Döden, döden, döden

En viss förvirring om den tidpunkt, som ingen kunde veta något om, gav de första kristna  problem. Herren skulle snart komma tillbaka men när han liksom inte kom i tid blev döden ett problem. Skulle han alls inte komma när fromt och fint folk dog?  Nu gäller detta att han kommer "snart" oss allihop - i alla tider. Några oss ska dö innan han kommer. Andra av oss ska leva då. Detta betyder att det uppstår ett kristet gravskick och dessförinnan ett kristet begravningsskick. Hanteringen av de döda gestaltar insikten att Kristus lever och att vi ska leva med honom.

Kring de kristnas begravningar i romarriket, och sådana ägde rum öppet när det inte var hårda förföljelsetider, fanns "ett tycke av triumftåg". De kristna sjöng glada sånger och bar palmkvistar i begravningsprocessionerna. Det förvånade de förgråtna romarna, vars begravningar var sorgliga tillställningar. Efterhand fick Kyrkan ta han om alla begravningar och kyrkogården blev Europa runt  den lokala begravningsplatsen. Där vittnade korset om en tillhörighet, kan jag tänka, men också bibliksa bilder som duvan med olivkvist i näbben. Det finns liv bortom.

Kyrkan helgade tiden och firade den Uppståndne söndag efter söndag. Människor steg in i Kyrkans år och överraskades av påskens glädje. I Norden hade prästerna vett att peka på hur påsken och våren sammanföll. Livet sprang synligt fram! Vid begravningsgudstjänsterna förklarades vad Kristus gjort när han dog och uppstod. Döden är besegrad! Ljus och rökelse. Kristus som är världens ljus förkunnades och en doft av den osynliga världen kunde människor känna. Gravarna las på kristet vis i öst-västlig riktning, dvs kropparna las i gravarna på så sätt att de döda skulle kunna uppstå och se Kristus komma på himmelens skyar. Den vita svepningen, de vita vådorna, påminde om dopdräkten.  Vi ser tidigt ett kristet gravskick i Sverige. Likbränningen upphörde när Sverige kristnades.

Hur förkunnas detta nu? Tydligen dåligt. Antalet direktare ökar. Det är när döda begravs utan vidare ceremonier, ungefär som man gör sig av med sopor. Så uttrycks samtidens människosyn, kan jag tänka. Vi är inte unika människor skapade till Guds avbild. Vi är reducerade till att vara arbetskraft och konsumenter. Det får sina konsekvenser  för oss också när vi eller våra anhöriga är döda.

Vad blir kvar?
Sorg och saknad.  Vi tänder ett ljus och är ledsna.
Sekulariseringen är inte god mot människor.

Är det alltså fel att tända ljus eller sätta blommor på gravarna? Nej. Men ljuständningen sätter fart där kristendomen förlorar mark. I Mälardalen och med stöd av Harald Halléns saligförklaringar av alla döda, som Radiotjänst erbjuder när det är 40- och 50-tal. Tänder de kristna ljus, behöver det ske mer medvetet. Och till symboler hör också begripliga ord, sådana som prästen vigts för att förkunna, Verbi Divini Minister som han är.

Vad ska det stå på gravstenen - eller ett träkors, som multnar ner på en generation?
Kör för sten, i går träffade jag stenhuggaren på Estvalls konditori i Moheda och han undrade om inte jag var jag. Det var jag. Såg han en ny affär i vardande? Såg jag blek ut?
Staffan Ljungman menar att den döde inte ska ha skrivit texten till sin gravsten. Men är det inte en bra chans att få sista ordet? Fundera. Sista ordet kanske ska vara ett bibelord? Om inte annat så retar det IS. Och jag markerar var jag här hemma. I Kyrkans gemenskap. Fast lite får man fundera. Kyrkoherden ville ha bibelord och hänvisning. På hans gravsten står att läsa: "Se, jag kommer snart. Upp."

En sak funderar jag över. Man ska vara medlem för att få bli begravd i Svenska kyrkans ordning. Borde det inte vara så att - oavsett medlemskap - kan den som är döpt bli kyrkligt begravd om det finns önskemål? En gång döpt, alltid döpt och Kyrkan har omsorg om de döpta, de som genom dopet blit med-kroppsdelar i Kristi kropp. Hur ska vi tänka nu?

Symboler är tecken som binder samman det vi ser med det vi inte ser. Därför är Kyrkans språk också ett symbolspråk, som kompletterar sakupplysningar. In med symboler, som går att förklara på ett meningsfullt sätt. Men se upp med symboler som ingenting betyder utan bara fungerar som fyrar på sorgens ocean.

Nu kollade jag i går på twitter och kan bara säga, att Harald Hallén inte kunnat göra Allhelgonahelgens uppföljning bättre:

Svenska kyrkan ‏@svenskakyrkan  17 timför 17 timmar sedan

Ljuset du tände i helgen följer dig ut i din vardag. Värme och styrka.

Ser ni en massa gravljus ta sig runt efter en massa människor, då vet ni vad som hänt.
Ger digital ljuständning värme?
Eller är allt detta bara bildligt?
Jag gör något som åstadkommer - vad då?
Självfrälsning medelst ljuständning, alltså?

Så här går religionsskiften till och skiftet sker i Kyrkan förstås, här med den största och inflytelserika  Svenska kyrkan som religionsskiftets agent.

Sänd Ditt ljus och din Sanning, kan jag be. Och si, det är något annat. Till kristen tro hör en portion förnuft. Det behövs inte i den synkretistiska civilreligionen.

Nu känner jag för en bestämd oppositionsrörelse i Svenska kyrkan, som arbetar under parollerna
"Evangelium till folket!" och "Ska de va, ska de va redit." Redigt betyder riktigt och avser inte det som nu framstår som riktigt galet. Religionsskifte med hjälp av modern teknik....