lördag 16 januari 2016

Det farligaste yrket

Sveriges farligaste yrke är att vara kvinnlig präst. Detta är nr 1 bland farligheter. Nr 3 är att vara manlig präst.
Vem säger det? Facket.
Det betyder att vi möter en partsinlaga - men icke desto mindre. De kvinnliga präster som illustrerade artiklarna såg sannerligen inte glada ut.
Dessförinnan hade jag sett alarmrapporterna om de utsatta diakonerna. Börjar det inte bli lite mycket nu? Och jag går inte på det. "Trams" torde vara det heltäckande omdömet. Jag har sett folk slita på sina jobb. Jag har mött präster som gått över till andra sysslor. De delar inte bedömningen. Prästen disponerar rätt fritt sin tid. Eller? Kanske är jag orättvis.

Jag frågade mig omkring, för jag vill verkligen inte vara orättvis.
Byråkratiseringen har fortgått med förfärande hastighet och ändrat villkoren de senaste 10 åren. Det är sammanträden och ledningsgrupper, seminarier och utbildningar samt uppföljningar och nedläggningar i en aldrig sinande ström. Det ska samtalas - om löner och om personal och allt blir väldigt upptaget.

Nu läser jag vad facket menar:
Yrkets speciella natur tros ha stor betydelse.
Men vigs man under bön och händers påläggande verkligen till ett yrke - eller till en livsstil? Kan felet vara att man tror att ämbetet just är ett yrke? Då kan det bara bli fel?

Som präst förväntas du aldrig vara ledig. Som präst säger du inte till en människa som är i stort behov av att prata: 'Ledsen, men jag är ledig och ska spela golf."

Detta är skitprat. Det finns lägen när en präst kastar allt för att lösa allvarliga problem, men det finns också lägen när prästen enkelt ger en tid för samtal någon tid framöver.

Och så dessa besvärliga människor som vill ha kontakt med prästerna och detta sker "inte sällan" mitt i veckan, "på dagar då många präster är lediga."

Handen på hjärtat - hur ofta händer det i verkligheten och hur mycket är detta en föreställning som styr verklighetsförståelsen?
Jag har försökt att på mitt inkännande sätt fråga präster hur ofta de hör bikt. Det är uppenbart sällsynt för somliga. Det torde bero på att själavård och bikt hör samman med om prästen i förkunnelsen talar om saken. Den verkliga frågan borde vara hur präster får arbetstiden att gå - med arbete.

Kontaktyrkena har sina problem.
Två begravningar samt tre vigslar eller dop varje vecka, tar på krafterna, förstår jag och så planeras arbetstiden, berättar en kyrkoherde. Bortsett från att prästerna som är uppsatta på dessa tider också kan bli lediga, i brist på döda att begrava, pilskt folk att viga eller barn som framfötts och ska döpas. Ingen låtsas om att alla våra siffror för den här sortens events rasat. Halverats eller mer. Förr i världen skötte prästen prästgårdsjorden, folkbokföringen samt detta. De uppfattade sannolikt inte farligheten. Och präster i min generation utbildades för folkbokföringsändamål.

Helle Klein visste också att analysera.
Vad hon uppfattar kanske inte är med den pastorala basen som perspektiv, men varför vara ogin när man kan vara gin?
Kyrkan får ökat ansvar för äldrevården, psykvården och till och med flyktingmottagandet samt socialarbete på grund av barnfattigdom och ökade klasskillnader.
Därtill är det så att "i små samhällen har prästen också ofta en offentlig och central roll, vilket kan leda till att man får ganska mycket hat och hot - det drabbades jag själv av."
Helle vet. Naturligtvis får hon i sin insiktsfulla analys till det, men hon är den enda av dem hittills gett kommenteren:
"Det finns fortfarande ett kvinnomotstånd på vissa håll, i vissa kan både församlingar och kollegor ha svårt att acceptera en kvinna som präst."

Jag fann detta intressant. För 20 år sedan hade detta, just detta, varit hela förklaringen. Det är inte så nu. Kanske därför att det inte var sant då heller. Och snacket om alla kontakter? Morsan var, jag upprepar mig, provinsialläkare, say no more, min ena dotter är lärare på gymnasiet. Jag tror hon arbetar mer än prästerna och sitter med elevernas insatser sena kvällar och har lektionsförberedelser hängande över sig ständigt. Den som är affärschef är på jobbet kl 9 och hemma kl 19, 18.30 som bäst. Det är ett annorlunda liv än prästernas - med den skillnaden att andra också måste redovisa resultat också.

Diakonerna finner jag särskilt vederstyggliga när de går ut i offentligheten och larmar om allt sitt arbete med den självklara konsekvensen, att ingen som egentligen behöver deras hjälp, vågar störa. Självdestruktivt är inte ordet. Pastoralt destruktiv är det. Nej, för många är det kyrkliga arbetet en skyddad verkstad och detta, just detta, torde vara förklaringen till klagolåtarna om hur överlupet det är. Det är tröttsamt också att inte få något gjort.

Sammaträdeshelvetet då?
Hur vore det att göra fastetiden i princip sammanträdesfri?
Kyrkostyrelsen måste träffas, eftersom handlingar till Kyrkomötet ska fram men kunde i övrigt en del sammanträden klaras av före den 10 februari och verksamheten upptas på nytt den 29 mars 2016? Sommaren fungerar ju utan sammanträden. Måste kyrkoherdarna träffa sitt folk, måste man sitta i timmar för att prata nonsens? Skulle vi pröva vad som klarar sig fast vi inte sammanträder? Vad är det som är så oundgängligen nödvändigt att hantera veckovis?

Fördelarna med en sammanträdesfri fastetid vet vi ingenting om förrän saken prövats.
Se till att det finns scheman så torde det mesta löpa av sig självt. Skulle "de anställda" få nyttiga insikter, att det inte är så lätt att få ihop 40 timmar, så mycket bättre. Jag talar 40 timmars arbete. Inte 40 timmars vakentid. Och prästens fråga på kvällen behöver inte vara neurotisk utan enkelt analyserande: "Har jag gjort någon nytta för Guds rike idag?" Prästeriet kanske blir farligare om folk skulle vara mer kallelsemedvetna, fokuserade?

När ni ändå är arga på det sätt som Dr Luther analyserar (de som inte skulle ta åt sig gör det, medan de andra sällarna fortsätter vara likgiltiga) kanske man skulle pröva det otänkbara resonemanget. Docenter gillar att göra så.

1. Kvinnliga präster just har det farligaste yrket i Sverige.
2. Kyrkans Tradition, stödd av auktoritativa bibelord i Nya testamentet, säger att kvinnor inte ska vara präster.
3. Om kvinnor inte ska vara präster - kan då en följd bli att detta projekt går fel och situationen uppfattas just som farlig eftersom Svenska kyrkan gett sig bort från den välsignade zonen?
4. Visar rapporterna just nu att de som sa nej till kvinnliga präster hade rätt?
5. I så fall hjälper inga arbetsmarknadsåtgäder eller ens personalsociala insatser, eftersom felet är existentiellt grundläggande, Gud ville inte ha 1958 års riksdagsbeslut.
6. Vad skulle då behöva göras?
7. Finns en beredskap i kyrkosystemet att radikalt självkritiskt, grundläggande, ta larmrapporten på allvar och säga att givet en förutsättning /det var fel från början/ blir allt begripligt.
8. Eller visar det sig att av alla förklaringar som kan uppletas är detta den enda som inte kan uppm'rksammas?

Trevlig lördag, särskilt för de präster som är lediga och ska ut och spela golf.

74 kommentarer:

  1. Men snälla BloggarDag,det är hypoteser och drömmar!

    Det är förunderligt hur ännu en (lång) kommentar om arbetsförhållandena för prästerna har mynnat ut i siffernoterade punkter om kvinnliga präster, om att bibelordet förbjuder dem att vara vigda till sådana, att aktuell rapport visar att (de få återstående) nejsägarna till kvinnor som präster hade rätt, till och med att riksdagsbeslutet 1958 togs emot Guds vilja!

    Men varför, varför, varför detta ideliga idisslande, och ständiga bitterhetsluftande fråga i snart sex decennier samt högst egna slutsatser om att kvinnors tillträde till prästämbetet rent av kan vara orsaken till arbetsmarkandsrapporten?

    Får jag i all anspråkslöshet men med bestämdhet påminna en i vår svenska kyrka högt uppsatt företrädare om att denne som uppgift har att lojalt verka för kyrkans framtid enligt de beslut, som har fattats. Han har alltså, som vår militärmakt brukar uttrycka saken och som beslutsfattaren i kyrkan väl vet, att "gilla läget".

    Korpralen på kaserngården skulle mer brutalt kunna formulera saken så här i en order till en tjatig rekryt:
    -Vpl 123, Pelle Tjatmoster, har nu att finna sig i gällande ordning och lyda order. Frågan är utagerad sedan länge. Begrips 123:an?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vart undergivet orderlydande och tvingad uppställning kan föra har vi en del exempel på.
      Vilka är det vi minns?
      Måhända de som tänkt själva - och fått betala.

      LG

      Radera
    2. Jag sitter hemma och idisslar alla de förträffliga unga män som hade blivit utmärkta präster men som nu inte kan komma ifråga om de inte vill samarbeta med kvinnliga präster.

      När jag idisslat färdigt tror jag att jag kommit fram till att deras prästkall inte är särskilt starkt: De är beredda att kasta hela kallet på sophögen för EN ENDA ordningsfrågas skull. Trots att en präst rimligen ofta möter saker där man tycker att kyrkan inte gör helt rätt. Men just denna fråga - den är värd att offra allt för!

      Nu idisslar jag.

      Radera
    3. Men medan jag gör det konstaterar jag att "Kyrkans Tradition" (båda orden ska tydligen skrivas med versal som första bokstav) är det dummaste av alla. Vadå "kyrkans"? Hela samhällets tradition, hela världens tradition. Att försöka hindra kvinnor att ta plats utanför hemmet. Varken jag eller din dotter hade kunnat arbeta med det vi gör om "traditionen" fått lyda.

      Radera
    4. Soldathemmet har fått en troget kund. Dike är där varenda lediga stund. Han verkar som "Politiska Korrekthetens" rabulist. Kanske bättrar sig en och annan felande malaj-chauvinist!

      Begrips vpl 957 Dike?

      Maria Hesselblad

      Radera
    5. Anna: Det är ingen ordningsfråga. Det är en fråga om djupgående kristen mystik.
      Kyrkans Tradition går tillbaka ända till Melkisedek med enbart män. Annars förekommer det ju t.o.m. i det synnerligen manschauvinistiska gammaltestamentliga samhället enstaka kvinnor som haft en hög position. Debora, inte minst. Samhällets strävan att hålla kvinnor kort är en annan sak, även om de båda vävts samman allt för ofta.

      den Lea

      Radera
    6. den Lea: Varför ska alltid kvinnoprästmotståndare ta upp "enstaka kvinnor som haft en hög position" -vad har det med saken att göra? Är det ett bevis för att det inte förekommmer kvinnoförtryck i den muslimska världen eftersom Benazir Bhutto var kvinna?

      Jag tror att de som bestämmer i Saudiarabien också gärna hänvisar till "mystik" när kvinnor inte får köra bil. Det är ett argument som funkar då det är svårt att argumentera emot. Vem känner mest mystik?

      Radera
    7. ... och varför är det fel att argumentera mot gällande ordning nu när det inte var det 1957?
      /Mikael

      Radera
    8. Anna: Det vore bra om du faktiskt läste vad jag skriver, i stället för att göra om det till något annat.
      1. Traditionen med manliga präster går tillbaka på Melkisedeks välsignelse av Abraham. Det har enbart varit män hela tiden.
      2. Detta skulle kunna ha berott på det rådande kvinnoförtrycket, men faktum är att det trots detta kvinnoförtryck fanns enstaka kvinnor med hög position på andra fronter. Dock aldrig i linjen från Melkisedek.
      3. Jag har aldrig påstått att det inte skulle ha funnits kvinnoförtryck på Gamla testamentets tid. Tvärtom påpekade jag att det gjorde det.

      Argumentet för att kvinnor inte får köra bil i Saudiarabien är, såvitt jag vet: "Tänk om de får motorstopp, hur ska de då kunna undvika att bli våldtagna". Att bilkörande skulle kopplas ihop med mystik låter extremt osannolikt. Korkad argumentation.

      Det är inte frågan om att 'känna mystik', utan om att det finns mysterier i den kristna tron, mysterier som inte bara går att förklara rakt av. Jag tänker inte ens försöka, dels för att ett kommentarsfält på nätet knappast är rätt forum, dels för att jag inte är teologisk expert och dels för att jag ändå inte tror att du är intresserad av något annat än att avvisa det.

      den Lea

      Radera
    9. den Lea: Jag har inte gjort om det till något annat "om du faktiskt läste vad jag skrev": Du tog upp hur lång traditionen med präster har varit. Till detta kände du dig nödgad att skriva att det funnits enstaka kvinnor som haft en hög position redan på gammaltestamentlig tid.Varför skrev du i så fall detta? Vad har det med saken att göra? Du upprepar även detta i din andra kommentar. Du medger visserligen kvinnoförtrycket som existerade, men framför ändå enstaka undantag som "bevis" för att det inte handlar om kvinnosyn.

      Tja vad vet man om saudiernas argumentation, men jag har också hört det där om våldtäkter. Men tycker du att Dag också argumenterar korkat? I den (förra) Wallström-affären där hon kritiserade Saudi-arabien och förbudet mot att köra bil påpekade han att man måste ha respekt för deras "tro". Men min poäng var att om man kan komma undan med vad som helst om man hänvisas till mystik.

      Annars vill jag dels påpeka att min ursprungliga kommentar handlade om det som stod i inlägget, där Dag hänvisade till kyrkans tradition som argument mot kvinnliga präster. Du valde att skriva om något annat, om kristen mystik som argument. Och som du skrev, lägg inte tid på att försöka förklara detta, för jag tror nog att jag förstår vad som menas. Att jag kommit till en annan slutsats i kvinnoprästfrågan betyder inte att jag inte kan förstå de mystiska aspekterna av tron nämligen.

      Radera
    10. Det finns massor med argument för och emot i denna eviga diskussion med större eller mindre inslag av mystik i sig. Jag tänkte bara delge ett som jag läste för en tid sedan. Behåll det eller förkasta.
      När synden nådde mäniskan (syndafallet) så skedde det enligt Bibeln från den onde (ormen) till kvinnan till mannen (1.Mos 3). När synden sedan ska botas (frälsningen) så sker det i omvänd ordning, från Kristus till mannen till kvinnan. Enligt denna tanke skulle då problemet med en kvinnlig präst vara att hon inte kan ge frälsningen (t.ex via bikt och nattvard) till en man eftersom det då skulle strida mot Guds ordning och frälsningsplan.
      Stämmer detta? Jag vet inte men en ny tanke var det åtminstone för mig (med vissa inslag av mystik och teologi)

      Den nyfikne

      Radera
    11. Anna: Du förstår helt uppenbart inte vad jag försöker säga - vad det nu än beror på. Men ok, jag gör ett försök till. Kyrkans tradition går tillbaka till Melkisedek. Enbart män i den linjen.
      Man skulle då kunna argumentera att med den kvinnosyn som rådde på Gamla testamentets tid och framåt, var kvinnosynen förklaringen.
      Trots den dåliga kvinnosynen fanns dock enstaka kvinnor i hög position. Det hade därför varit fullt rimligt om det funnits någon kvinna i linjen från Melkisedek fram till Jesus, apostlarna och sedan vidare fram genom åren.
      Nu har det inte det. Det är inte något bevis på att kvinnliga präster är fel, men det är ett indicium.
      Något bevis på att det inte fanns och finns dålig kvinnosyn har jag aldrig åberopat.

      Man kan komma undan med nästan vad som helst med vilka argument som helst. Men handlar det om mysterier så gör det, det finns inget sätt att ta sig runt det. Att bilkörning skulle betraktas som religiös mystik känns dock väldigt långt borta. Jag tror faktiskt inte att Dag menade riktigt som du tolkar det.

      den Lea

      Radera
    12. Suck! Nu vaknade BOD!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
    13. Nej, den Lea, jag förstår inte vad du försöker säga och det är för att du inte verkar förstå vad du skriver - vad det nu beror på. Och jag påstod inte att du skrev att det inte finns dålig kvinnosyn!

      MEN du anför att det trots kvinnosynen funnits kvinnor på höga positioner genom historien och därför borde det ha funnits en kvinnlig präst också om Gud velat det. Alltså, kvinnor kan inte bli imamer därför att Benazir Bhutto var president men inga kvinnor har varit imamer. Om vi jämför resonemanget.

      Sedan påpekar jag igen att jag bemötte Dags påstående att det var traditionen som låg till grund för att kvinnor inte ska vara präster, medan du har gjort det till din egen fråga och anför "mystiken" även om du också försvarar "traditionen". Men mystiken anser jag att vi redan avhandlat förut. När det gäller traditionen - har du tänkt på att om tretusen år så kan man säga att eftersom det faktiskt fanns kvinnliga präster för tretusen år sedan så är det ett tecken på att Gud vill ha det så! Varför tror ni kvinnoprästmotståndare alltid att vi lever i den yttersta tiden och att ingen historia ligger framför oss?

      Radera
    14. Så nu förstår jag inte vad jag skriver heller? Ja, kära nån, vad borta jag måste vara.

      Nej, din jämförelse stämmer inte. Möjligen kunde man göra jämförelsen att om inga kvinnor varit imamer, medan enstaka haft höga positioner, kunde det vara indicium på något.
      Nu vet jag verkligen inte om det spelar någon roll med imamer, om kristendomen är sanningen, som jag tror. Och hur som helst så finns det ju kvinnliga imamer. Tiden sedan Muhammed är ju också förhållandevis kort jämfört med tiden sedan Melkisedek.

      Du menar att vi ska utgå från vad man kanske kommer att säga om 3000 år om världen står då?

      den Lea

      Radera
  2. "Gud ville inte ha 11958 års riksdagsbeslut" - men Uppsala mötes beslut ville Gud ha? Blanda inte in Gud i det här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan inte "blanda in" Gud i något, eftersom allting angår Gud.

      den Lea

      Radera
    2. Allting angår Gud men det är därmed inte rätt att säga att Gud står bakom allt eller "vill vara delaktig" på det sätt som vi människor gärna vill tro ibland.

      Radera
    3. Naturligtvis är det så. Men det gäller på alla håll.

      den Lea

      Radera
    4. Eh...ja? Vem hävdar motsatsen?

      Radera
    5. Tja, skriver man 'blanda inte in Gud i det här' så menar man väl rimligen 'Gud står inte på er sida, utan på min' och utan sakargument dessutom.

      För att inte tala om hr Dike, som gång på gång deklarerar att det är oförskämt att ha en annan uppfattning än det den underbara, fantastiska, älskade, osv. osv folkkyrkan demokratiskt beslutat.

      den Lea

      Radera
  3. - Och jag som funderade på prästyrket, morrar Maja. Som genusvetare får man inga jobb!

    Räcker det inte med genusvetande och sociologi? Söta flickor skall inte skaffa sig för mycket griller i huvet! Och när det nu är så farligt dessutom. T o m Pelle ser orolig ut.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  4. Jag hängde med ända tills docentens lista som avslutade det hela. För den tyder ju på att docenten trots allt "köpt" utsagan att det är farligt att vara kvinnlig präst. Hur ska du ha det?

    SvaraRadera
  5. "Kyrkostyrelsen måste träffas". Varför det? Vips görs ett undantag för nomenklaturans aktivitetsbehov. Missionsstyrelsen, salig i åminnelse, sammanträdde fyra gången per år. Det räckte för att få massor att hända i samarbetsrelationerna. Skall systemet kritiseras får det börjas med att sopa uppifrån och nedåt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. KS måste träffas för att ärendeproduktionen, den fastställda, till Kyrkomötet sker under våren och ärenden från Kyrkomötet 2015 måste hanteras. Så var det inte för Missionsstyrelsen, som skulle få ihop sin verksamhetsberättelse. Men framöver kan det vara möjligt att skapa en sammanträdesfri fastetid. Dock inte i år. Sammanträde precis före fastan och just efter ger arbetstid för kansliet. Men är verkligen saken så enkel att styresfunktionen i en kyrka är detsamma som nomenklaturans aktivitetsbehov eller är saken i stället den , att styrelsen styr för lite och det stora kansliet för mycket?

      Radera
    2. Frågan inställer sig dock om det skulle spela någon som helst roll för Guds rikes utbredning om kyrkostyrelsen inte brydde sig ett iota om dessa ärenden.

      Skulle ens Guds rikes utbredning ta skada om kyrkostyrelsen började sammanträda en gång i decenniet?

      Radera
    3. Att det är på det sättet, förstår jag nog, men inte att det måste vara det. Felet är att SvK frångick sin gamla ordning med stiftskyrkor. Utöver den behövs, som redan den gamla Harnack insåg, bara en lätt struktur i form av vigningsgemenskap mellan mellan biskoparna. Problemet nu är väl att ingen egentligen styr. SvK är roderlös vorden.

      Radera
    4. Om jag minns rätt samlades förr kyrkomötet inte så ofta, kanske vart femte år? I vart fall dröjde det fem år mellan det ödesdigra kyrkomötet 1958 tills nästa som hölls 1963. Det gick då, det borde gå nu också. Tänk bara så mycket pengar man skulle spara.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  6. Det dummaste i detta var väl framdrivandet - av facket om jag minns rätt - av reglerad arbetstid för präster. Kommer ni ihåg i början när man satt och fyllde i listor? Nu verkar denna reglering Gud vare tack och lov ha försvunnit ut diskret. Prästens yrke kan till sin natur inte vara annat än ett fritt yrke med eget ansvar för tid och vila./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  7. "För Kyrkans framtid i enlighet med de beslut, som har fattats," Där torde vi alla vara överens, men problem uppstår när Kyrkan mister sitt "bekännande subjekt" och när majoritetsbeslut fattas av "nomineringsgrupper" typ Koras, Datans och Abirams söner. Hela TEC har mist sin rösträttsstatus i den Anglikanska gemenskapen genom deras olydnad. Föreligger det inte sådan risk även för oss även om den lutherska gemenskapen torde vara mer liberal än den anglikanska? Provinsiella unilaterala beslut som någon tokig korpral fattar bör inte åtkydas av någon ondömesgill beväring. Allt gott Bengt-Olof.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på den motsatta medlemsutvecklingen i Afrika respektive Skandinavien är det rimligen endast en tidsfråga innan de mer bekännelsetrogna kyrkorna har majoriteten i Lutherska Världsförbundet?

      Radera
  8. I motsats till BOD säger jag att detta var ett bra inlägg. Så klart kan frågan om kvinnor i prästämbetet fortfarande problematiseras. En liten liknelse: om det skulle visa sig att husen i ett kommunalt område är byggda av material som i längden visar sig otjänligt, ventilationen felbyggts eller annat som gör husen dåliga bo i, då går det inte säga till hyresgästerna "sluta klaga, era hus är byggda efter ett oklanderligt demokratiskt beslut. Se till att vara nöjda med era bostäder".
    Helt korrekt i övrigt. Det är en myt att präster ständigt är upptagna och aldrig är lediga. På min arbetsplats uppmanas de anställda, inklusive prästerna, att ha sina tjänstemobiler avstängda hemma. Om det sker något extremt akut så har arbetsledaren privatnumret.
    Jo, visst händer det att det sker akuta saker då man måste lämns allt och fara, i något fall även mitt i natten. Men hur ofta är det? Jag har varit präst i snart 37 år och säger utan vidare att båda handens fingrar räcker för att räkna tillfällena. Och notera: de flesta av dessa akutinsatser då man varit tvungen släppa allt och fara har skett vardagsdagtid. Att prästernas villkor" aldrig vara lediga" skulle sätta prästyrket så i särklass som arbetsmiljöproblem? Individnivå kan vara en sak, men så generellt.
    ??????

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra liknelse med bostäderna. Full poäng!

      den Lea

      Radera
    2. Torbjörn: Hur funkar din liknelse om vi applicerar den på kvinnliga läkare, som begår självmord i större omfattning än manliga läkare? Det måste väl betyda att kvinnor inte ska bli läkare överhuvudtaget?

      Radera
    3. Anna: Nu gick ju faktiskt liknelsen primärt ut på att man inte som hr Dike kan säga: "Det är beslutat, så håll käft och lyd." Fungerar något inte, så behöver man ju titta på varför det inte gör det. Om kvinnliga läkare begår självmord i större utsträckning än manliga, behöver man givetvis titta på vad det kan bero på också.

      den Lea

      Radera
    4. den Lea: Är du säker på det? Så uppfattar nämligen inte jag det. Inlägget tog upp att det är "farligt att vara kvinnlig präst". Bloggaren antydde med sin lista att detta, dvs att kvinnliga präster mår dåligt, hade att göra med att de inte skulle vara präster. Torbjörn fortsatte resonemanget med hus som var dåliga att bo i vilket också var ett tecken på att beslutet om kvinnliga präster var fel från början. "Dåligt att bo i" betyder alltså "de kvinnliga prästerna mår inte bra". Detta för att de aldrig skulle ha blivit präster från början. Alltså logiskt att fråga sig om det är samma sak med de kvinnliga läkarna, de skulle aldrig ha blivit läkare från början?

      Radera
    5. Det är Gud som kallar präster medan det är socialstyrelsen som kallar (legitimerar) läkare. Däri ligger hela skillnaden. Ingen teologi eller Bibel att ta hänsyn till alltså. Vi utväljer läkare, Gud utväljer präster. Oavsett hållning i kvinnoprästfrågan måste man förstå denna skillnad. Sedan kan naturligtvis både män och kvinnor ibland göra fel yrkesval och behöva välja om, det kan hända inom alla yrken.

      /Håkan

      Radera
    6. Håkan: Gud väljer präster, skriver du. Antje Jackélen är präst, således är hon vald av Gud att vara just detta, är det så du menar?

      Radera
    7. Anna: Den skillnad som finns mellan prästuppdraget och de flesta andra yrken är ju att det så tydligt är definierat i Bibeln. Det ät ju p.g.a Bibelns ord som vi har präster överhuvudtaget. Man kan därför inte rakt av jämföra det med andra yrken i alla avseenden. När man diskuterar prästrollen och vem som ska vara präst så finns det alltid några aspekter med som inte finns när det gäller de flesta andra yrken. Det är det som är pudelns kärna. Sedan kan man utifrån sin tro och olika bibelord komma till olika ståndpunkter och åsikter men man kan inte rakt av jämföra prästrollen med andra yrken som t.ex läkaryrket. Det är då det blir fel och disskusionen obegriplig.

      /Håkan

      Radera
    8. Anna: Liknelsen innehåller väl lite både och, för all del. Men det går inte att jämföra vanliga yrken med kyrkliga ämbeten, så logiken faller.
      Om Gud inte vill att kvinnor ska bli präster skulle dåligt mående hos kvinnliga präster kunna bero på att de är fel ute. Det finns ingenting överhuvudtaget som säger att Gud skulle vilja att kvinnor inte blir läkare, så dåligt mående hos läkare kan inte ha den orsaken. Sedan kan vi ställa frågan varför män generellt begår självmord oftare än kvinnor?

      Sedan ägnar du dig åt cirkelresonemang i fråga om huruvida Antje Jackelen är utvald av Gud att bli präst.

      den Lea

      Radera
    9. den Lea: Det kan vi mycket väl fråga oss, varför fler män begår självmord, och det är en av anledningarna till varför det är intressant att det är tvärtom när det gäller läkaryrket.

      Logiken faller inte det minsta, anser jag, om det beror på andra orsaker hos kvinnliga läkare än att Gud inte vill ha dem där, så är det väl lika möjligt (troligt) att det beror på andra orsaker att kvinnliga präster mår dåligt? Men då är kvinnoprästmoståndarna genast där och tror sig veta orsaken samt utnyttjar det hela för sin egen sak.

      Radera
    10. Anna: Vad såväl Dag som Torbjörn i första hand har poängterar är att påståendena om den enorma arbetsbördan är högst överdrivna.

      "Tror sig veta orsaken" är ju också helt fel uttryckt. Framlägger en möjlig teori, skulle jag kalla det.

      Om kvinnliga präster mår dåligt KAN det bero på att Gud inte vill att kvinnor ska bli präster. Det kan det inte i fråga om kvinnliga läkare.

      Sedan kan man lansera en massa andra teorier om såväl präster som läkare också, men det har inte med någon nödvändighet samma orsaker.

      den Lea

      Radera
  9. Den här gången måste jag hålla med DS och släppa min principiell motstånd mot dom som är motståndare för kvinnliga präster.

    Den logiska slutsatsen enligt DS blir alltså: Avskaffa det kvinnliga prästerskapet? Fegar DS att uttalat detta högt?

    OK låt om oss att göra så, men då blir det manliga prästerskapet nr två, alltså nästan ettan, på listan av farliga yrken. Vad skall man göra med dom?

    För övrigt delar jag ,utifrån min begränsad med ändå informerad perspektiv, DS iakttagelser och instämmer att den största riskfaktorn är sk negativ stress, dvs stress när man har för litet att göra och tiden går i ständig tillstånd av förväntan att något förlösande skulle hända.
    I en sådan sluten atmosfär börjar fångar att attackera varandra enligt ett berömt laboratorie test plus verkligheten.

    Hur känns det för högt utbildade människor, vilka har engagemang och budskap, när nästan ingen är intresserad av detta? Vi vet svaret.

    Tyvärr ingen är intresserad av den självklara lösningen : Bilda 20 000 församlingar med ca 450 nominella medlemmar som alla är självförsörjande utan kyrkoskatt, präster och diakoner i spetsen och massor av aktiva lekmän.

    SvaraRadera
  10. Här i paradiset är det inte så dumt att blicka tillbaka på vad man uträttat och spela golf. Man kan även få samtala hur mycket som helst även med de som var med om 1958 års beslut, i paradiset är det aldrig några problem att förstå varandra (annars vore det inget paradis! Vilket Skulle Inses, som matematikern Friederich Gauss fnissade fram till mig i ett samtal):


    "Men varför röstade ni för beslutet med kvinnliga präster när ni inte hade någon täckning för detta?"
    "Men varför skapade du en islamsk republik när det inte heller fanns någon täckning för detta?"
    "Men ni har fortfarande en kung av Guds nåde och ett kors i fanan som gör att ni måste vara ett kristet land", flikade jag in
    "Monarkin gav vi bort till skvallerpressen och Allers för längese'n, 1958 handlade det om vår politiska överlevnad! Den som betalar kusken bestämmer färden, vet du väl "


    Vilken besvikelse i förhållande till de efterlevande, tänkte jag men så gick blicken bort mot det hägrande golfpartiet i öknen.

    //Ruhollah K.

    SvaraRadera
  11. Thomas Andersson, Torbjörn Lindahl och Markku,

    -Gemensamt för er uppfattning, i kritik mot min, är det självpåtagna tolkningsföreträdet. Varje kommentar i kvinnoprästfrågan återkommer alltid till detta påstådda företräde - alltså i strid mot Svenska kyrkans egen teologiska lednings och KM:s uppfattning. Till särskilt Lindahl måste också sägas, att det nu - flera decennier efter aktuellt beslut - båtar föga att "problematisera" frågan; kvinnoprästreformen ligger fast och en återgång till gammal ordning, som utestänger den ena delen av våra två kön, är utesluten. Totalt utesluten.

    Det är detta, som jag gång efter annan tydligen måste påpeka men som vissa kritiker inte vill förstå med motiveringen, att de anser sig ha just ha teologiskt tolkningsföreträdare. Det är en vansklig syn som, överförd till andra sektorer, exempelvis skulle innebär att vissa personer inte skulle acceptera enstaka lagparagrafer i vårt rättssystem och därför tror sig kunna bryta mot dem.

    Det bästa är därför att högkyrkligheten försöker en gång för alla acceptera kvinnopräster och därför lägger ned de verbala och semantiska vapnen i just den frågan. Här finns nämligen ingen som helst återvändo. Och, tro mig eller ej, men BloggarDag begriper denna verklighet innerst inne men har trots insikten svårt för att hålla sina skickliga datorfingrar och normalt sett välsorterade i styr.

    Detta bidrar tyvärr till att försvaga hans andra argument i teologiska debatter, vilket är tråkigt för såväl honom själv som för hans doande kör.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet, Bengt-Olof är att reviderbara politiska beslut, vilket öppnandet av kvinnor i prästämbetet är, inte i efterhand kan ges gudomlig status. Svenska kyrkans årliga kyrkomöte har ingen som helst likhet med apostlamötet i Jerusalem (apg 15) Nicaea eller efterföljande kyrkomöten. Hur kan biskopar inte ens ha rösträtt men närvaroplikt i det som kallas kyrkomötet? Du kommer nog att finna en större kör än den du kallar doa-kören som står för denna uppfattning angående svenska kyrkans så kallade kyrkomöte.

      Radera
    2. Hr Dike: Du och dina gelikar anser er ju ha tolkningsföreträde - på den enda grunden att det tagits politiska beslut. Och du tycker på fullt allvar att det är en god grund?

      Och om nu de politiska besluten och besluten i 'den demokratiska folkkyrkan alltid är bra, varför ogillar du då enkönade vigslar? De politiska besluten i demokratisk är ju alltid rätt enligt din mening - förklara dig nu!

      den Lea

      Radera
  12. Underbart, bäste Dagbloggare! :)

    SvaraRadera
  13. Bäste Thomas Andersson,

    -Låt mig återigen (jag har påpekat fakta i saken tidigare här) erinra om att biskoparnas ställning i kyrkan är stark i det att de tillsammans utgör läronämnden, genom vilken alla förslag av teologisk art skall passera, godkännas eller förkastas. Därtill är de per automatik ordförande i sina respektive stiftsstyrelser och alltså högsta ansvariga för de beslut som fattas där.

    Att biskoparna inte har rösträtt i KM förklaras av att det ej ansetts lämpligt att ge dem dubbelt inflytande i den förtroendevalda högsta kyrkliga beslutsinstansen. De ingår i den tunga läronämnden och påverkar där direkt kyrkans teologi. Samtidigt är de alltså inte valda till KM av väljarna.

    Summa summarum, värderade trätobroder, har varje biskop genom relaterad ordning ett stort inflytande i Svenska kyrkan. Det skall därtill betonas att de har yttranderätt i KM och alltså även den vägen kan påverka besluten.

    Så Din och övriga körmedlemmars kritik i saken faller därför, kan man direkt säga, platt till marken, om Du ursäktar mitt raka besked!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskoparna utgör inte tillsammans läronämnden utan ingår i den tillsammans med åtta (?) politiskt utsedda ledamöter. Läronämnden har för övrigt vid flera tillfällen körts över av kyrkomötet. / Markus

      Radera
  14. Det är nästan roligt med den envishet med vilken BOD framhärdar i att man måste acceptera det som gäller nu. (Jag anknyter här till tidigare diskussion om kvinnoprästreformen).
    Jag drar mig till minnes en gammal släkting (min farmors generation), bördig från Ryssland som hela sitt liv vägrade använda namnet Leninggrad på sin hemstad. Han framhärdade hela sitt liv att säga St Petersburg. Säkert uppfattades han av många som en tjurig gammal gubbe som inte kunde acceptera faktum. Hade han bara fått leva ett årtionde till så hade han fått se uppfyllelsen av sin önskan.
    Vi som fick uppleva det han längtade efter upplever honom så här i efterhand inte som sur gammal gubbe. Snarare visionär.
    Tänk om han haft en blogg. Då hade han kunnat få spridning för sina visioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, partipiskan viner i BOD:s värld, där man skall rösta enligt tidigare fattade beslut, oavsett om det strider mot både samvete och bättre vetande. Tänk om kyrkomötets beslut 1957 hade blivit sista ordet?/Paul

      Radera
  15. Bäste Bengt-Olof. Det är just detta som blir schizofrent. I en episkopal kyrka skall det inte finnas någon mänsklig politisk instans som ger eller tar ifrån biskopar inflytande i Kyrkan. De riskerar att bli reducerade till verkställande tjänstemän i ett kongregationalistiskt samfund. Kanske borde vi vara ärliga att vi inte längre är episkopala?

    SvaraRadera
  16. Det tragikomiska i sammanhanget är hur gravt SvK:s s k "präster" så fatalt övervärderar sin inbillade betydelse för samhället. Vem frågar efter en Svk-"präst" idag? dessa är ju i verkligheten ytterst mariginaliserade figurer. kontakten vid vid ex begravningar går ju alltid via begravningsbyråerna. vari består den omhuldade s k "själavården"? Hur kan en "präst" som inte har nån egen djupare tro utan i likhet med Helle Klein m fl räknar "tvivlet" som en lika stor tillgång svara på kristna trosfrågor?? de talrika yoga- och qigong-övningarna framme vid altaret kräver väl ingen teol kand? för att inte tala om det omfattande kvacksalveriet under namnet "jourhavande präst". Handlar detta inte snarare om ett dolt samhällsproblem än ett arbetsmiljöproblem? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personligen tror jag att John sätter fingret på en ömmande punkt. Så öm att den rentav är huvudorsaken till utbrändhet och långtidssjukskrivningar bland SvK:s präster. Pengarna och tjänsterna finns. Oklarhet råder emellertid om vad som egentligen skall produceras. Marknaden är försvinnande liten och på många håll närmast obefintlig. Och eftersom även yrkeslivet måste ha mening, blir den psykiska pressen hög för de stackars religionsvetande prästerna. Det kvittar vad man gör. Ingen kommer ju ändå?
      För kyrkan att ta steget tillbaka till rötterna, en reformation alltså, blir svårt eller omöjligt. Religionsvetenskapliga utbildningar ger föga grund för kyrklig tjänst, och sekulariserad organisation med vad som till stor del kan beskrivas som terapiverksamheter utvecklar knappast. Åtminstone inte det som skulle kunna bli en väckelse. Kvar blir byråkrati, och utbildningsdagar. Inte mycket för den som kanske hoppats på att kunna uträtta något?

      Lars Jensen

      Radera
  17. Skall man alltså ej acceptera kyrkans ordning?

    Till kvintetten kritiker ovan:
    -Den ene använder ordet politiskt utsedda ledamöter, när det är KM (kyrkans högsta beslutsorgan) som utser oftast teologer till läronämnden.
    -Den andre vill inte acceptera KM-besluten och jämför sin vägran med hänvisning till en person, som vägrade använda ordet Leningrad, vad nu denna jämförelse och motivering betyder?
    -Den tredje förstår heller inte att beslut i en demokratisk organisation måste respekteras. Skall vi riskera anarki, undrar jag?
    -Den fjärde vill ha dubbla, eller tredubbla röster för biskoparna och synes inte förstå att deras inflytande i vår kyrka är stort, mycket stort.
    Den femte kallar Svenska kyrkans präster för marginaliserade figurer. Vad skall man då inte med slikt språkbruk och nedvärderande attityd kalla den marginaliserade missionsprovinsens predikanter?

    Sammanfattning: jag förstår inte den ideligt demonstrerade hatiska bilden av Svenska kyrkan. Ärm det den som är er fiende, eller är det världens ondska, osanning, orättfärdighet, svek och allt annat otyg? Är kyrkan fienden eller är det sekulariseringen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tragiska är att svenska kyrkan gjort gemensam sak med sekulariseringen.

      den Lea

      Radera
  18. den Lea,

    Tyvärr hade mitt namn ej kommit med i ovannämnda kommentar, som den Lea gör ett obegripligt påstående om.

    Detta påstående är förstås befängt och totalt avslöjande för hur vissa kritiker mot kyrkan på denna blogg resonerar i brist på argument.
    Svenska kyrkan som sekulariseringsgenerator? Vilken nivå på debatten!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det rådde inget tvivel om att det var du som skrivit inlägget, hr Dike. Ingen annan skriver så pompöst och så självsäkert utan att begripa någonting.

      Jag önskar att mitt påstående varit befängt. Tyvärr är så inte fallet.

      den Lea

      Radera
  19. ja, Bengt Olof, kyrkan som sekulariseringsgenerator, det är temat i en mycket uppmärksammad bok av Magnus Malm: Som om Gud inte finns : en bok om sekularisering (2015) /John

    SvaraRadera
  20. Ja Bengt-Olof biskoparna anpassade i nuvarande system har säkert stort inflytande och frihet i att jaga och avkraga präster som inte ställer upp på att samarbeta i sekulariseringsprocessen, men inför politiker och andra makthavare är de vingklippta, men det kan finnas enskilda undantag.

    SvaraRadera
  21. Käre Bengt Olof Dike

    För egen del känns det som att du blandar ihop respekterandet av demokratiskt fattade beslut och huruvida fattade beslut kan ändras av andra, senare demokratiskt fattade beslut.

    Vidare tycker jag att det är logiskt att om Kyrkomötet kan besluta om vad som helst så innesluter detta även tidigare fattade beslut. Och om Kyrkomötet är demokratiskt så innebär väl det också att ledamöter har rätt att både ifrågasätta tidigare fattade beslut och att argumentera för dess ändrande?

    Annars vore ju varje förändring omöjlig. Om 1958 års kyrkomöte hade vägrat att befatta sig med frågan om kvinnor i prästämbetet med hänvisning till att frågan är en gång för alla behandlad och beslutad (nämligen i 1957 års kyrkomöte) så hade vi fortfarande utestängt en mängd potentiella präster från ämbetet.

    Att respektera 1958 års beslut innebär inte att frånhända sig rätten att kritisera det. Jag respekterar regeringens beslut om ID-kontroller vid inresa till Sverige och skulle aldrig vägra att visa ID-handling vid gränsen, men jag tycker det är ett felaktigt och djupt orättfärdigt beslut. Då bör jag också ge andra samma rätt att kritisera andra beslut, även de jag själv stödjer.

    Med förhoppning att inte bli utsatt för härskartekniker den här gången

    Bo Rydén

    SvaraRadera
  22. John och Th Andersson,

    Låt oss äntligen, och en gång för alla, slippa se texter om att vår älskade folkkyrka inte är kristen och att präster avkragas, därför att de exempelvis är högkyrkliga. Nog bör Thomas vid det här laget känna till att avkragning sker på helt andra grunder, men han resonerar ungefär som om någon skulle ställas inför skranket och straffas för sin åsikt, inte för att han eller hon har brutit mot lagen.

    Är vi överens på den punkten, Thomas?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är överens Bengt-Olof, men tyvärr sker godtyckliga avkragningar utan att den avkragade har brutit mot lagen. Vad kan vi exempelvis säga om Fogelqvist? Jag hörde idag också om Anders Kompass, som vågade vara visselblåsare i FN. Han råkade ut för ett ordentligt blåsväder, men fick rätt till slut. Det blir ofta de enskilda som får bära mycket för att "systemet skall räddas. Eller varför inte betrakta vår reformator. Han blev ju mer än avkragad, men tillsammans med katoliker skall vi fira reformationsjubileet nästa år. Allt gott Bengt-Olof.

      Radera
  23. BOD,

    Nog straffas de för sin åsikt. Den besvärliga att AVeK inte följer sin bekännelse, inte sin officiella tro och lära . De präster som envist vägrar att bryta sina prästlöften för att anpassa sig till den sekulariserade generatorn SVeK de avkragas- just inga andra.

    //HH

    SvaraRadera
  24. Bo Rydén och HH,

    -Naturligtvis har ni full rätt att vara missnöjda med beslutet att låta kvinnor bli predikstolsförmedlare av Guds Ord och nåd och därmed ge dem också yrkesmässigt utlopp för att i kyrkor få praktisera sin andlighet på samma sätt som männen.

    Vad saken i debatten gäller är omöjligheten av att riva upp beslutet och återgå till den gamla ordningen.
    Att i långa texter, polemiska, ironiska och andra inlägg plädera för detta är, ursäktas uttrycket, dödfött, alltså orealistiskt. Om ni gör detta, är verkligheten er fiende. Mot verkligheten är ni från början givna förlorare. Jag trodde för länge sedan, att ni hade denna insikt, men texterna talar tyvärr ibland ett annat språk.
    Slutligen ännu ett påpekande, denna gång till HH, att präster avkragas inte för att de har en viss teologisk tro. De avkragas därför att de gjort något som exempelvis bryter mot KO eller deras vigningslöften.

    Skall denna sanning vara så svår att ta till sig?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Bengt Olof Dike, du kan uppenbarligen inte avhålla dig från härskartekniker. Ska det vara så svårt att ta till sig?

      Bo Rydén

      Radera
    2. Menar hr Dike att man måste vara präst för att 'praktisera sin andlighet' i kyrkor?

      Gudstjänstdeltagarna, vad sysslar de med, enligt dig?

      den Lea

      Radera
  25. Bo Rydén,

    -Sakfrågan, käre vän, är viktigare än att subjektivt karaktärsbestämma min enkla person!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  26. Bengt Olof Dike

    Så hur kommer det sig då att karaktärsbestämning av min enkla person är viktigare än sakfrågan?

    Bo Rydén

    SvaraRadera
  27. Bo Rydén,

    -När, någonsin, försökte min enkla person att karaktärsbestämma Din gestalt? Vänligen exemplifiera tydligt och klart. Alltså bevisa, käre Brutus!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  28. Bengt Olof Dike

    (Mot bättre vetande, men jag har inget bättre för mig just nu :-)

    När du skriver "Naturligtvis har ni full rätt att vara missnöjda med beslutet..." så gör du en bedömning av mitt sinnestillstånd och hållning till kvinnliga prästkollegor som inte har med saken att göra. Där har du ditt bevis! Nöjd?

    Mitt eventuella missnöje är inte vad saken handlar om utan huruvida ett demokratiskt fattat beslut aldrig någonsin kan ändras.

    Men eftersom jag inser att du inte är intresserad av att föra en sansad diskussion om detta så jag föreslår i all vänskaplighet att vi låter saken bero och återgår till våra vardagliga sysslor utan ytterligare tillämpning av härskartekniker.

    Bo Rydén

    SvaraRadera
  29. Bo Rydén,

    -Är mitt självklara och generösa konstaterande gällande Ditt missnöje utslag av härskartekniker?
    Jag häpnar över denna prinsessa-på-ärten-attityd.

    Vad gäller frågan om att ändra beslutet om kvinnopräster, skriver jag som jag har gjort till Elisabeth nyss detta: försöka duger! Du kan alltså vara hur missnöjd Du vill men är - ifråga om att återförbjuda kvinnor att bli präster - totalt chanslös. Om Du försöker att på demokratisk väg göra detta, varseblir Du snart reaktionen.

    Det gäller, bäste Rydén, att vara realist i kyrkofrågor. Drömmar om gamla tider, och det som var en gång - dvs bara manliga präster - förblir drömmar och inget mer.

    -Kom tillbaka till verkligheten käre vän,
    ty verkligheten är allas vårt vardagliga hem:
    Låt drömmarna om flydda tider stanna i fantasin,
    precis som gamla böcker är nedpackade i magasin!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  30. Bengt Olof Dike

    Ja, ditt "generösa konstaterande gällande [mitt] missnöje med kvinnliga präster" är ett utslag av härskartekniker eftersom du vill göra gällande att jag dels är mot kvinnliga präster i Svenska Kyrkan, dels är missnöjd med detta sakernas tillstånd. Detta har du ingen grund för i vad jag skrivit utan du låtsas veta vad jag tänker och känner och genom att klumpa ihop mig med de som är motståndare till kvinnor i prästämbetet göra mig skyldig till "guilt by association", vilket är en av de traditionella härskarteknikerna!

    Jag säger inte att du gör detta för att medvetet förminska mig eller för att medvetet undvika att ta upp de frågor jag ställer, men du gör det likväl! Och i dina försök att förneka detta gör du dig skyldig till samma sak igen (vilket du troligen kommer att göra i svar på detta också).

    Jag ställer frågan om det principiellt är omöjligt att ändra demokratiskt fattade beslut. Du svarar att det är realistiskt omöjligt (och kastar i förbigående in att jag troligen drömmer om förgångna tiders storhet, ännu ett exempel på härskarteknik eftersom du inget vet om mina drömmar eller fantasier)

    Att det är orealistiskt att förvänta sig att vissa demokratiskt fattade beslut ska kunna ändras inom överskådlig tid är inte samma sak som att demokratiskt fattade beslut aldrig *kan* ändras. Som jag sa tidigare så hade i så fall beslutet i 1958 års kyrkomöte varit omöjligt att fatta eftersom kyrkomötet året innan (i god demokratisk ordning, får man förmoda) fattat beslut i ärendet.

    Och bara för att undanröja tvivel: Jag är inte emot kvinnor i prästämbetet och jag har inte för avsikt att försöka verka för att ändra 1958 års beslut. Däremot tycker jag att man ska kunna diskutera en sakfråga utan att riskera bli pådyvlad åsikter, känslor, drömmar eller fantasier man inte har.

    Läs vad jag skriver, min debattglade vän,
    och om åsikten känns som den skaver, än sen?
    Måste nån vinna var skärmytsling här
    eller går det att finna den vägen som bär
    till förståelsens djup om vi väl söker den?

    Bo Rydén

    SvaraRadera