Kumbaya-KG och lillasyster AK

De mer stillsamma i landet blir kanske inte förvånade och jag borde inte heller bli. Vi har väl alla läst HB Hammars bok I ärkebiskopens skugga och har därmed fått insikter i hur klanen Hammar har det.  Jag blev likväl häpen och detta förhållande tillskriver jag min helgelse. En sådan som jag vill tro gott om folk och tänker att de är väl inte helt dumma i huvudet när de tagit sig fram i det kyrkliga livet.
Så tänker jag, eftersom jag vill tänka så och både söndagsskolfröken och scoutkåren rekommenderade en sådan livshållning. Det har med åren blivit allt frommare för mig.
Jag hör mig själv utbrista. "Jag tror. Herre, hjälp min otro" och i detta fall som vid all bön svarar Gud med trafikljusets signaler: "Stopp, vänta, go for it!" Jag har inte fått grönt ljus. Inte än i alla fall.

Efter attentaten i Paris upprepar KG att fred är vägen till fred. och det kan efter Maria Ludvigssons insats i SvD i går tyckas lite taskigt att ge sig in i bråket med KG. Men varför töva?

KG har sett ett inslag med en pappa vid Place de la République. Pappan försöker förklara vad som hänt och att vi försvarar oss mot våldsverkarna med alla dessa blommor och ljus. "Det är med blommor och ljus vi ska försvara oss", upprepar pojken inför tv-kameran. och KG köper resonemanget. Tänk om ett tv-team i stället filmat en liten pojke som ville ha krig? Det kan väl finnas krigiska små pojkar också? KG driver resonemanget: Våldet har mångfaldigat terroristernas antal så varför inte blommor och ljus som motmedel?
Detta är den man som under åratal själv använt det institutionella våldet för att komma dem han definierat som sina teologiska och kyrkliga fiender till livs. Men han sjunger sitt Kumbaya när det passar. Fast nu blir det väl bara dumt?

Staten har och ska ha ett våldsmonopol. Det är statens skyldighet att skydda de egna medborgarna. "Våldssådd" måste, menar KG, "till varje pris" undvikas.  Det kan man säga - men vad är våldssådd? Är det varje bruk av våld? Och vad betyder varje pris? Också fred och frihet?

Men vad med Mellanöstern?
KG pläderar för en "mentalitetsförändring". Det står honom fritt, men kanske en ärkebiskop skulle nämnt något om synden i sammanhanget för att visa sig vara realist? Vi ska inte "omedelbart" tänka i militära termer när hot inträffar. Det är sant. Då kanske vi i stället skulle tala politik och politisk kompetens, dvs förmågan att bygga så att politikens ultimata vapen krig inte kommer till användning?

KG argumenterar a-politiskt. Det är kristligt. Min moster var bra på det. Men för oss andra är det nog så, att rätt och rättfärdighet upprätthålls också med vapenmakt men först och främst politiskt, genom att rättfärdigheten blir politisk ledstjärna. Det ska vara juste och inte som det kyrkosystem KG drev, för att nu markera. Tror ni verkligen på KG:s vackra ord, ni som vet vad han har varit och är kapabel till i kyrkopolitiken? Men varför säger KG ingenting om imperialismen?

Har jag därmed försvarat den franska flygattacken mot IS? Inte ett ögonblick. Om kriget i Syrien och bristen på fredsförhandlingar fattar jag ett. Det är som det var under det 30-åriga kriget. Krigsherrarna ville inte ha fred. De hade intressen i kriget. Det har många just nu. Och Svenska kyrkan skickade tydligen ärkebiskop Anders Wejryd till Assad i Syrien för ett antal år sedan. För att säga vad? Borde vi inte kunna få besked om saken. Lika mycket besked som om vad Svenska kyrkan tyckte om Dublinöverenskommelsen eller om fyra års krigföring i Syrien. Har det inte varit väldigt tyst? Har vi inte varit väldigt tysta?

KG:s syster AK har också fört fram sina meningar. Det gjorde hon den 19 november på Dagens Seglora. Hon gav sig nu i kast med att hantera frågan om förföljelsen av kristna. Den är alltmer uppenbar. Hon vill fråga som Jesus ("vad vill du jag ska göra för dig?") och inte utgå från att "vi har omedelbar tillgång till vad som är bästa svaret för en annan människa". Det var ett märkligt och självklart påstående. Märkligt för att vi talar sak och inte person. Vad gör vi i en tid när våra medkristna strukturellt förföljs.

Nu har AK Hammar varit ute och rest. Så pass, sägs det, att hennes arbetsgivare tycks ha påpekat förhållandet. Men med en massa resande som tillgångar kan AK beskriva vad hon uppfattat att kyrkoledarna i Mellanöstern menar.

Men, hallå! Visserligen är imperialismen kapitalismens högsta stadium, men kunde vi inte få repliker och texter som visar vad dessa kyrkoledare faktiskt tycker i stället för besked om vad AK Hammar förmår uppfatta?

Jag tar några nyckelformuleringar för att visa på problemet:
AK har uppfattat att kyrkoledarna tycker att det är kontraproduktivt att bli exponerade ensamma som en förföljd grupp. Hon har förstått att kyrkoledarna vänder sig mot det sekteristiska våldet men värnar det universella och inte exklusiva gruppidentiteter (som att vara kristen t ex DS). Hon förstår kyrkoledarnas analys utifrån att de behöver mer än religionsfrihet  för att "enbart fokusera på rätten att utöva sin tro förminskar de allmänmänskliga behov som också förvägras kristna på många håll i världen." Samtidigt är kyrkoledarna, tror AK, "starkt medvetna om, att de just genom sin tro på Gud och sin kristna tradition bidrar till att bygga ett gemensamt Mellanöstern." Tron förenar dem med alla människor och detta leder till slutsatsen att de vill ha hjälp agt bygga ett inklusivt Mellanöstern. "Exklusiva grupprättigheter leder till våld."

Detta är sammanfattat vad AK uppfattar att kyrkoledarna säger. Det påminner väldigt mycket om vad AK själv menar. Ett sådant påpekande ter sig självklart på en blogg som är känd för att vara pigg, käck och munter.

I allvarsamma tider kanske syskonen Hammar (med ett viktigt undantag) inte är personer vi bör förlita oss på. Men jag kan förstås ha fel. Visa det då. Visa att klanen Hammar står för det ställföreträdande förnuftet i Svenska kyrkan och därför ska förses med podier och inflytande för allas vår skull.