lördag 16 april 2016

Kaplan

Mehmet Kaplan är ett fenomen att fundera över. Jag tror ett enkelt fenomen. Han är beroende av sin turkiska bas. Det är där hans väljare finns. Och en från Turkiet invandrad, röstar hellre på en landsman i ett annat parti och vänslas sedan med honom när han kommit till makten än han röstar på Sverigedemokraterna eller Nationell samling eller vad det kan heta. Dumt vore allt annat.

Vad händer då?
Jag har sett tillräckligt många filmer om politiskt skumrask, filmer om hur skojarna tar sig fram. Min grundläggande syn på politiker har jag dock inte bara hämtat från House of Cards. Kommer ni ihåg Bofors-affären med mutor på 300 miljoner. Det var alldeles självklart att dessa mutor hamnat i utlänningars fickor. Svenskar stod över allt slikt. Jag minns. Jag trodde det inte då heller. Politik är nätverksbyggande och lämpliga smörjmedel används.

Så vad med Kaplan?
En politiker som kommit sig fram, är statsråd i vårt land och håller sig väl med väljarbasen. Han lyftes fram i ett litet parti, som inser att vi behöver folk också från väljare med annan bakgrund. De har först och främst, innan medborgarskap, rösträtt kommunalt och så bärs somliga vidare av och i partierna. Det är politiker som arbetar i nationens intresse - men vilken är nationen?

Mehmet Kaplan avvisade de inledande frågorna med en kommentar om "låg journalistik". Det var en hållning han kvickt fick ompröva. Turkar som vill döda kurder trädde fram - och en av dem var middagsgäst med Kaplan.

Är det inte synd om Kaplan som hamnat i fel sällskap?
Fel? Här är hans väljarbas!

Jag uppfattar det tasom ett problem. Jag uppfattar också att det är ett problem med att politiker inte får möta vilka de vill och att regeringskansliet skulle förhindra sådana sittningar. Skulle Kaplan då få besöka en middag med de som förr kallades "kvinnoprästmotståndare", de s k hesitörerna? Vem bestämmer att ett statsrådsbesök skulle legitimera något? Detta frågat i ett land vars justitieminister gick på ***. Det hade varit prisvärt om just denne minister inskränkt sig till middagsätande, må jag säga.

Journalisternas frågor om middagssällskapet döljer dock de skarpa frågorna om Kaplans väljarbas och frågorna om hans hållningar i frågan om Turkiet. Går det att lita på den mannen? Om svaret är ett ja, hur vet vi det? Det har varit många möten med väljarbasen, ett faktum som antyddes i media.
Det tär  självklart.
Bortom de politiska satser ett statsråd uttalar i tjänsten, vad tänker den mannen i skarpa frågor?
Har vi inte här något som är betydligt värre än statsrådens bostadsproblem? Vad håller Mehmet Kaplan på med år efter år? Är han så otillförlitlig som han framstår?

Nu finns det kanske fler statsråd man inte riktigt kan lita på och vars kompetens det finns goda skäl att ifrågasätta. I en sund kyrklig kultur har de kristna vett att göra det och inte traska patrullo. Men det kräver den nådegåva som handlar om det profetiska, konsten att skilja mellan ditt och datt. Kanske att det till det profetiska också skule höra allvarliga frågor om hur en demokrati värnas mot de totalitära och mot dem som vill bli demokratins entreprenörer?

"Detta ter sig mycket avlägset", skriver pastor L. Kanske. Men Robert Carleson och Sanna Westin var på KGF:s sommar möte på Jämshög 1967, för det fanns kristlighet som kunde vara i sin samtid och ändå vara klar över Kyrkans tro. Dåförtiden. Så höll vi ihop också.

Bland polismännen som jagar demonstranter, ser vi Paul Trossö. Han blev sjuksköterska sedermera och kyrkomötesledamot. Hade jag varit i Stockholm hade jag mött honom batongförsedd!

Programmet om det avlägsna avslöjar dåtidens naivitet, tv-mediet avslöjar! Mycket i det officiella var dumt då också. Jag antar att ni inte orkar se allt, men jag såg och insåg saklig grund till upprördhet. Det var en återupptäckt att se och höra Olof Lagercrantz, beskäftig och fiiiin. Katoliken Sven Stolpe hatade den mannen.  Jag fann honom bara just fiiiin och han talade stockholmska och påminde därvid om Ingmar Ström.

Jag är nog radikalare än ni tror.
http://www.oppetarkiv.se/video/2860411

18 kommentarer:

  1. Det börjar brännas för Kaplan nu. Att han hamnat på samma ställe som en mycket tveksam person betyder inget. Det är rent av en styrka för en ponitiker att röra sig i neutrala sammanhang där man stöter på både den ena och den andra. Men nu kommer uppgifter att Kaplan låtit sig inbjudas till tveksamma organisationer, då blir det plötsligt väldigt problematiskt. Frågan måste ställas vad statsrådet Kaplan har för värdegrund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och så lät Dag Sandahl sej intervjuas av Dispatch International som även pubicerat rasister och så har somliga aningslöst låtit sej bjudas på mat av Dag Sandahl... ...en del har även vågat äta med mej som av mitt eget parti pch av min egen lokaltidning påstås vilja tvångssterilisera folk (för att jag inte tror på att några män kan föda barn) och såna vill ju inte ens jag äta med...

      Radera
  2. Läser ofta din blogg. Har sällan något att komma med, oinsatt som jag är, eftersom jag inte är medlem i Svenska Kyrkan, om än en gång både döpt och konfirmerad. Men nu vill jag agera vän av ordning och påpeka, att det var armenier som han som höll det som inte var ett tal på Sergels torg - har tydligen förträngt både hans namn och vilken turkisk förening han företrädde! - ville döda, det var deras blod som skulle flyta. Armenier är kristna och en och en halv miljon av dem mördades i Turkiet 1915. Att kurder också står på dödslistan är helt klart - ohyggligt! - men den här gången var det kristna armenier det handlade om. Många av mina gamla elever är armenier och syrianer. Det är inte lätt att vända andra kinden till. Mehmet Kaplan och det han representerar är ett stort problem. Men problem är till för att övervinnas! Jag har många gamla elever som är både muslimer och turkar - även de är chockade och illa berörda. Vi har en viktig uppgift att förhålla oss på ett klokt sätt och inte ge efter för fördomar utan hjälpas åt att hantera situationen klokt.
    Ingrid Berlin

    SvaraRadera
  3. Maktfrågor ytterst.
    Du har ju makt över Din blogg.
    Och är det där Du är radikalare än man kunde tro.
    Nu är jag censurerad.Det blev jag redan på Östrantiden.
    Nå.
    Jag är ju fri att läsa eller inte.
    Jag är ju fri att komma med inlägg eller inte
    Men är jag fri när Du stoppar mig?
    Fri eller inte-nog är Du skyldig mig en förklaring. ..
    Ulf

    SvaraRadera
    Svar
    1. De medier som kallas sociala blir enligt mitt förmenande alltmer osociala för att inte säga asociala.
      Anonymiteten är ett problem i sammanhanget. Jag anser att Dag Sandahl Skå ställa krav på att de som skriver på hans blogg ska uppge fullständigt namn och dessutom för Dag uppge adress.
      Det är den policy de flesta dagstidningar har för sina insändarsidor.
      Frågeställningen aktualiserades för mig när sign den Lea ville ha svar av mig.Jag är redo att ge den Lea ett utförligt svar om Lea uppger sina adress alternativt att jag får den av blogginnehavare Dag Sandahl.
      Jag vill till sist uppmana de som skriver på denna blogg att skriva ut hela sitt namn. Jag vet ju inte helt säkert vem sign Fjärstedt är; det kan ju finnas flera med det namnet. Så Björn och Dag:är inte anonymitet ett av nätets otyg? ! Osa
      Ulf Berggren
      Örnvägen 32
      227 31 LUND
      046-189203
      0768580351
      flunerggreb@gmail. com

      Radera
    2. C
      E
      N
      S
      U
      .. .. ....... R
      "Tiger"

      Radera
  4. Apropå Kaplan bekymrar det mig enormt att det för vissa (väldigt många) är så självklart att man inte skall vara tillsammans med dem man inte skall vara tillsammans med. Själva tankemodellen är grundläggande i mobbning och andra utstötningsmekanismer.

    SvaraRadera
  5. Thorsten Schütte16 april 2016 09:18

    Kolla bloggrannen:
    http://stillsam.blogspot.se/2016/04/diskvalificerade-att-sitta-till-bords.html

    SvaraRadera
  6. Identitetspolitik kan ge obehagliga överraskningar förvisso. Snart har vi dock islamistiska partier i Europa. En anpassning av övrig politik kommer att ske för att avleda detta nya. Kaplans turkiska engagemang lär dock inte vara mera skadligt än Wallströms anti-israeliska? Vi svenskar kan nog själva. Även om vi numera vet att det egentligen inte finns några svenskar.

    Intressant tillbakablick till -68! Jag fäster mig vid likheterna med dagens situation. De globala, gränslösa drömmarna. Det religionsliknande, hängivna engagemanget hos många troende och aktivister. Jan Myrdals till synes eviga, konstanta rationalism. Den glaskrossande aktivisten som bedyrar hur han älskar Sverige, skulle idag inte uttrycka sig så, dock skulle han på samma sätt veta att Sverige och svenskarna stod på den rätta sidan i kampen.

    Ja svenskarna - de som alltså inte finns - tycks vara ett utvalt, extremt religiöst folk. De vill bara inte vidgå det.

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  7. Jag tror nog att de som är extremt religiösa gärna vidgår det. Jag är svensk och känner ändå inte igen mig i att jag skulle ingå i en extremt religiös grupp som skulle kunna kallas svenskar. Med förtjusning hissar jag flaggan på den flaggstång jag önskade mig till min sextioårsdag, med glädje ser jag mig som världsmedborgare. Jag tycker inte att vi ska tolka varandras värdegrunder och religiösa preferenser, jag anser att vi med respekt och intresse ska tala med och lyssna på varandra och inse att exempelvis sådana som jag finns - gammal lärare i bland annat svenska och religion, konservativ socialist, agnostiker och människovän och religiös endast i den meningen att för mig finns en hel del som är heligt. Livet och kärleken!
    Trevlig helg på er!
    Ingrid Berlin

    SvaraRadera
  8. Snille i ett vurm i annat. Och så är det nog med Dag Sandahl. Han är ofta träffsäker i det kyrkliga, men man ska inte ta honom ad notam när han talar politik till exempel./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  9. Varför kan inte Kaplan hålla på med sitt "turkiska civilsamhälle" i Turkiet?

    SvaraRadera
  10. av vilken anledning sitter han kvar i regeringen?

    SvaraRadera
  11. Oppositionen i riksdagen röstade någon gång runt 2008 igenom att Sverige skulle erkänna folkmordet mot armenier 1915.
    Dåvarande regeringen med utrikesminister Carl Bildt i spetsen sa att utrikespolitik inte skulle bedrivas av riksdagen, utan utrikesministern (nåja de sa "regeringen", men det var ganska genomskinligt).
    Efter valet 2014 då tar genast den nya regiring tac i den eftersatta utrinespolitiken och erkänner Palestina, jtan förgående debatt i riksdagen. Den nya regeringen har alltså av den förra regeringen ärvt den dåliga smaken att låta utrikesministern bestämma utrikespolitiken.

    Till saken hör att det encelska ordet "genocide", på svenska översatt folkmord, skapade för att beskriva just det som hände armenierna 1915. Så om definitionen av en spade är en spade (för att citera förra utrikelsministern), så är det som hände Armenierna ett folkmord.

    Nu undrar vän av ordning:
    - Hur röstade Mehmet Kaplan i den omtalade riksdagsomröstningen?
    Om han röstade med oppositionen då så förvånar det att han blir inbjuden till det "turkiska civilsamhället".
    Om han tycker att det var ett folkmord, varför framför han inte den åsikten offentligen?
    Om van inte röstade med oppositionen då, hur ska vi - potentiella miljöpartistiska väljare - kunna veta att han inte hyser samma tankar som f.d. vice ordförande för Turkiska förbundet, d.v.s."Död åt de armeniska hundarna."

    Om Mehmet Kaplan tyckte en sak vid riksdagdsomröstningen och en annan sak idag är han en sådan kappvändare att jag inte vill lägga min röst på en riksdagslista med hans namn på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "- Hur röstade Mehmet Kaplan i den omtalade riksdagsomröstningen?"
      Han verkar ha kvittat ut sig:
      - Hur röstade Mehmet Kaplan i den omtalade riksdagsomröstningen?

      Radera
    2. Mehmet kvittar ut sig och slipper ta ställning: http://lt.se/asikter/ledare/1.3769040-kaplan-gar-garna-turkiets-arenden

      Radera
    3. En politiker som kvittar ut sig för att inte tvingas rlata mot sitt samvete tycker jag är hedervärt.
      Att inte erkänna folkmordet mot armenierna 1915 eller mot kristna m.fl. i Syrien 2015, tycker jag är allt annat än hedervärt.

      Radera
    4. Artikeln om Kaplans uttalanden i helgens DI ger ytterligare besked.
      Vid jämförelser med Israels behandling av palestinier så ska man minnas att det finns långt fler palestinier i Israel, än armenier i Turkiet. Det finns t.o.m. fler armenier i Israel än i Turkiet.

      Radera