torsdag 28 januari 2016

Tobbe, stackars Tobbe

Torbjörn Lindahl gick fri. Han fick driva med fobibegreppet. Jag har inte kollat vad den kritiske frisören i Luleå tyckte om domen men när den föll, höll han tyst. Han kanske funderade över att han utan ersättning framträtt i Luleå domkyrka. Helt gratis, alltså. Hade han tänkt sig att hans prideengagemang skulle betalas med kyrkliga medel? Då fick han tji. Han får väl, frisör som han är, göra sig klipp på andra sätt.

Det tog tid att fria Torbjörn. Så lång tid att det blev ett arbetsmiljöproblem, förstås. Kan ett domkapitel inte avgöra en skitfråga av det här slaget snabbt, kanske det rimligaste är att avskriva saken. Men de idoga som skulle utreda var just - idoga. De ville plötsligt reda ut vad implikationerna av något Torbjörn skrivit, och som inte anmälts, kunde vara. Det handlade om en antydan till ett komplicerande resonemang om apostolisk succession vid biskopsvigningar och då undrade Lule-kapitlet om hur Torbjörn såg på "giltigheten" i de biskopsvigningar Antje Jackelén förrättar. Frågan avvisades av Torbjörn. Begreppet "giltighet" hade han inte använt och eventuella tankebrott döms inte. Om saken hade Torbjörn Lindahl alltså inte uttalat sig. Likväl var det "olämpligt" att offentligen sätta Svenska kyrkans äkthet i tvivelsmål, menade kapitlet. För detta kritiseras komministern Lindahl. Och denna kritik dras vidare i nyhetsrapporteringen. Listigt eller illistigt? Bortsett från allt - om det finns skäl att ifrågasätta "äktheten" i Svenska kyrkan (saken gällde apostoliciteten), hur ska det ske om inte offentligt, när prästens uppgift är det offentliga lärandet? Nu nämner jag inte det faktum att det ska firas reformationsjubileum med start 31 oktober. Räkna mig det till godo!

I korthet försöker domkapitlet hitta ett sätt att likväl komma åt Tobbe när han dock måste frias från det han anmälts för. Jag tycker att somliga kommentatorer missat detta faktum. Det är lite av kinesisk rättsskipning över den kyrkliga.

Nu kan jag lugnt säga, att med denna "rättsskipning" borde jag åka dit.
Domkapitlet tar upp någon mening som antyder en förgriplig distans till kyrkosystemets mest omhuldade och begär klarläggande. Tycker han si eller så? Och tycker han si eller så - oklart vilket som är mest klandervärt - kan det likväl klandras. Inte för att det avviker från något han lovat vid sin prästvigning men eftersom det avviker mot majoritetsmeningen eller den samtida goda smaken. Då bortser jag från förgripligheten att det skett offentligt, dvs i ett blogginlägg. Jag fattar att också jag är illa ute, för sker detta med det friska trädet Lindahl, vad kan inte ske med andra?

Ska jag då rent ut skriva några förgripligheter?
* Det finns sådana som tror som medkristna i England (Borgågemenskapen) att de biskopar som vigs av Antje Jackelén i Svenska kyrkan inte utan vidare blir biskopar på riktigt.
* Det finns sådana som tror som medkristna i Etiopien eller Ryssland att enkönade vigslar inte är eller kan vara äktenskap efter Guds vilja.
* Det finns sådana som tror att Svenska kyrkan inte rakt igenom är en kristen kyrka i reformatorisk mening, en där evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas rakt över.
* Det finns sådana som tror, trots applåder i domkyrkorna vid vigningar, att alla vigningshandlingar i Svenska kyrkan inte är autentiska, dvs sker på apostoliskt vis och med Gud som den som egentligen viger.
* Det finns sådana som tror att Martin Luther i det svenska kyrkosystemet skulle bli minst lika hatad som i 1500-talets romerska om han uttalade något så förgripligt som en grundläggande och offentlig  kyrkokritik.
* Det finns sådana som tror att det främsta drivmedlet i Svenska kyrkan är pengar. Så länge det finns pengar, består Svenska kyrkan.
* Det finns sådana som tror att mothållningen är en kyrkokristens främsta bidrag till Svenska kyrkan sådan hon egentligen är.

Nu är det väl rätt upplagt för anmälningar till domkapitlet mot mig, det sedvanliga sättet att hantera blogginlägg. Obestridligen är denna text nämligen offentlig och den andas förstås kyrkokritik. I ljuset av detta är kommentatorerna på Bloggardag mig kära. De uppträder demokratiskt, granskar resonemang och menar att deras egna argument har bärkraft. Så går diskussionen vidare. På något sätt skapas klarhet - om oenigheter i vart fall.

När ni nästa gång funderar över Torbjörn Lindahl kan ni gå in på kyrkligdokumentation.nu och läsa skaldestyckena samt tänka principiellt. Vill ni läsa förgripligheter i det offentliga går ni dock till twitter och läser sandahlcitat. Och vill ni fundera över det goda med domkapitelsanmälningar, kan ni läsa tidningen Vision nr 1/2016, där en av artiklarna handlar om att "Fel ord kan ge dig sparken".

Det kyrkliga eländet kan visa sig vara en spegelbild av det samhälleliga. Det är på sitt sätt i sin ordning. Kyrkan lever i sitt sammanhang. Men, Herre, vilket sammanhang det är!

14 kommentarer:

  1. Anmälningar mot präster borde inte handläggas av domkapitlen. Det är inte rimligt att man inom samma kyrka hanterar ärenden så olika som sker. Ärendena borde istället hanteras av en enda nämnd. Nämnden skulle bestå av ledamöter med gedigen juridisk och teologisk kompetens. Överklagandenämnden skulle även i fortsättningen vara överprövningsinstans. Med en sådan ordning skulle man få enhetlighet. Man skulle också vinna den fördelen att biskopen kunde återgå till att vara prästernas präst och inte deras bödel.

    För mig, som för närvarande läser Agrells och Strömmers ”Ordet vid bordet: Martin Luthers bordssamtal”, ter det sig för övrigt mycket komiskt att Svenska kyrkan ska fira reformationsjubileum. Martin Luther hade helt säkert inte varit mer positiv till Svenska kyrkan i nuvarande form än han var till den påviska. Komik i kubik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns det någon systematisk undersökning där domkapitlens olikartade handläggning av ärenden framgår klart?

      Radera
    2. Vet inte. Den senaste tidens ärenden talar dock starkt för att det är så. I Luleå tog det ca ett halvår innan Lindahl friades. I Stockholm (storkyrkoprästerna) sa det bara swish och så var det friande beslutet klart.

      Radera
    3. Jag delar inte tanken på en gemensam disciplinnämnd. Jag är starkt för stiftens självständighet. Stiften är inte regioner i 'Svenska kyrkan', den är en samarbetsorganisation för dem. Det är på sin plats med en överklagandenämnd, som ser till att stiften följer gemensamma lagar och ordningar. Men första instans bör vara i stiften själva.

      Att domkapitlen har tillsyn, även straffande sådan, fungerar väl i en normalt fungerande kyrka. Att Svenska kyrkan längre är det, finns anledning att misstänka.

      Radera
    4. +Göran,
      jag håller helt med dig förutsatt att man har med en fungerande kyrka att göra. Nu när det inte verkar vara så skulle mitt förslag kunna öka rättssäkerheten. Nu gällande ordning synes vara en kvarleva från den tid då prästerna var stiftsanställda. Som det är nu blir ordningen bara konstig.

      Radera
    5. Ja, naturligtvis skall prästerna i en kyrka i god ordning vara anställda i stiften, och inte som nu i församlingarna!

      Vi har det f.ö. så i Missionsprovinsen. Visserligen är få anställda (med lön i någon utsträckning), men de är anställda i provinsen. De som står för lönen, lämnar sina bidrag till provinsen centralt.

      Radera
  2. De uppräknade punkterna gör anspråk på sanningshalt.
    Att personer i pluralis - alltså minst två - omfattar åsikten.
    Det lär bli svårt att motbevisa den sanningshalten och därigenom anklaga bloggaren för lögn.

    Jag omfattar minst en av åsikterna ovan.

    En präst som däremot offentliggör att denne omfattar någon av åsikterna riskerar nog att anmälas.

    Man skulle dock kunna lägga till en punkt:
    ☆ Det finns de som anser att Jesus inte ger ensannare bild av Gud än Mohammed.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sanningshalt ?
      En sannare bild av Mohammeds svans ?

      Det trodde jag inte om dig, sa Pelle.
      Du har inte varit med Pelle, blev svaret.
      Jag berättade och Pelle fick tänkargrund.
      Den hårda skolan är hårdare än diamant.
      Den ger även kunskaper och erfarenheter.
      En del av dessa är rena gåvor, man få tacke.
      Det finns också händelser, ja. Några få.
      Nej, de är säkert många fler. Oförklarliga ?

      Till de, som väntar på det stora uppvaknandet på
      yttersta dagen, finns ett lite mindre alternativ.

      " Det stora uppvaknandet " avpixlat.info


      Karl-Alfred

      .




      Radera
  3. För att inte rentav säga tragikomiskt med firandet av reformationsjubileet. Hur många av dagens prålsjuka prelater med dubbla efternamn och vit flärp under hakan kan mellan yoga-passen avgöra vad som är lutherskt och/eller reformatoriskt idag i tros-samfundet sv"k"? Dag har helt rätt i: "Det finns sådana som tror att det främsta drivmedlet i Svenska kyrkan är pengar. Så länge det finns pengar, består Svenska kyrkan." Jag tror det. /John

    SvaraRadera
  4. Man häpnar, eller inte!

    Över Domkapitlets behov att markera. Skuld och skam. Är det inte det ena, så är det det andra. Skam och skuld. Ingen rök utan eld. Ingen anmälan utan substans. Håller inte anmälan, piffar man upp lite osorterade misstankar. Hur förhåller sig egentligen den tills motsatsen bevisats Skyldige till Samhällets Heliga Värdegrund? Vacklar tron på Den Heliga Värdegrunden? Kan tankebrott misstänkas? Ingen rök utan eld. Ingen misstanke utan fog. Ingen anmälan utan substans. Skam och skuld. Avkragas och avskedas några varje år, darrar de fega och krypande kaftanbärarna, och en myckenhet av obehagligt ifrågasättande kvävs i sin linda. Skuld och skam. Misstänksamhetens skamkultur. Skyldig tills motsatsen bevisats.

    En anmälan, s'il vous plaît, sen sköter Högheliga Domkapitlet, Dei Gratia, markeringar mot misstänkt subversiva element!

    /AMDG

    SvaraRadera
  5. Som en som själv blivit dömd av domkapitlet men
    friats av Överklagandenämnden kan jag bara känna med Tobbe. Det tar på krafterna. Och det är bara att inse att domkapitlen är en konstig institution.

    SvaraRadera
  6. I fallet med Visby-prästen som hade sex med tonårsflickor i kyrkans källare hade ju somliga, här på dessa sidor, inga som helst problem att ursäkta biskopen och domkapitlet, när de gav prästen hans ämbete tillbaka. Åh, så visa och erfarna de var! Men nu visar det sig ändå att den här sortens församlingar kan agera omoraliskt och orättfärdigt?

    Mitt förtroende för domkapitlen ökar inte precis när jag i dagarna läser att domkapitlet i Skara inte har någon synpunkt på att en präst som dömts för sexuellt ofredande anställs i stiftet. Denne präst har av Växjö domkapitel fått en treårig prövotid sedan han via SMS förklarat sig vilja ha sex med en konfirmand (och i polisförhör delvis lagt skulden på pojken för att det "gick snett", då pojken var artig). Självfallet borde han avkragats men när så inte skedde undrar vän av ordning vilken verkan den mildare påföljden får. Genom att flytta till ett annat stift undandrar ju sig prästen en fördjupad tillsyn från den biskop och det domkapitel som är insatta i hans ärende.

    Domkapitlen borde kanske förstärkas med en exorcister så att de kan driva ut de onda demonerna, dels rättsrötan bland sig själva, dels djävlarna i prästkollegiet (inte km Lindahl).

    SvaraRadera
  7. Tackar att du ömmar för mig. Ett litet påpekande dock.
    När du för på tal det blogginlägg av mig mot vilket domkapitlet framför kritik (det där jag antyder frågor om vår kyrkas ämbete) så skriver du att den saken inte var anmäld.
    Det var fel. Ett citat ur det inlägget ingår i den bilaga om ca 30 bloggcitat som min arbetskamrat Mona bifogade sin anmälan. Men sant är att den saken aldrig massmedialt uppmärksammades och det inlägget skrev jag i juli 2014, alltså ca ett år före hela anmälningscirkusen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju bra att någon observant journalist erkänner att de tidigare gjorde ett dåligt jobb och lyfter fram denna sak nu.an

      Radera