Varför är dödssynderna så kulturellt intressanta?
Jag vet inte. Jag konstaterar att. Hur hanteras detta i Kyrkans liv? I skriftetal? I predikningar? I de teologiska samtalen i församlingshemmen?
Jag har inte läst novellerna i det dödssyndsprojekt Ariton förlag drog igång. J
ag fick frågan om jag ville skriva och undrade om det skulle vara teologiska analyser. Det skulle det inte. Det skulle vara en berättelse. Jag förstod det som en samtida vinkling av en specifik synd. Berättande text om en person i samtiden i stället för en fullödigt utredande text och allt detta i novellformat. Böckerna är inte kyrkliga alster. Det är inte heller säkert att en synd beskrivs som vacker. Bäst att säga det, tror jag. Fast jag skriver rätt harmlöst.
Nu blir det sju böcker som releasas denna vecka, då de första tre kommer. Sedan kommer de resterande delarna under tiden januari till april.
Ibland är det lite tråkigt att inte vara församlingspräst och fundera över hur de litterära i församlingen kunde stimuleras att läsa en novell och kanske på ett stimulerande sätt säga något vid ett kyrkkaffe.
Poängen? Den gamla vanliga: förlåtelsen. Själva ärendet.
Jag ska skriva mejl till några präster och meddela att den som beställer hela serien slipper betala 200:- per bok, dvs 1400:-, utan får alla för 990:- om man beställer före 15 december och anger mitt namn vid beställningen. Samma villkor får gälla hugade bloggläsare. Hyfsad rabatt, tycker jag.
Här är förlagets instruktion om att köpa De sju dödssynderna - i tre enkla steg.
1. Klicka på nedan länk.
Längst ned på sidan finns fem alternativ för att köpa böckerna.
Alla sju (omedelbar leverans av de första tre och sedan de nästkommande fyra när de tryckts (våren 2016)). Mest förmånligt.
eller
De tre böcker som lanseras just nu.
eller
Enstaka böcker ur serien.
Alla priser inkluderar frakt - vid köp av alla sju böckerna ingår även portot för kommande leveranser.
Välj bokpaket och klicka sedan på knappen "Boka", så skickas du till en ny sida.
2. Fyll i namn och adressuppgifter.
Detta är absolut nödvändiga uppgifter för att vi ska ha en adress att skicka böckerna till.
Under adressraderna finns en lista över alla författare som bidragit med texter till De sju dödssynderna. Välj mitt namn, Dag Sandahl, i listan. (Det är alltså jag som släpper in er i butiken bakvägen. DS)
Kryssa i rutan som bekräftar att du accepterat köpvillkoren och klicka sedan på knappen "Bekräfta och betala", så skickas du till en ännu ny sida.
3. Tredje och sista steget är själva betalningen. Här finns knappar för att betala direkt med kort alternativt att betala via sin egen internetbank.
Detta betalningsformulär ligger på en säker server (https://) vilket ska garantera säkra betalningar. Är du ändå osäker på att betala med kort kan du klicka på knappen till din internetbank och betala via den istället.
Klart!
När betalning mottagits får vi kvitto på din beställning och böckerna skickas till dig.
Här slutar förlagets instruktioner.
Bokomslagen är snygga och en räcka dödssyndsböcker i församlingshemmets bokhylla innebär att alla efter ett tag kan räkna upp vilka dödssynderna är också om de inte läst en enda rad inuti böckerna. För att inte tala om hur böckerna pryder ett alldeles vanligt hem!
Men vem tar sig uppgiften an att försöka tyda tecknet att den här sortens böcker kommer ut på ett alldeles vanligt och alls inte kyrkligt förlag?
Varför är dödssynder så populära samtidigt som det sägs att Kyrkan bara talar om synd?
Förklara det den som kan.
Kan det höra ihop med att alla vet att pastorn är emot synden så ingen lyssnar när pastorn talar om den, analyserar den och försöker baxa syndare till Nådens tron? Eller är synden av sådant slag att människor sitter med den i knäet och gullar med den och alls inte vill ha syndens skuld utplånad, förintad?
Nog om detta bokprojekt.
Ska det vara litterärt kan jag bifoga en tweet från Svenska kyrkan.
Här är den snusförnumstighet Svenska kyrkan ville pigga upp mig med denna vecka.
Löven som faller i vackra färger är Guds sätt att påminna om att du inte måste vara ung för att lysa upp någons liv
Processen från färgglatt löv till skrumpet, missfärgat och förtorkat är kort. De färgglada löven kanske mest säger detta och föga om Gud, som helst påminner mig om Verkligheten genom sitt Ord?
Tweeten från Svenska kyrkan säger något som jag sålunda tvekar inför i sak och i klokskap.
Ska "Gud" hanteras så här?
Är det som det sägs?
Görs här inte som vanligt? Ett besked, som kan tyckas vara glatt, görs till lag, kravet att lysa upp och jag går inte fri från det kravet?
Eller är jag, som många litteratörer, alldeles för känslig?
Att vara är inte att göra. Jag tycker det var en ganska fin bild. Naturligtvis kan man komplettera med Luthers påpekande att varje skrumpet höstlöv skriker åt oss - med lagens och vredens hela konsekvens - att vi skall dö. Och då tål det att fråga sig varför, men framförallt behöver man förstås sedan få bli uppkrattad och placerad i Guds herbarie-bok, istället för att bli slängd på brasan. Vi får bedja att den store botanisten går förbi, spetsar oss på sin spatserkäpp och klistrar in oss i albumet!
SvaraRaderaI övrigt ansluter jag mig gärna till flera dina analyser, även de ζῴον-logiska ;)
Mvh
Andreas Jocic
Instämmer, Andreas! Bra!
RaderaAssocierar till Dagerman: "Hur fort blir lönnarna gula. / som lyser vår vandring i parken. / Att dö är att resa en smula / från grenen till fasta marken." Fast han borde inte ha slitit sej lös från trädet så snart utan fortsatt lysa upp vår vandring genom sitt författarskap. (Vilket han i o f s ändå i flera avseenden gör - men vårt behov av tröst kan bara Kristus fylla).
Den som påstår att jyrkan bara talar om synd borde komma med en källhänvisning.
SvaraRaderaStund, ställe etc och gärna en mer nutida referens än Augustinus.
Den som läst predikningar av Henric Schartau och bara hittat synd, orkade tydligen bara igenom halva predikan.
Varför dödssynderna är så populära förvånar.
När får man se motsvarande noveller om Dygderna som Johannes Cassianus räknar upp?
Det hela rör sig nog om samma feltänk som när man värderar människors nivå av "kristen livsstil" utifrån uppräkning av lastbarheter och inte efter identifiering av andens frukter.
Tror en muslim/katolik/pingstvän på samma Gud som en "äkta" kristen?
Kan man se samma frukter i deras liv i form av kärlek, glädje, frid, tålamod, ödmjukhet & självbehärskning?
Jamen Peter T, dygder är ointressanta.
RaderaSe på skvaller! Får man så värst ofta reda på grannens eventuella dygder? Nej frossande i synd, död, plåga, skuld och elände roar. Vem läser mer än Inferno av Dante? Paradiso och Purgatorio är jämförelsevis bleka och trista.
Vad väljer vi? En deckare eller en action med den stora konspirationen mot mänskligheten som motiv, eller en skildring av de goda, förebildliga, stabila förhållandena?
Kyrkans problem blir att man får religionskonsumenten att känna egen skuld. Ajaj! Kyrkans företrädare borde vid det här laget ha lärt sig, att folk i stället vill frossa i andras skuld, straff och ondska.
Fast vid närmre eftertanke är det kanske just det man i den goda, nymoraliserande och alarmistiska SvK lärt sig ...?
J
"Den som läst predikningar av Henric Schartau och bara hittat synd, orkade tydligen bara igenom halva predikan."
RaderaJa, om ens det. Det förvånar mig, som gärna läser Schartau, att han kommit att ses som en domedagspredikant. Det flödar ju av nåd i det han skriver. Han tar inte lättvindigt på synden men pekar mycket tydligt på nåden.
Peter T: Finns det någon nyans här som går mig förbi eller menar du att en katolik inte är en äkta kristen?
RaderaFör övrigt tycker jag mig inte ha hört så mycket om att kyrkan bara predikar synd nuförtiden. Jag hörde det mycket när jag var ung, av människor där en del faktiskt hade upplevt detta, eller bara ärvt en idé som de inte tagit reda på något själv om.
Det visar väl att man aldrig själv sett Guds befriande nåd.
RaderaAnna, det finns mer än en frikyrkligt sinnad protestant i detta land som ser med väldigt suspekta ögon på katoliker.
RaderaDet blev mer eller mindre en jordbävning i många frikyrkoförsamlingar när Ulf & Birgitta Ekman annonserade sin konvertering.
I min egen kyrka fanns det åsikter om att slänga ut ljusbäraren för att markera på katoliceringen.
Notera dock min användning av citationstecken.
Jag personligen är så inskränkt att jag bara vill kalla den kristen som säger sig vilja tro bokstavligt på lärosatserna i de två klassiska trosbekännelserna (apostoliska och nicenska) och har en vilja till ett kristet gudstjänstliv.
Jag tror nog att den gränsdragningen skär ganska tvärt igenom samfundstillhörigheterna.
Du får själv avgöra om du missade någon nyans ;)
Glöm inte att personen ska vara döpt i Faderns och Sonens och den Helige Andens namn. Det är lätt att glömma det självklara...
RaderaDet finns grader i "att vara kristen". Trots lutherkatekesen formulering, kan man vara kristen utan att ännu vara döpt. Så var det i fornkyrkan: exempelvis kanon 7 från Första konciliet i Konstatinopel ( år 381, samma möte som antog den nicenska trosbekännelse som allmänt används) bestämmer om dem som kommer från svåra villoläror:"första dagen gör vi dem till kristna, andra dagen till katekumener, på den tredje exorciserar vi dem genom att tre gånger andas på deras ansikten och öron: så undervisar vi dem och ålägger dem att tillbringa en tid i kyrkan och lyssna till Skrifterna; sedan döper vi dem".
RaderaMycket intressant Mikael L!
RaderaLars Jensen
Mikael,
RaderaJag och Luther håller med dig. Katekesens formulering betyder inte att alla odöpta går förlorade. Katekesen är skriven för församlingsmedlemmarna, och de är alla döpta.
Dödssynderna är:
SvaraRadera• Högmod/stolthet (superbia)
• Girighet (avaritia)
• Lust/otukt (luxuria)
• Avund (invidia)
• Frosseri (gula)
• Vrede (ira)
• Lättja (acedia)
Det är kardinalsynder. Dödssynd är något annat (helt enkelt när du med full intention o vid fullt medvetande gör ovanstående; vilket kräver bikt för att du ska försonas med Kyrkan/Kristus/dhA igen).
RaderaDet är nog svårt för protestanter att begripa skillnaden mellan kardinalsynder och dödssynder, eftersom de har avskaffat botens sakrament!
RaderaAntony
Och vad kallas då den synd mot den helige Ande som aldrig någonsin ska förlåtas? Det är väl den enda solklara dödssynden?
RaderaAnders, det låter verkligen inte som om dödssynder vore "något annat" än kardinalsynder, utan på din beskrivning verkar de vara precis samma grejer som vår anonyme vän beskriver - fast utförda med vett och vilja. (Kräver det förresten inte bikt om jag bara "råkat" vara snål eller avundsjuk?).
Antony, vi kristtrogna "lutheraner" har naturligtvis aldrig någonsin avskaffat boten och bättringen. Antalet sakrament är en definitionsfråga, och våra bekännelseskrifter vill inte gräla om det. (Kristi instiftelse + synliga, materiella element var de lutherska reformatorernas definition, men det är ju väl känt att t.ex. bikten stundom räknats till sakramenten även inom vår tradition. Äktenskapet kunde också av någon kallas "ett gammaltestamentligt sakrament", förvisso instiftat av Gud som det ju är.
Däremot håller jag med dem som sagt att dopets sakrament, dopets skepp, inte kapsejsat för att vi fallit (eller hoppat) överbord. Förbundet står å Guds sida fast, och vi behöver inget nytt skepp (som boten då skulle föreställa) utan bara att i sann bot och bättring återvända, vända om, till dopförbundets nåd.
Andreas
RaderaJag kan synda mot kardinalsynder utan att det blir en dödssynd.
Dödssynder ska alltid biktas. Så har Kyrkan alltid lärt (även Fr Martin f ö, t o m efter sin schism).
Problemet är inte Schartau själv, utan alla de epigoner som följt honom och gjort hans predikostil till en sakrosant dogm. Dessutom är det så få som ö h t känner till Nådens ordning idag att den som söker följa schemat fastnar i avsnittet att väcka syndaren. Hade själv en sådan konfirmationspräst vilket dödade min tro. Nu långt efteråt är jag tacksam för det av den anledningen att det var min barnatro som dog. En vuxen tro uppstod ur askan....
SvaraRaderaAllan Willny
Varför köpa dyra novellsamlingar om detta?
SvaraRaderaDet är ju bara att läsa dagstidningen.
LG
Bortsett från 1. att jag skriver i böckerna och 2. att böcker har vi kvar, dagstidningar slängs så gäller 3. att frågan om det dyra - nota bene inte det dyrbara i texterna - måste problematiseras. 7 inbundna böcker för 990: blir per bok 141:-. Böckerna är på mer än 200 sidor, vilket är 70 öre per sida, högt räknat. om tio personer läser böckerna som står i församlingsbiblioteket talar vi om 7 öre per sida och läsupplevelser bli 99:- totalt. Now we are talking.
SvaraRadera