tisdag 19 april 2016

Uppdatering

Jag var beredd att skriva "Svårt fall, doktorn grät", men doktorn var glad. Det mesta ok och det var inte DDT jag fått. Jag fick garanti att jag skulle komma levande ut från lasarettet, men för morgondagen gavs inga garantier. Vad det kan ha varit? Nerv, muskel, något annat eller något allvarligt, som förböner knäckte. Jag tackar för all support!

Annars gäller väl vad doktor Åkesson lärde mig för länge sedan: En man som fyllt 40 och vaknar på morgonen utan krämpor gör det därför att han är död.

Inga andra förhållningsorder än att jag ska dricka mycket för att få ut kontrastvätskan med joner i. Jag körde till Systemet och köpte massor med öl.

Till de oroliga som undrar över foxterriern i bilen utanför vårdcentralen kan meddelas, att hon snabbt hämtades och fick tillbringa eftermiddagen på Djurkompaniet i Växjö. Allr ordnades, som det heter, fermt.

Nu återstår bara frågan hur ni ska fira det hela.
Luk 15:23-24?

13 kommentarer:

  1. TACK till vår bönhörande Gud och GRATTIS till dig, Dag!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  2. Grattis till Bloggaren - och till Svenska kyrkan!

    LG

    SvaraRadera
  3. Alphadeltagaren19 april 2016 17:48

    Definitivt. Men du kan väl sprida ut resorna lite mer över tid i fortsättningen. Vem som helst blir svimfärdig bara av att läsa schemat.

    SvaraRadera
  4. Skönt att höra. Både att vår så väl behövda Bloggare är på benen igen och att vovven blev omhändertagen. Jag tänkte också på henne, men hade den tilltron till Bloggaren att han knappast skulle lämnat hunden åt sitt öde. Djurkompaniet i Växjö är en trevlig butik, så där hade hon det nog bra.
    Jag hade väl den tilliten till Gud att jag trodde att han begrep att Bloggaren behövs här, men uppsände några petitioner, då det alltid är bäst.

    den Lea

    SvaraRadera
  5. GOTT SEI DANK! Håll dej i lugn mmed mest bbloggeri o
    dyl! /Sven

    SvaraRadera
  6. Ja, Gud tar viss hänsyn till våra böner ibland (alltid?). Minns Hiskia som fick 15 år extra. Det ber vi att Dag också ska få (minst).

    Men när jag själv låg på lasarettet, med dropp, tacksam att det "bara" var ansiktnerven och ingen stroke, påminde jag mej Tranströmer-dikten som fritt ur minnet lyder: Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms. Men kostymen sys i det tysta.

    Bloggaren verkar vara redo inför både tid och evighet. ("Varen ock I redo.") Jag är dock tacksam även jag över att få behålla honom i den stridande kyrkan några (gärna många) år till. Och bloggar-citatet om oss över 40 tycker jag var alldeles lysande. Man kanske trots allt kan vara tacksam över en del krämpor - de får en i a f att känna att man lever!

    SvaraRadera
  7. Till dem som försöker "blåsa oss" på Trons innehåll genom att bara hänvisa till Anden som blåser vart den vill säger vi med Ef 2:18 "Genom Jesus Kristus kan vi nalkas Fadern i en enda Ande". Allt gott f Dag.

    SvaraRadera
  8. DS,

    -Skönt med det lugnande beskedet om Din hälsa; kampen går alltså vidare, som den gamla parollen lyder. Vår gemensamma kamp för en fin och levande kyrka. Kampen för det goda, sanna och mänskliga.

    Nu önskar jag Dig snabb återhämtning. Om Gud vill, ses vi åter på barrikaderna.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. Prosten Bengt Åkesson. doktor Å:s far, var en hedersman, from och duktig närking. /BoR

    SvaraRadera
  10. BOD,

    Den kampen tycks då inte vara gemensam. Din "folkkyrka" är något helt annat än vad vi andra söker så att ni ses på barrikaderna kan nog ske, du kämpar ju hårt för en plats i KM t ex men som sagt målsättningen är dock väsensskild och kan näppeligen förenas.

    Det är inte som i andra strider så att man kan förenas i kampen mot en gemensam fiende , en kamp som sedan tyvärr om just den blir framgångsrik slutar med uppslitande inbördesstrider.

    Nej , du är solidarisk med det vi andra bekämpar

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH, du är som en pavlovsk hund. Så fort Bengt Olof säger någonting, börjar du dregla och kastar du dig över honom för att kritisera.

      Du orkar inte se att Bengt Olof sänder en vänlig hälsning till Dag. Detta, och inte ett och annat ordval, är vad som är värt att lägga märke till – och glädja sig åt, och för stunden låta den sedvanliga kritiken tystna.

      Radera
  11. +Göran,

    Jag noterade den vänliga hälsningen men jag noterade också det motsägelsefulla i talet om en gemensam kamp.

    Ja, jag är en sur gubbe och jag gillar inte eufemismer och alls inte rena lögner.

    Av allt vad BOD skrivit är det klart att han inte kämpar för en renlärig , apostolisk kyrka och tyvärr -sur eller inte- från denna synpunkt viker jag inte. Det betyder inte att jag i allt håller med DS lika lite som jag i allt är emot BOD.

    Min surhet kanske mest märks så att jag sällan kommenterar om jag är antingen helt enig- instämmer med föregående talare är inte min melodi, alternativt är oenig men i sak som jag menar är adiofora.

    Dock, jag skall försöka vara mer återhållsam i min kritik men det är sannerligen inte lätt gentemot en person som beter sig och skriver som BOD och så redaktör han varit helt tycks sakna förmåga till innantilläsning.

    -och som sagt den vänliga hälsningen kunde gott ha utelämnat talet om gemensam kamp mot samma mål ty det är en ren lögn.

    //HH

    SvaraRadera