I veckan

I går var det en fin höstdag på sjön. Jag hade tänkt att vågorna skulle vara så besvärliga att jag inte skulle bogsera bryggor in i skyddat läge i viken men solskenet piggade upp och jag tig den lilla roddbåten och satte kroppen i arbete. En hund i fören, den andra på kurs (nu behöver vi inte föra mer diskussioner om hundar för ögonblicket, tror jag bortsett från korrigeringen att foxterriern är 11 och inte 13 år  och kanske också bortsett från att hundar förhindrar demens). Nu är det dumt att ensam ta sig an uppgifter som enklare sköts med en  medhjälpare till hands. Det blev nästan som jag tänkte bortsett från att vänster stövel läckte och jag ramlade två gångar. Halt och eländigt och inte längre riktigt gjort för mig. Jag blir lite utförligt mest för att markera insikten, att allt inte riktigt blir som man tänkt sig. Det gäller också framtidsplanering. Så vad då i veckan? "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" är en slags mothållning mot effektiv planering.

I veckan kommer i alla fall de första tre böckerna i novellantologin om dödssynderna. Jag ska skriva lite mer om saken en annan dag /se där, framtidsplanering trots allt!/. Och så ska jag vara med när Kyrkostyrelsen möter Stiftsstyrelsen i Härnösand. Det betyder att jag får svårt att skriva om smaskiga detaljer som berättas vid överläggningarna för det som händer i sammanträdena är inte sådant som kan hamna på bloggen. Borde det inte? Nej, det finns samtal som ska föras utan att de som samtalar blir offentligt redovisningsskyldiga till skillnad från beslut som alltid ska vara offentliga och möjliga att förstå. Och beslut föregås av öppen debatt och, självklart, av faktaredovisning. Men  samtal i sammanträden i styrelser och utskott, är en fråga för dem som valts som företrädare. Det betyder att samtalen också ska kunna föras utan skyddsnät, dvs alla har rätt att ha fel, pröva resonemang, får motrepliker och så knådas beslut fram.

Samråden mellan Kyrkostyrelsen och stiftsstyrelser tuggar på. Där fattas inga beslut men ges, som bäst, informationer. Och så har deltagarna sett varandra. Om samtalen kan jag säga så mycket, att informationen kan skruvas. Är det roligt? Inte riktigt. Det som redovisas från Kyrkostyrelsen är ju sådant vi hört till leda. Det riktigt intressanta i Härnösand, konflikten, tror jag kommer att svepas förbi med lätt hand.

Tillbaka till frågan om insyn - och begränsad insyn.
Representativ parlamentarisk demokrati betyder att väljarna väljer representanter. De väljer inte människor som i fråga efter fråga agerar på väljarnas mandat utan sådana som representerar väljarna och förväntas ha klokskap nog att hantera de frågor som blir aktuella med klokskap. "Du får ta hand om det där" är hållningen från väljarnas sida. Det betyder att väljarna får lita på att de bedömningar som görs är kloka - eller i varje fall de rimliga sett till situationen. Valen är tillfället att pröva om förtroendet för representanten finns kvar. Men för att detta system ska fungera behövs en tredje  och granskande statsmakt. Förfaller journalistiken är det illa ute med oss.

Kommer regeringen att avgå i veckan?
Det tror jag inte, men noterar att kritiken mot regeringen inte bara styr på sak (handlingsförlamning) utan också på person. En i taget. De yngre statsråden kallas "vuxenbarnen" eller " 30 30 30", som är en förkortning av ett förhållande jag inte riktigt kan redogöra för. Jag trodde nog aldrig att jag skulle få se svensk socialdemokrati förnedras så som det kan ses nu när det gäller utövandet av statsmakten. Jag tänkte mig inte heller att socialdemokratin skulle hamna i regering med galningarna i Miljöpartiet och undrar mycket över detta. En ren S-regering hade varit möjlig - så tam och tandlös som oppositionen är. Här är mitt problem. Vi har fått ett system i politiken där folk tar sig fram och upp. Partierna är inte de folkrörelseburna partierna utan beslutsfattarorganisationer med, dock, betydande privilegier, som rekryterar beslutsfattare som gör politik till yrke. Interiörerna från SSU och MUF är lika skrämmande. Det är dessa som ska anförtros utövande av statsmakt! Och hållningen ska nu upprepas: "Stockholmare är smartare än lantisar." Det är så man tänker i Agnefit, det ärevördiga namnet på den holme som bär Den Helige Andes namn numera.

Jag har sett de politiska partierna i Kyrkomötet. De imponerar inte.
Tänk om de inte är stort bättre på att sköta världsliga angelägenheter än kyrkliga?

I veckan händer väl en del vanligt också.
I går var det dansbandsmässa i Rydaholm. Folkligt, festligt, fullsatt (nästan), fromt. Jag saknade salig Hellström. Vi firade den åttonde dagen. Söndagen är både veckans första och åttonde dag. Det är sublimt. Endast svårartat sekulariserade tror att måndagen är veckans första dag. Själv är jag redan på veckans andra.