Dagen efter

Det var inte mycket till sakinfo om kyrkomötet som Kyrkans Tidning kom med denna torsdag. Det var förstås inte möjligt att berätta. Jag antar att deadline låg kring lunch i tisdags. Men sakanalyserna saknades. Folk röstade, motioner avslogs. Finns det intressanta ideologiska konflikter bakom besluten? Är det något som ska göras begripligt? Och är det verkligen sant att debatterna var som omfattande som det påstås. Det är bara att gå till protokollen och jämföra. Vilka debatterade - och vilka gjorde det inte? Det kan man också kolla.

Kyrkomötespsalmen "När vi skola hem till vårt fädernesland, och skiljas vid detta elände (sv ps 424:9, 1937 års psalmbok) sjöng jag i hjärtat och for hem. Stoppet i tågtrafiken drabbade mig inte, men nyheten att kyrkomötesledamoten PO Flodström hamnat i politisk vilsenhet slog till.
Vad hade hänt? Den berättelsen blir en berättelse om Svenska kyrkan.


Flodström tillhörde Vänstern i Svenska kyrkan. De ideologiskt mer renläriga kanske inte skulle uppfatta att alla medlemmar där är närmare bekanta med marxismens politiska ekonomi, med Marx, Engels och Lenins skrifter eller med Mao Zedongs tänkande - men varför vara kitslig. I går blev Flodström politisk vilde. Varför?

Han missförstod av olika anledningar vad som skulle beslutas om Julia Kronlids (SD) motion angående ”En intensifiering av stödet till förföljda kristna”. Han röstade för utskottets betänkande på alla punkter, också den om ökat stöd till kyrkorna i närområdet. Jag noterade förhållandet lite förvånad, det medges. Men Flodström är en vänlig skäl. Han ville stå upp för nödlidande kyrkor och fattade inte den politiska innebörden av denna sympati. Han svek partilinjen. Kamraterna såg det och agerade mot detta svek.

Som i en bättre stalinistisk rättegång heter det, och Flodström redogör för saken på facebook: "Emellertid så stödjer jag Vänsterns i Svenska Kyrkans beslut om uteslutning då jag efter dagens lunchmöte med gruppen är helt överens med dem om att jag nog inte hör hemma där."

Skälen är två:
Vänstern i Svenska kyrkan har oroats av Flodström, som är för väjningsrätten, dvs det löfte som gavs när kyrkomötet beslöt om enkönad vigsel och gruppen uppfattade att Flodström generellt sett stod närmare POSK eller Frimodig kyrka (nog närmast FK, faktiskt) och detta riskerar skada socialdemokraternas förtroende för Vänstern i Svenska kyrkan. Det var riktigt lustigt detta! Men det andra skälet är det främsta: Flodström tänker sig att ledamöterna i Kyrkomötet "främst sitter där som kristna syskon som tillsammans utifrån vår kärlek till Jesus och Kyrkan genom diskussioner i plenum utformar och beslutar om Svenska Kyrkans framtid, medan nomineringsgrupperna dels är en stödfunktion för att förenkla för dels oss ledamöter att förstå och hantera den stora mängd motioner och skrivelser som årligen tas upp till behandling i kyrkomötet, stiften och kyrkoråden. Men främst ett sätt att förenkla för väljarna som inte känner oss alla personligen att kunna påverka i vilken riktning Svenska Kyrkan skall styras, snarare än att man röstar på en nomineringsgrupp på samma sätt som man röstar på ett politiskt parti där det finns ett större ansvar inför väljarna att leverera enligt ett antaget partiprogram. Idag har jag förstått att man inom ViSK har en från mig annorlunda syn på Svenska Kyrkans styrsystem vilket i kombination med en diskrepans mellan mig och gruppen i olika enskilda frågor, ställer jag mig helt och fullt bakom nomineringsgruppens beslut att utesluta mig."

Där satt den!
Jag skulle kunna vara lite bekymrad över att PO Flodström inte fattat den saken förrän nu. Men det är mänskligt, och kanske framför allt kyrkligt, att se vad man vill se. Minns at det är gryning över Svenska kyrkan (Modéus I).

Var uteslutningen av PO Flodström det mest intressanta som hände i kyrkomötet. Kanske. Samt beskedet att frågan om beredskap att viga enkönat som villkor för prästvigning inte kunde tas upp. Det betydde att de som skulle vilja ha den lösningen fick avstå från att rösta. Det gjorde Dan Sarkar (FK) också. Fast av det skälet att han alls inte ville rösta av löftesbrott. Stalltips: det kommer en ny och bredare undertecknad motion 2016. Men redan nu är det allvarligt. Också om 30-40% går på löftesbrytarlinjen är det, som det heter, problematiskt. Det är ett uttryck som biskop Ragnar Persenius ofta använder. Han är min vän. Ska vi göra ordet bevingat? "Problematiskt, sa biskop Persenius" -?

Nu drev jag med det allvarliga. I kyrkopolitiken är problem alltid möjligheter som kommer med baksidan före. Det är så de ser det. För de kristliga finns det inga egentliga problem. Det är kanske just det som är problematiskt.
"Problematiskt, sa biskop Persenius."

Vi bråkade kanske inte tillräckligt mycket om att Läronämnden inte gjort sin läxa och tydligt i tid avvisat löftesbrottet och därmed satt en gräns för vad en reservation skulle kunna innehålla. Nu ska det ordnas så att Läronämnden ska kunna läsa utskottsbetänkanden och kunna komma med synpunkter. Jaja.