Operation Gryning

Det finns folk av from extraktion (frikyrkor och svärmeri) som gärna lyssnar när en biskop säger Jesus. Och antyds att väckelsen är på väg, vet de inte till sig. Det är mänskligt. Människor blir glada när deras förhoppningar antyds bli uppfyllda. Bondfångare lever på denna mänskliga entusiasm. Och kan en biskop med from uppsyn (det finns en bild i tidningen Dagen, där biskopen står med öppen mun och ser ut som om han lallar, den byttes i nätupplagan under onsdagseftermidagen) ta upp samtidens problem - miljö och flyktingar - och och tala om de hungrande, hemlösa och brottslingarna (Matt 25) kan det bara bli bra och andligt.
Just andras nöd kan uppfattas vara ett tecken på gryning.
Så fungerar det fromsinta.
Jag är emot den sortens fromsinthet.

Själva resonemanget skulle glatt vilken lektor i filosofi som helst:
1. Kyrkan är kallad att följa Jesus. Inget annat.
2. Svenska kyrkan fortsätter följa Jesus.
3. Alltså är hennes framtid god.
Man kunde tänkt sig att artikeln slutat där.  Det gör den inte. Konstigt nog. För nu borde allt vara sagt. Bara en filosofilektor av det gnälliga slaget skulle börja att analysera logiskt och undra om inte det som hävdas, är det som skulle bevisas.

Modéus I blir allmänt andlig.
"Hela världen är genomandad av Gud", vilket innebär att "alla goda krafter i världen, bekännande eller inte, behöver göra tjänst för att världen ska bli god att leva i." Vi behöver inte avkräva varandra bekännelser, menar biskopen, vilket leder till slutsatsen att Gud genom världen uppfostrar kyrkan. Detta är en uppfostran att ta emot med ödmjukhet och just detta mottagande är att lyssna efter Andens röst.

Just så sas också när de tyska nazisterna grupperade sig och blev Deutsche Christen i det kyrkliga. Gud visade i de tyska skeendena att han tänkte större än vad Kyrkan förmådde. Nu ville det till att denna väckelse inte gick Kyrkan förbi. Det handlade om en kristendom som skulle värdera det politiska uppvaknandet positivt "och bejaka de gods gudserfarenheter som vi känner igen där." Biskopar bejakade Guds goda handlingar genom människor också i dessa sammanhang. Ut med högerarmen!
Den som vet detta,och några av oss vet, hajar till när de möter samma slagord i samtiden just från en biskop. Das haben wir also früher gehört. Och inte trodde sig Deutesche Christen vara mindre kristna med mindre Kristusglädje och mindre av Kristusbekännelse. Jesus var ju obesmittad av den judiska anden, så kristendom och antisemitism kunde gå hand i hand.

Nu är Modéus I övertygad: "Solen är på väg att gå upp för Svenska kyrkn, det är jag ganska övertygad om. Det finns en växande glädje över att vara kyrka, och att vara det här och nu. Fälten vitnar till skörd, och vi har allt att vinna på att söka det goda i våra olika traditioner."
Så talar den som kommer från Jönköping, en biskop som upprätthåller det kyrkosystem som marginaliserar medkristna för att eliminera dem, en biskop som under alla år inte sagt något mot den sortens kyrkopolitiska beslut. Till exempel. Men glad han är ändå.

Det är inte trovärdigt.
Det är den sortens kristliga falskhet som är naturgiven, kanske själva livsluften i Jönköping.
Att biskopen inte stöder sina resonemang med hårdfakta, siffror för det kyrkliga livet i Linköopings stift, noterar endast den kritiske läsaren.

Hur ska vi tänka när en biskop talar om gryningen som  han är "ganska" övertygad om kommer?
Passa oss. Vi är värre ute än man i förstone kunde tro.
Hade detta varit en chef på en militär övning, en bataljonschef eller en tillträdande glad regementschef, hade amiralen Steffenson  liksom  generalen Fale Faleson Burman låtit honom veta att han levde.
För deras Operation Gryning gällde att inte uttrycka förhoppningar utan visa analytisk kompetens. Det borde egentligen vara kravet på biskopar. Pastoral och strategisk kompetens, realistisk samtidsanalys. Men påpekas detta, rycker säkert någon svärmisk frikyrklig eller någon positivitetstörstande svenskkyrklig ut till biskopens försvar.
Det var, som ni minns, de svärmiska frikyrkliga som för mer än hundra år sedan skulle göra det Svenska kyrkan inte förmådde. Kristna Sverige. Det var gryning också då, som ni kanske minns, och stora löften som gick i uppfyllelse. Eller kanske inte.

Nu kunde sägas att en biskops artikel i Dagen (inte Kyrkans Tidning, alltså!) inte är så mycket att fundera över. Han fullgör en biskops uppgift att vara professionell optimist. Men på facebooks olika sidor tror jag han fått ungefär 600 "gilla". Det är sannolikt det mest illavarslande. Han skriver det folk vill höra. Här är de som längtar efter de uppbyggliga beskeden att "allt står väl till".  Egentligen. Trots allt. Varför läsa Jeremia 8:11?

I Uppsala, där det var träff med Stiftsstyrelsen i Härnösand i går, köpte jag Strix, 1907-1908. Inbunden. Nu har jag roligare med Strix än med Dagen.
Strix-läsning ger muntra människor.

http://www.dagen.se/debatt/gryning-för-svenska-kyrkan-1.433867