måndag 18 april 2016

Frimodig kyrka

Varför siffran för deltagare på Frimodig kyrkas årsmöte efterfrågas är uppenbart. I jämförelse med Svenska kyrkans 6 miljoner medlemmar är detta ett fåtal, kanske till och med ett patetiskt fåtal. Jämförelser blir konstiga. I jämförelse med Svenska kyrkans pengar på nationell nivå, 6 miljarder, är förstås 6 miljoner inte så mycket. T ex. Och Kyrkomötet räknar in hela 249 - vad nu det egentligen är? Jämförelsevis.

Nå, detta sagt så är antalet valda ombud till årsmötet 31. Därtill kommer lite styrelseledamöter, som inte är ombud. Ordföranden för styrelsen, Jan Erik Amilén, ska ju redovisa, revisorerna ska säga sitt, en mötesordförande ska få det hela att fungera och sekreterare behövs också. Dessutom kommer en del intresserade. Min bedömning är att vid årsmötet var det 50-60 personer och vid föreläsningarna som föregick någonstans mellan 100 och 120. Lokalen var välfylld. För en som var med när kyrkomötet var 96 valda stort, var det inte så illa att en enda nomineringsgrupp drog ihop allt detta. Mycket var formalia, en del sakfrågor hade avhandlats utanför årsmötets ram, dvs på årsmötena i stiftsavdelningarna och vid en ordförandekonferens. Idédebatten hålls vid liv och en del viktiga initiativ i det världsekumeniska svarar Frimodig kyrka för. Det är ett faktum som inte tillåts prägla bilden av FK men var lugna. Där kyrkosystemen misslyckas, griper FK in.

Kyrkosplittring?
Nej, Sverige har aldrig upplevt någon kyrkosplittring, tror jag mig förstå. Inte på 1500-talet, inte på 1800-talet och alls inte nu. Men vad hände då när det var 1500-tal och varifrån kom samfunden på 1800-talet? Är kyrkosplittring för övrigt bara detta att man köper tramporgel och startar eget eller detta att delar av Kyrkan avsöndras/avsöndrar sig, dvs slutar leva samman? Det har väl i högsta grad hänt i vår egen tid när somliga som idogt kommit till gudstjänsterna plötsligt konstaterar att de inte längre hör dit sådana som de är eller konstaterar att de inte vill bidra med en en enda krona till detta kyrkosystem. Kyrkosplittringen i Västeuropa har kunnat följas under många år och analyserats inte minst av Paul Zulehner. Varje gång som människor slutar engagera sig eller uppfattar att de inte riktigt hör hemma i den kyrka där de levat, är det kyrkosplittring och dränage av kraft. Så har Svenska kyrkan obekymrat levt väldigt länge.

Skulle vi då frimodigt med politiserande högerkrafter ställa upp för en kampanj i lagiskhetens tecken till värn för hut och hyfs eller vad det kan vara och låtsas att detta skulle vara evangelisation? Jag tror inte det. Det är lika illa med människor som vill utnyttja Svenska kyrkan för sina syften oavsett från vilket politiskt håll de kommer. De som tror på tvåenigheten (Gud och Jesus) omfattar knappast Kyrkans tro, inte ens arianernas.



28 kommentarer:

  1. Hebr. torde kunna sägas vara en "midrash" på grundval av Ps 110, en psalm som Jesus själv åberopar i sin fråga angående Davids Son som Herre. Hebr 8:1 vill säga oss att vi har en överstepräst som är lika fullkomlig (sann Gud) som kännedomen om våra svagheter (sann människa) och som sitter på Faderns högra sida.
    Detta är grunden för frimodigheten som vi aldrig skall ge upp (hebr 10:35).

    SvaraRadera
  2. Tack för informationen!

    -Bra, bloggaren har nu givit oss önskade siffra från FK:s årsmöte. Han förstår, till skillnad från andra röster på denna bloggs kommenterande fält, värdet och nödvändigheten av öppenhet och fakta. Med sådan kommer man alltid längst, eftersom sanningen ändock kommer fram till sist.
    Tack för informationen, bäste bloggare!

    Sedan noteras, att vederbörande i inlägget tyst retirerar från sitt kyrkosplittringspåstående i modern tid; han väljer i stället att söka visst stöd i historien. Men nu gällde det ju frågan, huruvida kvinnoprästreformen i Svenska kyrkan ledde till en "förödande kyrkosplittring". Det gjorde den inte. Och såväl bloggaren som undertecknad och alla andra har verkligen anledning att vara glada för sakernas tillstånd: en riksspridd folkkyrka, som alltså finns där folket geografiskt lever och bor.

    Det finns ett stycke - det sista - i bloggarens text som jag finner egendomligt. Är det inte alla goda kristna krafters sak att arbeta för missionsinsatser?
    Mitt förslag om en verklig kyrklig kraftansträngning via medierna och med mod, tydlighet, rakryggad kraft och engagemang i samhällsdebatten stå upp för Honom och Hans budskap, alltså våga framföra det, överensstämmer ju delvis med högkyrklighetens krav på just tydlighet, kristuscentrering och rakryggad frimodighet.

    Varför passar detta plötsligt inte nu? Varför påstås det vara en låtsasevangelisation?

    Nej, jag tror att omdömet är personrelaterat - relaterat till förslagets avsändare.

    Men jag står fast vid detta och vänder mig också mot generaliseringar av typen att människor utnyttjar kyrkan för politiska syften.

    Kan vi inte vara överens om , bäste bloggare, att hädanefter inte kasta smuts på kyrkans förtroendevalda?
    Ty vad vore Svenska kyrkan utan dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren18 april 2016 13:12

      Oemotståndlig.

      Radera
    2. Åtminstone en kyrkobildning uppkom som en följd av 1958 års beslut: Evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige under ledning av teol.dr. Tom GA Hardt. En mera indirekt följd var sedan bildandet av Lutherska bekännelsekyrkan på 70-talet. Därtill skulle vissa nog tillägga Missionsprovinsen. Så helt går det inte att förneka att reformen orsakat kyrkosplittring, men framförallt har den orsakat kyrklig splittring. / Markus

      Radera
  3. Beslutet 1958 föranledde en braindrain inte bara i kyrkoledningen utan så att många begåvade gick och många andra tappa livsmodet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trycker på en imaginär Gilla-knapp.

      den Lea

      Radera
  4. Orsaken till att SvKy i dag befinner sig i en oerhört stor kris, har i sin grund i det beslut som Kyrkomötet fattade 1958. Det var då SvKy övergav den bibliska och apostoliska principen om att Kyrkans tro och lära skall ha sin grund och sitt stöd i den heliga Skrift och den apostoliska Traditionen. Det var detta år som SvKy blev en schismatisk kyrka och därmed en avfallen kyrka. Det enda som nu inte är tillåtet är att hålla fast vid Bibeln och Bekännelsen. Detta betyder inte att man måste överge SvKy och gå till en annan kyrka. Alla kyrkor har sina brister. Men många har tyvärr gett upp kyrkokampen. Det är inte grönare på den romerska sidan, som en del tror. Där är det inte läran som är problemet, men där finns många brister, som ännu inte rättats till och som påven Franciskus får kämpa med.
    Den envise BOD har för sig att svenska folket så gärna vill ha kvinnliga präster. men detta gäller inte kyrkfolket i gemen. Tvärtom så är det i församlingar där bekännelsetrogna präster av högkyrkligt, gammalkyrkligt eller lågkyrkligt karismatiskt märke verkar, som det fortfarande samlas många människor till gudstjänster. RK

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det avgörande 1958 var heller inte beslutet i sig utan att man slutade lyssna efter Guds vägledning och istället började lyssna efter det omgivande samhällets önskningar. Därmed blir avfallet ett faktum även OM det skulle vara enligt Guds vilja att kvinnor vigs till präster (vilket jag iofs hittills aldrig sett ett hållbart argument för).

      Radera
    2. För det första skall det inte finnas några präster alls, och för det andra skall så många som möjligt av dem vara kvinnor!

      Piet Hein

      Radera
    3. Piet Hein. Det är ett obestridligt faktum att majoriteten av världens befolning som inte är präster är kvinnor.
      Att hävda att så många som möjligt av jordens befolkning utanför (icke-)prästerskapet ska vara kvinnor är en befängd ståndpunkt som intte gagnar artens fortbestånd.

      Radera
    4. Jag undrar om inte Piet Hein, kommer med en liten känga till den grupp människor som tycker att "präster behövs inte, men kvinnliga präster ska vi ha". Det må vara vällovligt att kämpa för kvinnors rätt att vara onödiga, men personligen tycker jag då att fler damtoaletter vore en bättre satsning.

      den Lea

      Radera
  5. Men kära (bittra) kritiker!

    -Ni får försöka hålla er på marken och dess verklighet! Ni saknar fullständigt kontakt med den och med opinionen, om ni ett ögonblick tror att beslutet var ett slag i ansiktet på densamma och på kyrkfolket.

    Föreställ er reaktionen om kvinnor skulle vara utestängda från ett yrke i ett land, där likhet mellan könens möjligheter och chanser skall råda, ingen vara diskriminerad eller eftersatt. Och se - som jag har påpekat så ofta här! - på en rad andra lutherska kyrkor i världen och deras välkomnande av kvinnor!

    En kyrka, som inte befinner sig i verkligheten, har ingen chans. Vad säger ni i dag till era döttrar, som inget hellre önskar än att få läsa teologi och bli vigda till präster för att med trons övertygelse och glädje vittna om Hans rike?

    -Nej, det får Du inte! Sök Dig till ett annat yrke?

    Den som skall hela kroppen - läkaren - får ju vara man och kvinna. Varför får den som skall vårda själen bara vara man?

    Jag vet svaret på förhand: för att det står så i Bibeln. För att ni tolkar Bibelns ord så. Men vad står det inte på andra ställen i den Heliga Skrift som ni inte alls skulle kunna rätta er efter?
    Den som förför någon av... Vad skall ske med denne?
    Ett exempel bland flera.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren18 april 2016 16:01

      Du fick dina siffror. Ändå slutar det i obligatoriskt kvinnoprästtjöt. Starta egen blogg?

      Radera
    2. Ingen har hindrat kvinnor att inneha "prästyrket", men det blir ju därför inte automatiskt ett apostoliskt ämbete. Var finns den tillströmning till "prästyrket" som du talar om?

      Radera
    3. Bengt Olof, var ordningen i din familj att du kunde bestämma vad din dotter skulle bli? Den var det inte i min familj.

      Radera
    4. En kyrkas verklighet består dels av det samhälle hon verkar i, men också av Guds verklighet. Och där är nog alla som läser och skriver på dessa sidor överens med dig: "En kyrka, som inte befinner sig i verkligheten, har ingen chans". Frågan är då i vilken utsträckning Svenska kyrkan fortfarande befinner sig i Guds verklighet.
      Att en kyrka kan gå stick i stäv med samhällets lagar och värderingar och opinioner och ändå frodas visas med all önskvärd tydlighet av kristendomens historia fram till Konstantin (drygt 300 år). Historien visar även att om man tappar kontakten med Guds verklighet så försvinner växtkraften.
      Mikael

      Radera
    5. "Det vore bättre för" står det, inte att de kristna ska se till att det blir så. Ett bra exempel BOD på hur en bibeltext kan misstolkas.

      Radera
    6. Om man vill vara kyrka för att blidka opinionen i samhället, så har både bibel och bekännelse spelat ut sin roll.
      Jag tycker att opinionen ska underordna sig bibelordet i det kyrkliga.
      Tycker BOD sammalunda?

      Radera
    7. Christer, präst21 april 2016 15:38

      BOD - skulle vara spännande att höra vad Du som frispråkig och sanningssökande människa tycker t ex om majoritetens beslut vad gäller Allah i Sverige utifrån det senaste uttalandet av ordf I den muslimska föreningen I Ljungby: – "Vi muslimer stöder Kaplan, han har inte sagt något som är fel. Han formulerade en åsikt som 1,7 miljarder muslimer i världen håller med om och som vi muslimer i Sverige också håller med om, slår Abdelhak Lahouaichri fast." Var tror Du nu att kvinnor hamnar i allt detta? Eller det räcker kanske med att man i Sverige har en kvinnlig imam...? Här har Du en mission! (Källa: http://www.smalanningen.se/article/han-jamfor-israel-med-hitler/ )

      Radera
  6. Tänkvärt, mycket tänkvärt

    SvaraRadera
  7. BOD föredrar att leva i en schismatisk och heretisk kyrka än i en renlärig luthersk kyrka som står på biblisk grund - ja det är i sanning tänkvärt! RK

    SvaraRadera
  8. En icke ovanlig notering,

    -Nästan alltid bemöts och/eller kommenteras mina faktapåpekanden och sakliga erinringar med gliringar, ironier och s k lustifikationer, som på sin höjd visar vem som döljs i respektive skribents skrattspegel.

    Alltså inga försök att vederlägga mina uppgifter, vilket förvisso ibland kan vara svårt - särskilt om diskussionen rör kvinnoprästfrågan. I den ser jag och svenska folket framåt, medan mina kritiker, plus kanske ett par hundra personer, blickar 55 år bakåt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren18 april 2016 19:32

      En saklig erinran: Vi HAR kvinnliga präster. Du sparkar in öppna dörrar. Samma dörr varje dag, oavsett bloggens tema. Lite enahanda om du tillåter mitt lågmälda påpekande.

      Radera
    2. Nja, inte 55 år bakåt, utan snarare 2000 år bakåt. Kom ihåg att motiveringarna bygger på Bibeln och kyrkans tradition. Vilken grund bygger man på om man bara ser framåt? Det är väl som att segla i en storm utan drivankare.
      Vad skulle ha hänt om båda sidor i frågan accepterade Gamaliels råd (Apg 5:38-39). Den som tror sig ha förstått Guds mening i frågan kan väl inte vara rädd för att låta "de andra" hållas. Förutsättningen är dock att båda sidor skall ha möjlighet att finnas samtidigt.
      Tyvärr har ena sidan inte varit lika smarta som Stora rådet, utan tagit till storsläggan och försökt utrota den andra. Det är inte konstigt (men likväl sorgligt) att det blir stridigheter.
      Mikael

      Radera
    3. Nog är katoliker och ortodoxa betydligt fler än "ett par hundra personer", även om vi bara ser till Sverige. Och dessa ser möjligen "bakåt" i den meningen att de inte anser sig ha rätt att ändra en apostolisk ordning (i synnerhet inte p.g.a. sekulära politiska påtryckningar). Men i andra avseenden tycks det vara just katoliker och ortodoxa som kommer att dominera i framtidens svenska kristenhet. Som jag minns det, ledde det olycksaliga riksdagsbeslutet (ty kyrkomötet hade ju sagt nej!) till att en rad av SvK:s mest lysande teologer och mest engagerade och hängivna präster och lekmän konverterade till andra samfund. Och till att en rad unga teologer, prästkandidater m.fl. i min egen generation valde andra arbetsfält även om de formellt stannade SvK (där de ju länge kunde ha en lokal hemvist oberoende av "reformen"). F. Dag och några till förblev SvK och sin kallelse trogna och de har min beundran, men från sina egna kyrkoledare (åtminstone kyrkopolitikerna) har de mest mött spott och spe, trots det löfte om hänsyn som den s.k. samvetsklausulen skulle innebära. Alls ingen uppbygglig historia.../Paul

      Radera
  9. Kommunikationschiefen herr Sjöberg är av sin blogg att döma allt än nöjd med sakernas tillstånd i sitt rike. Han är inte bara irriterad över Kyrkans tidnings redaktionella överväganden utan har enligt egen utsago reflekterat mycket över frågan "Vilket ansvar har en bloggare för de kommentarer som fyller bloggens flöde, formulerade av människor inspirerade av hens raljanta ton och suspekta antydningar?". Hur så ansvar? Moraliskt, straffrättsligt, andligt? Utan att försvara all kritik mot kyrkans ledning framstår det ändå som tämligen uppenbart att just densamma har problem med att inte ha tolkningsföreträde för vad som är sakligt, viktigt och relevant att diskutera. Jag tror den behöver vänja sig vid detta tillstånd för det finns en sanning i begreppet "bunker", vad gäller den allt för homogena och inte alldeles skarpa analysen av samhället och kyrkan. Det lär vänta tuffa år för de anställda på Sysslomannagatan. Å andra sidan har vissa av dem länge fått verka i en skyddad verkstad.

    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren19 april 2016 07:43

      Konstigt med tanke på hur skarpt man försvarade yttrandefriheten när Charlie Hebdo attackerades. Myggsilande kamelsväljare.

      Radera
  10. BOD,
    Se Du framåt-mot fler och fler stängda kyrkor, innehållslösa sammankomster då och då lättade upp med profana konserter och världvisa icke kristna religionsvetare som vill mha olika heretiker synkretisera ditt SVeK.

    //HH

    SvaraRadera