Kleins uppgörelse med Søren Krarup

Dagens Seglora, som en gång levererade varje dag om än under avgränsade perioder eftersom redaktionen skulle fira både jul och midsommar, men som, i ärlighetens namn, hann med att skriva några veckor däremellan, har ännu inte kommit igång. De pekuniära medlen är väl ändå inlevererade från stift och församling samt en del andra offentligfinansierade organ.

Den gamle missionsförbundspastorn kom dock i den sporadiska utgivningen loss med sin insikt, att det går en väckelserörelse genom Europa. I frikyrkliga sammanhang ser man alltid en väckelse bakom knuten. Inte konstigt att Wrigstads Expressen kunde pussla ihop två käringar till en tittarstorm.

Vad gäller väckelsen? Jesus som Herre?
Nej, väckelserörelsen är en rörelse för att ta emot flyktingar och som står emot "fascismens ultranationalism som är gårdagens unkna svar på globala utmaningar."
Pastorn hade sett, jag kanske hederligt nog ska ange datum för hans litterära insats: 30 oktober, pastorn hade sett att det inte alls var svårt att känna igen Sverigedemokraternas "fascistiska grundmönster" när de lanserade en kampanj på temat "Kom inte hit".
I går, när jag förmodades fira krigarkonungen Gustaf II Adolf, såg jag i tidningarna samma budskap från Morgan Johansson.
Fascistisk grundmönster eller ord som fåt makt över tanken?
Tro nu inte att jag är särskilt svår mot Equmeniakyrkan. Jag var i Missionskyrkan i Moheda senast i går. Gratis vaccination utfördes där och då kan jag berätta att jag nu varit i den kyrkan två gånger i mitt liv. Första gången för att se Barnen från Frostmofjället.
Hade pastor Carlsson varit i Missionskyrkan i Moheda, hade jag avstått till och med från den gratisa vaccinationen. Någon måtta får det vara. Jag har nämligen så svårt för den pretentiösa dumheten. Jag vet att det i och för sig är dumt att ha svårt för dumhet - men vad ska jag arme göra åt det? Sitta mer framför tv?

"Det blåser reaktionära vindar i dagens Europa och inte sällan bärs de fram av kristna företrädare." Pastor Klein vet att berätta. Det är fascisterna igen. På Balkan och i Ungern. Lite undanglidande heter det: "Präster och biskopar kan gå i hand med högerextremister och hetsa mot kvinnors rättigheter, abort, enkönade äktenskap och mot det mångkulturella samhället." Kan gå? Eller går de faktiskt?

Hur kunde det bli så här?
Det är Søren Krarup i Sem (Ribe), som skrivit böcker om danskhet och det nationella och nu har hans idéer normaliserats, får vi veta. Per Wirtén har läst Krarup och skrivit en längre uppsats.  Jag fick för mig att Klein betalat för insatsen och nu vet att berätta mera: "På många ställen i Europa företräds (märk ordet: företräds, DS)  denna reaktionära backlash av präster och biskopar."
Vad ska ske då?
"Det är hög tid för den liberala och progrerssiva delen av kristenheten att bilda motstånd."

Jag läste  också Wirténs uppsats och insåg efter ett tag, att det faktum att Søren Krarup är dansk präst och teolog inte kan hanteras. Wirtén kan inte dansk teologisk kontext och får då pressa på Krarup den enda modell Wirtén har. Krarup är den pepparkaksdeg som Wirtén har sin egen form för att få ut en hanterlig gestalt av. En brun gubbe, alltså. Riktigt så enkelt är det emellertid inte.

Søren  Krarup agiterar först och främst mot fariseismen och, med Harald Nielsen, mot det "lunkne og halve" och detta med "en suveraen foragt" för att här ange en slags programförklaring, som följt Krarup sedan unga år (Søren Krarup, Verden var. Erindring og refleksion, Lindhardt og Ringhof, Viborg 1979)
Naturligtvis är han kyrkokritisk.
"Overflødig arbejdskraft på jagt efter at bevise deres eksistensberettigelse, det er sandheden om folkekirkens praester." (Søren Krarup, Praestens prediken - og ande foredrag, Gyldendal, Haselv 1971
I denna av Den danske folkekirke uppbackade fariseism, ser han faran för det totalitära samhället som uppfostrar människor för att passa in i just detta samhälle (Krarup 1971 s 96). Och Krarup ser det moderna sammanbrottet från 1789 till det remarkabla orwellska året 1984.

Søren Krarup är en civilisationskritiker.
Han kritiserar från höger. Det är nog inte svårt att förstå pastor Kleins reaktioner inför den kritiken. Det som gäller de sista grundtvigianerna i Danmark gäller många, tror jag Krarup skulle mena. De har blivit
"alle humane frasers svorne venner, et evigt jubilerende, syngende, talende, trallende, arrangerende folkefaerd, som dyrkede 'livet' och derfor lagde umådelig vaegt på at vaere med, hvor det foregik - för dér var 'livet'..."
(Søren Krarup, Det moderne sammenbrud 1789-1984, 2 udg Haslev 2001 s 150)
Har ni svårt för danskan så ljuda texten.
Behovet att få vara med. Behovet av relevans. Själva omåttligheten.
Krarup har kanske iakttagit något i samtidens kyrklighet?

Allt detta går Wirtén förbi, eftersom han inte förstår hur en intellektuell och teologiskt orienterad dansk präst tänker och vilken plats det danska polemiska har. Danskar är annorlunda, annorledes.
Pastor Klein behöver inte fatta det heller.
Hon vet ju på förhand.
Från Krarup i Sem utgick något som blev normalitet. Och detta kallar hon fascism.

Jag tycker definitivt illa om när verkligheten tillpassas fördomarna.
Det gör gärna de kristliga. Vi andra får väl vara mer realistiska. Det är väl också därför vi som kristna kan tala om trons materialitet och därmed ha vår glädje i Ordet och sakramenten.
För den kristliga idealiteten gäller idéer.
Därför delas bröd och vin ut som ett uttryck för en idé, inte därför att tron är materiell och altarets sakrament kan och ska tillbedjas.  Den som inte har vett att tillbe Kristus i hans heliga sakrament, har inte vett att tillbe honom någon annanstans heller (Laurentius Petri)
Den som vet detta om de och det idealistiska, kanske också blir observant på det frasradikala och på fariseismen, om vi nu inte känner igen fariseismen i vårt eget hjärta. Men det är kanske att begära för mycket. Det är dock här Søren Krarup ser sin uppgift som präst, att avslöja fariseismen också i de samhälleliga strukturerna. Det är kanske inte så konstigt att han kallas fascist i ett försök att tysta vad han har att berätta?

Apropå Bloggardag:
Kom nu ihåg var ni först förstod att Dalman är glad. Det var här.
Minns också att det var inte mycket mer om konflikten i Härnösand ni fick veta än det ni läste här.
Saknar ni mig väldigt, väldigt mycket och tycker att ni inte sett mig på länge, så var så goda.
https://youtu.be/hPZfN2iC_Qs