Ingen fasta att bryta

I går var det ingen fasta att bryta så jag fick festa ändå.
Det gick bra. Jag firade de såta bröderna Block, Heikkinen och Juelsson som gått fria. Block och Heikkinen är inte avkragade längre och Juelsson har ingen annan prövotid än den som gäller för alla präster i väntan på domen. Hurra!

Varför går dess de före detta förbryterska fria?
De har inte begått något brott när de haft gudstjänster i Svenska kyrkans ordning, Block inte heller när han varit rådgivare åt Missionsprovinsen. En präst får fira gudstjänst i Svenska kyrkans ordning också för fromma. Nu är det fastslaget.

Så står Göteborgs domkapitel med byxorna nere.
Frälsningssoldaten Bjereld och docenten Hanson lika, antar jag. Och lika ynkligt är det att se. Vilka fler står där? Stackars Per, förstås. Jag gillar honom sedan alla år tillbaka, men jag förstår inte riktigt vad som sker i Göteborgs stift. Förstås därmed att jag inte uppskattar Bjereld och Hanson till dessa personers fulla värde? Och så domprosten, förstås. Är det sant att det går fler i S:t Pauli än i Domkyrkan? Den stilla maningen till domkapitlet är väl denna: "Vifta inte finger!"

Men vad gör nu Svenska kyrkan med de två präster som tidigare avkragats just på den grund som de tre nu firas från? Ska domkapitlen i Lunds och Stockholms stift skicka rekommenderat brev och säga att det är klart avkragningen inte gäller längre? Eller skicka blommor? Ska domkapitlen ställa till rätta, det är min fråga. I den frågan finns värderingen att detta borde vara den enkla skyldigheten.

Verkar jag lite hätsk?
Ånä, jag är bara bistert munter, ty denna blogg är just pigg, käck och munter. Ett domkapitel ska inte förfara illvilligt mot pensionerade präster. Men å andra sidan ger den här sortens upphävda domkapitelbeslut anledning att bryta fastan, om det bara varit en fasta. Jag satsade stort ändå. Vad gjorde ledamöterna i Göteborgs domkapitel när de fick höra om besluten i Överklagandenämnden? Skrev någon sin avskedsansökan, samlades capitulares till gravöl och tänkte "bättre lycka nästa gång"- ?

Vad sa Block, Heikkinen och Juelsson när beslutet kom?
 Jag vet inte. Hade de varit högkyrkliga hade de sagt: "Egen framgång är guld värd, men andras motgång är inte heller att förakta." Nu är de mer gammalkyrkligt anlagda.
Sa de, "vi får beklaga domkapitlets sorg"? Inkännande på gammalkyrkligt sätt alltså, ty där gäller nådens ordning också i oordningen.  Kunde Heikkinen unna sig en 8:a Koskenkorva och några flaskor olut? Jag tror ordningen var stillsammare än så. Dessvärre.

Vad säger detta om Svenska kyrkans rättsordning?
Ska vi triumfera därför att Överklagandenämnden undanröjde ett domkapitelsbeslut eller ska vi förfasa oss över beslutet i Domkapitlet?
Bådadera, kanske.
Vi skulle aldrig behövt hamna i det här läget men decenniers kyrkopolitisk ävlan och tävlan sätter sina spår som "normalitet" och då förloras perspektiv. Det blir normalt att också i tjänsten ogilla somliga. Vi är där i Svenska kyrkan. Det kan vi tycka illa om, somliga mest inte för att det är så utan för att det sägs som det är.

Märkte ni förresten att kyrkligdokumentation.nu lagt ut beslutet samma dag som det är offentliggjort?
Det är styvt. Direkttillgång. Kyrkans Tidning hinner inte med. Där blir det någon notis.

Å andra sidan får man förstå  att Kyrkans Tidning har mycket att stå i, för nu löper VD Henriette Zeuchner (säg det lite tyskt så ökar muntrationsvärdet) runt för att leta efter läckor på Kyrkans Tidning, läckor som läckt känsliga uppgifter till Bloggardag.
Aj då, nu skämtade jag antydningsvis med det tyska. Att jag inte kan lära mig!
Å andra sidan, för att anlägga en feministisk vinkel, är det inte lätt att stå frestelsen emot. Det vet Eva (1 Mos) och därmed jag.
Andra journalister skrattar över att Henriette Zeuchner inte fattat att det tre vet, vet världen. Och då tror jag inte hon träffat överstarna Olofsson och Salander. De kan berätta mycket om kunskapsinhämtandets vedermödor.

Salander förekommer skönlitterärt i en av böckerna i bokförlaget Aritons novellsamlingar om dödssynderna. Han ska få en bok av mig, antingen när jag passerar Bryssel nästa gång eller Vedborm på Öland. Han vet att han finns med och gläds åt sin skönlitterära status. Kanske skulle Zeuchner och hennes maffiga lön, den med löneuppgiften dold för de kyrkliga illvilliga, också få komma med i en novell? Novellformen är populär i Argentina, vet jag. Hur det är med noveller i Panama vet jag inte.

Nu gäller morgondusch. Dagens program rymmer Öland och mot aftonen lite Norrlands. Riktigt hur fallet med sanningen om lögnen i Kristen Opinion utvecklat sig, vet jag inte.
Helt utan underhållningsvärde blir nog inte fortsättningen. Det brukar den aldrig bli.