måndag 9 november 2015

Hatisk

Få saker hatar jag så mycket som att försöka avsluta debatter som börjat eller i alla fall hakat i något som stått på bloggen eller lästs in i den och sedan drar vidare. Efter några svängar har vi hamnat i öppna landskap, som man kan trivas i, men då tarvas nog av Lundell tillverkat brännevin.
Det betyder ibland att en del påhopp hamnar i limbo och inte bemöts. Men jag måste dra gränsen någonstans.
Jag är för att det på denna bloggsida försiggår en intensiv debatt och en del roliga  verbala svingar uppskattar jag, som ni kanske förstått.  Några av våra samtalande vänners vapensköldar vill jag dock hålla blanka.

Jag tycker Anna inte ska behöva hoppas på personligt. Hon gör renhållningstjänst, ibland så att det inte bara bli välstädat utan mer ett rent helvete. Det må vara. Men nog händer det att hon är rolig och retas med framgång?

Några av de till påvedömet omvända jagar friskt också, närmast i ett nit som skulle kunna uppfattas som lutherskt. Det är jag också för. Men jag undrar om den blide Arborelius är lika glad som jag.

I det partipolitiska skriver jag sällan. Bortsett från det där om galningar i Miljöpartiet. Det gillade inte vår vän Torsten Schütte, som påpekade att det finns kristna i Miljöpartiet också. Lakoniskt genmäler jag: Kristna galningar. Men som vanligt gäller för denna pigga, käcka och muntra blogg att jag kan ha fel.

Hatisk är jag dock.
Hatet är i detta fall kärlekens baksida. Kärleken till kommentarfältet. Om ni inte gillar att läsa kommentarer får ni göra som syster Kerstin i Kalmar. Inte läsa.
Kanske ska jag be att på nytt få anföra ett ord av en min vän: "Dom ser inte hur du skrattar när du fått till en formulering." Och, får jag tillfoga, alla ironier uppfattas inte och hade de uppfattats hade de inte uppskattats ,så det är väl lika bra att det är som det är.

Är ni förresten alldeles säkra på att Dag Sandahl tycker som Bloggardag i alla stycken?

15 kommentarer:

  1. Blir du inte besviken när ett blogginlägg om Svenska kyrkans tillstånd landar i en diskussion om hundar och katter?
    Jodå, jag har också dragit iväg ibland, men detta tycker jag var så symptomatiskt på hur viktiga frågor tigs ihjäl och man fastnar på en ovidkommande mindre fråga. Detta sker i många, olika sammanhang.
    Om en kommentator ständigt uppfattar att allting handlar om denne och jämt relaterar till sin egen person, blir nog följden också personliga påhopp. Det är liksom logiskt, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag relaterar till min egen person ibland. Sant. Att som du tant lila skriva ett femtiotal inlägg (kan vara mer, jag har slutat läsa och räkna) på din egen blogg, med så grova lögner om mig att utomstående som läst tyckt att en polisanmälan vore på sin plats, att snoka i min Facebook och dessutom använda Bloggardag som din arena för din förföljelse och sedan ha mage att komma och skriva, som du även gjorde min egen blogg, att "vissa tror att allt handlar om dem" är att passera alla gränser. Problemet tant lila, är inte att jag tror att allt handlar om mig, utan att allt faktiskt verkar handla om mig - för dig. Och det är ett problem som du bör försöka rätta till i stället för att ihärdigt sitta och författa lögner om min person.

      Radera
    2. Du måste totalt missuppfatta mig, Anna! Jag har faktiskt en egen dotter på 40 år och en son på 44 år som upptar mitt intresse! Ingenting handlar om dig som person,Jag har svårt att förstå varför du hela tiden verkar tro att folk har ett personligt intresse av dig eller ett personligt agg till dig. Mycket konstigt!

      Radera
    3. Nu handlade ju inte det jag skrev riktigt bara om hundar och katter.
      Annars är väl bara att säga att liknelsen med kyrkan och samhället som hundar, där samhället är den dominanta var välfunnen, men jag har inte lösningen på den problematiken. Kanske kunde jag skrivit - om nu en hundliknelse till accepteras - att kyrkan hellre borde agera som min hund gjorde när en yngre kompis till honom tog sig ton och ville vara dominant. Vänligt men bestämt gjorde han klart för kompisen att denne skulle veta sin plats. Där ska nog inte liknelsen dras längre, men nog skulle jag önska att kyrkan stod upp för att vara kyrka.

      Och om nu tant lila tycker det är så förfärligt och irrelevant att skriva inlägg om hundar, så får hon förstås tycka det. Liksom hon får tycka att det är mer relevant att deklarera att kyrkans usla tillstånd inte är de homosexuellas fel, även om ingen påstått det överhuvudtaget ...

      den Lea

      Radera
  2. Thorsten Schütte9 november 2015 15:01

    OK, då är jag väl stolt kristen galning :-)

    SvaraRadera
  3. Ang utvikningar så kan det nog ibland vara så att man kanske inte har så mycket att tillägga om huvudfrågan och då hakar på en detaljfråga som också intresserar i stället. Hur vi ska förhålla oss till den s k flyktingkrisen är till exempel inget jag har något svar på ännu, det är för stort och för svårt, och därför kan jag, hör och häpna, avvakta med mina åsikter om just detta efter att ha läst. Och skulle tro att det gäller andra också.

    SvaraRadera
  4. Nu är det väl så, att de påvliga har blivit mer nyanserade, sedan jag föreslog att de och två andra borde blockas, mindre hatiska mot Gusta Vasa och den lutherska kyrkan alltsedan reformationen. Och mer fokuserade på det som vi alla (?) är överens om är villoläror, som smugits in i Svk under senare tid. Han med statskyrko-nostalgin har väl också blivit lite mer återhållsam. Den fjärde personen verkar inte ha förstått något alls.. Och jag för min del förstår inte vad det är för slags "renhållningsarbete" hon håller på med. Om Dag tycker att hon hoppas på personligt, så är det väl bara att refusera de påhoppen. Om inte de också är ett rehållningsarbete, denna gång kanske ett behövligt sådant?

    Och varför ska just Mp ha en skyddad zon i den svenska debatten, när det är de kristna i norra Irak som behöver en sådan för att slippa påhälsningar av IS? Något som Sveriges delade utrikesdepartement (mellan S och Mp) motsätter sig. Med de kristade motiveringarna att en sådan skulle kunna bli en dödsfalla och att Sverige redan (i mars -15) redan har tagit emot 65.000 flyktingar från området.

    Mp använder alltså - med uppbackning av Svenska kyrkan - de kristna i terroristernas väg som kanonamat för terroristerna i ett grymt experiment med "icke vålds-försvar". Skulle vi inte ha rätt att kritisera sådant? Det låter ju ädelt att ta emot hur många flyktingar som helst, men denna välvilja blir ju rena mordorgien, när den används för att rensa bort oönskade i syfte att upprätta det världsomspännande kalifatet.

    Att Svk kidnappas för politiska syften är lika vedervärdigt om kidnapparna heter Miljöpartiet, som om de heter Sverigedemokraterna. Måste bara konstateras att Mp haft en betydligt större framgång och i praktiken ställt till med en större skada hittills.

    Politiskt utnyttjande av religionen måste motarbetas, vare sig det handlar om kristendomen eller islam. Och oavsett om utnyttjarna är Mp eller SD, S eller konservativa präster, som väver in anti-socialdemokratisk propaganda i sina predningar. Detta är dubbelt fördömligt, dels eftersom den kristna tron ska stå fri från och över nutida politiska ideologier, och dels därför att det borgerliga utnyttjandet används som försvar för det socialdemokratiska utnyttjandet.

    Detta betyder inte (som biskopen Åke Bonnier flera gånger har påpekat) inte att kyrkan inte ska vara politisk. Men hon ska inte vara partipolitisk. Kyrkan ska inte väja för politiskt laddade frågor, i de fall då det snarare är politiken som inkräktar på kyrkans område än kyrkan som inkräktar på politikens område.

    Ty när kyrkan inkräktar på politikens område, så är det i allmänhet någon politiskt kraft eller parti, som utnyttjar kyrkan för att komma åt sina politiska motståndare.

    När samtliga partigrupper (inklusive den "gröna" gruppen?) i EU-parlamenten har enats om att stödja de kristna biskoparnas i norra Irak vädjanden om en skyddad zon, borde detta stödjas av både den svenska urikesförvaltningen och Svenska kyrkan.

    Det finns all anledning att gräva upp rötterna till denna mjukhet inför den terrorism, som under islamistiska förtecken och tendenserna till religionsblandning (kristendom och islam) i Svenska kyrkan.

    En av rötterna leder till Folkpartiets ungdomsförbund innan Mp bildades och konflikten mellan den extremt Israel-vänliga Per Ahlamark (senare Fp.-ledare) och den extremt Palestina-vänliga Per Gahrton, som bildade Mp sedan han förlorat maktkampen mot Ahlmark.

    Det är en fullsändigt befängd tanke, som lanceras av bl.a. Svk-biskoparna att kristendom och islam måste slås ihop till en gemensam religion med "olika vägar till Gud" för att kristna och muslimer ska kunna leva i fred med varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. LFL, du borde banne mig lära dig att skriva mer koncentrerat, men mycket ovan är inte alls oävet för att komma från en protestant!
      Antony

      Radera
    2. Antony blir allt mera rolig och dräpande!

      P

      Radera
  5. Jag tillhör de som läser inlägg men sällan kommentarer. Har länge insett att det är nästan omöjligt att föra en saklig diskussion, Än mindre ett gott samtal. Det är ständiga skyttesgravskrig,

    Förmodligen är jag väl störd. Men jag kan faktiskt se poänger i de flesta inläggen och kommentarerna. Men andan gör att ett gott frågande inte finns. Jag har tappat lusten att bli nerklubbad.

    SvaraRadera
  6. En av de mer avancerade bloggarna på ett tag. Osäker på hur kommentera sista frågan. Passar:(an.

    SvaraRadera
  7. dvs klubba ner författaren?an.

    SvaraRadera
  8. Bloggardag: "Är ni förresten alldeles säkra på att Dag Sandahl tycker som Bloggardag i alla stycken? "

    Nej, och de behöver inte tycka lika. Och för min del behöver de inte ens tycka så som de skriver egentligen. Jag bryr mig inte om det är Bloggardag som tycker någonting eller Dag Sandahl som tycker någonting utan det viktiga är att någonting ser ut att tyckas. Det är detta någonting (eller min tolkning av detta någonting) som jag kommenterar. Men av samtalstekniska skäl måste man ju ange vem som har tyckt någonting inom citattecken så att det inte blir helt kaotiskt.

    En anonym en

    SvaraRadera
  9. En anonym en,

    -Jaså, BloggarDag kan ha andra åsikter än Dag Sandahl.
    Då återstår frågan om vem skall tro på, och vem som är mest pålitlig och trovärdig.
    Kan vi få ett svar på frågan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera