Konflikten i Härnösand, §127

Jag har inte sett någon nyhetsrapportering om saken. Det kan bero på att nyheter, mycket märkligt men i alla fall, tycks inträffa på journalisters kontorstid. Då vet de inte till sig i sin iver att rapportera också det de alls inte kan överblicka. Ubåtsjakter och sånt. Inte riktigt så med konflikten i Härnösand

I Härnösands Stiftsstyrelse har biskop Eva Nordung Byström reserverat sig mot ett beslut övriga i stiftsstyrelsen samfällt tagit. Det kan tyckas vara en variant av det intressanta "Mot det fattade beslutet reserverade sig samtliga utom prosten".

Jag läser sålunda § 127 i stiftsstyrelsens protokoll (22 okt).
Jag får veta att samtliga fack "kräver att biskop, stiftsdirektor och stiftsjägmästare omgående och på ett strukturerat sätt börjar arbeta med att hitta framtill ett fungerande samarbete och kommunikation, både inåt och utåt. Därefter involveras även styrelsen, och motsvarande arbete genomförs där, för att uppnå samma grundläggande förutsättningar och en solid grund för att skapa öppenhet, förtroende mellan ledning och styrelse. Först därefter kan man bygga upp samma förtroende och tilit i hela organisationen."

Bilden som framträder är bilden av kaos. Samarbetet fungerar inte - varken utåt eller inåt. Kommunikationen verkar ha brutit samman i själva byråkratin. Saken tas i flera steg. Sista steget är att förtroende och tillit ska byggas upp i hela organisationen, dvs när detta väl gäller mellan ledning och styrelse. Tala om härva.

Stiftsstyrelsen beslöt i denna situation om en ny delegationsordning där stiftsdirektor och stiftsjägmästare direkt underställs styrelsen. Det tyckte inte biskopen. En sådan ny ordning strider mot beslut i stiftsfullmäktige, bortsett från att stiftsstyrelsen går ifrån ett tidigare fattat styrelsebeslut. Biskopen ville att stiftsstyrelsens ordförande, dvs hon själv, ska vara arbetsledare för stiftsdirektorn. Så är det, antyder hon, i alla andra stift.

I kursiv heter det i reservationen:
"Så vill jag till sist tilläga:
Jag är inte ute efter makt, utan vill uppnå ett klimat med så få konflikter som möjligt utifrån det mandat för ansvar, styrning och ledning som enligt KO, arbetsrätten och arbetsmiljölagen är givet mig som biskop. Jag vill med andra ord få det utrymme och det mandat som krävs för att uppfylla ett uppdrag som jag också personligen kommer att ställas till svars för om det inte utförs på rätt sätt."

Den fem sidor långa reservationen skrevs den 26 oktober och undertecknas med en intressant precisering:
"Arbetsmiljöansvarig chef enligt stiftsstyrelsens delegation och organisationsplan.
Ledamot och ordförande i Stiftsstyrelsen och Domkapitlet
Biskop i Härnösands stift.

Biskopens besked att hon inte är ute efter makt, avslöjar att saken gäller just makten mellan stiftsstyrelse och biskop och, såvitt man läser rätt mellan raderna, mellan stiftsdirektor och biskop också. Detta är inte en dagsfärsk konflikt, anar vi också.

Tar vi till Formulär 1A för konflikter i Svenska kyrkan torde det i Härnösand vara en majoritet kvinnoprästmotståndare som i stiftsstyrelsen gör sitt bästa för att tråka den kvinnliga biskopen.
Ska vi följa Formulär 1A?
Eller handlar det om ämbetsfrågan - fast på ett annat sätt?  Biskopsämbetet i förhållande till den kyrkopolitiska styrningen? Inte vet jag, och detta är ingen kyrklig tidning med resurser att bena upp härvor. Hur kommer det sig att Kyrkans Tidning inte legat på framkant? Har tidningen inte kunnat förnimma att något varit på gång? Eller är det en negativ nyhet som inte längre platsar i Kyrkans Tidning där det mesta ska gillas och hyllas? Vad gör tidningar och övriga media i Härnösands stift? Nyhetsbevakar eller struntar i de kyrkliga frågorna?

När det fanns en konflikt som tycks motsvara denna i Växjö stift, avgick biskopen. Eva Nordung Byström är nog personligen mer charmerande än Sven Thidevall, så det behöver inte bli så. Men är det en grundläggande konflikt som äventyrar samarbetet på stiftskansliet, brukar lösningen vara att någon får gå. Det ska inte uteslutas att det blir biskopen, om man analyserar den kyrkostruktur och styrningen av den, som vi numera har - eller för den delen om man analyserar det fattade beslutet.

Jag hoppas att alla som surnade till när jag repeterade Kyrka Ämbete Enhet och menade, att jag på något sätt ofruktbart gick tillbaka till något som var ett helt passerat stadium, nu gläder sig över att Bloggardag tagit upp något samtida och varit tidigt ute med det. På Kyrkans Tidning har man nog  tagit helgledigt, men här bangar vi inte till båtnad för läsarna.

Jag vet att det finns en faiblesse för kvinnliga präster och biskopar. Till 99% sägs svenska folket gilla ämbetsreformen och det är en procentsats som avgör själva frågan för somliga. Kanske vill några ha jämförelsematerial när det gäller, ja ni vet. Här är det materialet. Mitran käckt på svaj.  Ska vi säga Sverige - England 1-0?

Borde jag skriva något om att hon för kräklan fel?

Nej, då blir ni bara upprörda. Över mig!

Fast det säger kanske något. Vad vet jag inte. Fråga Stiftsstyrelsen, vetja.

Nu genomförs alltså den organisationsförändring biskopen inte vill. 

Stiftsdirektorn och stiftsjägmästaren hamnar under Stiftsstyrelsen, som därmed stärker sin operativa makt och försvagar biskopens. 

Hur blir det då? 

Den som lever får se, som vi säger en dag som denna. Den som inte lever får också se - och kanske organisationsplanen för Härnösands stift inte är det som då väcker störst intresse.