Inshallah

Om Allah vill, möts vi 2016 till ett nytt kyrkomöte, sa komministern Anna Ekström, Fisk i sitt anförande när löftesbrottsfrågan kom upp i förrgår. Inshallah. Man kan höra det i hennes inlägg. Det är första gången Allah åberopats i Svenska kyrkans kyrkomöte. Någonsin. Det är Allah som avgör om vi ska mötas i Svenska kyrkans kyrkomöte 2016. Glöm inte det. Ner i modden med er krav med bön att det ska bli så.
Det är samma Ekström som menade, att eftersom Svenska kyrkan tidigare brutit givna löften, går det bra att göra det en gång till.

Det finns folk av det där slaget att "de är så högkyrkliga att de utövar celibatet offentligt", som nu uttrycker sitt gillande. De manar att det är bra att det finns en sådan som Anna Ekström. Hon klargör hur det egentligen är. Kanske har de rätt.

Här dyker mitt lilla problem angående högkyrklig mentalitet upp.
Högkyrkligheten är dyster. Det finns det på sitt sätt goda skäl till och det är de begåvades börda att genomskåda sammanhang och slagordsförståelse. Högkyrkligheten är en intellektuell rörelse och drabbas därvid hårdare än andra kyrkliga rörelser, mer benägna att blunda eller att sjunga pigga evangelikala lovsånger, om man nu inte gör bådadera samtidigt. Men varför vara dyster?

Nu ser vi ju hur de mest pessimistiska prognoser som högkyrkligheten låtit undslippa sig inte bara går i uppfyllelse utan i uppfyllelse med råge. Det är de många som gjort sig fina karriärer i Svenska kyrkan, som har skäl att gå och gömma sig nu. För vad de än ville, detta ville de inte och de trodde inte att det var sant att man fick ro Fan i land om man tog honom i båten. Nu vet de.

Skicka inga blommor till de högkyrkliga. Skicka franska viner som en solidaritetshandling  med Hollande, Paris och nationen och som un regret, ett beklagande. I nödfall går det bra med presentkort på Systembolaget också. Det finns säkert några sådana högkyrkliga präster i er närhet, beredda också till denna handfasta solidaritet med Frankrike om de får några presentkort. Säg till de högkyrkliga:   "Se glada ut. Det var ni som fick rätt. Era analyser höll." Då blir de glädjefulla.

Jag kan förstärka genom att be er kolla bilderna från kyrkomötets avslutningsgudstjänst (Svenska kyrkans hemsida och Kyrkans Tidning).
Ämbetsreformen 1958 sades syfta till jämställdhet. På bilderna syns inte detta. Där står de kvinnliga biskoparna och de kvinnliga prästerna och diakonerna fram.
Vad var det vi sa? Häng inte med huvudet. Vi fick rätt.
Jag läste en sociologs analys och tror att han har rätt. En sådan feminiserad kyrka lockar inte till sig männen. Kan det vara så att Gud på något underligt sätt gav oss ett manligt präst- och biskopsämbete för att Kyrkan i alla tider skulle samla mänskligheten, när nu synden är en realitet och folk blir dumma mot varandra. Är det manliga biskops- och prästämbetet en väl avvägd kompromiss? Man funderar efter några kyrkomötesdagar, som ni förstår.

Och så Flodström-fallet.
Det är inte första gången vänstern markerar. Vänsterpartiet uteslöt komministern i Piteå och kyrkomötesledamoten Nils-Arne Rehnström ur partiet år 2002, eftersom han hävdade ståndpunkter, som nog måste uppfattas vara väl förenliga med kristen tro. Men sålunda inte med Vänsterpartiet.
Vänsterpartiets ledning var okunnig om att laestadianer kunde vara vänster.
2004 uppstod i stället Vänstern i Svenska kyrkan.

Om denna vänster kan jag fundera, för jag vet en del präster i London av socialistiskt slag som samtidigt var genuint högkyrkliga eller vice versa. Kan man inte vara för en anständig samhällsordning utan att anamma en liberal teologi, som gör upp med trons grundläggande genom att idogt tro på sin tro?
Fallet Rehnström var lite extra utmanande eftersom det var han som dragit ihop en mängd röster till partiet, inte Schyman, om man så säger. Vi hade problem med Schyman redan i FIB-avdelningen på Kungsholmen och där var Nisse Renström alls inte till bekymmer. Bara så ni vet.
Jag gjorde en notering om saken inför kyrkovalet.
http://bloggardag.blogspot.se/2013/07/dra-sig-undan.html

Jag undrar lite över varför placeringen av folk i den franska deputerandekammaren också används som markör i teologiska sammanhang. Det är något led som blir konstigt. Men främst undrar jag egentligen vad Vänstern i Svenska kyrkan är för en skvader.

Vänstern i Svenska kyrkan ger sig empiriskt sett inte in i kyrkomötets djupa teologiska samtal och knappast ens i de ideologiska.
Dess ledamöter kan inte självklart redogöra för en del av de klassiska bolsjevikkunskaperna. Jag har frågat på mitt lite försynta sätt.
Gruppen tycks inte helt hemma i den svenska arbetarrörelsens historia och har, tycks det mig, inte heller läst kamrat Stalins tal vid partikongresserna. Ni vet de där talen som trycktes och såldes och där Stalins tal ständigt avbröts av ovationsartade jubel. Ibland går jag till dokumenten för att hämta uppbyggelse.
Vad säger i övrigt VISK om massdöden i Kina? Jag har inte frågat, men hur eller hur får väl ansvaret läggas på Ordföranden, den store rorsmannen?
Har VISK gjort en pilgrimsfärd till Marx lägenhet på Dean Street (som vi gjorde med alla kyrkorådsordförande som var med i arbetet med bekännelsearbetet)? Har de lagt något på hans grav på begravningsplatsen Highgate? Har de ens varit där? Eller är "vänster" mer ett stämningsläge av mer obestämt slag än politisk teori och praktik? Har Flodström och hans tidigare partivänner läst Karl Marx - och vad tyckte de då bäst om? Delar de Engels syn på familjen? Har någon ens MEGA i sitt bibliotek? MEGA? Marx-Engels Gesamtausgabe.
Så kan man fortsätta. Jag tror man kan fortsätta på detta sätt länge, men det bjuder mig emot att göra så, för det är sannolikt att satsa på en monolog.

Nu ska jag inte vara försmädlig mot vänstern.
Hur många högermän har läst Burke? Och hur många socialdemokrater har läst alla Erlanders dagböcker och hållit sitt arv levande? Eller Wigforss samlade verk? Eller fyra band av Engberg?

Jag frågar inte vad liberalerna har läst.
Det räcker för mig att höra Anna Ekström argumentera. Då fattar jag.  Ändå har jag gått tillsammans med folkpartiledaren Sven Wedén i samspråk. Det slöt med att han flydde och arbetarkommunen bjöd på läsk.Valrörelsen 1968. Aftonbladet skrev att det var då det blev fart på valrörelsen. Jag väntar på min Brantingmedalj.
Till kategorin förtjusande liberaler räknar jag Olle Wästberg. Han sitter inte i kyrkomötet. Jag skulle inte tro att han åberopat sig på Allah om han suttit där. Det hade varit mer fantastiskt än att en komminister i Lunds stift gör det. Vad säger biskopen i Lund nu och varför slog inte ordföranden klubban i bordet och påpekade religionsskiftet och den auktoritetskris vi nu befinner oss i?

Flodström har inviterats till POSK.
Han hör nog rätteligen mer hemma bland de lågkyrkliga i Frimodig kyrka. Det finns sådana där. Och så en liten tapper skara svenskkyrkliga av högkyrklig fason. Är inte EFS svenskkyrkligt? Inte riktigt självklart. Jag vet. Jag har varit präst i Kalmar. Jag går inte ens riktigt på att svenskkyrklighet kommer med prästvigning. Men låt oss inte gräla om det. Flodström skulle i FK omedelbart känna igen trossyskon. Han skulle kanske rentav få lära sig att analysera det han varit med om under åren som ledamot av Kyrkomötet. Jag säger ett: Han skulle känna sig välkommen. Och kanske skulle han förnimma en fläkt av intellektuell vänster bland ärrade barrikadkämpar i Frimodig kyrka?