Positionsangivelse på Sorgens Ocean

Jag läser och funderar vad Svenska kyrkan åstadkommer på twitter:
Svenska kyrkan ‏@svenskakyrkan  14 tim
för 14 timmar sedan

Det gravljus du tänder i mörkret blir en fyr på sorgens ocean.

Bildspråket är målande. Betyder det något? Om det hetat att Jesus är världens ljus och i sorgens mörker kan han lysa och leda dig rätt till den trygga hamnen, då hade jag fattat. Men jag medger att jag kanske är immuniserad i överkant. I min barndoms Kronobergs län var ljuständningsseden inte så utbredd. Den är ju något som följer med sekulariseringen, som Mats Rehnberg visade i sin avhandling Ljusen på gravarna. Då är min lilla misstänksamhet kvickt väckt. Det finns en sekulariserad religion som inte frågar efter Jesus, fast det är han som besegrat döden. Denna religion praktiseras i Sverige i månadsskiftet oktober/november som ljuständning.

Till det religiösa hör att tända ljus och tolka på sitt eget sätt. Till tröst är det sagt att jag ligger i min grav men si, då kommer där en främling och lägger en ros på min grav. Då är jag inte död. Jag lever. Sa riksdagsprosten Harald Hallén, han som försett svenska folket med många floskler om döden. Det ska nog mer kraftfulla åtgärder till för att väcka mig till liv, när jag är död. Gammalkyrkligheten höll sådant tal för att vara kärringatröst. Det betyder, som ni vet, att det alls inte var någon tröst.

Jag kollar inte dödsannonser så noga, alltför dåligt måste jag medge. Jag har kommit i den åldern att jag borde vara målmedveten och i varje fall kolla att jag inte själv finns med där. Det lilla jag läser får mig att tro att folk nuförtiden inte har riktig kläm på vad det är att vara död. Ni minns hur det var i Rättvik där fader föreståndaren förmodades sitta och titta på sin egen begravning i Rättviks kyrka. Och det var den fromma varianten. Det tänks att de döda följer oss, intresserar sig för våra förehavanden och som döda ägnar sig åt sina favoritsysselsättningar. Det gör dom inte. Förklaringen är enkel. De är döda. Det vore inte fel om folk skulle ta detta faktum lite mer allvarligt.

Det där med Jesus då?
Han kommer tillbaka eftersom han är uppstånden, lever och sitter på Faderns högra sida. Det är då det blir fart på speleverket. Hur det är dessförinnan, vet vi inte mer än som en kontur. Att vet vi. Både människor och djur hjälper du, Herre.

Det finns folk som varit döda men blivit levande, uppväckta av Jesus. Jairi dotter och änkans son i Nain t ex. De levde "in i vår egen tid", heter det i texter som kommit till kring år 100. Det tror jag är alldeles riktigt men det intressanta är att de inte - lika lite som Lasaros - citeras när de berättar för en häpen allmoge hur det är att vara död. Förklaringen är att de inte kan berätta det - ungefär lika lite som jag kan berätta hur det är att sova. Somna in och vakna upp, det kan beskriva, dåsa, tryna och annat är processer i det medvetna, men det är inte själva sovandet. Om döden vet de som en gång varit döda att Jesus är Livets Herre. Det räcker så.

Då kan jag bli lite bekymrad över Svenska kyrkans hemsida med det digitala tändandet av ljus under fältropet "Släpp sorgen fri".
"I allhelgona vill vi släppa sorgen fri." I helsicke. Vi vill fundera över Jesus om vi är en kristen kyrka och inte en kvasipsykologisk anstalt. Lyssna!
"Och vi vill att du är med. Tillsammans lyser vi upp mörkret."
Så tänker kanske de som praktiserar en synkretisktisk civilreligion. En kyrkokristen tänker inte så, alls inte. Vad är det för ljus vi kan åstadkomma som driver bort fienden döden? Det är någon helt annan som presenterar sig och säger: Jag är världens ljus. Eller har det ordet lagts i hans mun liksom orden "Jag är uppståndelsen och livet?"

Jag ska inte notera mitt rika känsloliv när jag möter ohederligt välmenande känslopjunk av det slag som nu återfinns på Svenska kyrkans hemsida. Jag är ingen del av detta "kyrkoliv". Vill inte vara. Ska inte vara. Är det kring ett budskap av detta slag vi alla ska samlas, lägga bort några kontroversfrågor och så glada förse svenska folket med pretentiöst skitsnack och kalla företeelse "evangelium"? För dr Luther var det annorlunda än på hemsidan. Där handlade det om "was Christum treibet", det som driver Kristus. Nu är det sorgens ocean vi ska plaska eller paddla runt i. Så här går religionsskifte till. Märk mina ord. Vi betalar folk i Kyrkans Hus för att de ska åstadkomma detta. "Släpp sorgen fri" och tänd ett ljus om orden inte räcker till.
https://svenskakyrkan.se/mittljus/tandettljus

Och så till sist ett ord apropå blogginlägget om domprosttillsättningen i Stockholm.
Den författningstext som infördes på kyrkomötets begäran, ogillades egentligen av departementet. År 2000 skulle statskyrkosystemet ändras och då kunde Svenska kyrkan förfara som den ville men att sno ihop en text av det slag kyrkomötet önskade samtidigt som arbetet med ny kyrkoordning pågick var komplicerat. Här gällde ju att gå försiktigt fram, eftersom svensk grundlag stadgar åsikts- och trosfrihet samt frihet för den enskilde att inte behöva ge "det allmänna" besked om politiska och religiösa meningar.
Detta är svensk grundlag.
Det kyrkopolitikerna önskade var lätt att förstå men grundlagsvidrigt.
Därför fick det trollas med orden - och just därför var det viktigt att avförtrolla orden. Men oss emellan - vilket kyrkosystem, vilket i grunden ohederligt kyrkosystem detta är, som inte klarar vare sig den teologiska problemen eller det faktum att det finns folk som inte tror att 1958 års riksdagsbeslut är gudomligt. Tror ni det, förresten, oavsett vad ni tänker i sakfrågan? Jag ska inte än en gång bena ut hur 1958 års riksdagsbeslut genomförts med lögnen som vapen och sveket som verktyg - men så är det. Gud till ära?

Hegel konstaterade att när det går annorlunda till i verkligheten än i lagen bevittnar vi ett samhälle i upplösning.
Vill ni påstå att Hegel tog miste eller att han helt enkelt narrades?

Ska vi paddla eller plaska vidare på sorgens ocean nu?
Och nu är det sorg. Hur kunde det gå Svenska kyrkan och hennes folk så illa?