Insikter

Jag ska denna morgon sätta mig på tåget i Alvesta. 1 klass är billigare än 2 klass, synes det mig. Det är mycket som ter sig svårt att förstå. När jag kommer till Uppsala, ska jag släpa min väska till hotellet för att sedan försöka få tag på lite lunch innan kyrkomötesgruppens sammanträde. Kyrkostyrelse därefter.

Det är mycket att stå i. Jag missar den fromma delen av kyrkomötesgruppen, som hinner till mässa och får äta etiopisk pepparsås. Man kan inte få allt. Och själv lider jag i tysthet. Tror ni jag kan hetsa laestadianerna genom att ta en stor stark till lunchen? Men då måste jag ju berätta att jag gjorde det - och det är väl inte så kristligt att hetsa upp just laestadianer? Dom är känsliga. Dricker helst vatten. Men så har de ju sin liikutuuksia när vi andra med enklare medel får jaga efter yrslan, den vi alla är ute efter.

Jag såg på Facebook att min lilla anmälan av radiogudstjänsten på Bloggardag fallit i god jord. Jag får ge ett kort referat.

Karolina Larsson var glad att jag nämnde musikvalet. Väl bekomme. Har hon träffat Cornelis eller haft en skolkamrat till Peps i församlingen? Det har jag. Pastor Wisti gör boskillnad mellan psalm och sång. Det kan man göra. Psalmer och Wisor kunde det heta. Men håller vi inte före att sångerna i den svenska gudstjänsten är att förstå just som psalmer? Jag menar, psaltarfromma som vi är?

Ludvig Lindelöf, som presenteras med en bild som en verkligt from kristen skulle uppfatta vara en skymf mot Skaparen, men jag är som bekant inte en from kyrkokristen utan uppskattar just den bild som lagts ut på Fejjan (no offence!), är analytiskt klar:
"Gubbigheten is strong with this one."
Man kunde få den meningen översatt av Facebook, noterade jag. Jag tyckte det var onödigt. Men så tänkte jag att docenter bör pröva allt, så jag lät meningen översättas av Google: "Gubbigheten är stark med den här." Det var väl det jag trodde. Pastor Wisti håller sig med vänner som inte är mina.

Den ende Lindelöf jag mött var en polis i Lund. Honom lyckades jag nita i tingsrätten på ett skojigt - och gubbigt! - sätt. Jag gör utvikningen här.

Polisinspektör Lindelöf kallades internt Sänghästen. Han uppfattades nog i det polishus, som kallades Pentagonkopian, kvalificerad för detta namn, som alltså närmast var ett omdöme. Innan han kom in i rättssalen, vi talar Brottmål 813/69 vid Tingsätten i Lund, ställde ordföranden frågan till mig vilken polis som lett insatsen mot demonstranterna på Kiliansgatan.
- Jag minns inte säkert vad han heter, sa jag, men han kallas Sänghästen.
Efter viss förvirring och med kamraternas hjälp dök namnet Lindelöf upp i alla fall.
Polisinspektören kallades då högtidligen in i rättssalen och fick den obligatoriska frågan av rättens ordförande.
- Vet ni om ni är ni släkt med någon av de tilltalade?
Lindelöf tittade sig omkring och avgav så svaret:
- Inte vad jag vet.
En rungande skrattsalva, där också rättens ordförande hade svårt att hålla sig allvarlig, förvånade stackars Lindelöf, som alls inte förstod vad alla hade så roligt åt.
Till en mer sentida Lindelöf kan jag alltså erkänna en långt gången och länge odlad gubbighet.
Är ni släkt eller inte?
Beklagar hur som helst.

Så kommer de kommentatorer upp som vet att ingenting är beständigt.
Lisa Billerby (Bullerbyn?) tycker  med ett "sedärja"att det är fint att det finns ett facit "och att han sitter på det..."
Nu sitter jag på en stol, men Lisa kanske skulle läsa prästvigningsordningen för Svenska kyrkan. Den är lika utmanande som vigselordningen är heteronormativ. Präster är vigda för att förvalta Guds Ord som är Sanningen. Det gäller Wisti och det gäller mig. Det är detta själva sysslan går ut på. I boken i vart fall, den som gällde vid prästvigningen. Läs den! Kolla vad som sägs om både prästämbete och äktenskap i gällande kyrkohandbok och i den som gällde när jag prästvigdes. Då förstår man. Eller inte.

Sigurdur Hafthornsson, lustigt namn skulle Hasse Alfredsson säga, kommer väl från Island och är sannolikt släkt med biskopen Gerekssons mördare och ättling till biskopen därtill. Islänningar brukar vara det. Biskopen var ju den i Sverige avsatte ärkebiskopen Jöns Gereksson, som ni vet., han som hade harem i ärkebiskopsgården i Uppsala. Johannes Gerechni på fint språk, dansk ursprungligen tror vi. När han fattade att bönderna ville lyncha honom för hans vidlyftiga liv, klädde han sig i mässkläder men bönderna tog honom vid altaret och dränkte honom i en säck med sten i. Resolut folk, islänningar. Och moralen bland ärkebiskopar har blivit högre än vad den var just när det handlar om sex och våld. Läser ni Yngve Brilioths band om medeltiden i den svenska kyrkohistorien, märker ni Brilioths avsky för Gerechini.

Välan, Sigurdur vet att han /jag, alltså/ inte respekterar sina meningsmotståndare utan med oerhörd arrogans proklamerar Sanningen som inte kan vara annorlunda ön (ska nog vara "än" men är man islänning så är man) vad han tolkar den.
Tja.
Hur vet han det?
Noga taget.
Men det är intressant att det i sak är sanningsfrågan vi kolliderar på.

Så kommer vi till religionsdialogens översteprästinna Helene Egnell. Henne gillar jag. Vi har varit i Cambridge tillsammans och tänkt djupa tankar. Hon ville, läste jag på Fejjan, inte läsa Bloggardag om radiogudstjänsten.
"Nej, jag orkar inte läsa! Däremot ska jag lyssna på gudstjänsten på SRPlay!"
Jag finner det lustigt med dessa religionsdialogens stora.
Orkar inte läsa?
Har hon inte dialoger med de stora skriftreligionerna som intresse och arbete? Då måste man väl orka läsa betydligt mer än vad som ryms i enda bloggpost på Bloggardag?
Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå.
Orkar inte läsa - hon är väl inte sjuk eller så?
Annars kunde jag tänka mig att dialogglädjen var livsluft för en som arbetar med religionsdialog.

Nu har vi följt Facebook.
Jag tyckte det var riktigt roligt, som ni märker. Hela mitt gubbiga kunde blomma ut.
Nästa roliga jag ska försöka göra är att titta på vårt hus när X2-tåget susar förbi. Det kallar jag roligt. Och fort ska det gå. Kanske missar jag huset, men då beror det på att jag just då serveras frukost.
1 klass.
Ni förstår.
Kyrkomötet väntar.