Lita på ärkebiskopen!

Helena Edlund meddelar förskräckande ting på Kyrklig Opinion.
https://kristenopinion.wordpress.com

Hon noterar övervakning från personal i Kyrkans Hus och undrar om ärkebiskopen är medveten om vad som sker. Det tror jag inte. Så kan det inte vara. Så får det inte vara.

Antje Jackelén är fostrad i det efterkrigstyskland där demokratisk fostran stod på schemat. Det betyder att hon med tysk grundlighet hanterat frågor om fri- och rättigheter. Visserligen ter det sig då lite gåtfullt med bestämmelserna, som innebar att en kommunist inte fick bära ut brev, men det ä ren omständighet jag inte tänker hantera här och nu.

Ärkebiskopen kan inte vilja denna övervakning. Frågan borde då gå till Generalsekreteraren. Jag ska ta upp den med henne i morgon när vi träffas. Ärkebiskopen kan ju inte ta ansvar för alla dumheter som händer i Kyrkans Hus. Ärkebiskopen har dock vid upprepade tillfällen uttryckt sin glädje över de sociala medierna. Henne kan man lita på. Hon vill den friska debatten, det är min övertygelse, och gillar allt som är piggt, käckt och muntert.

Därför  är det problematiskt med det Helena Edlund berättar och kan verifiera.
En anställd på kyrkokansliet har synpunkter på ett facebook-inlägg och inte bara en utan flera gånger. Det vore nästan av intresse att också få veta tidpunkten för denna e-postkonversation.
En anställd kritiseras för att ha spridit "rasistisk dynga", vilket består av artiklar från den hedervärda tidningen Dagen. Men den kanslianställda nöjer sig inte med detta utan utmanar: "Nu är det upp till dig att avgöra hur långt du vill gå och vad det får kosta."
På vanlig svenska är detta ett hot.
Nämnde jag platsen från vilken hotet kommer? Kyrkans Hus.

Det tredje exemplet som ges är kyrkoherden, som kallar in en anställd efter att ha kontakts från "högre ort", vilket sannolikt inte är ärkeängeln Mikael, om man så säger. Då gällde saken inte några några lagbrott utan att "olämpliga åsikter" uttryckts.  Tydligen skulle den kritiserade unvika media - "för sin egen skull".
Fattar ni allvaret?
Fall undan och tig om allt för det har inte hänt. Det är bäst så. För din egen skull.
Vilket land bor vi i?

Fattar ni mitt i allvaret också det kränkande?
Mig har ingen från Kyrkans Hus varnat eller hotat.
Har jag inte haft olämpliga åsikter nog?

Helena Edlunds frågor får väl Generalsekreteraren besvara efter vederbörlig utredning och kanske omplacering. I Svenska kyrkan är det högt i tak, har vi ju brukat säga.

Inte gå till media, var rådet. Var det ett klokt råd?
Skulle vederbörande gå till Kyrkans Tidning?

Jag vet inte. Koncernchefen , VD Henriette Zeuchner krävde enligt uppgift från mina vänner överstarna (som har pejl på det mesta) att uppgifterna om hennes lön inte skulle tas med av tidningen när chefslönerna kartlades. Det kunde skada förtroende för Svenska kyrkan. De återfanns inte heller. De intresserade hänvisas till tidskriften Svensk Bokhandel, där min gamle klasskamrat och medbrotsling P:son en  gång chefade. Dryga 2 miljoner är svaret (SvB 4/2016).

Vice VD Kerstin Kylberg Engvalls lön skulle också mörkas. Den var på runt miljonen.
Biskop Persenius är som ordförande  i styrelsen att betrakta som en generös typ. Och gladlynt, för styrelsen har tydligen uttryckt önskemål om att Kyrkans Tidning ska publicera positiva nyheter. Vore inte höga löner exempel på positiva nyheter, i varje fall för dem som får dem?

Vad som fick Svante Fregert att gå har tidningen aldrig berättat. Vilket ultimatum ställdes han som chefredaktör inför? Vore det inte kul att få veta, dvs en positiv nyhet?

Kretsarna är små.
Efter Fregert kom Ewa Wirén, hon som positivt gillade och hyllade oupphörligt. Märk det positiva.
Hon hade tidigare gjort djupintervjuer med de anställda och visste vad de tyckte och tänkte. Kunde företaget, heter det väl. En liknande utvärdering av organisationen gör nu hennes make och från Wiréns gamla tidning Dala-Demokraten hämtas hennes efterträdare.  Och här skrev jag nog fel. Dalarnas Tidningar, DT, ska det vara. När Dala-Demokraten inryms i detta konglomerat blir det DDT. Skulle det inte vara kul att få läsa en utvärdering av Wiréns tid som chefredaktör, alltså en positiv nyhet, och veta lite mer om organisationsutvärderingen (och kanske upphandlingen av tjänsten...)?

Nog skulle det bli kul i Svenska kyrkan om det rapporterades om åsiktskontroll från Kyrkans Hus  inte bara som inlägg på sociala medier utan dessutom och understundom tjänstevägen, via de lokala kyrkoherdarna. Det skulle bli minnesvärda förmiddagsfika på torsdagarna om detta kom ut i Kyrkans Tidning och mest förstås om kyrkoherden i det lokala sammanhanget agerat. En positiv nyhet för den som tänker att all reklam är god reklam, och så tänker nog mången kyrkoherde. Tänk er rubrikerna  i KT om personalen i Knäckebröhults församling med hjälp av dynggrepar lyfter ut kyrkoherden, som hotar, på ett dasslock (Sven Stolpe i en minnesvärd debatt fällde denna illustra replik).

Detta sagt om Kyrkans Tidning kanske det skulle vara positivt att få inblickar bakom kulisserna på förlaget Verbum också? Finns det upphovsrättsliga avtal för psalmportalen nu? Jag ska fråga Generalsekreteraren. Vi möts, som sagt, i morgon.

I dag räcker det att minnas att Antje är uttalat positiv till sociala medier. Det Helena Edlund berättat om, gillar hon säkert inte. Det kunde kanske också bli en kul nyhet i Kyrkans Tidning?