Kommunikation

Kommunikatörerna har varit samlade i Uppsala. Om detta rapporteras en del. En av slutsatserna är t ex att Svenska kyrkan gör vad folk vill, men informerar för dåligt om detta. Jag övertygas inte av slutsatsen och måste nog återkomma till ämnet. På söndag?

Jag nöjer mig med kommunikation på stiftsnivå.
I Göteborgs stift har detta inträffat att domkapitlets beslut att avkraga två gamla präster och sätta den andra i specialklass undanröjts. Detta meddelades inte på stiftets hemsida, där det tidigare meddelats om avkragningen. Där låg den gamla nyheten kvar!

Varför fick allmoge och odalmän intet veta om den glädjande nyheten att de avkragade var påsatta igen?
Svaret är enkelt.
Möjligtvis alltför enkelt.

Det gjordes av kommunikatören en nyhetsvärdering vad som var av allmänt intresse. I december var det av allmänt intresse att många präster var föremål för domkapitlets granskning.
Det är det hela.
Allmänheten tappade helt enkelt intresset.
Det är egentligen ett återvändande till nyhetsvärderingen under Helander-affären för mer än 60 år sedan då det bedömdes att ingen hade något intresse av en gammal prästjävel. Det sas så. Det var fel bedömning redan då.

Puristerna menar förstås att det är av stort allmänt intresse om det rättsvårdande organet domkapitlet åker på en tjottablängare. Men detta är uppenbarligen intressant endast för kyrkfolket och medarbetare. När media frågade om ett annat fall, uppmärksammades det. Media visade de avkragade/påsatta noll intresse. Kommunikatörerna reagerar därefter.

Jag får problem. Jag hade fått större problem om jag tillhört Göteborgs stift. Då hade jag tänkt att jag betalar kommunikatörernas löner och så filtrerar de, följer okunniga journalister som saknar det som behövs för att fatta (jag definierar inte vad det är). Jag hade också haft problem med morgontidningen. Utgör journalister en sådan skock skrivare att de inte kan förse mig med intressant information utan bara får ur sig det som svarar mot deras egna fördomar? Ska jag betala några tusenlappar skattade kronor för detta?

Målgrupperna har alltså föga intresse av att domkapitlet åker på ett kraftfullt bakslag men större intresse av annat. Frågan om målgrupperna får någon djupare insikt i detta andra, som de sägs ha intresse av, vet jag inte. Målgruppen är nämligen tidningsredaktionen i första hand och först därefter läsarna.

Vän av ordning bör nu vara undrande.
Var det inte stiftets hemsida vi talade om - och är det den som inte vänder sig till det vanliga kyrkfolket? Har vi inte problem i Göteborgs stift då? Vi och vi - dom!
Men vart vänder sig det s k kyrkfolket för att få information om den kyrka de förser med sina kyrkoavgifter?

Min vän överste Salander, nu också skönlitterär till allt annat, skickade mig från sin drabbningspost i Bryssel en länk. Där ställs Gud upp på Rysslands sida mot det gudlösa Ukraina. Jag tittade och försökte följa med i framställningen, men min ryska är klen, så det enda jag fattade är att Gud nu blivit auktoritet på Rysslands sida mot Ukraina. Målgruppen är det ryska folket.
Jag tycker det blir lite illavarslande.
Är kommunikatörerna egentligen våra vänner?
Vad heter kommunikationschef på ryska?
https://www.youtube.com/watch?v=43lpimdvXSE&nohtml5=False
Vad fenomenet heter på tyska kan jag. "Gott mit uns" - och den inteckningen misstror jag programmatiskt.

Ska jag vara konstruktiv?
Jag säger inte att vi inte ska kommunicera, men ska vi ha ett skrå för uppgiften?
Finns det en risk för att kommunikatörerna blir de nya förkunnarna?
Prästerna står och "predikar för tomma kyrkor, som de tyvärr icke ens själva besöker", som Märta Leijon fick till det i SOU 1950:48,  Kvinnas behörighet till kyrkliga ämbeten och tjänster, s 126.
Då kanske metoden heter transparens och uppgiften det ständigt pågående och svåra samtalet runtom i församlingarna?
Skulle inte det inbördes samtalet kunna uppfattas vara kommunikation?
Om så, kanske också det är av intresse som media inte uppfattar och kommunikatörerna därför inte heller svarar mot.

Själv funderar jag över hur mina pengar ska satsas på att hålla mig okunnig. Det är något märkligt, ungefär som med mannen på Djurkompaniet i Växjö igår, han som ville växla 50-lappar och lyckades trolla till sig 650:-. Saken anmäldes till polisen per telefon. Först var det plats 46 i kön och sedan plats 96 när det gällde just stölder.  Signalement på gärningsmannen? Tja, smålänning var han inte. Men han var duktig på kommunikation . På sina villkor.