Vår Borg är oss en väldig gud

I skyn kunde jag inte blogga. Mellanlandas i Rom Gitte jag inte men på Arlandas fasta mark kan det bli några himmelska perspektiv.
Låt oss med Marcus J. Borg tala paradigm. Den etiopiske prästen hade läst Borg men visst inte att han var död. Han ställde den allvarliga frågan: "Omvände han sig innan han dog?" Jag förmodade, sa jag, att han stod fast vid sina uppfattningar. Då såg den etiopiske prästen ledsen ut. Han tog dogmatiska frågor på allvar för hans uppfattade dem som sanningsfrågor.

Jag läser Borg ty det ska man göra. Boken heter Kristendomens hjärta och har ett förord av KG Hammar. Där avslöjas att vi ska tänka i paradigm. Det tidigare och det framväxande är just två paradigm som blir en vända. Borg är förstående för dem som håller fast vid det tidigare men alla fattar vad som egentligen gäller.

Det är befriande läsning. Nu står inte somliga små skitfrågor mot varandra utan det är uppgörelser mellan paradigm. KG Hammar listar och jag förklarar pedagogiskt: Demokratins framväxt (dvs också frågan om hur en demokratisk kyrka styrs och frågan om demokratin som en successiv uppenbarelse), kvinnans ställning (kvinnan i präst- och biskopsämbetet), sexuella identiteter (ni fattar, va) och förhållande till andra religionstraditioner (ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed) är bärande delar i det nya paradigmet när det kommer till beslutsfattande.

Jag läste om det framväxande paradigmet men tänkte att så nytt är det väl inte. Fromsint och fint - ungefär som när Viktor Rydberg och komminister Ignell höll på eller när Ernest Renan skrev om Jesus. Men så slog det mig, att när Borg skriver om Jesus är det de gamla kristologiska striderna som dyker upp, Arius till exempel. Då är det 300-tal. För att inte tala om gnosticismen, den som alltid blir andlig men egentligen utan materialitet. Kyrkan är mer skapelse- och inkarnationsglad än gnostikerna!

Så långt i mina funderingar slogs jag av tanken att frågan om Jesus är en paradgren hos Johannes.
1 Jh 4:2 - vi kan se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud.
Det är uppenbart att just detta menar inte Borg. Borde det inte vara ett problem, för att inte rent av säga "belastande"
2 Joh v 7 - "Ty många bedragare har gått ut i världen, sådana som inte vill erkänna att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt. Där har ni bedragaren, Antikrist."
Det här sättet att orientera sig med hjälp av Den Heliga Skrift är Kyrkans metod!
Inte enkel biblicism men en dialoghållning.
Och då fungerar Skriften genom att ge klargörande perspektiv och relativisera det som uppfattas vara märkvärdigheter i samtiden.

Jag blev glad.
Äntligen är vi i meningsfulla konflikter och de fyra exempel KG listade är alla delar av en helhet. Börjar man spela bort den ena frågan kommer de andra också.
Resultatet blir det framväxande paradigmet, dvs en annan Kyrka som i egentlig mening inte är kyrka alls utan ett kyrkosystem.
Nä, det är inte jag som är grälsjuk. Jag läser bara Johannes. Han drar upp rågångarna.
Nog är det roligt att få vara med i bibliska, och därmed meningsfulla, uppgörelser!