Gretta eller "hapax"

Gretta Vospers har berett mig bekymmer.
Det var den 1april jag såg nyheten att Gretta Vosper tog strid för att som ateistisk pastor få leda sin församling i Toronto. FörsamlingenWest Hill tillhör United Church of Canada. Men det var, som sagt, 1april och vad som helst går jag inte på. Nu gällde dock inte saken ett aprilskämt. Mot slutet av april månad har jag förstått.

West Hill United Church har en präst som är ateist.
Ett tag trodde jag hon definierade sig som "non-theist", men icke. Ateist ska det vara. Ett tag malde hon på i böner och lovsånger som om hon trodde på det hon sa, men sedan tog hos sig samman. Hon kunde inte hålla på med metaforiska tolkningar av bönerna när folk i kyrkbänkarna trodde det var på riktigt.

Nu skrevs psalmer om, bönerna blev "community sharing time" och talet om "Gud och Jesus" (som det heter) blev i stället tal om kärlek, medkänsla och skönhet. Alla gillade inte omgörningen. Av det som normalt var en församling med 125 personer söndag förmiddag blev det 40. Men så publicerade Gretta sin bok With or without God och då steg besöksantalet till 90. Bättre än 40 men sämre än 125, tänker jag, som dock är svag i matematiken.

Men vad tror Gretta?
Hon hävdar inte att det inte skulle finnas en gud men en "teistisk" definition funkar inte längre och är inte trovärdig. Präster, som inte tror som Gretta, går det 13 på dussinet, menar hon. United Church borde förklara att Bibeln inte är Guds eget ord för alla tider. Herrens bön blir följdriktigt moderniserad och Elvis, som sjöng O, store Gud hade fått sjunga på annat sätt. DÅ sjöng Elvis:
Then sings my soul, My Savour God,to Thee,
How great Thou art! How great Thou art!

NU hade Elvis sjungit
Then sings my soul in wonder, full and free,
a sacred gift is life to me!

Hur Boberg själv sjungit, kan man bara gissa, förstås.
Ni förstår principen. Det är den nya psalmtexten som sjungs i West Hill.
Man kan tycka att det hela är vackert, men borde medge att det är något annat samtidigt.

Jag har aldrig tänkt att United Church of Canada, UCC, var något annat än liberal, men Gretta går utöver. De flesta liberaler skulle inte säga som hon, sa vår vän Kevin Flatt, "but in the end of the day they don't really believe in anything resembling traditional Christianity."
Gretta säger hederligt som det är. Hon har inte varit teist sedan någon gång före sin prästvigning. Folk i allmänhet känner att de inte är välkomna när det används ord som "gud", "frälsning", "uppståndelse" och därför måste vi sluta använda de invanda kristna orden. UCC är en irrelevant kyrka för de flesta och Grettas vän Marcus J. Borg fruktade att hela den kristna tradionen kunde dö ut om den inte blev omgjord.

Vad är det alltså kameleonten gör, när den varsnar faran?
Just detta.
När somliga kristna fattar att folk inte gått på det där med Kyrkans tro blir de som kameleonten och maskerar sig kvickt till oigenkännlighet.
De drivs av de bästa avsikter, ty vi får inte förlora folket. Förlorar vi folket och pengarna går Kyrkan under, för hon vilar tryggt på den ogudaktige Mammons goda.

Det tidigare paradigmet och det kommande står emot varandra.
Gretta är konsekvent - och begriplig. Lika begriplig som det faktum att det hon förkunnar inte är den tro som en gång för alla anförtrotts de heliga. Judas brev v 3. En gång för alla heter "hapax" på grekiska.
Kodordet för att förstå Gretta är "metaforisk". En tro som är metaforisk blir, säg, elastiskt oprecis.
Det finns folk som lockas till detta. 90 per söndag, redovisar Gretta. De var 125, blev 40 och så kom nya. Vart tog de andra vägen? Det skulle jag verkligen vilja veta. Gav några helt enkelt upp? Det kan jag också tänka mig. Vad ska man tänka om kristen tro om grundbegreppen enkelt definieras om och bort? Andra gick till andra församlingar men bråkade verkligen ingen i sin tidigare församling?

Så här långt i tankevärlden kom jag att fundera över antalet kyrkomedlemmar i Svenska kyrkan och snubblade över en sajt som angav att "endast cirka fem procent av medlemmarna är kristna jämfört med i stort sett 100 procent i övriga trossamfund - Missionskyrkan, Baptistsamfundet, Evangeliska frikyrkan, Pingströrelsen, Frälsningsarmén etc."
Det finns frikyrkliga som aldrig förnekar sig!
Men glömde man inte nämna de romerska katolikerna och de ortodoxa i landet Sverige? Hur hög är procentsatsen där, menar ni?

Sajten Merinfo visste också ge besked: "Tyvärr håller Svenska kyrkan ingen statistik över antalet besökare på sina söndagsmässor. 74%av den svenska befolkningen är döpta i den svenska kyrkan och 8% är riktigt kristna." Riktigt kristna - ja, jag må då säga vad då? Och varifrån kommer uppgiften att besökare i Svenska kyrkan inte räknas? Men de kanske inte ska räknas, eftersom de inte räknas som riktiga kristna? Jesus slipper dock skicka ut änglar att sortera svenskarna på den yttersta dagen. Det har de frikyrkliga redan gjort åt honom. Ska vi inte sjunga några lovsånger?
Källor:
http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/kyrkmedl.htm
http://spa.merinfo.se/question/hur-manga-procent-av-sveriges-befolkning-gar-i-den-kristna-kyrkan-varje-sondag

Gretta på ena sidan och dessa på den andra. Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Jag bråkar inte på något sätt. År 1958 var kring 96-98% av svenskarna medlemmar i Svenska kyrkan. Nu är vi nere på 68% eller så. Vad säger det, månne?
Själv kommer också jag att i sinom tid lämna Svenska kyrkan. Bengt Olof Dike likaså. Det är bara en tidsfråga. Men vad gör jag innan dess, om Grettas brist på kristen tro blir själva hållningen? Och värre: om det blir den självklara hållningen utan att någon definierar saken så tydligt som Gretta? Går det också i Svenska kyrkan 13 präster på dussinet som "don't really believe in anything resembling traditional Christianity"?
Har den utsorterande frikyrkligheten fått allt rätt?
5% kristna eller 8% riktigt kristna?