Första ljuset i Advent

Jag manades att vid adventets ankomst denna afton lägga ut några tankar om hur vi håller advent. Svaret är väl busenkelt. Vi tar tron på allvar och låter den bli handling.

1. Kyrkogång. Fyrtal i söndagar kan man hoppas på om det nu finns högmässor att komma till.

2. Läsning av profeten Jesaja. Tre kapitel om dagen. Det går också om man har mycket att göra. Det går lättare om man har en vana, t ex att läsa Jesaja innan förmiddags- eller eftermiddagskaffet. Hos profeten finns det jag uppfattar vara för oss samtida och dystra besked. Det finns besked om Frälsaren också.

3. Försök till återhållsamhet när det handlar om mat och dryck. Jag skriver försök. Det borde vara lättare nu när jag är pensionist. Men jag tar inte ut några segrar över köttet i förskott.
Jag tänker inte fasta på festdagar. 6 dec är Nikolaus, 8 dec Maria-fest, 9 dec Anna, kan Nobelfesten 10 dec bryta fastan?, 13 dec Lucia, 19 dec är min dopdag men också min prästvigningsdag, vilket är ett gott skäl för alla svenskkyrkliga att hålla fest och allra mest för läsare av Bloggardag. Här är händelser som styrt fram till bloggande. Så bryter julen in.
Ingen fasta på söndagar, vilket gör att 6 och 13 december blir dubbla festdagar. Hantera detta faktum visligt.
Betyder återhållsamhet bara små bett i lussekatter och pepparkakor samt små klunkar glögg? Eller helt enkelt att odla medvetenheten?

4. Om man nu hävdar att köttet ska ha sitt, gäller att det köttsliga ska hållas efter. Vi kanske ska stava lite på Galaterbrevets kap 5 versarna 19-26. Ska Bloggardag och bloggkommentarer vara snälla utan att bli menlösa? Duger försöka?

5. När frågan om kärleken till nästan kom på tal brukade prosten Pehr inte orera så mycket om stordåd som skulle göras som om brev att skriva, telefonsamtal att ringa eller folk att bjuda på kaffe. Vi får vara glada över att ha varandra.
Den lilla fastetiden kanske ger möjligheter till de små omtankarna?

Skulle det komma en flykting förbi, kanske det är läge att bjuda på kaffe och göra ett litet språkcafé? Jag ska ju bjuda min Herre till mig för han vill gästa och sitt förbund befästa (sv ps 104:4)
Jag funderar på om jag ska ha det så städat hemma att jag utan vidare kan bjuda in Frälaren eller någon han sänder till mig.
Det kanske vore en fördel på flera sätt?
Min fru läser inte Bloggardag. Det är väl det. Annars hade hon påpekat att jag är usel på att städa så hon får göra om eftersom jag inte dammsuger tillräckligt mycket i hörnen. Det beror på att jag lärt mig devisen "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Det är trons trotsiga hållning. Frälsaren är inte petnoga på det viset heller. Eller snarare: Han ser, men Hans kärlek är blind.