, att jag gjort lite insatser i kyrkolivet på ett par tjänster, hanterar Dike enkelt:
"Ja, vad skulle han göra som präst i Svenska kyrkan, innan han gick i pension om inte sköta sitt jobb? Men, ärade läsare, summera alla ironiska, dömande och nedgörande texter, som kommit från hans dator DÄREFTER?"

Varför Dike förser sin mening med ett frågetecken, framstår som gåtfullt. Men då är anklagelsen preciserad till att jag på två år varit ovillig att göra några insatser för Svenska kyrkan.
Hur vet han det, egentligen?
Föll då den första generella anklagelsen om ovillighet ett helt prästliv - och åren dessförinnan?
Har de högkyrkliga glatt och villigt slitit i sina församlingar fram till pensionen - är det detta som sägs?
Vad gäller då kritiken?
Får präster inte vara i viloläge? Ruhestand, som vi säger.

Jag tror att jag med aposteln måste säga att jag arbetat mer än de flesta.
Men det är svårt att ha perspektiv på det dagliga arbetet, prästeriets vanliga och därtill analyserandet, planerandet, forskandet, sammanträdandet och allt vad det nu var. Därför blev jag överraskad och kom efter en KFÖ (krigsförbandsövning) hem och konstaterade, att i Krigsmakten betraktades jag som kompetent för min syssla, fick uppmuntran och, skrap med foten, högt betyg och därtill nya förtroenden. Min brigadchef och min regementschef använde mig till sysslor som nog låg snäppet (eller väl det) över min grad. "Konstigt", sa jag, "här är jag en dryg månad på en övning och får mer beröm och erkännanden för denna syssla, som inte är mitt liv, än jag får under ett arbetsliv för det jag gör i Svenska kyrkan och som mitt liv vigts till."
När jag konstaterat detta, la jag mig en timme i hett bad, för slutdygnen med strider hade varit rätt intensiva och jag var genomkyld. Men glad.
Misstänkliggörandet och vardagspolemiken i det kyrkliga var inte enda möjliga hållning visavi mig. Det finns hederligt folk också.
Visst är detta förfärligt på flera sätt.

På motsvarande sätt i universitetsvärlden, sägs det.
En lektor på Linnéuniversitet hade avslöjats med att fuska. Han fick en skriftlig varning i somras. Till media sa personavdelningen att nu sattes personalsociala åtgärder in för att upprätta syndaren. Jag förstod det så. Visst är det intressant. Vid nästan samma tid fick jag en skriftlig erinran av Domkapitlet - men några personalsociala åtgärder såg jag inte röken av. Då kanske ni kan förstå mitt mantra: "Hellre hederliga rucklare än ohederliga hycklare."
Och jag ska för dagen inte lovorda de professorer som på sitt brutalt vänliga sätt backade upp mig när jag skrev avhandling mm - men jag glömmer inte vare sig visad mat eller vänlighet. Det finns en annan kultur än den perverterade kyrkliga, insåg jag, och andades lättare, för att sedan ägna mig åt prästeriet....

Nu gällde kanske saken endast de två senaste åren?
Så vad har högkyrkligheten enligt Dike fram till hösten 2013 utfört? Det vore onekligen intressant att få veta.
Och för att vara exakt: skrev jag inga ironiska, dömande och nedgörande texter dessförinnan, vad var det då jag anmäldes till domkapitlet och fälldes för?

Problem, problem Bengt Olof Dike. Men vems?