måndag 18 april 2016

Präst m/71

Jag prästvigdes den 19 december 1971. Detta år gick 11 040 693 personer i Svenska kyrkans huvudgudstjänster. Året efter, dvs det första år jag var präst hela året, var siffran 11 416 645. Vi ökade med 380 000. Nu kanske inte hela denna siffra skall tillskrivas min så kallade prästgärning det året, men jag ger en utgångspunkt för att fundera över ett prästliv.

Jag gick i pension den 1 januari 2014. Hela 2013 års siffror är alltså relevanta för att beskriva en prästgeneration. Då gick 4 320 456 personer i Svenska kyrkans huvudgudstjänster.

Detta är de relevanta siffrorna. Om folk inte går i kyrkan ,når vi en punkt där de  (folkskollärare Carin Rundblom drev meningen att "folk" var singularis och inte kunde refereras till som "de", men språk förändras...) inte finner det vara rimligt att erlägga sin kyrkoskatt/kyrkoavgift.
Nu är detta inte måndagsfrågan utan en annan.
Jag vill egentligen veta i vilken annan bransch företaget skulle förlorat från 11,4 miljoner till 4,3 utan att saken nämnvärt skulle bekymrat företagsledning och aktieägare. Men är inte detta situationen i Svenska kyrkan? Fenomenet noteras, men mer blir det inte. Bortsett från att utbudet ändras för att hantera situationen och göra Svenska kyrkan mer relevant.

I det lokala kan det se annorlunda ut.
Det finns präster som ökat gudstjänststatistiken och som varit med i skeenden när folk kommit på vad kristen tro handlar om. Men lokalt finns också en väldig uppgivenhet, människor ser den kyrkliga reträtten. Allt annat vore konstigt. Och det är tröttande insikter. Professor Holmberg påstår att det i 80% av Svenska kyrkans gudstjänster är färre än 20 deltagare.Om man tar 4,3 miljoner och dividerar med antalet präster (3000) och antalet sön- och helgdagar (58 tänker jag) så blir det 24,7 personer per präst. Totalt. Så siffran verkar kunna stämma. 1972 skulle siffran legat kring 70. Vi är nere i 1/3 av vad det var. Det måste synas någonstans och åstadkomma något i församlingarna och hos präster och kantorer.

Så här långt i resonemanget brukar det heta att folk kommer till andra gudstjänster. Det gjorde folk 1972 också. 7 837 168. Den siffran var år 2013 hela 4 076 486, i runda slängar en halvering.

1971 visste jag att en uppsättning blivande präster inte var kapabla att bygga församling. Som bäst kunde de förvalta ett arv, men inte förnya det. Somliga framstod som helt odugliga och efterhand visade det sig att de var det också. Men en uppsättning hade läst Gunnar Rosendals Kyrklig förnyelse och PO Sjögrens Att bygga inifrån, dvs första upplagan. Det visade sig att också detta i efterhand visade sig fungera. Fungera och fungera. De blivande cheferna hämtades från kategorin av odugliga, inte från församlingsbyggarnas skara. Jag är inte ett dugg förvånad över nedgångarna. Det kunde inte bli annorlunda. De som gjorde det de skulle - byggde församling (praxis) och reflekterade över detta (teori) kan summera sina livsinkomster och se på sina pensioner samt fatta, att de valde fel! Jämförelsevis, alltså.

Nu då?
Modéus II intervjuas ty han har i ett (1) år utfört sin biskopsgärning. Han möter mycket längtan i församlingarna - och hängivenhet, tror jag han sa. Vad betyder det? Det låter fint och i sak säger beskedet om längtan att det måste finnas gott om folk som vill något annat eller något mera än det som nu är. Förlitar de sig på biskopar eller på stiftsstyrelser? Kanske på kyrkoråd eller församlingsråd? Det kan de göra, men det bistra beskedet från religionssociologerna är detta, att just den strategi Svenska kyrkan anammat, låg profil och relevans, visar sig inte leda till fler människor utan till medlemstapp. Är det inte i varje fall något skrämmande - och föga förvånande? Minns fältmarskalken Haig och hans katastrofala felbedömningar under skyttegravskriget 1915 och därefter.

Ska jag känna delaktighet över den katastrofala nedgången, den ingen vill tala om, under min prästtid? Kanske. Eller kanske inte. Jag skrev böcker och jag såg en församling växa fram. Jag tror mig vara ohågad att sitta ihop med pensionerade präster som alls inte gjorde det. De gjorde karriär. De är belåtna. De bjuds till samling med Modéus II  på Östrabo och de lyfter en, om man så säger, ansenligare pension.  De var noga med att hålla distans till mig då, men envisas att bjuda in mig nu. Jag noterar. Jag har alltid haft bättre kamrater bland hedningarna, tror jag. Men jag kan minnas fel eller i varje fall de betydande undantagen från denna regel. Det finns anständiga präster. Och naturligtvis högst anständiga hedningar.

Men hur kunde det bli som det blev?
Jag trodde inte de odugliga och de måttligt dugliga skulle kunan fortsätta. Folk skulle genomskåda dem. Så skedde inte. Varför? De som brydde sig var få. I kyrkoråden satt andra, de som inte brydde sig. De ville ha det som det var. Och mängderna av beslutsfattare, som sällan eller aldrig firade gudstjänst och som inte på något som helst rimligt sätt var församling när församlingen församlades för att fira gudstjänst, och inte visste vad "Kyrka" var och än mindre "evangelium" hade inget kunnat göra om de ens ville. De visste inte vad firman tillverkade men fattade beslut i allsköns frågor och skaffade sig präster utifrån sitt koncept.

Det blev som det blev.
Så den enkla förklaringen?
Matt 13:24-30 och främst v 28.

22 kommentarer:

  1. Det spem
    Lar ju ingen roll om man lyckas genomskåda de odugliga.
    De får ju lön ändå så länge någon betalar.
    Den ryggradslösa förtroendemannakåren förmår inte identifiera odugligheten de sitter mitt i.

    Som kristen behöver jag en gudstjänstgemenskap där kristen tro förkunnas. Jag behöver inte betala avgift för att finansiera de odugliga. Då är det bättre att skänka pengar till Oasrörelsen eller S:t Ansgar.

    SvaraRadera
  2. Hej Dag censurerare! (det är just jämt vad Du är. Och det är jag, som Du nu censurerat flera gånger. Vilka fler? )
    Boktips:Gogols"Döda själar.
    Siffermagikern Dag I -inspirerad av VEM?!
    Tiger, alias Ulf Berggren.

    SvaraRadera
  3. Allvarliga siffror,

    -Jag delar till fullo DS bekymmer över de starkt vikande siffrorna för gudstjänstbesöken. De är allvarliga och tar förstås åtgärder. En som har säte och stämma för detta är just bloggaren med sin plats i KS. Själv har jag flera gånger föreslagit en kyrklig offensiv, där mod, frimodighet, hårt arbete och en mer orädd attityd från präster och förtroendevalda skall vara riktmärken: ut i samhället, utnyttja medierna på ett helt annat sätt än i dag, våga presentera det kristna budskapet utan rädsla, etc, etc.
    Kyrkan i samhället, kyrkan för samhället, kyrkan med samhället.

    När detta är skrivet, kan fastslås att besökssiffrorna för gudstjänsterna hade varit ännu mer dystra, om inte kvinnoprästreformen hade införts. Tro mig - då hade folk protesterat - med fötterna.
    Men detta skriver inte DS - eller medger, åtminstone inte offentligt. Men så är det.

    Till slut ett litet observandum och en påminnelse till bloggaren:
    -Hur många kom till FK:s årsmöte? Inget svar än, trots att gårdagens bloggtext dominerades av sifferexercis.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk om den Katolska kyrkan och de Ortodoxa kyrkorna hade genomfört "kvinnoprästreformer" då hade de väl växt ännu mycket mer?!
      Antony

      Radera
    2. BOD
      Och för dig att tänka tanken att den politiskt beslutade kvinnoprästreformen innebar, att utförsåkningen fick fart just genom denna, är väl fullständigt otänkbart?

      Radera
    3. Bengt Olof – "kan fastslås att besökssiffrorna för gudstjänsterna hade varit ännu mer dystra, om inte kvinnoprästreformen hade införts" – det kan faktiskt vare sig du eller någon annan veta. Du kan misstänka att det skulle ha varit så, men inte mer än så.

      Möjligen kan man få en indikation, om man jämför några församlingar med den av dig föraktatde typen av präster med andra. Vaknar inte din journalistsjäl vid tanken att göra en sådan undersökning?

      Radera
    4. Alphadeltagaren18 april 2016 11:11

      "Kyrkan i samhället, kyrkan för samhället, kyrkan med samhället". Organisation och plikt. Relevans och aktning. Det är precis sådant som får sökare att vända på tröskeln och ger välmenande grånade damer kärlkramp.

      Radera
  4. Kräftgången lär inte bero på Bloggaren och hans gäng, hur gärna mången god prelat än skulle vilja se saken så. Det är stora samhällsförändringar som gjort SvK obsolet.

    Samhället förändras i rasande takt och Svenska Kyrkan med det. Johan Westerholm skriver i dagens ledarsidorna.se:

    "Arbetsförmedlingens, Skatteverkets, Försäkringskassans och polisens lokalkontor dras ihop till större enheter och lämnar efter sig en stadsdel eller stad utan att staten är representerad. Svalöv är ett exempel på detta. Svalöv hade i fjol endast en polisman i yttre tjänst reguljärt. Idag inte ens det utan samarbetar med större enheter."

    Känns utvecklingen i Svenska Kyrkan igen? Reträtten är snart fullbordad. Kvar finns mer eller mindre centrala administrationsapparater, personal, pengar och värdegrunder.

    Klansamhället kommer även till Svenska Kyrkans värld. Det gemensamma retirerar. Blutverwandschaften ersätts med Wahlverwandschaften, för att tala med Goethe. Nischade religiösa rörelser, kristna som andra, kan vädra morgonluft. Socialdemokraten Westerholm ser framför sig klankrigets Libanon. Men denna gång i Sverige. Han säger sig bli fundersam.

    Det lär nog fler bli.


    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://i0.wp.com/ledarsidorna.se/wp-content/uploads/2016/04/Sk%C3%A4rmavbild-2016-04-18-kl.-06.53.31.png?resize=582%2C421

      P

      Radera
  5. Nedgången började nog tidigt. Jag vet i varje fall från Visby stift att där regelbunden huvudgudstjänst hölls, var siffrorna stabila.Stabilast där en kyrkoherde med sitt kyrkoråd vågade fira söndaglig mässa. Men nu tror jag det är så att det råder osäkerhet om vad en församling är och vad en kyrkoherde är. Igenkännligheten är störd och det är förödande. Strukturutredningen var en gigantiskt misstag, liksom införande av ett "nytt" Fader vår var.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar när man slutade be "Fader vår som äst i himblom?"

      Nå, nedgången är naturligtvis till dels strukturell, en nedgång som varken Dike eller Sandahl kunnat förhindra (men säkert bromsa bättre). Ett enhetssamhälles död.

      Det är som med avfolkningen av Lappland det här: när ska det plana ut eller rent av vända uppåt igen? Blir det i alla fall nån sorts urbefolkning kvar, eller har dom också dragit p.g.a. alla gruvanläggningar, sjödämningar o.s.v. utan hänsyn till deras önskemål?

      Radera
    2. Strukturutredningen och dess implementering har skadat, skadar och kommer att skada Svenska Kyrkan. Jag ser det helt tydligt i Lund. Märker även av konsekvenserna i t ex Malmö.
      Ulf

      Radera
  6. Peter T,

    -Vänligen skriv ej mer oförskämda och djupt kränkande tillmälen mot den engagerade och gentemot Svenska kyrkan starkt lojala förtroendemannakåren.

    Den är utsedd av väljarna i fria val och ställer verkligen upp för kyrkan. De förtroendevalda är kyrkans ryggrad. Därför är det ovärdigt av Dig att stämpla dem som ryggradslösa och odugliga.

    Du upplyses också om att många av dem arbetar utan ersättning.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge som man är förtroendevald i en kyrka och inte står upp för tron på Jesus Kristus såsom den är oss given av skriften och traditioneen så är man enligt mig ryggradslös.
      Det finns säkert förtroendevalda som sätter bibeln före partiboken, men det märks inte speciellt mycket på nationell nivå om man uttrycket det vänligt.

      Jag säger dock som Dilbert: "You can't break if you haven't got a spine!"

      Radera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Jag har lite tid över och tänkte börja med gårdagen, ägna mig med lite siffetmystik som metafor och sluta med Karl Gustav Hammar.
    Det kan ta några dar...
    Dopet.Jag menar dopet i helig ande och eld.Det förbigås helt i det biskopsbrev som senast behandlade dopet.Där har de fjorderton helt fastnat i vattendopet och Martin Luthers dopsyn.Biskoparna drar sig inte för att sida upp och sida ner skilja mellan döpta och odöpta.Ja, dopsynen blir rent fascistisk när det sägs att det lilla barnet först blir kristet när det döpts.Biskoparna anser dessutom att dopet är medlemsgrundande.
    Är det någon av oss männikor som är kristen är det det nyfödda barnet som just döpts i helig ande och eld. Vattendopet är ett bekräftelsedop.Gott så.
    Tar jag inte i när jag talar om fascistiskt synsätt. Att skilja på människor på det sätt Luther och de fjorderton gör är som jag ser det per definition just fascistiskt.
    Vad har det med Åke Bonnier att göra. Jo, han stod ju bakom biskopsbrevet och jag håller honom delansvarig.
    Nu hinner jag inte mer men återkommer om jag får.
    Denna gång är det självfallet Dag Sandahls rätt att inte publicera.Min anklagelse är allvarlig. Men j a g står för den. ..
    Ulf Berggren
    Örnvägen 32
    227 31 LUND

    SvaraRadera
    Svar
    1. . .. .... ll
      Den kyrkliga ledningen i Lund har tappat omdömet å det grövsta.
      Man har börjat med s k drop-in-dop.
      Totalt respektlöst mot barnet, föräldrarna och dopritualen.
      Det går mystik i numerären.Så många dop som möjligt och statistiken kan visas upp. Vem sitter i numerären?
      Nu ska det också börjas med drop-in-bröllop. Omdömeslöst! Respektlöst!
      När kommer drop-in-begravningar?
      Jag måste avbryta nu men lovar återkomma.Det dröjer ett tag till innan jag tar itu med emeritusarna här i Lund:Odenberg, Hammar, Eckerdahl, Lind. ..
      Nu: Från potatislott till potatiskok. ...
      Ulf Berggren.
      Hälleberga/Lund

      Radera
    2. III
      FRIHETSFRÅGAN
      Kristus lämnar mig fri. Han går vidare vår sida inväntande. Han vandlar med alla. Ingen är utesluten. Biskoparna i Skara och Västerås formulerar det-var och en på sitt sätt-i den pågående"Dagendebatten.Så har jag läst och uppfattat (och uppskattat) det.
      Tummen upp för Åke och Mikael!
      Här står vi-och kan inte annat-fria inför Gud.Men-och nu ställs frihetsfrågan på sin spets-hur är det med Guds frihet. ..
      lämnar vi Gud fri? Vill vi lägga beslag på Gud. Den Gud som lovat vara med oss alla dagar intill tidens ände. Med oss alla-ingen utesluten. ...
      Kalla det gärna en löftesmetafor och nu hann jag ifatt Karl Gustav Hammar.En garde KG...
      Ulf

      Radera
    3. IV
      KÄRE Dr LUTHER
      Det går inte att komma förbi dr Luther. Ibland tar jag fram den stora blå-Svenska Kyrkans bekännelseskrifter n b.
      Jag tvåtusentalsmänniska möter femtonhundratalsmänniskan.Det uppstår en ganska gemytlig stämning. Doktorn är trots allt ganska förståndig.Och inte minst humorn förenar oss.
      Och dr Luther griper fortfarande in. Jag har på senare tid varit på ett par gudstjänster i Lunds domkyrka där jag varit på väg att slumra till och bli lite drömmande. Då har en Lutherpsalm väckt mig lagom till gemenskapen vid nattvardsbordet och så var den söndagen räddad. ..
      Ulf

      Radera
    4. V
      Och det kan inte hjälpas. I denna blogg hamnar vi först som sist-här står vi och kan inte annat-i den ständigt aktuella frågeställningen:kan bara de av det otäcka könet vigas till präster i den svenskaste av kyrkor.Jag höll på att skriva:patron ur. Men huk er gubbar och käringar.Nu laddar han om. .mohedabloggaren...
      Ulf

      Radera
  9. +Göran och +Biörn samt Peter T,

    -Den förste tycks ha svårt för att inse omöjligheten av att i dag hålla kvinnorna utanför prästämbetet, särskilt nu när debatten rasar om fler kvinnor i börsbolagens styrelser och i andra befattningar och yrken.
    En kyrklig debattör måste alltså vara realistisk och kunna dra slutsatserna själv, dvs att människor - män och kvinnor - skulle lämna kyrkan på löpande band, om förbudet för kvinnopräster återinförs. Den diskussionen är för länge sedan förbi och tillhör det förflutna. Nu gäller det framtiden, där risken för en fortsatt minskning av antalet gudstjänstbesökare är överhängande. Att minskningen har varit ett faktum länge är en riktig iakttagelse av den andre ovan, varför det är vårt ansvar att försöka hejda den. Men bra gudstjänster hjälper inte hela vägen, även om det finns präster, som drar fler deltagare än andra. Men minskningen är generell och kräver därför generella recept.

    Och vad vet den tredje ovan om de förtroendevaldas tro? Som om de inte har någon gudstro! Varför arbetar de då på ideell basis för Svenska kyrkan?
    Inte är det av ekonomiska skäl, ty ingen blir rik på ett förtroendeengagemang i en liten landsortskyrka på Gotland eller i Lappland.

    Det är fult, mycket fult, att som Peter T gör, nedvärdera tusentals och åter tusentals idealisters arbete, om vilket han uppenbarligen inte vet ett dyft.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den läskunnige observerar det lilla konjunktivet "och" som sammanfattar att jag anser dem som BÅDE är förtroendevald OCH inte står upp för tron på Jesus Kristus såsom den är oss given av skriften och traditionen såsom varandes ryggradslösa.

      Det är egentligen ett felaktigt uttryck då BOD är en ryggradsfast, ståndaktig förtroendevald som jag inte så ofta ser försvara tron, äktenskapsfrågan undantagen.

      Förtroendevalda som ställer upp på det rent bokstavliga syftet med verksamheten man är förtroendevald inom, har jag inga som helt nedvärderande generella epitet på.
      Speciellt inte om de är idealister, d.v.s. inte får ersättning för mötesnärvaro eller förlorad arbetstid.
      Huruvida individerna har någon gudstro är mindre relevant än det faktum om de verkar för att göra Jesus känd, trodd, lydd och älskad, eller inte.

      Peter T, f.d. förtroendevald i SvK utan att någonsin vara nominerad av nomineringsgrupp eller bo inom församlingsgränsen.
      f.d. förtroendevald lokalt, regionalt & nationellt för en större medlemsorganistion, med ersättningsnivåerna årsmötesmacka, styrelsemötesmacka & förlorad arbetsinkomst i respektive fora.

      Radera