Contra D

"D" är en man som flitigt publicerar sig och ger inblickar i en tankevärld som är de flesta av oss främmande. Skälet är enkelt. Fantasivärlden finns inte. Jag tänkte med hjälp av Det goda samhället göra några nedslag i denna för oss andra främmande tankevärld.

Vi tar några påståenden i högen
 "Predikstolen är fri". Inte alls. Det kontrolleras nogsamt så att en viss typ av predikanter inte hamnar där. Så sker i antagningsprocesser och därefter naturligtvis vid anställningar. Jag bortser då från problematiken att predikstolen inte är en talarstol utan en plats där evangeliet ska förkunnas - och det begränsar friheten. Predikstolen är inte "prästens arena. Evangelet är den förkunnelse som skapar tron, inte egentligen "trons, rättens och sanningens religion", vad nu detta än ska betyda. Omskrivningar brukar vara till för att dölja något. Jesus Kristus ska förkunnas. Övervakningen av förkunnelsen, dvs själva religionsskiftet, sköts inte genom övervakning (för då måste den teologiske kommissarien gå i kyrkan!) utan mycket mer sublimt. I Karlstad väljs biskop. Biskopens uppgift är inte att viga samman folk men biskopen måste vara för enkönade vigslar. Som det heter "det skulle vara en mycket konstig signal annars". Där har ni det.

"Jag kan försäkra" att "Gud och Jesus finns med i varje gudstjänst."
Gud och Jesus? Tvåenigheten? Vart tog Anden vägen? Jag håller före att detta språkbruk är avslöjande. Det är inte en kyrkokristens sätt att beskriva Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Hur kan D för övrigt försäkra detta. Varje gudstjänst? Men är inte Gud med varje gång jag går ut i skogen och plockar lingon? (Apg 17:28 ) Att Jesus skulle ägna sig åt lingonplockning berättar ingen av evangelisterna, men det ändrar inget i sak.

D förstärker sitt resonemang. "Gud och Jesus är närvarande som huvudpersoner i gudstjänsterna".  Så där utan vidare?  Och inte ens nu får Anden vara med. Det kanske trots allt inte blir så viktigt? "Skulle inte vi få älska vår kyrka, känna glädje och trygghet när vi ser dess katedraler på grönklädda kullar och höjder runt om i vårt vackra Svea rike?"

D definierar inte - aldrig - vad evangelium är. Han undrar om evangeliet skulle ha sopas under maten eller vara utmönstrat i kyrkan. Så enkelt är det inte. Det som förkunnas under namn av evangelium blir lag. Det är för en evangelisk kristen det klassiska problemet. Det har D inte fattat. Han tror att trosbekännelsen är obligatorisk i varje gudstjänst och - håll i er - "läses av hela församlingen". Det hör han, när han sitter framför tv:n och tittar på gudstjänst, kan man anta. Vi som varit med ett tag, minns hur prästen oftast själv läste och folket i bänkarna var tysta. Detta alldeles bortsett från frågan vad trosbekännelsen då säger i sak om frälsningen. Ska vi fråga om talet om jungfrun Maria är sant eller inte, uppstår stor oreda under himmelen. Alla utom D vet detta.

D får problem med att Svenska kyrkan agerar politiskt. Det noteras. "Från "nationellt kyrkligt håll" ageras. Nationellt kyrkligt håll? Ungkyrkorörelsen? Sverigedemokraterna i kyrkomötet? Påskuppropet (en diakons i Visby initiativ, väl?) och det som kallass "den djupt olyckliga, orättvisa och ensidiga kritiken mot Israel" är exempel. Men då utnyttjas väl Svenska kyrkan i ideologiska intressen? Brukar inte D bestrida detta?

Å andra sidan är Svenska kyrkan demokratisk och beslutsorganisationen folkvald. Att 12-13% rödstar är ingen komplikation. Bättre detta, än inget. D:s "mer känslomässigt än förnuftstyrda vedersakare" får acceptera att "vissa nomineringsgrupper i kyrkan med partipolitiskt ursprung blir större" - men då är det väl alldeles i sin ordning att Olle Burell (S) får vara glad över framgången för partiet när enkönade vigslar beslutades?

D "upprepar  igen och igen att kritikerna med obegripliga attackerar (jo, vi har förstått att D inte begriper, DS) negligerar Svenska kyrkans kristna själ (vilken själ har kyrkan annars?), dess roll som kulturbärare och tung traditionsförvaltare, dess mer än tusenåriga historia som vårt samhälles grundpelare." Svenska kyrkan är en Mercedes eller Porsche där ena hjultallriken glappar "en smula".
Kritikerattityden präglas av historielöshet och "delvis hatkänslor". Varifrån kommer dessa? Svaret är enkelt:"inte sällan från högkyrklighetens kvinnoprästmotståndare." Dessa "inser nämligen inte realiteter och vilka följderna skulle bli för kyrkan, om deras åsikt i frågan fick råda." Då kunde vi väl i vart fall enas om at predikstolen i denna fråga inte får vara fri. Det skulle bli förödande. Ohc grundhållningen är att folkjets röst är Guds röst. Hur skulle det annars se ut?

D:s fråga om den kyrkliga själen besvarar en kyrkokristen enkelt.
Matt 6:23, Luk 18:8, Joh 1:9-13, Gal 6:1-9 och genomgående i den apostoliska undervisningen. Ska nu reformationen minnas, kanske vi också ska minnas att dr Luther dömer ut herr Omnes som auktoritet vad gäller kristen tro. "Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom", skriver S:t Johannes och talar inte om herr Omnes utan om Fadern.

D företräder nomineringsgruppen POSK.
Har POSK problem eller har POSK problem?

För läsning, inte minst av kommentarerna:
https://detgodasamhallet.com/2016/04/13/gastskribent-bengt-olof-dike-vem-tjanar-pa-att-mala-nidbilder-av-var-kyrka-vem-ar-prasten-som-skramt-upp-engellau/