Addis Abeba, onsdag

Addis ligger så högt att det varma alltid verkar behagligt. Ni kanske avundas min lyxresa till ett möte med präster och diakoner i Mekane Yesuskyrkan? Jag fortsatte alltså från Wien. Nattflyg ner, en intensiv dag, hotell och så ännu en intensiv dag som nu väntar samt sent i afton flyg tillbaka till Arlanda. Tåg till Moheda. Väl hemma  finns två försändelser med böcker att hämta ut. Lite desperat var jag, för den bok jag tog med som reselektyr var för snabbt utläst. Min kompis Leif antecknade titeln nogsamt. George Weigel, Evangelical Catholicism, Deep Reform in the 21st-Century Church, Basic Books. Han påpekade att han också på stående fot beställt boken. Frimodig kyrka läser bättre samt mer och har inte bara roligare. Roar sig med teologisk läsning.

Jag berättade för Modeus II att jag skulle till Mekane Yesuskyrkan. Biskoparna kom bara till  Assisi i Italien och har biskopsretreat under ledning av en romersk katolik. Detta hade i min ungdom varit uppseendeväckande, men det blir väl svårt att efter detta vifta finger åt präster som har affinitet för det högkyrkliga. Ska biskoparna välsigna monstranser och gå i Corpus Christi-procession nu?

På resan hade vi sällskap med en droghandlare. Leif påstod att han var eftersökt. I Addis 180 deltagare på studiedagar, intressanta samtal och en uppsättning föreläsare. En sa att han kom från Missourisynoden, men efterhand stod det klart att han var från Illinois - och det är inte Missouri, talade jag om för honom. Mig lurar han inte!

Nu är det inte Svenska kyrkan som ordnat resan utan Mekane Yesus-kyrkan som bjudit in från ett sammanhang de uppfattar vara sådant att man kan tala med dem som är med där. Frimodig kyrka. Å andra sidan är nog behovet att samtala med kyrkor av typ Svenska och Norska kyrkan liksom lutheranerna i Chicago inte så stort. Här finns en upprördhet över den kolonialism, för att inte med Lenin skriva "imperialism" (som är kapitalismens högsta stadium), som visar sig i försöken att till Afrika exportera det där med hbtqi och a.

Bortsett från samtal har vi ägnat oss åt teologi, typ Korsets teologi hos Luther och hört några spänstiga föreläsningar. När en föreläsning skulle delas ut på papper, efteråt tog tröttheten ett slag överhanden. Jag börjar bli för gammal för nattliga flygäventyr och det där med att slänga in väskan på hotellet och sedan starta konfererandet. Det sjöngs något som jag uppfattade vara bibelvisor men det enda jag bortsett från handklappande kunde instämma i var ett "halleluja". Sämre instämmanden kan man tänka sig. Föreläsaren dr Yonas Yugezu imponerade.  Det gjorde också dr Yarel Halche, som i sin tur blev imponerad, tror jag. När jag kunde briljera med lite kunskaper jag fått av Eva Hamberg i måndags, gjorde han high five med mig. Det gjorde han när jag tackat för hans andra föreläsning också. Jag kan lugnt säga att jag har vänner i Etiopien. /dé uppmärkamma sr att jag härz utvidgat déb sammanställning jag gjode på morgonen för den blev ofullständig, myggplågad som jag var. Sju döda myggor blev facit./

Det grundläggande problemet, att Mekane Yesuskyrkan sagt upp sin altar- och predikstol med Svenska kyrkan och med ELCA i USA samt kommer att säga upp gemenskapen med Den Norske Kirke, bekymrar mig mer än det är ett bekymmer för Mekane Yesus-kyrkan. De känner faktiskt inte igen kristendom i Svenska kyrkan. Är inte detta en så allvarlig insikt at den borde samtalas om vid varje kyrkkaffe i Svenska kyrkan och vid varje personsamling denna vecka? Uppfattas vi inte som kristna uppfattas vi som heretiker. Fattar ni vad det  betyder?

Också detta är en ecklesiologisk fråga. Med viss förnöjelse konstaterar jag att det är svårt att kommentera mitt uteblivna högmässofirande i Umeå i söndags ecklesiologiskt. Det blir personligt samt en redovisning av komplett oförståelse för vad som är den kristna gudstjänsten på söndagen. Många kristna nöjer sig med det sekunda. Jag undrar varför. Eller som vi säger i Småland: "Ska det va, ska de va redit."

Hesitörer i alla länder, förenen eder!

Denna morgon i Addis läser jag - Dike! Han är klar över vad den "kvinnoprästfientliga, högkyrkliga minoriteten" menar och i övrigt står nästan allt väl till i den fina folkkyrkan. I åratal har Dike fått vara med i samtalet på denna blogg och likväl ska det talas om "kvinnoprästfientliga" och målas bilder. I vanliga fall tänker jag att samtalet får oss att komplicera vår egna resonemang. Inte så med Bengt Olof Dike.
Kvinnoprästfientlig! Så illvilligt korkat!
Och vilken nidbild av oss som definierar oss som hesitörer.
Kanske Dike själv vänligen skulle välja andra samtalsarenor än denna nu?
Att han söker källan till Patrik Engellaus uppgifter, noteras.
https://detgodasamhallet.com/2016/04/13/gastskribent-bengt-olof-dike-vem-tjanar-pa-att-mala-nidbilder-av-var-kyrka-vem-ar-prasten-som-skramt-upp-engellau/

Bloggen i morgon kommer senare. Jag kan inte blogga i skyn. Undrar vilken väg kapten tar in över Sverige? Det gamla brigadområdet eller den gamla församlingen?