Vi och dom

Det finns ett "vi" och ett "dom". Inte vi och flyktingar utan vi och "dom där uppe", dom i beslutsfattarposition. Jag har föga respekt för de politiska ledningarna, det är ett faktum, Sorgligt men ett faktum.

I går läste jag som vanligt tidningar.
I Barometern/OT nåddes jag av det hugnesamma beskedet "Sverige klarar utmaningen". Det var det vänsterpartistiska kommunalrådet med support av den politiska sekretareraren i Kalmar som lugnade mig. Tillsammans med de flyktingar som får asyl kan vi tillsammans utveckla vår gemensamma välfärd. Nu övertygades jag inte av argumenteringen, historiska exempel på hur "vi" tidigare tagit emot flyktingar.  Grundkursen i marxismens ekonomi kanske inte kommunalrådet och sekreteraren tillgodogjort sig. Kravet att stoppa vinster på flyktingmottagandet är förstås sympatiskt - men fungerar inte. Jag tycker rent allmänt att bolsjeviker ska vara bättre pålästa än vad jag såg redovisas i Barometern/OT och argumentera övertygande.

Alltså gick jag över till socialdemokratiska Östra Småland.
Där var rubriken en annan. Chefen för Migrationsverket i Högsby, dit huvudkontoret i länet förlagts: "Vi klarar inte av situationen längre".
Han menade att vi måste börja tala om fakta. Verksledning och operativ verksamhet tycks vara skilda ting, om jag läser reportaget rätt innantill. Och det tror jag att jag gör även om regeringen idag fattar beslut om gränskontroll.
Agneta Adeen har skrivit. reportaget, Henne gillar jag. Hon har den journalistiska muckraker-driven. Hon ger också en ögonblicksbild och befinner sig på plats i Högsby en morgon för att skriva reportaget. Vad händer 06.50 till  09.17? Vi får inblickar. Svaret är att personalen hinner med ungefär hälften av dem som köar. Kl 15 stänger kontoret och de som inte hunnit fram, får komma en annan dag. Aynale Aden Hassan från Somalia har sovit på stationen och inte i Nybro för skulle han åkt tillbaka, hade han inte kommit fram nu heller. Han har inte fått frukost, förstås, och huttrar i en jacka han fått låna.

Flyktingarna får åka buss på fritt busskort. Innan var det tjafsigt och de kvinnliga busschaufförerna "fick ta emot mycket skit. Tyvärr är många av dem sjukskrivna idag", säger en busschaufför. Vad gällde saken? Många påstod att de var barn och skulle få åka till lägre pris. Men sjukskrivna? Hur kunde det bli så? Vad säger dom som alltid står upp för jämställdhet nu?

07.48 kommer tåget från Hultsfred. En timma innan kontoret öppnar står hundra personer i kö.
08.30 är de 150 och väktaren från Securitas upptäcker en man som trängt sig före. Han skickas tillbaka i kön, längst bak. Kontoret öppnar inte om han inte flyttar sig, sägs det.
08.45 får en kvinna en smäll på käften. En vilt gestikulerande man förs bort av landsmän. Polis tillkallas. Kvinnan skakar och får sitta ned på kontoret för att vila sig. Varför blev det bråk? Vittnen säger att mannen skallade henne eftersom han tyckte att hon trängde sig före i kön.

Retorik från två vänsterpartister  i Barometern/OT och så en mer kaotisk verklighet, som redovisas i Östra Småland. Ingen ställer väl kravet på att den sortens politiker, som orerar fritt från verkligheten,  ska lämna sina platser. De flesta nöjer sig med att konstatera att det finns ett vi och ett dom. Och så finns flyktingarna. De är som vi och precis som vi, när vi blir frustrerade.

Så, med Lenins lånade ord: Vad bör göras?
Vi kanske mycket mindre ska tala om flyktingarna som ett problem för att i stället beskriva vår överhet på det viset.
Jag är inte förvånad. Inte över Migrationsverkets ledning heller. Kanske inte ens över alla tjänstemän. Ibland har jag ju under årens lopp stött på några av dem utan att bli imponerad. Byråkrater är till ringa nytta när det blir kris, kaos och katastrof. Då står de hjälplösa i väntan på att reglementet ska tolkas och andra myndigheter konsulteras och de rutiner som inte längre fungerar på något sätt ska bringas i funktion. Det klarar de inte. Inte i tid i alla fall.  Först när det är oreda talas som ett mantra om "ordning och reda". Det skulle varit ordning och reda från början, förstås. Eller för ett par veckor sedan.

Det ser dystert ut för vår svenska nation och det är inte flyktingarnas fel. Inte bara i alla fall. De skulle självfallet haft vett att stanna där de var och bli misshandlade eller dödade där och detta att de söker en bättre framtid för sig (och sina barn) bör förstås läggas dem till last. Med en liten fundering: Dom är som vi. De gör vad vi skulle jort i det läget.

Jag utmanades att granska de islamkritiska på Bloggardag. Det kanske jag gör, men det jag skrev om var en journalistik jag inte finner möta mig som läsare med respekt. Agneta Adeen spelar i en annan divison. Hon respekterar sina läsare och tar sitt ansvar att hålla oss informerade på allvar. Och då undrar jag denna morgon vem som ger oss insikter om vad som alldeles konkret föregått beslutet om gränskontroller. Vinner SD på varje punkt?

Nu tog jag politiskt ansvar och nödgas spara Modéus I som är Martin III till i morgon.